FINNOTTO

Vi,det vill säga maken och jag,håller på med att måla om i vardagsrummet.
Det är mycket mer jobb än man tror.
De stora bokhyllorna som täcker 2 väggar skall tömmas
och flyttas.
Jag bär ner alla prydnadssaker och glas i källaren.
Många vändor blir det.

Sedan målar vi en del av taket och väggen bakom bokhyllan,
för att sedan,när färgen torkat,så kör vi tillbaka bokhyllan
och upp med alla grejer igen.

Och så samma visa på andra sidan.
Efter att hela taket är målat vitt så skall balkarna få sin färg.

De väggarna som har fönster skall få ny panel för den är så
ful med alla hål från spikar och tidens tand,så att säg,
men där blir det inget gjort förrän snickarna kommer tillbaka.
Men om vi är färdiga med vårt jobb då så är jag nöjd.

Alltså vi har tänkt,eller jag har tänkt i ungefär 5 år på
att vardagsrummet behöver målas,men vi har ju förstått att
det skulle innebära en massa jobb.
Men nu är vi på gång.
Visst är det massa jobb,men det kommer att vara värt det.

Hela ängen var full med skit.
Stora bajskorvar överallt.
Hundarna var överförtjusta.
Vi var ju inte lika begeistrad,
men väldigt frågande över vad det var för sorts
bajs som var överallt.
Vi gissade på vildsvinsspillning
och vi hade rätt.
Kollade upp detta på nätet.
Då finns det en stor flock viltsvin alldeles
i krokarna.
Visst hade vi sett spår tidigare, men inget
som var så tydligt som detta.
Det ser ju ut som stora människobajsar
nästan.


 

Agnes med matte Marita och jag och våra hundar
var på vår årliga promenad,upp till stället där
det växer massor av blåsippor och andra
vårblommor.
Agnes ville vara med på bild bland blåsipporna.
Där är hon lite lik Otto som också gärna vill
vara med när det skall fotas blommor.

Tänka sig att det inte var 1 månad sedan det låg över en ½
meter snö här.
Man blir lika fascinerad varje år.

Acceptera är mitt ledord för dagen.
Det är mycket man måste lära sig att acceptera.
Hela tiden måste jag mentalt förbereda mig på
att Olle håller på att bli gammal.
Märkte det tydligt igår då vi fick hjälpa honom
i och ur bilen.
Sedan märks det ju att han ser sämre för var dag
och fort verkar det gå.
Olle kommer inte att leva för evigt men idag
är han här och han mår bra.
Det får räcka.
Om morgondagen vet vi ingen.
Carpe diem som sagt.

Nu är Olle nyklippt och fin igen och då kan han
nästa få valpbeteende igen ett tag.
Han gillar att bli friserad.



Här ligger han dock o gottar sig i soffan jämte mig.

Nu blommar vitsipporna för fullt.
Där det för mindre än en månad sedan var täckt med
massor av snö,blommor nu ett hav av vitsippor.
Och så Otto förståss.
Han skall då alltid vara med.
Annars är han inte så intresserad av att vara med på bild.

Just nu är det en hög ångestnivå i mig.
Vet inte riktigt varför.
Kan kanske bero på att jag läser mycket om
mindfulness?
Men att tillämpa detta är rena rama paradoxen för mig.
Så har jag aldrig hanterat min ångest tidigare.
Jag brukar ju försöka förtränga,kämpa emot och ignorera.
Nu skall jag acceptera och känna och jag vet inte vad.
Det är iallafall precis tvärtemot hur jag normalt brukar försöka hantera
ångesten.

Kanske beror det på att jag måste agera
väldigt snart.
Min anställning upphör ju den siste april.
Kan inte påstå att jag kan stå till arbetsmarknadens förfogande
den 3 maj.
Så jag måste antingen få ett läkarintyg och se om FK accepterar
en sjukskrivning,eller gå till AF och se vad de kan göra för mig.
En jobbig situation alltså.
Säkert finns här en stor anledning till att må sämre än normalt.
Ångesten river i mig från tidig morgon.
Då försöker jag tillgripa de medel som jag nu har
att tillgå.
De jag fått genom KBT terapin.
Det går sådär.
Kanske det är värst i början som med medicinering?
Jag vet inte.
Finns det någon där ute som har erfarenheter att dela
med sig?
Ni brukar ha så stor erfarenhet och brukar kunna vara
mig behjälpliga,så kom igen.

2½ timme helt okey tandbehandling idag.
Tanken var att sätta in en färdig delbro i underkäken,
men det blev inget av det då specialisttandläkaren
var mycket missnöjd med det arbete som tandteknikern
gjort. Så jag fick ta bilen och sticka iväg till Nya Varvet
där tandteknikerna håller till.Där togs nytt färgprov
och några foton i munnen,sedan iväg tillbaka till
Medicinarberget,där Odontologiska institutionen ligger,
för fortsatt behandling.

Sådana här besök tar nästan en hel dag med resor.
Väl hemma blev det lite mat och vila,sedan
kastade jag mig på sågen och slyröjning igen.

En strålande vacker vårdag till ända,
visserligen ingen värme att tala om och minusgrader
varje natt,men likväl vacker.
Riktigt aprilväder.

Lite svullen kommer jag att vara ett par dagar
och lite ont får jag räkna med,
men det kommer nog inte att vara så länge
och jag har nästan 2 veckor på mig att bli återställd
innan jag skall tillbaka.

Tja Otto här!

Vi är hos veterinären var 14 dag.
Varje gång kliver jag upp på vågen,matte vill det
så då gör jag det för att tillfredsställa henne.
Nu hade jag visst gått ner 2 hekto.
Matte är väl inte helt nöjd med denna för henne
lilla viktnedgång,men veterinären tyckte att
det går åt  rätt håll.

Så har matte ju börjat motionera mig och det
har jag inget emot.

(Men vad inte matte vet är att jag hittar mat ute.
Solrosfrön och talgbollar smakar inte fy skam.
Katten har ingen dålig mat heller.
Hästskit smakar mumma.)

Hon tar mig till helt nya ställen med en massa
helt nya dofter.
Mitt under vår trevliga vårpromenad idag skulle
vi träna.
Först fattade jag nada.
Vad vill hon??????????
Men så gick det upp för mig att hon visst skulle
gå runt mig och jag skulle sitta still.
Det var hur svårt som helst.
Hon hade ju godis i handen över huvudet på mig.
Tror hon att jag är någon cirkushund eller?
Men vad gör man inte för husfreden.
Tydligen är detta något jag skall kunna
till på lördag.
Vi får se hur jag gör.
Det beror ju lite på vilket humör jag är på
och vad jag får i belöning. 

Vi tog den kortare svängen tre kilometer.
Otto som blivit lättare springer mycket mer.
Olle som nuförtiden inte ser så bra går
oftast bakom mig. Då vet han var han skall
gå iaf.Han litar fullständigt på att jag tar en
bra väg utan alltför mycket hinder.
Och så får han hjälp över el-trådarna.






Maken och hans jobb.


Medel för sensitiva läppar.
Fast maken gillar inte att pussas när jag är alldeles fet om läpparna,
men hans favvo är den i mitten i övre raden.
Min favvo är inte med på bild konstigt nog.
Måste bara ha fett på läpparna så de inte spricker.

Nu har inte byggjobbarna varit här sedan före påsk
och jag saknar dem.
Inte att städa.
Det har jag nog av ändå,
men man vill ju se slutprodukten.

Maken målar brädorna  som skall upp på huset
och han är snart klar med grundfärg och ett täcklager färg.
Vi skall ha det rött med vita knutar.
Riktigt svenskt
.
Den ena av byggjobbarna skall komma i slutet på nästa
vecka och börja sätta upp underlock.
Jag vill gärna att Henrik kommer och slutför inomhus
vid fönstren.
Det ser jag fram emot för han är så duktig och gör
ett så fint arbete.
Just nu ser det konstigt ut.
Jag saknar gardinerna,speciellt i köket.
Plåtslagaren var här igår och han är snart färdig
med sitt arbete med stuprännor och rör och sånt.

Vad gäller munnen så är det underläppen som värker
efter senaste tandläkarbesöket.
Helt överkomligt,bara jag inte äter,borstar tänderna
eller talar.
Igår käkade jag pizza men råkade sätta i halsen som vanligt,
men det var det värt.
Krampen varade bara någon timme eller så.

Det där vulkanutbrottet på Island och dess askmoln,
gör att solen inte kan tränga igenom.
Så det är mer än bara flygtrafiken som drabbas.

Idag skall jag plocka undan efter plåtslagaren
och så lite gräsfrön.
Sedan blir det promenad med hundarna som vanligt,
men sedan blir det soffan och läsning.
Så kan det få komma lite,men inte mycket regn.

Söndag i trädgården med krattning och lite andra
vårarbeten.
Passade på att fota lite krokus vid dammen.
Som vanligt har jag hittat lite sten som jag
tillför dammen.
Var gång som jag är ute så hittar jag en ny fin liten sten
som passar till dammen.

Ve och fasa när jag tittade ner i dammen
och tyckte att jag såg en död groda.
Sedan såg jag en till och en till och en till och så
vidare.
Näe det kan ju inte bara vara så.
Det ligger dött gräs i dammen och det måste vara
en illusion jag ser.
Ropade på maken och Henrik.
Ser inte detta ut som döda grodor?
Det ÄR döda grodor.
Massor av döda grodor.
Den gångna vintern har gått hårt år naturen.
Dammen har varit bottenfrysen och
allt som försökte övervintra
är nu dött.
Allt utom salamandrarna.
Mina älskade grodor.
Samtliga har strukit med.


 
Nu tar det typ evigheter att lägga ut bilder här på
bloggen igen,
därför väljer jag att lägga ut lite fler på facebook,
så om du är intresserad gå
ut och kolla på min facebook.

Skall pröva makens dator.
Det är kanske fel på min för såväl bloggen
som facebooken kan väl inte vara kass
samtidigt eller????



                                                                   

Lördag.

Dagen började soligt och fint.
Redan klockan 10 var hundarna och jag ute
och plockade upp rester från byggjobbarna.
Vi fick ihop en bärkasse med skräp.
Därefter krattade vi löv i 1½ timme,så kom
maken hem från boulen och började måla.
Han har en massa panel som skall målas och vara
klart tills byggjobbarna återkommer.
Själv tog jag med mig hundarna på en liten tur.
Efter började jag lunta fjolårsgräs.
Snacka om att en liten pyroman som mig
gillar det,fast det började blåsa lite väl mycket
så jag släckte med en granruska.

Efter lite käk så spände jag fast en lite motsträvig
Otto för cykeln.Otto är en aning nervös inför
cykling då han fick cykeln över sig vid ett
tillfälle förra året.Det glömmer han inte,
men vill man cykla med hund så gäller
det att inte ge efter.
Vi cyklade ner till Skepplanda och hundkursen.
Jag började frysa redan innan vi var nere i samhället.
Det var värst va fort det slog om till kallare väder.
Hur skulle jag klara 1½ timme träning?
Kände att jag måste röra mig hela tiden för att
inte frysa fast. i backen.
Först skulle vi ha läxprov.
Det gick inte så bra för Otto och mig
för vi hade tränat för dåligt i vanlig ordning.
Skäms Mette! 
Felet ligger ju helt hos mig och
jag är inget vidare på att göra läxor.
Vi skulle sätta hundarna och lägga godis
i handen och gå minst ett varv runt hunden,
innan vi klickade och fick ge godiset.
Här fick jag bakläxa och har nu 14 dagar på
mig att få Otto att förstå hur jag vill att
han skall göra.Eftersom Otto är en väldigt
läraktig hund som vill göra matte till lags,
så det bör inte innebära några problem,
bara ett par tillfällen med träning.
Resten av träning var gammal skåpmat
för Otto så där var vi bra.
Där behövde jag rakt inte skämmas.
Gud va fort vi cyklade hem trots motvind.
Fort bara för att det var så jäkla kallt.
Väl hemma hade maken tänt upp i braskaminen
så jag fick relativt fort upp värmen igen.
Otto slocknar direkt,undra på det som han hållit
igång i 8 timmar.

Nu börjar jag verkligen längta efter lite värme.
Sol och värme vill vi ha.
Något som återkommit och är ett vårtecken,
fast ett otäckt sådant,
är fästingarna.
Igår tog jag två stycken på Olle.
De har iallafall klarat den hårda vinten
väldigt bra.
Nu är jag spänd på hur det gått för mördarsniglarna,
som man trott att kylan skulle ta död på.?
Om fästingarna klarat vintern så
har nog de jäkla sega
mördarsniglarna gjort det med.
Bara att vänta och se.

Bakom vårt hus finns ett jättehögt berg,
som heter Muleås.
Toppen är 167 meter över havet.
Inte världens högsta berg,men ändå.

I det där berget har Olle klättrat hela sitt liv
och gör så fortfarande,
bara det att han nuförtiden har lite svårt att
komma ner igen.
Upp går snabbt och lätt,
men det är när han skall ner igen som problemen börjar.
Olle uppnår ju den aktningsvärda åldern 13 år
senare i år,men det är han lyckligt ovetande om själv.
Lite stelare leder kommer med åldern,samt dålig syn
och hörsel.
Fast vi brukar säga att han hör det han vill höra.

Idag var en bra dag att kolla hur det var
på Muleås,tyckte Olle.
På bilden står han och funderar på hur i helsike
skall jag komma ner här?
Otto var uppe hos honom och försökte
leda ner han på lämplig väg.
Jag försökte också,
men idag ville han gå sin egen väg.
Tack o lov kom han välbehållen ner igen.

 

Nu har jag inte en blås kvar på tungan längre.
Det är obeskrivligt skönt.
Bara den gamla vanliga svedan som jag kan
leva med.
3 inbokade besök har jag kvar hos specialisttandläkaren,
samtliga denna månad.
Sedan skall det vara klart.
Nu har jag orkat börja träna med den där
blålila grejen.
Tycker att jag blir lite starkare i käkarna,
men det får jag ju besked om vid nästa besök
på Mölndals sjukhus,men dit skall jag inte
förrän i början på maj.
Denna vecka har jag helledigt från alla
sjukhusbesök och det är sååååååååå
skönt.
Byggjobbarna är på annan ort,så jag
slipper städa hela dagarna.
Det är också väldigt skönt.
Resten av veckan skall jag bara vara.

Här kommer en bild på en som är expert
på att bara vara.

Näe inte är det viktigt,
men det är av vikt att Otto fortsätter
att gå ner i vikt.
Inte går det fort men några hekto var 14 dag
och enligt veterinären är det bra.
Det skall bli en varaktig viktnedgång och
ingen jojobantning.
Totalt har han nu gått ner 1 kilo.
Inget att skryta med precis.
Idag vägde han 21,8 kilo.
När vi började vägde han 23 kilo.
Idealvikt för han ligger mellan 18-19 kilo,
så det tar nog några månader innan han
når idealvikten.

Kanske går det lättare att motionera han nu,
när det inte finns en massa snö överallt
Samtidigt köpte jag mer bantmat till Otto
och bägge hundarna fick sina klor klippta
och en promenad i för dem helt okänd mark.
Vi parkerade vid skidbacken och knatade upp
där för att sedan hitta en lite fin stig ner till
veterinären.

Efter besöket hos veterinären gick vi en annan 
väg tillbaka till bilen.Sedan tog vi bilen tillbaka
till veterinären och hämtade hundmaten.
Sedan shoppade vi lite,bland annat var vi
och betalade en ny tvättmaskin då den gamla 
pajat.Den nya kommer i morgon.
 

Lilla dockan har vattenkoppor.
Stackars lilla docka.



Otto
genom fönsterglas.



Hua mig vilken tid det tog att ladda ner
några bilder.
Nu skall hundarna och jag åka ner till
veterinären.
Viktväktarinvägning av
lillen. 

Trodde jag ja,men så var det inte alls.
Gick ut med hundarna efter att jag gjort lite
trädgårdsarbete.
Sedan tog jag in hundarna och gick och kopplade
slangen och tempererade vattnet.
Jag tar Otto först,tänkte jag,men då hittade
jag honom inte så jag fick ta Olle först.
Så var det Ottos tur,men han fanns inte
att finna någonstans inomhus.
Konstigt!!!!!!!!!!!!
Han måste ha smitit ut utan att jag märkt något.
Jag ropade och lockade,men ingen hund kom.
Var låg han,tror ni?
Jo under trappan och han hade ingen avsikt att komma
fram trots lockande med godis.
Så jag fick krypa under och dra fram honom,
för fram skulle han.
Aldrig ge upp.
Aldrig låta honom vinna över mig.
Duschade blev de trots allt till slut.

Idag har jag varit duktig och putsat samtliga fönster.
Det var riktigt roligt,nu när vi har nya fönster.

Så nu får det bli lite kaffe,sedan tur med hundarna
och sedan skall jag vila resten av dagen,
för det har det inte blivit mycket av den senaste veckan.
En god bok och slappa i soffan.
Vädret idag lockar inte med utomhus
aktiviteter.
Grått och mulet,men uppehåll iallafall.

Gudomlig,underbara Labbe.
Brun dessutom,min favvo.
Vilka ögon!

Idag är maken precis som vanligt igen.
Hur kan man bra så har feber på 39 grader
och så dagen efter vara helt frisk.
Märkligt.

Idag blir det full rulle på målning,klippning av maken,
mer hundbajsplockande,krattning
och andra vårsysslor.
Vi skall också bada hundarna,
vilket de är lyckligt ovetande om just nu i skrivande stund.

Efter 2 dagar har vi fått lite ordning i huset.
Så himla skönt att få bort byggdammet
och lite ordning på mina prylar.

Dessutom har jag hunnit plantera lite påskliljor
och penseer så det ser lite trevligare ut
vid ytterdörren.

Även teven har jag fått ordning på så nu har vi
en skitbra bild.

Har också påbörjat vårarbetet i växthuset
och plockat bort massor av hundskit på
framsidan av huset.
Nu finns det bara pyttelite snö kvar i högar
på ett par ställen på tomten.

Maken vaknade strax före 7 i morse med frossa.
När jag tog tempen visade det sig att han hade
39 graders feber,så han har legat hela dagen.
Nu på kvällen kom han upp en stund och kände
sig bättre.

Men nu kommer det bästa av allt.
Munnen är så pass bra att jag kan äta vanlig mat igen,
visserligen mosad men ändå.
Jag har också inhandlat 10 marsipan hönor,
varav jag redan ätit upp 4 stycken.
Ett stort påskägg av marsipan och mörk choklad
skall jag äta upp i morgon.
Vad jag längtat efter att kunna äta,
inte bara inmundiga näring för att överleva.

Mjuk söt och god marspan med choklad.
Mums.

Nej då,det får han absolut inte göra,
men det verkade så idag för han hoppade in i Tottes hundbur.
Han verkar vara lika trött på ett stökigt hus som vi andra.
Det är inte första april idag.utan den andra april,
så aprilskämt har vi fått nog av i år.




Olle tycker att vi skall utnyttja RUT-avdraget också och istället
för att ägna en långfredag åt att något så onödigt som att städa,
så vill han ut och gå promenad.



Totte som av naturen är lite av en pedant,
var ändå tacksam för att dammsugaren stod i städskåpet
och inte på golvet.

GLAD PÅSK på er där ute i cyberspace.

Besöket hos specialisttandläkaren gick väldigt bra igår.
Det var nog det skonsamaste besöket jag haft på
väldigt många gånger,därför har jag inte ont idag.
Lite öm bara för han tog lite avtryck och skulle ju
då ha en en "sked" för det.

Besöket där tog ändå två timmar och efter det fick jag ta
med mig avtrycken och åka med dem till en tandtekniker-verkstad
som håller till på Långedragsvägen.
Där tog de lite färgprover.

Efter det stack jag iväg till Mediamarkt och inhandlade en ny
plattteve.Den nya lite större en den gamla teven.
Den installerade jag i vardagsrummet och den gamla åkte
upp på väggen i sovrummet.
Bort med det stora fula vägghänget och det med ett
mindre så att teven hamnar närmare väggen.
Det ser betydligt bättre ut.
Pulade sedan med den nya teven som jag inte fick en klar
bild på,fast jag fick ge upp för sedan väntade sista
kurstillfället i bildbehandling.
Men det hade jag kunnat hoppa för jag lärde mig inget nytt precis.
Läraren hade nog gett upp.
Han verkade helt ointresserad av att lära ut något nytt igår.
Enligt honom är vi så gamla så vi har svårt att lära in något.
I vart fall så är vi som lite äldre halt sega i huvudet och
inte lika snabba som yngre.
Han är inte lite konstig han.
Vi lite äldre packades ihop i grupp som människor som inte fattar IT.
Han sa det rent ut.
Hissen går inte helt upp där.
Jag kan väl hålla med om att yngre människor helt klart har ett
försprång när det gäller den nya teknologin,men helt väck
vad gäller det vägrar jag att acceptera att jag är,
men vi var väl på väldigt olika nivåer i gruppen,
så mycket kan jag hålla med om.
Lite märkligt att en sådan kille kan utblida sig till lärare-
Han är inget vidare pedagogisk heller.

Nu är samtliga nya fönster inne bortsett från altandörren.
Byggarna blir borta flera veckor nu.
Maken får ägna sig åt målning och jag själv får försöka städa
undan lite,så att jag trivs.
Fast helst skulle jag vilja byta arbetsuppgifter med maken,
men se det går han inte med på.

Massa kaffe först sedan städ efter byggjobbarna som sagt,
fast jag har ju gott om tid.