8 veckors leveranstid
Nu får vi vänta 8 veckor på att den nya altandörren kommer,
detta då det är specialmått och måste byggas därefter.
Vi fick ett annat alternativ om en standarddörr som vi kunde
få redan nästa vecka men det alternativet var ointressant
för oss. Då är det bättre att invänta den dörr vi vill ha.
Idag har jag varit hos tandläkaren igen.
Tandläkaren kunde konstatera att tungan verkar vara
på bättringsvägen,men han vågade inte arbeta på
område som skulle kunna påverka läkningen i negativ riktning,
så han gick på att på andra tänder.1½ timmes behandling,
som var jobbig och smärtsam,men inte jämförelsevis så jobbig
och smärtsam som den senaste.
Efter åkte jag hem och fixade lite hemma,käkade och gick ut
med hundarna i ett strålande väder med 16 härliga plusgrader och sol.
Sedan fick jag en behövlig vila på soffan.
Maken har oxå varit hos läkare idag och jag var först hemma.
Jag har oxå varit iväg på min bildbehandlingskurs och tänk
vad mycket lättare allt är när man inte har så jäkla ont.
Nu har jag nästan bara sveda kvar på tungan,
fast det kan jag leva med.
Så idag har lag faktiskt kunnat njuta av utbildningen igen
och till och med lärt mig en massa nytt.
Gött mos som vi säger här nere i Göteborgs trakten.
Så nu är jag nästan på banan igen.
Ogjort arbete
Allt arbete som Henrik utförde idag med insättning av ny altandörr
var ogjort arbete,
för det visande sig efter ett tag att dörren var
felvänd.
Vi skall ha en dörr som är högervänd och så fick vi en dörr som
var vänstervänd.
Dessutom var måtten felaktiga så den var
mindre än den skall vara.
En dörr för pygmeer sa maken.
Den kunde vi ju inte ha för då skulle maken slå i huvudet var
gång han skulle ut på altanen.
För att inte tala om hur förvirrade
hundarna blev när dörren gick åt fel håll.
Så det blev till att sätta tillbaka den gamla dörren igen
och invänta dörren med rätt mått och som
öppnas åt det håll vi vill.
Henrik ringde bygghandeln under lunchrasten
och som jag trodde så var det inte Henrik som gjort fel.
Felet hade heller inte gjorts hos bygghandeln utan hos
företaget som bygger fönstren.
En dags ogjort arbete för Henrik alltså.
På norrsidan har Erik rivit och reglat.
Nu kommer dom inte tillbaka förrän på måndag
och det skall bli skönt med så många dagar utan
hantverkare i huset.
Såväl folk som husdjur blir helt förvirrade över allt
bankande och röjande.
Onsdagsfunderingar
I den svenska nyhetsrapporteringen nu i veckan har man kunnat
läsa om svårt sjuka människor som ansökt hos Socialstyrelsen om
att få rätt att dö.Alltså hjälp att dö,så kallad dödshjälp,eutanasi,vilket inte är lagligt
här i landet.
Då undrar jag.
Är detta ett underbetyg till sjukvården?
Får man så dålig vård i
livets slutskede,att man inte uthärdar att invänta sitt eget slut?
Om så är fallet så är det förskräckligt
Så får det aldrig vara.
Då måste läkarkåren och övriga sjukpersonal ägna sig åt att lindra och trösta.
Det ingår väl i eden de ger eller?
Är det inte bota,lindra,trösta?
För man avger väl fortfarande en ed innan man blir utexaminerad?
Det ingår säkert något mer,forska kanske.
Eller är det så att när man ändå kommit till insikt om att man inte kommer
att bli bättre bara sämre,så väljer man att få ett avslut direkt?
Ärligt talat vet jag inte hur jag skulle tänka i samma läge.
Det är omöjligt att sätta sig in i situationen.
Men tanken på att avsluta mitt liv har jag haft flera gånger,
såväl innan jag fick cancer som efter.
Och flera är de gånger som jag jämför mig med ett dödssjukt djur
som vi hellre barmhärtigt skulle avliva i famnen på en älskad,
än låta det leva ett liv helt utan kvalitet.
Här sitter jag och funderar medans det runt omkring mig bankas.
Idag skall det komma in en nu altandörr i köket.
Undrar om snickaren,som idag förresten fyller 36 år,tänker på när han jobbar.
Eller hans unga medhjälpare som bankar på andra sidan,visserligen är han
"bara"24 år,men vad tänker han just nu.
Och maken som går runt och grejar med lite av varje.
Vad tänker han på?
Hoppas att de har ljusare tankar.
Själv tänker jag på detta samt att jag i morgon skall till Odontologen igen.
Alltså då kommer jag att säga vad jag tycker om att ha ont hela tiden under
behandlingen som emellan
Fast jag skall åka dit.
Det har jag bestämt.
De måste få veta hur jobbigt jag har det.
Hur mycket sämre jag blivit sedan jag påbörjade behandlingen.
Jag skall skriva en lapp för att prata gör jag inte.
Inte mer än absolut nödvändigt.
Vårregn
Rörigt som attan med byggjobbarna,men det får ju gå.
Överallt stökas det och byggs.Ute som inne.
Det värsta är att det känns så trångt.
Efter att det värsta är gjort i vardagsrummet
så skall jag slänga en hel del på tippen.
Jag vill ha helt nytt i vardagsrummet men
vi får ju ta det i etapper,annars så orkar jag
inte vara här.
Mitt lilla röda hus är oigenkännligt,fast det blir säkert bra
när det väl är klart.
Skit oxå att man skall ha ont i munnen på toppen av allt.
Det kunde jag gott vara utan,men det skall vara allt på en gång här.
Det var premiär för min fina rosa regnkappa och röda gummistövlar idag.
Kände mig riktigt fin i regnet med rosa regnjacka,röda gummistövlar
och knallgult paraply från Netto.
Även hundarna hade sina fina regnkappor och det syntes att
de gillade regnkappor idag.
Det positiva med regnet är ju att snön försvinner mer o mer för
var dag som går och vi kommer ett steg närmare våren.
Up side down
Hela huset är upp och ner.
Vilken tur att jag inte visste vad jag gav mig in i,
före vi började med detta stora projektet.
Igår fick vi plocka ner allt jag och över det stora fönstret i vardagsrummet.
Eftersom vi inte kommer att ha lika många fönster efteråt,så kan
jag Inte få allt igen upp.
Det gäller att ta det som jag gillar bäst resten och slänga.
Ingen lätt uppgift.
Och så kallt som det var under tiden.
Jag la mig i sovrummet med laptopen och eftersom
jag fått ett virus i ett meddelande i facebook så tog
det flera timmar att få bort skiten.
Flera läsare har undrat över makens hälsotillstånd.
Vill härmed säga att han verkar bli helt återställd,
vilket naturligtvis är glädjande, men i övrigt väljer jag att inte skriva om
maken.
Det känns rätt inte att skriva om en annan person.
Han skulle kanske inte ha något emot det,men jag väljer att
inte skriva om det iallafall.
Kan ju bara nämna,att det inte är enkelt för en man att
få prostatacancer, oavsett man blir botad eller ej.
Nu har jag haft dessa jäkla blåsor på tungan i två veckor
Och det är tärande på humöret att ha ont jämt.
Istället för alla dessa perioder med smärta så verkar det
enklare att vänja sig med tanken på att det är en del grejer som
aldrig mer kommer att kunna äta.
Det har ju nu gått över 4 år sedan jag fick
Gingomandibulärcancer och sedan dess har jag Inte kunnat
tugga och anledningen till det är inte cancern i sig,
utan strålningen och alla infektioner.
Bara att försöka gilla läget eller ge upp.
Inga andra alternativ ges tyvärr.
Och tyvärr verkar jag inte ha fått bort allt virus för dator lever
sitt eget liv.
Ridå upp och ridå ner
Alltså det här med blogg är ju helt fantastiskt.
Ja vet,jag har sagt det tidigare,
men det kan nog inte sägas för många gånger.
Eftersom jag nu helt plötsligt blivit nyutnämnd teaterdirektör
för min helt egna teater,utan utbildning,
okey lite har jag fått med mig,
men långt ifrån tillräckligt för att jag skall kunna driva den
helt för egen maskin.
Då visar det sig att man kan ha PAUSER,att jag inte tänkte på det.
Nu vet jag tack vare en annan bloggare att man kan släppa ner ridån
och spela lite PAUSMUSIK.
Vilken lättnadkänsla,att kunna pausa.
Men om man är sin egen teaterdirektör,
kan man då ta SEMESTER någon gång,
eller måste man köra föreställningar HELA tiden?
Det är mycket att tänka på med egen teater inte bara dom PÅ SCEN,
utan det är oxå ljud,ljus och GUD vet.
Det är inte enkelt att vara egen,
men det känns iallafall skönt att ha likasinnade ute i cyberspace.
Att det finns människor i liknande situationer som mig.
Så om du vill ha hjälp med något,vad som helst egentligen,
kasta ut en fråga i cyberspace och om du har samma tur som mig
så får du hintar eller kanske till och med SVAR på ditt problem.
Kanske inte ett fullständigt svar,
men ledtrådar som hjälper din i pusslet
Om du känner dig träffad,då skall DU veta,
att just DU betyder mycket för mitt skapande av min egen
TEATER.
Nu blir det att öva bildbehandling och läsa lite,
så RIDÅ NER och PAUSMUSIK på.
Vårdagjämning
Nu har vi en underbar tid framför oss.
Fortfarande blåsor på tungan,som gör att jag hela dygnet har en svedande
känsla på den.
På torsdag är det tänkt att jag skall till tandläkaren igen,fast det vete katten om jag gör.
Som ni märker börjar jag redan på lördag att oroa mig för nästkommande torsdag.
Inte bra.
Var har teaterdirektören tagit vägen nu då.
Nu behöver han sortera upp på scenen.
De är för många på scen och de uppför en hel massa olika förställningar samtidig.
Det blir ju kaos där uppe.
Måste försöka plocka fram teaterdirektören i mig och få ordning på skådespelarna
och skådespelet.
Idag har jag ångrat de senaste årens alla operationer och behandlingar,
som bara gjort mig sämre i munnen.
Berättade det för maken när han kom hem,fast då började han att
sortera mina tankar vilket ju var hur bra som helst.
Vi gick tillsammans ut och hackade och spadade och yxade fram nedre terrassen
Där låg 1 meter snö,inkluderat takraset.
Maken frågade mig om jag orkade.
Nu är det ju så att det är munnen jag har ont i inte armarna,sa jag.
Så på 2 timmar hade vi fått terassen ren från snö.
Faktiskt kändes det lite bättre att inte tänka på ett par timmar.
Bara härligt kroppsarbete,i bara t-shirten och byxor och vinterstövlar.
Vi blev till och med varma.
Måste hjälpa våren lite på vägen.
Invägning
På vägen ner brottades jag med tanken om att det inte skulle synas på vågen idag heller.
Då fick jag vara min egen teaterdirektör och sortera denna tanke,
så att när jag väl var i Alafors hade jag fått koll på tankarna.
Det visade sig att Otto faktiskt gått ner 6 hekto.
Det är faktiskt riktigt bra.
Vågen har ju visat 22,8 kilo de senaste invägningarna,men
idag visade den 22,2 kilo,så vi är på rätt väg.
Otto skall ner till 18-19 kilo så det är en bra bit kvar till idealvikten.
Tungan är bättre,men inte riktigt bra ännu.
Jag får fortfarande äta smärtstillande och spraya tungan med
Xylocainsprayen för att ha det drägligt.
Totte är hos oss idag och snart får vi gå ut i sörjan och isen med alla tre.
Nu är det riktigt tråkigt på vägen och i skogen går det fortfarande inte att
gå,för där är alldeles för mycket snö.
På kvällarna när jag går och hämtar posten med hundarna så använde jag
sparkstöttingen som jag lånat av Henrik.
Den är riktigt bra och fort går det.
Då behöver jag inte vara som Bambi på hal is.
Men nu är det som det är och vi måste igenom detta också.
Fast jag gillar massa vit snö överallt,mycket,mycket bättre.
Undrar om jag inte skulle bo på Nordpolen i staden Thule kanske.
Men det är nog inte snö jämt där heller.
Trauma
Först var jag på Odontologen.
Jag hade fått en akuttid då jag har så ont.
Nu slipade tandläkaren lite till.
Han såg vad inte jag sett,att jag hade fått en massa små blåsor
på tungan på höger sida.Antagligen så har de kommit för att det
jobbats så mycket i min mun på kort tid.
Det kallade de trauma mot tungan.
Käkkirurgen tillkallades och han skrev ut starkare smärtstillande.
Igår fick jag ett preparat som heter Aftex av en vän.
Vännerna kom hit igår och de var så gulliga att de tog med sig
våra hundar och gick hem och hämtade Aftexen och rastade våra hundar
samtidigt.
Goda vänner är det finaste som finns.
Måste också skriva att alla tandläkare och käkkirurgen gör allt för att
jag inte skall behöva ha ont.
Nu skall jag skölja munnen flera gånger
om dagen ,med bedövningsmedel,samt ta tabletter tre gånger om dagen,
så skall det ge sig om några dagar.
Som tur är läker det fort i munnen.
Så var jag och hämtade den där meckapären som jag skall träna läpparna med,
fast träningen får vänta tills jag har mindre ont.
För att göra mig förstådd idag hade jag skrivit lappar som det bara
var att sticka under näsan på personalen och apoteket.
En del tror att jag är stum och andra tror att jag är dum.
Jag är lite av båda,
men om jag har riktigt tur så har jag mindre ont i morgon.
Aftexen hjälper väldigt bra så jag köpte en till idag,
men den var inte billig den där lilla tuben och inte ingår den i läkemedelsförmånen heller.
Förlamande smärta
Åter starka smärtstillande tabletter och lugnade
tabletter så jag är i ett töcken mest hela tiden.
Ringde idag och skall vara hos specialisttandläkaren
klockan 10 i morgon.I och för sig väldigt bra för jag skall
vara klockan 11 på Mölndal.
Om jag hade vetat om detta så vet i fan om jag utsatt mig för det.
Just nu är jag bara väldigt smärtpåverkad.Ligger väl på 9-10
av vad jag tål.Önskar stundtals att jag slapp ifrån allt,
men jag får uthärda till i morgon.
Men det är svårt svårt och jag är gnällig och stingslig.
Inte kan jag prata och rakt inte äta,
fast det är ju inte så noga med maten.
Skiter i maten bara jag slipper ha ont.
Väldigt nära att ge upp.
Hatar tabletter.
Men gud va gnällig jag är.
Nu gör jag som en sjuk hund.
Går undan.
Smärtgräns
Visst jag var på hundkurs igår,men smärtan tar mycket kraft.
Fast det var kul på kursen och samtliga 5 ekipage var på plats.
Otto är så uppmärksam på mig och det är en njutning att arbeta med honom.
Vi tränade bland annat 101 saker att göra med en burk och klicker.
Det var en övning som Otto gillar.
När jag har så här ont så blir det inte mycket skrivande,
men så kommer det ju inte att vara i all framtid.
Jag läser om mindfulness och jobbar lite med photoshop,
så helt låter jag inte smärtan ta över mitt liv,
men visst undrar jag över vad jag gett mig in på och om det
inte skulle varit bätte om jag skitit i att vara så fokuserad
på att kunna tugga min mat.
Så som käkarna är så är det väl ganska ovisst om det kommer att funka.
Näe inga sådana negativa tankar,tänk positivt.
Det kommer att gå.
Du kommer att klara detta.
Allt kommer att vara värt det.
Kämpa,kämpa.
Ont ont
Hela tiden värker det i munnen,mest i tungan.
Jäkla tunga,skitmun.
Den är som den är men inte hjälper det att ge vika för smärtan.
Således var såväl på samtalsterapi som på bildbehandling.
Skulle aldrig i världen låta smärtan hindra mig att
gör det jag vill.
och föresatt mig att göra.
Nu börjar jag få lite redskap för att lära mig acceptera
och hantera min ångest.
Här Anna har du varit till hjälp för mig.
Det vet du kanske inte men,den samtalsterapi som jag nu går på,
är nog liknande din.
Jag läser böcker i ämnet och övar.Verkar bra.Bara att öva vidare.
Så är det ju bildbehandlingen som är så kul.
Där gäller det oxå att öva om man vill kunna praktisera.
Jag MÅSTE öva och öva.Fast vår lärare sa att för att
bli riktigt bra på photoshop behöver man lägga
cirka 4 timmar om dagen under 1 år.
Riktigt så mycket tid kommer jag inte att lägga
på bildbehandling kan jag säga,men något bättre skall
jag allt bli.
Mändag- onsdag var ju byggjobbarna här.
Torsdag och fredag har Totte varit här.
Idag,fredag,var jag iväg till bilverkstan för att släcka ner tvåan jag fick på bilbesiktningen i tisdags.
Även maken var iväg och då under tiden dök plåtslagaren upp.
Hundarna hade visst fört ett himla liv berättade han.
Inte att undra på egentligen.
En okänd människa som dyker upp och började riva huset.
Tur att matte kom hem och hjälpte till
Påssjuka
Sov gott hela natten men när jag vaknade var
jag svullen i hela ansiktet och så även i halsen.
Inget annat än flytande går ner.
Tur att jag hade vilodag idag utan något inplanerat.
Inte för jag bryr mig om mitt utseende,
men jag behövde verkligen vila idag.
Imorgon blir det nog lite bättre med allt,
så tror och hoppas jag iallafall för då skall
jag till samtalsterapeuten och bildbehandlingskursen
och då måste jag orka och vilja igen.
Stolt
Klockan ringde 05.30,nu var det alltså dags.
Kokade kaffe att ha med mig i bilen.
Halvvägs var jag på väg att vända om,men så tänkte jag,
om du gör det kommer du att ångra dig,så jag tvingade mig vidare.
Var på plats 07.45 och la på parkeringspengar till 11+några minuter till.
Nu var jag där och nu jäklar skulle jag klara det.
Tog lite premedicin och bedövningssprayen och vaselinburken i jackfickan
och nyinköpt reabok.
Jag berättade hur jag haft stegrande ångest sedan i söndags,
sedan började helvetsbehandlingen.
Första timmen gick någorlunda bra och fort.
Under andra timmen blev smärtorna i käken och läpparna
värre och värre.
Tandläkaren frågade om och om igen om vi inte skulle pausa
ett liten stund.
Det ville ju inte jag för det är ju bara att förlänga plågan,
men till slut så tog tandläkaren själv beslutet att nu får vi allt pausa ändå.
-Du börjar se blek ut.
-Snurrar det i huvudet.
Ja det gjorde det ju,det kunde jag inte förneka.
Så jag fick en bensträckare och en tur på toa.
Det var nog ganska skönt trots allt,
fast jag vill ju egentligen att det skall jobbas/plågas på
så att det blir klart.
Tredje timmen var bara så jobbig så när klockan var lite över
halv 11 så sa jag att nu orkar jag inte mer. Nu har jag ont
i nacken,huvudet,käken,öronen,läpparna,you name it.
Ok sa tandläkaren,då sätter vi på provisoriska grejer
och fortsätter om 14 dagar.Gud så skönt.Men när allt
var klart hade klockan blivit 11 iallafall.
Under hela behandlingstiden tänkte jag på knäckebröd
och ciabatta och annat gott bröd.
Visualiserade morgonfika med en god macka.
Hela tiden framkallade jag positiva tankar.
Tugga,tugga,tänkte jag.Goa mackor med ost.
Tänk att kunna tugga.
Härliga tankar.
Efter besöket kunde jag inte ens prata alls,men jag,
effektiv som jag är,hade bilbesiktning av min "lilla svarta"
klockan 12.50.
Jag fick en tvåa på några lampor som var felinställda.
Ja,ja,det kunde ju varit mycket värre.
Sedan handlade jag lite mat och var inom bilverkstan
innan jag slutligen kom hem och fick vila lite.
Glömde berätta att jag var en tur uppe på vinden
och inspekterade isoleringen och bytet av en del av taket
som var helt rötet.
I morgon skall jag bara vara hemma och göra min bildbehandlings läxa.
Så skönt det skall bli.
Nu är de jobbiga dagarna avklarade.
Jag är stolt över mig själv.
Duktig idiot.
Inte bara min
Nattens bedrägliga lugn möter morgonen.
Barbacka ritt i min kropp.
Sägs var ofarlig,men hur kan en storm vara ofarlig.
Sliter och drar i mig.
Drar från alla håll och jag försöker hålla emot.
Sliter mot Ångesten som inte visar några tecken på
att mojna.
Fängslande ångest isolerar mina tankar och vilja.
Vad vill du med mig?
Vill vara fri.
Fri från dig,du hatade ångest.
Försöker med att andras i fyrkant.
Bryta fängslerna genom aktivering.
Fungerar ett tag och kroppen får ro.
Vill inte ha dig ångest.
Förgörande,förstörande,paralyserande ångest,
försvinn ur min och andras kroppar.
Häcken full
Måndag var det ju 15 grader kallt och massa snö när jag åkte upp till frissan i skogen.
Och så var det ju misstaget på tisdagen,men det gäller att glömma det väldigt fort.
Onsdag var det att skotta snö igen och så började jag att tvätta köksskåpen.
Jag fick städat 5 skåp och var så nöjd med mig själv.
Torsdag ställde jag klockan på 06.00 och stack iväg före 06.30.
Denna gång var det sannerligen inga bilköer så jag var på Odontologen redan 07.30
så jag hann att pusta ut 30 minuter innan den jobbiga behandlingen påbörjades.
Det är ett rent helvete och jag förstår nu varför det är 2 veckor mellan besöken.
Så lång tid tar det för mig att bli helt återhämtade och så börjar det om.
Jag får ta lite smärtsillande tabletter och spray ett par dagar.
Nästa gång skall det visst ta 3 timmar.
I torsdags var det BARA lite över 2 timmars behandling.
Han,tandläkaren,skall bygga om hela högersidan av munnen.
Men han är så snäll tandläkaren och han ber om ursäkt var 5 minut.
Efter behandlingen var det att åka hem och vila ett par timmar,
för att sedan sticka iväg på Bildbehandlingskursen i Nol.
Det snöade när jag åkte dit och regnade när jag åkte hem efter 3 timmar.
Nu skall ju all denna snö bort som jag haft sådant jobb med.
Fredag var jag på avtackning av en kollega som går i pension.
Vi har arbetat tillsammans i 20 år så den avtackningen ville jag ju inte missa för allt i världen.
När den formella avtackningen var avklarade satt vi "gamla kollegor" kvar och tjatade
och pratade skit om alla tokiga chefer vi haft under åren.
Idag lördag skall Otto och jag iväg på hundkursen,hur nu det skall gå till i all modd.
Ja,ja,det är som det är,får försöka göra det bästa av situationen.
Fel dag
men redan efter Älvängen hamnade jag i bilkö.
Men jag hinner nog ändå,tänkte jag,fast när jag suttit
i en långsamtgående kö från Älvängen till alldeles innan
Bohus och klockan bara gick fortare och fortare,så förstod jag
att jag inte skulle hinna i tid. På lokalradion sa dom att köerna
var hela vägen in till Göteborg.
Det segade sig fram i 20-30 km/tim.
Jag tog mobiltelefonen och ringde och fick tag i tandsköterskan
för att meddela att jag inte skulle hinna till utsatt tid.
Men du skall inte vara här idag,sa tandsköterskan.
Det är inte förrän torsdag som du har tid.
Idag är tandläkaren i Stockholm.
Tur i oturen sa jag och vände bilden och styrde kosan
hem igen.
Ingen skada skedd.
Det blir lite väl mycket tider att passa,men det är ju
bättre att komma två dagar för tidigt än två dagar försent.
Jag åkte hem och gick ut i solen med hundarna istället.
Satte mig en stund och solade ansiktet vid solväggen.
Gud så skönt solen värmer.
Insnöade
Det var bara att ge sig ut och skotta efter morgonfikat.
Jag skottade upp gången och ett spår ut till carporten
så att jag kunde köra in ved.
Katten fick sin mat.
Efter en liten paus så fortsatte jag på södersidan om
huset på altanen. Fåglarna fick sin mat och genom
att makan,som nu är "tankesmedja"och idespruta,kom på en glimrande
bra ide,att med ett teleskopmetspö nå parabolen och på så sätt
avlägsna snö där.
Maken tycker att det är skitjobbigt att inte kunna hjälpa till.
In och vila lite med inomhusgöromål en stund.
Hundinstruktören ringde och meddelade att kursen idag
är inställd. Det har ju gått ut en klass 2 varning och då skall
man inte ge sig ut i trafiken.
Så var det att ge sig ut igen efter det att Henrik skottat vägen.
Då blir det ju en kant vid carporten och längst upp på gången.
Sedan gick jag en kortare tur med hundarna.
Sedan igår har det kommit över en halv meter snö.
In och laga lunch och smarrig kladdkaka
med massor av vispgrädde till efterrätt.
Sedan däckade jag en timme på soffan.
Helt utmattad,men nu har jag piggnat till igen.
Men inte i min vildaste fantasi trodde jag att det skulle
komma så mycke nysnö på lite över 1 dygn.
Nu tycker jag det räcker med snö.
ÖNH 19 februari 2010
I natt hade det kommit cirka 2-3 dm nysnö så jag fick skotta gången.
Henrik kom med traktorn vid 8 tiden.
Annars hade jag aldrig kommit iväg till sjukhuset idag.
Vägarna var förfärliga på nervägen till Göteborg men allra
värst var Linnegatan mitt inne i stan.
Inte klokt vad mycket snömodd det var där.
Läkarbesök gick snabbt och lätt. Läkaren var nöjd och vill
inte se mig igen förrän om 6 månader.
Nu har det ju gått över 4 år sedan jag fick diagnosen
så nu är det lugnare.
Mitt på dagen var vägarna helt okey igen så jag var
inom IKEA och handlade lite ljus på hemvägen.
Sedan har det snöat hela tiden.
Det är utfärdat en klass 2 varning
för kvällen och natten och lördagen.
Jag försöker så gott jag kan att skotta,
men jag vet inte
om jag klarar det om det kommer 3-4 dm till i natt.
Det är så mycket snö så hundarna springer inte
där det inte är skottat.
Nedanför huset ligger det så mycket snö att hundarna
skulle försvinna helt i snön om det gick dit.
Ja det skall bli spännande att se hur mycket nysnö
det kommer under natten.
I morgon skall hundkursen börja.
Hur sjutton skall det gå till?
Under om gångvägen nere i Skepplanda hinner
skottas till i morgon?
Bilbesiktning och veterinärbesök
Den gick ju galant.
Otto var med då han skulle till veterinären för sin tredje spruta,
kolla av klon samt vägning. Inte ett hekto idag heller,
men nu fick vi en förklaring på det.
Jag har gett Otto dubbelt så mycket mat varje dag.
Där blev det en rejäl missuppfattning.
En missuppfattning som Otto inte varit ledsen över.
Nu skall han bara ha hälften av dietfodret om dagen.
Det blir inte lätt.
Klon såg bra ut.
Alltid något positivt.
Idag har byggaren varit här med läkter till tilläggsisoleringen
och han sätter igång på måndag.
Fönsterna kommer den 16 mars.
Nu är vi på gång med projekten.
I morgon skall jag till ÖNH på Sahlgrenska.