Mer minnen
Idag för 20 år sedan avled min svåger och gode vän Reidar Andersen.
Reidar fick sin första hjärtinfarkt alldeles efter sin 50 årsdag.
Sedan följes den av ytterligare infarkter. Sjukvården i Norge gjorde
vad det på den tiden kunde och lite till. Bland annat skickades Reidar
till England för vård.
Men den 18 november 1989 slutade Reidars "goda" hjärta slå för alltid.
Reidar var på väg till bowlinghallen lördag som det var.
Så fick han en massiv hjärtinfarkt och tillkallad ambulans fick inte
igång honom igen,trots intensiv behandling.
Reidar var död,men i mitt minne lever han kvar som en härlig människa,
med massor av humor. Många roliga stunder fick jag tillbringa med Reidar
och hans familj.
I kväll tänder jag ett ljus i Reidars minne och lyser frid över honom.
Mina tankar går till hans 6 barn alla barnbarn,och nu även ett barnbarnsbarn.
Reidar hann träffa några av sina barnbarn,men långt ifrån samtliga.
Reidar blev 52 år.
Reidar fick sin första hjärtinfarkt alldeles efter sin 50 årsdag.
Sedan följes den av ytterligare infarkter. Sjukvården i Norge gjorde
vad det på den tiden kunde och lite till. Bland annat skickades Reidar
till England för vård.
Men den 18 november 1989 slutade Reidars "goda" hjärta slå för alltid.
Reidar var på väg till bowlinghallen lördag som det var.
Så fick han en massiv hjärtinfarkt och tillkallad ambulans fick inte
igång honom igen,trots intensiv behandling.
Reidar var död,men i mitt minne lever han kvar som en härlig människa,
med massor av humor. Många roliga stunder fick jag tillbringa med Reidar
och hans familj.
I kväll tänder jag ett ljus i Reidars minne och lyser frid över honom.
Mina tankar går till hans 6 barn alla barnbarn,och nu även ett barnbarnsbarn.
Reidar hann träffa några av sina barnbarn,men långt ifrån samtliga.
Reidar blev 52 år.
Skit oxå
Va sjutton har hänt här.
Allt är huller om buller i bloggen och jag får ingen ordning.
Har jag skrivit för mycket de senaste dagarna eller
har min lilla bäbis varit inne och rotat om?
Allt är huller om buller i bloggen och jag får ingen ordning.
Har jag skrivit för mycket de senaste dagarna eller
har min lilla bäbis varit inne och rotat om?
Minnenas allé
Vill skriva lite om den 17 november 1995.
Den sommar alltså 1995 var en varm och skön sommar.
Frida min dotter väntade sitt andra barn i augusti och hon
led i värmen.
Vi övriga kunde njuta av högsommarvärme från maj-september.
Emelina kom till världen den 12 augusti.
Några dagar efter förlossning kom mor o barn hem.
Maken o jag åkte båt i Forsån o hade det mysigt.
Jag hade sen semester så jag kunde ta hand om Emelinas storebror lite extra.
Så kom och gick hösten.
Den 17 november samma år vaknade jag som vanligt av väckarklockan 0.6.00.
En helt vanlig dag trodde jag.
Jag gick upp och satte på kaffet.
Det var kolsvart ute.
Charlie den hund som vi hade då kom och höll mig sällskap.
En helt vanlig morgon alltså ända tills jag skulle öppna ytterdörren för att släppa ut Charlie.
Vanligtvis bruka den lilla hunden gå ut genom kattluckan,men nu ville han ut genom ytterdörren.
Menjag fick inte upp den.
Visst jag hade ju sett att det börjat snöa,men
jag hade visst missat en massa timmar.
På den tiden var sömnen så mycket bättre.
Jag gick o la mig vid 22-23 tiden och klockan ringde vid 6 tiden.
7-8 timmars sömn och då talar vi om god sömn.
Inga toalettbesök eller sånt,bara sömn.
Åter till ytterdörren.
Jag fick bara inte upp den och jag kunde inte för mig liv fatta varför.
Eftersom det var kolsvart ute såg jag nada.
När kaffet var klart satte jag mig och tittade på TV och då gick det upp för mig
att inte bara jag utan hela Göteborg var insnöat.
Och då talar jag verkligen om insnöat.
Jag började fatta att jag inte skulle kunna ta mig till jobbet så
jag ringde min chef och berättade att jag kunde nog inte komma till jobbet idag,
för jag fick nog ingen att skotta på ett tag,men så fort jag fick skottat skulle jag vara på plats.
Efter det gick jag och satte mig framför TV,n och inväntade dagsljuset.
Visst de talade på TV om att hela Göteborg var ett enda kaos. Kollektivtrafiken fungerade inte och ingen annan trafik heller för den delen.
Efter 8 ljusnade det och då kunde jag se ut.Herreminje det hade ju kommit en meter snö nästan.
Vi kom inte ur huset ens. Vi fick skotta för att kunna öppna dörren.
Hela den dagen skottade vi bägge två så att vi kunde få in ved och komma ner till hönsen.
Hönshuset ligger ungefär 30 meter från huset och det tog oss flera timmar att skotta en liten smal gång ner till hönsen.
Inte en bil kunde ta sig fram till oss från torsdag till söndag.
På söndagkväll fick vi tag i en som kunde skotta loss oss.
Så länge har vi aldrig varit insnöade vare sig tidigare eller senare.
Som tur var hade vi mat och bränsle så vi klarade oss bra.
Det var ganska mysigt tyckte både maken och jag.
Till saken hör att ingen kom till kontoret den dagen.
Dagen efter kom sig chefen till jobbet.
Hon bodde i samhället,i övrigt var kontoret stängt från onsdag-söndag.
Vi fick sköta jobben hemifrån via telefon.
Idag har vi 12 grader varmt.
Vilken jäkla skillnad.
Vad har allt detta med Emelina att göra?
Jo på söndagkväll det åter var Kvarnabovägen uppskotta och Frida,Patrik och bägge barnen
körde in 2 liter mjölk till oss.
John och jag pulsade ut till Kvarnabovägen och mötte dem med pulka och allt.
De fick parkera på Kvarnabovägen.
Vi tyckte nog samtliga att det var riktigt mysigt.
Helt plötsligt hörde vi traktorljud.
Det var en bekant som varit ute och skottat flera kilometer bort.
Vi fick haffat honom och han skottade fram vägen till oss och i ett
huj var vi fria,eller inte längre inskottade iaf.
Lite tråkigt.
Den sommar alltså 1995 var en varm och skön sommar.
Frida min dotter väntade sitt andra barn i augusti och hon
led i värmen.
Vi övriga kunde njuta av högsommarvärme från maj-september.
Emelina kom till världen den 12 augusti.
Några dagar efter förlossning kom mor o barn hem.
Maken o jag åkte båt i Forsån o hade det mysigt.
Jag hade sen semester så jag kunde ta hand om Emelinas storebror lite extra.
Så kom och gick hösten.
Den 17 november samma år vaknade jag som vanligt av väckarklockan 0.6.00.
En helt vanlig dag trodde jag.
Jag gick upp och satte på kaffet.
Det var kolsvart ute.
Charlie den hund som vi hade då kom och höll mig sällskap.
En helt vanlig morgon alltså ända tills jag skulle öppna ytterdörren för att släppa ut Charlie.
Vanligtvis bruka den lilla hunden gå ut genom kattluckan,men nu ville han ut genom ytterdörren.
Menjag fick inte upp den.
Visst jag hade ju sett att det börjat snöa,men
jag hade visst missat en massa timmar.
På den tiden var sömnen så mycket bättre.
Jag gick o la mig vid 22-23 tiden och klockan ringde vid 6 tiden.
7-8 timmars sömn och då talar vi om god sömn.
Inga toalettbesök eller sånt,bara sömn.
Åter till ytterdörren.
Jag fick bara inte upp den och jag kunde inte för mig liv fatta varför.
Eftersom det var kolsvart ute såg jag nada.
När kaffet var klart satte jag mig och tittade på TV och då gick det upp för mig
att inte bara jag utan hela Göteborg var insnöat.
Och då talar jag verkligen om insnöat.
Jag började fatta att jag inte skulle kunna ta mig till jobbet så
jag ringde min chef och berättade att jag kunde nog inte komma till jobbet idag,
för jag fick nog ingen att skotta på ett tag,men så fort jag fick skottat skulle jag vara på plats.
Efter det gick jag och satte mig framför TV,n och inväntade dagsljuset.
Visst de talade på TV om att hela Göteborg var ett enda kaos. Kollektivtrafiken fungerade inte och ingen annan trafik heller för den delen.
Efter 8 ljusnade det och då kunde jag se ut.Herreminje det hade ju kommit en meter snö nästan.
Vi kom inte ur huset ens. Vi fick skotta för att kunna öppna dörren.
Hela den dagen skottade vi bägge två så att vi kunde få in ved och komma ner till hönsen.
Hönshuset ligger ungefär 30 meter från huset och det tog oss flera timmar att skotta en liten smal gång ner till hönsen.
Inte en bil kunde ta sig fram till oss från torsdag till söndag.
På söndagkväll fick vi tag i en som kunde skotta loss oss.
Så länge har vi aldrig varit insnöade vare sig tidigare eller senare.
Som tur var hade vi mat och bränsle så vi klarade oss bra.
Det var ganska mysigt tyckte både maken och jag.
Till saken hör att ingen kom till kontoret den dagen.
Dagen efter kom sig chefen till jobbet.
Hon bodde i samhället,i övrigt var kontoret stängt från onsdag-söndag.
Vi fick sköta jobben hemifrån via telefon.
Idag har vi 12 grader varmt.
Vilken jäkla skillnad.
Vad har allt detta med Emelina att göra?
Jo på söndagkväll det åter var Kvarnabovägen uppskotta och Frida,Patrik och bägge barnen
körde in 2 liter mjölk till oss.
John och jag pulsade ut till Kvarnabovägen och mötte dem med pulka och allt.
De fick parkera på Kvarnabovägen.
Vi tyckte nog samtliga att det var riktigt mysigt.
Helt plötsligt hörde vi traktorljud.
Det var en bekant som varit ute och skottat flera kilometer bort.
Vi fick haffat honom och han skottade fram vägen till oss och i ett
huj var vi fria,eller inte längre inskottade iaf.
Lite tråkigt.
Bloggens utseende
Nu har det hänt något med min blogg ser jag.
Designen har blivit väldigt konstig.
Undrar om jag kan göra något åt det?
Designen har blivit väldigt konstig.
Undrar om jag kan göra något åt det?
Skämmande
Minns mkt väl min tonårsperiod som var minst sagt orolig.
Jag rökte och vi drack sprit på helgerna men inte fick vi utköpt av föräldrar inte.
Nej vi köpte en kvarting av langare på ett ställer som hette Tonfisken.
Det var ju inte bra.
Inte bra alls.
Jag hade en olycklig period då och var ett lätt offer
för droger och kriminalitet,
men det fanns en spärr inom mig som slog till och jag drog mig ur det här destruktiva livet.
Till saken hör att vi inte var speciellt upplysta om farorna med droger på den tiden.
När mina barn var tonåringar var samhället mycket uppmärksamma på drogproblematiken,
och i skolan hade eleverna varje år ANT undervisning.
ANT står för alkohol,narkotika och tobak,
om det inte är bekant.
Då var det inte inne att röka eller dricka eller ta andra droger
Dagens ungdomar verkar inte få denna utbildning eller vad är det som gått fel?
Ungdomar röker och dricker i allt större omfattning.
Samhället det vill säga alla vi vuxna har ett stort ansvar här,vi vill ju inte ha en
massa ungdomar som fastnar i missbruk.
Visserligen är det en promille av alla ungdomar som faller dit,men en ungdom med missbruksproblem är en ungdom för mycket. Nere vi vårt samhälle finns en klick
ungdomar som lever väldigt farligt.Ser inte deras föräldrar eller orkar de inte för
att de själva har för mycket att göra. Alla stressar runt och skall ha allt det nya materiella.
Ungdomarna är väldigt vilsna i många familjer.
Den där spårren som finns inom mig finns tyvärr inte inom alla.
Jag vill inte att ungdomarna här i kommunen eller i andra kommuner
skall gå under i välfärdsamhället.
Fram för ANT undervisning i skolorna igen för rökning och droger har blivit inne igen,tror jag min se och höra.
60 70 80 talisterna
Beskrivning:
90 talisterna
Mina ungar födda 1969 och 1973 har överlevt allt detta,men de blev fina människor ändå.
Beskrivning:
Ämne: läs inte detta om du är född på 90-talet ;-)
Till alla barn som överlevde 60- , 70- och 80 - talet...
Först så överlevde vi att födas av mammor som rökte och drack under graviditeten. De tog magnecyl och alla möjliga läkemedel samt åt tonfisk direkt ur burken men blev aldrig testade för diabetes.
Efter detta trauma blev vi lagda på mage för att sova i en spjälsäng målad i en rosa eller babyblå färg med hög blyhalt. Vi hade ingen barnsäkerhet på medicinburkar, dörrar eller fönster och när vi cyklade hade vi ingen hjälm!! För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade.
Som spädbarn och barn åkte man bil (med rökande föräldrar) utan barnstol, bilkudde, säkerhetsbälte eller airbag. Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och INTE ur glas eller flaska. Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur flaskan och INGEN dog av detta.
Vi åt muffins, Mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket socker på cornflakes och i filen. Inte blev vi överviktiga för det!
För att:
VI VAR ALLTID UTE OCH LEKTE!!!
Vi kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dan och kom hem när gatlyktorna var tända. Ingen kunde nå oss på hela dan OCH VI VAR OKEJ!!
I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka ned för någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna. =) Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att lösa problemet.
Vi hade inga Playstation, Nintendo, X-box, ingen video eller DVD, inga 150 kanaler på TV:n, inget surroundljud, CD-spelare, inga MOBILTELEFONER, DATORER inget Internet eller MSN Vi hade VÄNNER och dom fann vi UTOMHUS!!
Vi föll från träd och tak, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder!!
Och inte blev någon stämd eller anmäld för det.
Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord o ch inte fortsatte maskarna att leva i magen!! Vi fick luftgevär vid 10 års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp av en pinne och en tennisboll, och fast man sa att det kunde hända, så var det inte så många som fick sina ögon utpetade av pinnar.
Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och ibland steg vi bara in och pratade med dem. Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna, dom som inte blev det, fick lära sig att handskas med besvikelsen OTROLIGT ELLER HUR!!??
Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot lagen fanns inte. Dom var faktiskt lagens högra arm!!
Denna generation har faktiskt fostrat dom största risktagarna, problemlösarna och investerarna någonsin.
Dom senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya ideèr. Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss att ta allt detta!!
Om du är en av dem så:
GRATTIS!!
Du kanske vill dela med dig av detta till andra som har haft turen att få växa upp som barn den tiden innan ADVOKATER och MYNDIGHETER reglerade ditt liv för 'DITT EGET BÄSTA'??
Författare: okänd. (read less)
Till alla barn som överlevde 60- , 70- och 80 - talet...
Först så överlevde vi att födas av mammor som rökte och drack under graviditeten. De tog magnecyl och alla möjliga läkemedel samt åt tonfisk direkt ur burken men blev aldrig testade för diabetes.
Efter detta trauma blev vi lagda på mage för att sova i en spjälsäng målad i en rosa eller babyblå färg med hög blyhalt. Vi hade ingen barnsäkerhet på medicinburkar, dörrar eller fönster och när vi cyklade hade vi ingen hjälm!! För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade.
Som spädbarn och barn åkte man bil (med rökande föräldrar) utan barnstol, bilkudde, säkerhetsbälte eller airbag. Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och INTE ur glas eller flaska. Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur flaskan och INGEN dog av detta.
Vi åt muffins, Mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket socker på cornflakes och i filen. Inte blev vi överviktiga för det!
För att:
VI VAR ALLTID UTE OCH LEKTE!!!
Vi kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dan och kom hem när gatlyktorna var tända. Ingen kunde nå oss på hela dan OCH VI VAR OKEJ!!
I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka ned för någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna. =) Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att lösa problemet.
Vi hade inga Playstation, Nintendo, X-box, ingen video eller DVD, inga 150 kanaler på TV:n, inget surroundljud, CD-spelare, inga MOBILTELEFONER, DATORER inget Internet eller MSN Vi hade VÄNNER och dom fann vi UTOMHUS!!
Vi föll från träd och tak, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder!!
Och inte blev någon stämd eller anmäld för det.
Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord o ch inte fortsatte maskarna att leva i magen!! Vi fick luftgevär vid 10 års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp av en pinne och en tennisboll, och fast man sa att det kunde hända, så var det inte så många som fick sina ögon utpetade av pinnar.
Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och ibland steg vi bara in och pratade med dem. Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna, dom som inte blev det, fick lära sig att handskas med besvikelsen OTROLIGT ELLER HUR!!??
Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot lagen fanns inte. Dom var faktiskt lagens högra arm!!
Denna generation har faktiskt fostrat dom största risktagarna, problemlösarna och investerarna någonsin.
Dom senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya ideèr. Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss att ta allt detta!!
Om du är en av dem så:
GRATTIS!!
Du kanske vill dela med dig av detta till andra som har haft turen att få växa upp som barn den tiden innan ADVOKATER och MYNDIGHETER reglerade ditt liv för 'DITT EGET BÄSTA'??
Författare: okänd. (read less)
Nerskräpning
Den här texten kommer jag att publicera i lokaltidningen.
Vad är det för föräldrar eller andra så kallade vuxna som köper ut så mkt
alkohol till småungar. Vill ni verkligen att ungarna skall supa skallen av sig.
Vi vet ju namnen på killarna men väljer att inte gå ut med dem i detta läget.
Veckans ris till er två killar som efter en blöt fest i Ryk,
där det tydligen var FF i fredags,
visserligen tog med er tomglas och tomburkar från huset i Ryk,
men tyvärr orkade ni inte bära tomflaskor och tomburkar längre än några hundra meter.
Där släppte ni er börda och gick så vidare hem till Ryks damm.
Vi vet vilka ni är,och var ni festade,
natten mellan fredag den 13 och lördag den 14 november.
Två plastpåsar fulla med tomflaskor och tomburkar lämnade ni efter er.
Visst vi förstår att ni måste ta med er tomgodset så inte föräldrarna där ni festade loss skulle komma på er.
Dessa flaskor och burkar fick vi promenerande ta hand om.
Ni kunde ju slängt dem i en av soptunnorna som ni gick förbi,men det vågade ni inte.
Att ni bara är 15-16 år är också känt,så en undran uppkommer direkt som följd.
Vem sjutton köper ut sprit,öl,cider ,alcoläsk och cigaretter till er?
Den ”vuxne” som köper ut till er, den personen vill inte er väl,utan hoppas antagligen att ni fastnar i ett missbruk illa kvickt.
Ni är illa ute pojkar.
Dålig stil killar.
Rykbo
Min allra största idol
Redigering
Denna månad ägnar jag mig helhjärtat åt att förkovra mig i Photoshop.
Jag tittar på kurserna online och jag har även laddat ner på DVD.
Till kursen hör även övningsbilder.
Utöver detta läser jag en spännande bok och ägnar min åt hundarna.
Inget spännande alltså. Bara vanlig vardagsrutin,men det är inte det sämsta.
Jo jag höll ju på att glömma.
Min specialisttandläkare på Östra sjukhuset ringde mig igår och ville att jag skulle testa ett nytt läkemedel mot muntorrhet.
Självklart ställer jag upp som försökskanin.
Jag gör nästan vad som helst för att inte vara så muntorr.
Muntorrheten gör ju att tungan och slemhinnorna i munnen blir så sköra
och då gör det stundtals mer ont än vanligt.
Ont i munnen har jag ju jämt men det finns perioder då det är värre.
Så självklart vill jag testa,men jag måste åka ner till Östra för att få detta
nya preparat,så det skall jag göra den 23 november,tror jag det var.
Alternativet var att invänta tandhygienistbesöket strax före jul
och så länge vill jag inte vänta.
Så var jag duktig och dammade lite idag,vilket hade som följd att tangentbordet
inte fungerade på den stationära datorn.
Felet upptäcktes inte förrän maken ville ut på nätet
Maken knorrade och skulle ringa Svenska Spel och påtala att webbsidan inte funkade.
Fick ta tag i detta innan för jag misstänkte direkt att det var jag som var boven och inte
datorn eller webbsidan. Mycket riktigt. Jag hade varit på kontakten som styr tangentbordet.
Så enkelt livet kan vara.
Nu är allt bara bra igen.
Maken är nöjd och jag likaså.Fast han tyckte nog att jag inte skulle vara så våldsam när
jag far fram med dammtrasan,
Jag tittar på kurserna online och jag har även laddat ner på DVD.
Till kursen hör även övningsbilder.
Utöver detta läser jag en spännande bok och ägnar min åt hundarna.
Inget spännande alltså. Bara vanlig vardagsrutin,men det är inte det sämsta.
Jo jag höll ju på att glömma.
Min specialisttandläkare på Östra sjukhuset ringde mig igår och ville att jag skulle testa ett nytt läkemedel mot muntorrhet.
Självklart ställer jag upp som försökskanin.
Jag gör nästan vad som helst för att inte vara så muntorr.
Muntorrheten gör ju att tungan och slemhinnorna i munnen blir så sköra
och då gör det stundtals mer ont än vanligt.
Ont i munnen har jag ju jämt men det finns perioder då det är värre.
Så självklart vill jag testa,men jag måste åka ner till Östra för att få detta
nya preparat,så det skall jag göra den 23 november,tror jag det var.
Alternativet var att invänta tandhygienistbesöket strax före jul
och så länge vill jag inte vänta.
Så var jag duktig och dammade lite idag,vilket hade som följd att tangentbordet
inte fungerade på den stationära datorn.
Felet upptäcktes inte förrän maken ville ut på nätet
Maken knorrade och skulle ringa Svenska Spel och påtala att webbsidan inte funkade.
Fick ta tag i detta innan för jag misstänkte direkt att det var jag som var boven och inte
datorn eller webbsidan. Mycket riktigt. Jag hade varit på kontakten som styr tangentbordet.
Så enkelt livet kan vara.
Nu är allt bara bra igen.
Maken är nöjd och jag likaså.Fast han tyckte nog att jag inte skulle vara så våldsam när
jag far fram med dammtrasan,
Årets julklapp
I år har spikmattan valts till årets julklapp.
En sådan fick jag i födelsedagspresent och den har jag använt,maken oxå,fast inte så mycket.
Jag vet inte jag. Är den så bra?
Fast det där med årets julklapp är väl en konstig företeelse
Att det sitter människor någonstans och funderar ut årets julklapp.
Får man betalt för att klura ut vad som skall bli årets julklapp?
Varför är det alltid vuxenklappar?
Själv tycker jag att julen är en barngrej.
Det finns inget som tindrande barnaögon och julafton.
Förra året var det en upplevelse.
Något år var det en bakmaskin och ett år var det en mössa.
Märkliga grejer.
Nu har jag plockat bort halloweengrejerna och nu väntar jag på att få sätta
upp julljusen i slutet på nästa vecka.
En sådan fick jag i födelsedagspresent och den har jag använt,maken oxå,fast inte så mycket.
Jag vet inte jag. Är den så bra?
Fast det där med årets julklapp är väl en konstig företeelse
Att det sitter människor någonstans och funderar ut årets julklapp.
Får man betalt för att klura ut vad som skall bli årets julklapp?
Varför är det alltid vuxenklappar?
Själv tycker jag att julen är en barngrej.
Det finns inget som tindrande barnaögon och julafton.
Förra året var det en upplevelse.
Något år var det en bakmaskin och ett år var det en mössa.
Märkliga grejer.
Nu har jag plockat bort halloweengrejerna och nu väntar jag på att få sätta
upp julljusen i slutet på nästa vecka.
Dagens bilder
OBS oredigerade.
Ännu blommor det.
I dammen.
Nu är det nog dags att ta bort Halloweengrejerna.
Felstavat ser jag.
Ännu blommor det.
I dammen.
Nu är det nog dags att ta bort Halloweengrejerna.
Felstavat ser jag.
Interaktivt lärande
Gud så bra det är med interaktivt lärande och så himla praktiskt.
Man kan studera precis när som helst och man behöver inte åka iväg eller göra sig i ordning.
Och helt gratis dessutom om man inte räknar med strömmen förstås,
och den kan ju inte kosta så mycket.
Sammanlagt lägger jag ett par timmar om dagen på att studera Photoshop nu så
jag vet att jag kommer att klara det om ett tag.
Övning ger färdighet.
Det är väldigt bra för mig att hålla på med detta för tankarna hamnar rätt.
Alltså bort från det onda.
Jag har ännu inte hört någon om eventuellt arbete,men om jag skriver om det så kommer det kanske?
Nu skall jag gå med på dagens promenix.
Man kan studera precis när som helst och man behöver inte åka iväg eller göra sig i ordning.
Och helt gratis dessutom om man inte räknar med strömmen förstås,
och den kan ju inte kosta så mycket.
Sammanlagt lägger jag ett par timmar om dagen på att studera Photoshop nu så
jag vet att jag kommer att klara det om ett tag.
Övning ger färdighet.
Det är väldigt bra för mig att hålla på med detta för tankarna hamnar rätt.
Alltså bort från det onda.
Jag har ännu inte hört någon om eventuellt arbete,men om jag skriver om det så kommer det kanske?
Nu skall jag gå med på dagens promenix.
Så kan det oxå gå
Så blev det till att börja om då.
Specialisttandläkaren på Odontologen fick börja om från början.
Nu måste han skicka in en ny ansökan till landstinget.
Det tar upp till 6 månader att få svar från landstinget.
Den tidigare godkända ansökan,gällde en annan typ av behandling som
inte är aktuell nu när titanskruv-historien inte funkade.
Så han får fylla i en ny ansökan på sju sidor om en ny behandling
,eller terapi som de kallar det,och invänta svar innan vi kan påbörja den.
Oh well.
Så togs det en ny omgång röntgen-plåtar.
Jesus vad strålning jag fått. Men sedan förklarade tandläkaren
mycket ingående hur behandlingen skulle gå till.
Han sa att vi måste träffas minst 10 gånger och då tar det 2 timmar var gång.
Vidare sa han,att det skulle bli mycket jobbigt för mig,och så undrade han om jag
förstod.och om jag skulle orka.
Jag svarade ja på samtliga frågor och sa att jag har inte mycket val
om jag vill kunna äta igen.
Jag sa att jag tar ett behandligstillfälle åt gången.Ingen idé att ta ut allt i förskott.
Tandläkaren var mycket tydlig i att jag aldrig kommer att
kunna äta och få tillbaka en lika funktionell mun som jag hade tidigare,
fast det är jag å så väl införstådd med sedan tidigare och det har jag accepterat,
även om jag blir ledsen och arg på det in imellan.
Men vad är det för idé att gråta över spilld mjölk.
Det blir aldrig som tidigare.Thats it.
Efter Odontologen var jag inom och köpte en regnrock i samma storlek
till Olle oxå plus lite annat,mest till jyckarna.
Nu skall jag sätta mig och studera Photoshop några timmar igen.
Kunskap är inte tung att bära.Det blir aldrig som tidigare.Thats it.Efter Odontologen var jag inom och köpte en regnrock i samma storlek
till Olle oxå plus lite annat,mest till jyckarna.
Nu skall jag sätta mig och studera Photoshop några timmar igen.
Kunskap är inte tung att bära.
Specialisttandläkaren på Odontologen fick börja om från början.
Nu måste han skicka in en ny ansökan till landstinget.
Det tar upp till 6 månader att få svar från landstinget.
Den tidigare godkända ansökan,gällde en annan typ av behandling som
inte är aktuell nu när titanskruv-historien inte funkade.
Så han får fylla i en ny ansökan på sju sidor om en ny behandling
,eller terapi som de kallar det,och invänta svar innan vi kan påbörja den.
Oh well.
Så togs det en ny omgång röntgen-plåtar.
Jesus vad strålning jag fått. Men sedan förklarade tandläkaren
mycket ingående hur behandlingen skulle gå till.
Han sa att vi måste träffas minst 10 gånger och då tar det 2 timmar var gång.
Vidare sa han,att det skulle bli mycket jobbigt för mig,och så undrade han om jag
förstod.och om jag skulle orka.
Jag svarade ja på samtliga frågor och sa att jag har inte mycket val
om jag vill kunna äta igen.
Jag sa att jag tar ett behandligstillfälle åt gången.Ingen idé att ta ut allt i förskott.
Tandläkaren var mycket tydlig i att jag aldrig kommer att
kunna äta och få tillbaka en lika funktionell mun som jag hade tidigare,
fast det är jag å så väl införstådd med sedan tidigare och det har jag accepterat,
även om jag blir ledsen och arg på det in imellan.
Men vad är det för idé att gråta över spilld mjölk.
Det blir aldrig som tidigare.Thats it.
Efter Odontologen var jag inom och köpte en regnrock i samma storlek
till Olle oxå plus lite annat,mest till jyckarna.
Nu skall jag sätta mig och studera Photoshop några timmar igen.
Kunskap är inte tung att bära.Det blir aldrig som tidigare.Thats it.Efter Odontologen var jag inom och köpte en regnrock i samma storlek
till Olle oxå plus lite annat,mest till jyckarna.
Nu skall jag sätta mig och studera Photoshop några timmar igen.
Kunskap är inte tung att bära.
Östra
Så idag har jag varit hos tandhygienisten på Östra sjukhuset.
Jag måste gå till specialister hela tiden och då blir det lite långt att åka.
Fast det är allt skönt att komma ifrån väggarna ibland och Göteborg är mysigt-
Imorgon skall jag till Odontologen och en specialisttandläkare.
Det är inte lika kul vet jag av erfarenhet.
Tandhygienisten är så lätt på handen och det gör nästan inte ont alls.
Hos tandläkaren gör det ont det vet jag men jag skall ta lite värktabletter
innan som min dotter sagt.
Efter Östra sjukhuset var jag på Rusta och hittade en fin regnrock till Otto.
Den kan han ha om det regnar eller när det blir snö,
om det kommer någon sådan här,vilket inte är så vanligt.
Regnar gör det här ofta så vi kommer att få användning av regnrocken.
Den är svart med reflexer i form av tassar.Sedan har den ett mjukt
fleesefoder.Perfekt passform.Billig var den oxå,relativt iaf 99 kronor.
Så köpte jag tre burkar av det där bra läppvaselinet som jag inte kan vara utan
och hundbajs-påsar.
Får se vad jag hittar på i morgon förutom tandläkarbesöket.
Nu har jag hittat en webbsida som heter moderskeppet.se där man kan lära sig om photoshop.
Det är ju mitt senaste projekt.Ett bra projekt så här på senhösten när det är mörkt ute.
Då är det väl lämpligt att sitta inne vid datorn och förkovra sig lite.
Jag måste gå till specialister hela tiden och då blir det lite långt att åka.
Fast det är allt skönt att komma ifrån väggarna ibland och Göteborg är mysigt-
Imorgon skall jag till Odontologen och en specialisttandläkare.
Det är inte lika kul vet jag av erfarenhet.
Tandhygienisten är så lätt på handen och det gör nästan inte ont alls.
Hos tandläkaren gör det ont det vet jag men jag skall ta lite värktabletter
innan som min dotter sagt.
Efter Östra sjukhuset var jag på Rusta och hittade en fin regnrock till Otto.
Den kan han ha om det regnar eller när det blir snö,
om det kommer någon sådan här,vilket inte är så vanligt.
Regnar gör det här ofta så vi kommer att få användning av regnrocken.
Den är svart med reflexer i form av tassar.Sedan har den ett mjukt
fleesefoder.Perfekt passform.Billig var den oxå,relativt iaf 99 kronor.
Så köpte jag tre burkar av det där bra läppvaselinet som jag inte kan vara utan
och hundbajs-påsar.
Får se vad jag hittar på i morgon förutom tandläkarbesöket.
Nu har jag hittat en webbsida som heter moderskeppet.se där man kan lära sig om photoshop.
Det är ju mitt senaste projekt.Ett bra projekt så här på senhösten när det är mörkt ute.
Då är det väl lämpligt att sitta inne vid datorn och förkovra sig lite.
