Kursare
Bella
Vi övar att ha tråkigt.
Max är duktig. Här sitter han alldeles själv mitt på gångbanan i Skepplanda
centrum. Inte illa.
Här är klassens lilla bustjej. En livlig blandras som idag var riktigt foglig.
Titta vad duktig hon är.
En jättego Mastifftjej.
Staffen var inte så gla i fotografen.
Max och hans matte njuter i solen den sista dagen i oktober.
Och så lilla jag som fick MVG av matte idag.
Vi saknade en hund "lilla"Bea. Hon var inte med idag.
Annars var alla med.
Husse och Olle var oxå med men de passade på att promenera i samhället.
Matte tog kort på oss då vi övande på att sitta fastkopplade vid stolpar
och bara sitta,ligga eller stå tysta.
Passivitetsövningar underskattas enligt instruktören. så det fick bli en av dagens övningar.
Vill bara påpeka att vi tränar på gångbanan som går mitt i samhället.
Där är det många störningsmoment.
Cyklister,barn som springer,människor med eller utan stavar,
barnvagnsekipage,mopedister,you name it.
Allt finns där och det är bra träning för en bonnhund som mig.
Arbetsförmågebedömning
Det skall jag genomgå i Stenungsund den 9 november.
Då skall en ny läkare göra en bedömning av min arbetsförmåga.
Det här är oxå företagshälsovården,med då jag gick hos en läkare i Kungälv som gjorde den bedömningen att jag skulle förtidspensioneras så måste det till en ny opartisk läkare för att göra en arbetsförmågebedömning denna gång. Så får det bli. Det är helt sanslöst vad man skall genomgå.
Personalkontorets handläggare ringde mig idag och meddelade tiden till läkaren,samt att hon förberedde mig på att börja jobba nästa vecka. Heltid från dag ett. Hur i helsike skall det gå? Jag som varit sjukskriven i snart 4 år,och inte en susning om vad jag skall göra. Ja,ja det är bara att avvakta och se hur det går.
En sak är då säker att det blir spännande veckor de som följer. Tisdag skall jag till käkkirurgen ,men det sa jag till handläggaren,och hon sa att mina läkarbesök är okej. Så jag får gå på mina inplanerade läkarbesök iaf och det är ju bra. Mycket frånvaro för läkar och tandläkar och tandhygienist besök är giltig frånvaro. I morgon lördag är det hundkurs med Otto. Nu skall vi köra i morgon nu när Otto är helt okej igen. Nu jäklar,nu kör vi.
Då skall en ny läkare göra en bedömning av min arbetsförmåga.
Det här är oxå företagshälsovården,med då jag gick hos en läkare i Kungälv som gjorde den bedömningen att jag skulle förtidspensioneras så måste det till en ny opartisk läkare för att göra en arbetsförmågebedömning denna gång. Så får det bli. Det är helt sanslöst vad man skall genomgå.
Personalkontorets handläggare ringde mig idag och meddelade tiden till läkaren,samt att hon förberedde mig på att börja jobba nästa vecka. Heltid från dag ett. Hur i helsike skall det gå? Jag som varit sjukskriven i snart 4 år,och inte en susning om vad jag skall göra. Ja,ja det är bara att avvakta och se hur det går.
En sak är då säker att det blir spännande veckor de som följer. Tisdag skall jag till käkkirurgen ,men det sa jag till handläggaren,och hon sa att mina läkarbesök är okej. Så jag får gå på mina inplanerade läkarbesök iaf och det är ju bra. Mycket frånvaro för läkar och tandläkar och tandhygienist besök är giltig frånvaro. I morgon lördag är det hundkurs med Otto. Nu skall vi köra i morgon nu när Otto är helt okej igen. Nu jäklar,nu kör vi.
Tankar om mat bland annat
Efter att ha haft ett långt stopp i halsen och efterföljande ömhet i halsen skapas tankar.
Tankar om munnen och dess funktioner och min muns funktion i synnerhet.
En muns funktion är en tillsynes självklarhet allt från man föds till man dör.
Redan som nyfödd har man en sugförmåga och kan försörjas genom munnen.
Mycket av livets njutningar fås genom munnen.
Men när man mist munnens funktion och måste acceptera tillvaron ändå,
är livet stundtals jobbigare än vanligt,som igår.
Att ha lagat mat som man älskar och lägger upp en stor portion på tallriken och efter första tuggan blir sittande och bara kan titta på maten på tallriken.
Då känner jag att det ibland känns som den värsta tortyr.
Min mun känner jag av alltid,varje vaken stund men mestadels har jag lärt mig leva med detta faktum,och insett att det aldrig blir som tidigare. Jag kommer resten av mitt liv ha svårigheter med munnen och svalget. Om jag vetat om hur det skulle bli innan allt drog igång,så vet jag ärligt talat inte om jag skulle klarat av allt detta jobbiga som det innebar och innebär.
Men idag har jag kunnat äta ikapp mig igen och det känns allt bra mycket bättre.
Fast jag tror ingen kan föreställa sig hur jobbigt det är med en mun som mist normala funktioner.
Att ens utseende förändrats går mycket lättare att acceptera.
Stoppet igår har säkert sin förklaring i förkylningen som jag nyss haft.
Då är jag känligare än vanligt i halsen.
Tankar om munnen och dess funktioner och min muns funktion i synnerhet.
En muns funktion är en tillsynes självklarhet allt från man föds till man dör.
Redan som nyfödd har man en sugförmåga och kan försörjas genom munnen.
Mycket av livets njutningar fås genom munnen.
Men när man mist munnens funktion och måste acceptera tillvaron ändå,
är livet stundtals jobbigare än vanligt,som igår.
Att ha lagat mat som man älskar och lägger upp en stor portion på tallriken och efter första tuggan blir sittande och bara kan titta på maten på tallriken.
Då känner jag att det ibland känns som den värsta tortyr.
Min mun känner jag av alltid,varje vaken stund men mestadels har jag lärt mig leva med detta faktum,och insett att det aldrig blir som tidigare. Jag kommer resten av mitt liv ha svårigheter med munnen och svalget. Om jag vetat om hur det skulle bli innan allt drog igång,så vet jag ärligt talat inte om jag skulle klarat av allt detta jobbiga som det innebar och innebär.
Men idag har jag kunnat äta ikapp mig igen och det känns allt bra mycket bättre.
Fast jag tror ingen kan föreställa sig hur jobbigt det är med en mun som mist normala funktioner.
Att ens utseende förändrats går mycket lättare att acceptera.
Stoppet igår har säkert sin förklaring i förkylningen som jag nyss haft.
Då är jag känligare än vanligt i halsen.
Rotmos med fläsklägg
Idag kunde jag äta gårdagens middag.
Precis innan jag skulle lägga mig igår kväll så släppte skiten.
Då hade jag kört ner tandborsten i halsen hur många gånger som helst
utan resultat.
Fast gissa om det var skönt när det släppte och jag fick vila.
Här kommer en bild på vår lilla "Ulltott".
Nu är han långhårig igen och det är en hel månad till trimningen.
Snacka om matchande bakgrund.
Han ser precis ut som bakgrunden eller?
Precis innan jag skulle lägga mig igår kväll så släppte skiten.
Då hade jag kört ner tandborsten i halsen hur många gånger som helst
utan resultat.
Fast gissa om det var skönt när det släppte och jag fick vila.
Här kommer en bild på vår lilla "Ulltott".
Nu är han långhårig igen och det är en hel månad till trimningen.
Snacka om matchande bakgrund.
Han ser precis ut som bakgrunden eller?
Tji middag
Hundarna kan njuta av tillvaron till fullo igen.
Nu har vi gått långpromenader två dagar på rad.
Utan plastpåsar och stövlar som stör.
Gissa om dom trivs.
Själv trivs jag inte så där just precis nu.
Idag gjorde jag mig till och kokade fläsklägg och rotmos.
Det är gott tänkte jag och la upp ett stort lass på tallriken.
Rotmos är ju som det är,lättsvalt. Fläskläggen skar jag i bitte,bitte små bitar,
men det gick åt helsike med en gång.Redan vid första "tuggan" gick det åt skogen.
Det fastnade i matstrupen och nu har det varit stopp sedan klockan 16,
alltså 2½ timme lite drygt. Fattar inte hur det kunde bli så denna gång.
Först nös jag och sedan försökte jag dricka lite vatten.Det gick ju inte.
Nu har jag hostat,spottat och spytt hela tiden.
Det är ju hopplöst. Jag får ingen fri passage i matstrupen.
Och jag som hade sett fram emot denna middag.
Nu är jag så törstig och kaffesugen och väntar bara på att det skall klarna.
Trött blir jag oxå. Snor och tårar och försök att få fri passagen.
Det är jobbigt,jobbigt.
Nu har vi gått långpromenader två dagar på rad.
Utan plastpåsar och stövlar som stör.
Gissa om dom trivs.
Själv trivs jag inte så där just precis nu.
Idag gjorde jag mig till och kokade fläsklägg och rotmos.
Det är gott tänkte jag och la upp ett stort lass på tallriken.
Rotmos är ju som det är,lättsvalt. Fläskläggen skar jag i bitte,bitte små bitar,
men det gick åt helsike med en gång.Redan vid första "tuggan" gick det åt skogen.
Det fastnade i matstrupen och nu har det varit stopp sedan klockan 16,
alltså 2½ timme lite drygt. Fattar inte hur det kunde bli så denna gång.
Först nös jag och sedan försökte jag dricka lite vatten.Det gick ju inte.
Nu har jag hostat,spottat och spytt hela tiden.
Det är ju hopplöst. Jag får ingen fri passage i matstrupen.
Och jag som hade sett fram emot denna middag.
Nu är jag så törstig och kaffesugen och väntar bara på att det skall klarna.
Trött blir jag oxå. Snor och tårar och försök att få fri passagen.
Det är jobbigt,jobbigt.
Tummen upp
Det har jag fått idag gällande hundarnas hälsotillstånd.
Var hos veterinären och efter undersökning och röntgen så är Olle nu så gott som friskförklarad.
Han behöver inte ha en massa sockor och stövlar när han går ute och inga fler tabletter att stoppa i honom.
Fy sjutton vad skönt för såväl honom som oss tvåbenta. Han får ta det lite vackert för klon har ju inte vuxit ut ännu. Han får stoltsera med guldfärgat glittrigt nagellack på den tån som var skadad ett tag,men vad är det.
Otto är oxå tillbaka i sitt normala tillstånd. Så nu kan vi snart lägga detta till handlingarna
För att spinna vidare på gårdagens inlägg så förstår instämmer jag till 100% i Nya Gladmymlans kommentar.
Så jäklig är ångestsjukdomarna och så osynliga,att man som drabbad skulle önska sig en mer synbar åkomma,typ benbrott,eller till och med en cancersjukdom.
Då kan vi verkligen ställa oss frågan hur långt vi kommit med läkarvetenskapen?
Vi skall ha en holistiskt synsätt på kroppen och inse att kropp och psyke är som hand i handske.
Man kan må fan så mycket sämre med en ångestsjukdom som en cancersjukdom,hur konstigt det än låter. Min erfarenhet är följande och då vill jag understryka att jag bygger detta enbart på min erfarenhet.
När jag fick cancer reagerade min kropp först med chock naturligtvis. Sedan hände något märkligt. Jag blev fruktansvärt stark. Hela mitt jag gick in i kampen mot cancern som jag bestämde mig att detta skall jag klara. Mitt uppe i allt fick jag en långvarig endorfinkick som varade hur länge som helst. Jag kände mig som om jag kunde förflytta berg. Det är en sån skön känsla och vilken styrka man får. Endorfinet som bildas gör att man bara orkar och vill göra allt.
jag har svårt att tro att det finns någon drog som slår detta.
När man får en ångestsjukdom sker det motsatta. Det är som om det är en bristtillstånd på något i hjärnan, på något som helt förlamar och man orkar ingenting. Allt blir bara tungt och jobbigt. Även de enklaste uppgifter ter sig omöjliga. Bara att ringa ett samtal kan man behöva tvinga sig till eller be om hjälp att göra.
Och många gånger blir man som patient,eller upplever att man blir ifrågasatt. Blir du det om du fått en hjärnblödning eller en hjärtinfarkt. Knappast.
Som människa känner man sig väldigt ensam om man lider av något psykiskt.
Får man en fysisk sjukdom behöver man inte känna sig ensam. Läkarkåren gör sitt yttersta och man får andra medmänniskors hjälp och sympati.
Är det inte sjukt så säg?
Läget
Otto mår som en prins. Han är precis som innan löptikar ockuperade hans skalle.
He is back to normal och nu behöver vi inte bry oss om löptikar ever again.
Olle mår oxå bra. Han är nästan som en unghund igen. 2 dagar nu har han fått njuta av friheten,
alltså han har fått springa lös.
I morgon är det jag som åker till veterinären med honom så får vi se vad dom säger om tån.
Förhoppningsvis är det slut med tåhistorien. Olle äter sina sista penicillintabletter i morgon.
Nu har han käkat penicillin över 4 veckor.
Själv gör jag vad jag kan för att ta mig ut depressionsträsket,
Konstigt.
Ångestsjukdomar har låg status,fast jag tror att det är en av de värsta sjukor man kan ha.
Cancer däremot har status och vilken apparat som sätts igång i sjukvården.
Alla undersökningar som leder fram till diagnos. Sedan sätts behandlingar in,allt för att ta bort cancern. Och vilket fint mottagande som man får i vården. Då om någonsin ser man hur bra sjukvård vi har här i Sverige.
Men ångestsjukdomar och depressioner. Oj då. I bästa fall kommer man till vårdcentralen och får lite medicin. Visst har läkarvetenskapen gått framåt här med,men inte tillnärmelsevis så som i cancervården.
Ångest får man dras med,och lära sig leva med,vilket inte är något som är lätt.
Ibland jämför jag psykisk sjukdom med cancer och finner att som patient är det enklare med cancer. Man är väldigt ensam med sin ångestsjukdom vilket man aldrig är med en cancer.
Jag tycker att det är jättebra att man har insamlingar till forskning av till exempel bröstcancer,
men jag efterlyser insamlingar för att bedriva mer forskning om ångestsyndrom och andra psykiska sjukdomstillstånd. Tror att dessa sjukdomar är vanligare än cancer och i många fall dödligare och mer handikappande.
Får man skriva så här??????????
He is back to normal och nu behöver vi inte bry oss om löptikar ever again.
Olle mår oxå bra. Han är nästan som en unghund igen. 2 dagar nu har han fått njuta av friheten,
alltså han har fått springa lös.
I morgon är det jag som åker till veterinären med honom så får vi se vad dom säger om tån.
Förhoppningsvis är det slut med tåhistorien. Olle äter sina sista penicillintabletter i morgon.
Nu har han käkat penicillin över 4 veckor.
Själv gör jag vad jag kan för att ta mig ut depressionsträsket,
Konstigt.
Ångestsjukdomar har låg status,fast jag tror att det är en av de värsta sjukor man kan ha.
Cancer däremot har status och vilken apparat som sätts igång i sjukvården.
Alla undersökningar som leder fram till diagnos. Sedan sätts behandlingar in,allt för att ta bort cancern. Och vilket fint mottagande som man får i vården. Då om någonsin ser man hur bra sjukvård vi har här i Sverige.
Men ångestsjukdomar och depressioner. Oj då. I bästa fall kommer man till vårdcentralen och får lite medicin. Visst har läkarvetenskapen gått framåt här med,men inte tillnärmelsevis så som i cancervården.
Ångest får man dras med,och lära sig leva med,vilket inte är något som är lätt.
Ibland jämför jag psykisk sjukdom med cancer och finner att som patient är det enklare med cancer. Man är väldigt ensam med sin ångestsjukdom vilket man aldrig är med en cancer.
Jag tycker att det är jättebra att man har insamlingar till forskning av till exempel bröstcancer,
men jag efterlyser insamlingar för att bedriva mer forskning om ångestsyndrom och andra psykiska sjukdomstillstånd. Tror att dessa sjukdomar är vanligare än cancer och i många fall dödligare och mer handikappande.
Får man skriva så här??????????
Näe.........
Nej så sjutton heller. Nu får det vara nog med klagande tänkte jag.
Förkylningen verkar ge med sig.
Klockan 11 tog jag på mig kläder och gjorde ordning Olle tass och gick ut i skogen.
Här skall sjutton inte ligga under täcket. och deppa ihop.
Vilken tur att man har hundar.
Här skall det plågas kropp.
Så jag gick upp i den allra mest oländiga skogen.
där det inte finns en stig så långt ögat når.
Ja nu var väl det inte meningen från början,
men det var får där jag egentligen tänkta att gå.
Oj då vad vi fick klättra och krypa.
Olle tappade sina plastpåsar och sockan,men what a heck.
Här skulle det vandras bland skog och klättras i berg.
Efter 1½timme hade vi fått igång endorfinerna,och jag kände mig varm,
och i allra högsta grad levande.
Nu har hundarna fått mat och deckat.
Bägge två var helnöjda efter första riktiga turen på jag vet inte vad.
Det var minst 4 veckor sedan sist.
Konstigt nog mår jag bättre efter denna utmaning.
Never,never,never,never get up or let the shit take over.
Be in control.
Inte sitta och tycka synd om sig själv.
Nu måste jag få ordning på min tillvaro.
Gillar inte att hänga i luften så här.
Undrar om FK vet hur det påverkar människor att bli utförsäkrade.
Är det en ny ättestupa som vi ser?
Fick en fråga om att beskriva min blogg med 6 ord.
Hur beskriver man sin blogg med 6 ord?
-En väldigt vanlig blogg,lik andra.
-En blogg om sjukdomar och orättvisor.
-En blogg om allt och inget.
-En blandning av hundar och människor.
-Oerhört vanlig blogg,en på 1000.
Förkylningen verkar ge med sig.
Klockan 11 tog jag på mig kläder och gjorde ordning Olle tass och gick ut i skogen.
Här skall sjutton inte ligga under täcket. och deppa ihop.
Vilken tur att man har hundar.
Här skall det plågas kropp.
Så jag gick upp i den allra mest oländiga skogen.
där det inte finns en stig så långt ögat når.
Ja nu var väl det inte meningen från början,
men det var får där jag egentligen tänkta att gå.
Oj då vad vi fick klättra och krypa.
Olle tappade sina plastpåsar och sockan,men what a heck.
Här skulle det vandras bland skog och klättras i berg.
Efter 1½timme hade vi fått igång endorfinerna,och jag kände mig varm,
och i allra högsta grad levande.
Nu har hundarna fått mat och deckat.
Bägge två var helnöjda efter första riktiga turen på jag vet inte vad.
Det var minst 4 veckor sedan sist.
Konstigt nog mår jag bättre efter denna utmaning.
Never,never,never,never get up or let the shit take over.
Be in control.
Inte sitta och tycka synd om sig själv.
Nu måste jag få ordning på min tillvaro.
Gillar inte att hänga i luften så här.
Undrar om FK vet hur det påverkar människor att bli utförsäkrade.
Är det en ny ättestupa som vi ser?
Fick en fråga om att beskriva min blogg med 6 ord.
Hur beskriver man sin blogg med 6 ord?
-En väldigt vanlig blogg,lik andra.
-En blogg om sjukdomar och orättvisor.
-En blogg om allt och inget.
-En blandning av hundar och människor.
-Oerhört vanlig blogg,en på 1000.
Mörker
Så där ja,nu är det på gång.
Jag känner det i hela kroppen.
Det kryper under skinnet och sliter och drar i kroppen.
Inget är kul.
Allt är bara mörkt och svart.
Min strategi att tänka positivt funkar inte just nu.
Det har varit alldeles för mycket under en kort tid
och nu reagerar psyket. Det är FK och arbetet och så har det
varit sjuka och nyopererade hundar. Så kom ju förkylning och
magsjuka och som ett brev på posten kommer ångesten
och depressionen.
Fy sjutton vad jobbigt det kan vara att leva.
Tungt och trögt och jobbigt.
Måste försöka hitta det där positiva tänket igen.
Där ser ni alla som skrivit och kommenterat min "styrka".
Jag är inte alltid stark.
Så här svag är jag oxå.
Vill bara ligga under täcket med kudden över huvudet och sova.
Hatar det här tillståndet.
Det går över.
Gäller att kämpa sig igenom.
Att försöka hindra de negativa tankarna,fast det är inte det enklaste.
Om man aldrig haft en depression så är det nog svårt att förstå.
Det går inte att rycka upp sig.
Även om man verkligen försöker att "rycka" upp sig så händer inget.
Just nu så känner jag mig så liten och svag och orkeslös.
Hur kan det bara bli så här?
Jag känner det i hela kroppen.
Det kryper under skinnet och sliter och drar i kroppen.
Inget är kul.
Allt är bara mörkt och svart.
Min strategi att tänka positivt funkar inte just nu.
Det har varit alldeles för mycket under en kort tid
och nu reagerar psyket. Det är FK och arbetet och så har det
varit sjuka och nyopererade hundar. Så kom ju förkylning och
magsjuka och som ett brev på posten kommer ångesten
och depressionen.
Fy sjutton vad jobbigt det kan vara att leva.
Tungt och trögt och jobbigt.
Måste försöka hitta det där positiva tänket igen.
Där ser ni alla som skrivit och kommenterat min "styrka".
Jag är inte alltid stark.
Så här svag är jag oxå.
Vill bara ligga under täcket med kudden över huvudet och sova.
Hatar det här tillståndet.
Det går över.
Gäller att kämpa sig igenom.
Att försöka hindra de negativa tankarna,fast det är inte det enklaste.
Om man aldrig haft en depression så är det nog svårt att förstå.
Det går inte att rycka upp sig.
Även om man verkligen försöker att "rycka" upp sig så händer inget.
Just nu så känner jag mig så liten och svag och orkeslös.
Hur kan det bara bli så här?
Återbud
Ja tyvärr fick jag ringa återbud även till veterinären idag.
Jag kände med en gång jag vaknade att det inte skulle gå,så jag ringde återbud.
Fick en ny tid på måndag och det gör nog inget att man väntar några dagar.
Jag målar med nagellacket,varje dag lägger jag på ett nytt lager guld på tån.
Olle är helt okej med det.
Nu skall jag vila igen.
Fy sjutton vad jag tycker det är tråkigt att vara sjuk och vad synd jag tycker om mig själv.
Förkylningar och magsjukor är jag inte van vid,jag har varit förskonad i över 4 år.
Har ingen ork och allt som jag skall göra går väldigt sakta.
Allt är bara jobbigt jobbigt.
Jag kände med en gång jag vaknade att det inte skulle gå,så jag ringde återbud.
Fick en ny tid på måndag och det gör nog inget att man väntar några dagar.
Jag målar med nagellacket,varje dag lägger jag på ett nytt lager guld på tån.
Olle är helt okej med det.
Nu skall jag vila igen.
Fy sjutton vad jag tycker det är tråkigt att vara sjuk och vad synd jag tycker om mig själv.
Förkylningar och magsjukor är jag inte van vid,jag har varit förskonad i över 4 år.
Har ingen ork och allt som jag skall göra går väldigt sakta.
Allt är bara jobbigt jobbigt.
Sjukstugan never ending
Nu är det jag som är sjukast.
Igår kväll fick jag väldigt ont i magen och fick sitta på toa halva natten.
Idag var jag så utslagen så jag fick ringa återbud till Östra sjukhuset.
Jag har legat hela dagen.
Det går inte ens att dricka kaffe och då är det illa.
Bara vatten har jag fått i mig,men det gör ju inget om jag går ner något kilo.
Det lägger jag snabbt på mig när jag blir frisk.
Nä nu får jag vila igen.
Hundarna mår fint.
Det leker och härjar med varandra igen. Härligt att se.
Hoppas att jag mår så bra i morgon att jag kan åka med Olle på hans inbokade
återbesök.
Han skall ju röntgas för att se att infektionen inte förstört benet i tån.
Igår kväll fick jag väldigt ont i magen och fick sitta på toa halva natten.
Idag var jag så utslagen så jag fick ringa återbud till Östra sjukhuset.
Jag har legat hela dagen.
Det går inte ens att dricka kaffe och då är det illa.
Bara vatten har jag fått i mig,men det gör ju inget om jag går ner något kilo.
Det lägger jag snabbt på mig när jag blir frisk.
Nä nu får jag vila igen.
Hundarna mår fint.
Det leker och härjar med varandra igen. Härligt att se.
Hoppas att jag mår så bra i morgon att jag kan åka med Olle på hans inbokade
återbesök.
Han skall ju röntgas för att se att infektionen inte förstört benet i tån.
En bugg
Min laptop hade tydligen fått en "bugg".
Något fel mellan batteriet och datorn.
Jag ringde HP och fick support så nu funkar min laptop igen.
Och inte en spänn kostade det.
Helt underbart.
Träffade helt rätt kille i supporten.
Han lotsade mig igenom problemet.
Så denna gången slapp jag punga ut pengar för att få igång min kära laptop.
Visserligen har vi ju en helt ny stationär,men jag gillar inte att sitta med den.
Nu är laptopen "frisk" iallafall
Alltid något bra iaf.
Sjukstugan igen
Hej där ute!
Sjukstugan här.
Som sagt hundarnas hälsotillstånd går så säkerligen framåt.
Olle med sitt guldfärgade nagellack. Snyggt va?
Otto har definitivt lugnat ner sig.
Vet inte om det är kastreringen eller att tikarna löpt färdigt,eller både och.
Han är lugn igen.Tack o lov för det.
Nu har jag så smått kunnat släppa honom när vi är ute och promenerar.
Det är skönt för det är lite svårt med två hundar i koppel.
De vill gärna runt trän och då blir det snurr på kopplena.
och så den där kassa stöveln som inte sitter på.
I lördags lossnade den flera gånger då jag gick på Kvarnabovägen.
Tur att man har ganska lydiga hundar som stannar och väntar tills matte fått på stöveln igen.
Nu har vi köpt två olika stövlar som inte fungerar.
Bortkastade pengar och inte gick det på försäkringen heller.
Så är det ju vi tvåbenta.
Maken har varit hos läkare flera gånger.
Han har troligen njursten.
Han har haft så ont men kanske var det "bara" grus denna gång.
Sen har det varit oro för hans tvillingsyster ligger på sjukhus med hjärtinfarkt.
Själv har min oro gett mig en förkylning också. Det är min första på över 4 år.
Då kan man kanske tycka att det är på tiden,
men jag får förkylningar när jag mår dåligt psykiskt,
även andra sjukdomar. Cancern fick jag också när jag mådde dåligt psykiskt.
Kropp och själ hör helt klart ihop.
Nu skulle jag gå och vaccinera mig mot svininfluensan idag,
men jag får vänta till jag blir frisk igen från denna förkylning.
Det kan ju inte vara bra att vaccinera sig när man redan är sjuk.
Sjukdomarna som jag nu fått skyller jag helt klart på försäkrningaskassan.
Innan allt detta startade mådde jag relativt bra såväl fysiskt som psykiskt.
Skall det verkligen vara på det viset att det är FK som skapar sjukdomar
hos enskilda.
Jag vet ju att mitt immunförsvar är nedsatt. Det tycker jag att FK skulle begripa också,
men så är inte fallet.
Rapport från sjukstugan
Otto har nu sluppit tratten sedan i söndags. I lördags var vi ju på kursen men det gick så där. Otto är fortfarnade mest intresserad av tikarna och inte ett dygg intresserad av lydnad,men vi gick dit ändå. Fast vi kollade mest på de andra deltagarna.
Idag måndag har jag lagt på nagellack på Olles tånagel så nu slipper han socka på sig inomhus. När vi är ute är det socka samt stövel som gäller. Fortfarnade går Olle på pencillin.
Igår var jag på 16 årskalas hos äldsta barnbarnet Lucas. Maken var hemma och tog hand om de fyrfota.
Det är skrutt med oss lite till mans här i huset. Själv orkar jag inte skriva om hur jag mår för tillfället. Min laptop har pajat och jag skulle behövt lite ork att ringa och få hjälp med den men det får vara.
Nu har jag några dagar ledig så jag får vila upp mig och komma igen.
Jag är förkyld som bara den och har ont i hela kroppen och feber.
Här kommer några bilder från gårdagen.
Kajsa-Stina
Farmors krans var uppskattad.
Jubelaren skall blåsa ut ljusen på den undebara tårtan.
Idag måndag har jag lagt på nagellack på Olles tånagel så nu slipper han socka på sig inomhus. När vi är ute är det socka samt stövel som gäller. Fortfarnade går Olle på pencillin.
Igår var jag på 16 årskalas hos äldsta barnbarnet Lucas. Maken var hemma och tog hand om de fyrfota.
Det är skrutt med oss lite till mans här i huset. Själv orkar jag inte skriva om hur jag mår för tillfället. Min laptop har pajat och jag skulle behövt lite ork att ringa och få hjälp med den men det får vara.
Nu har jag några dagar ledig så jag får vila upp mig och komma igen.
Jag är förkyld som bara den och har ont i hela kroppen och feber.
Här kommer några bilder från gårdagen.
Kajsa-Stina
Farmors krans var uppskattad.
Jubelaren skall blåsa ut ljusen på den undebara tårtan.
Nattens övningar
Nattens övning bestod av att hjälpa fram Otto som fastnat med tratten under sängen.
Han kunde inte komma fram på egen hand.
Kolsvart i sovrummet och en Otto med tratt under dubbelsängen i vårt pyttelilla sovrum.
Otto har hela sitt liv älskat att ligga under dubbelsängen på natten,
men då och då brukar han flytta sig ut i soffan,eller upp på en fåtölj.
Inatt fick både maken och jag upp ur sängarna för att hjälpa Otto.
Vi sköt isär sängarna men det hjälpte föga.
Vi fick lyfta oxå och dra ut Otto,men sedan somnade vi om alla fyra.
Annars flyter det på här i sjukstugan.
Det går framåt för varje dag vad gäller hundarnas tillfrisknande
Olles tå ser bättre ut och Ottos ärr är fint.
Själv mår jag så där.
Den senaste tidens alla saker har satt spår i mitt psyke.
Allt går inte att bara skaka av sig,men jag gör vad jag kan för att läka mig själv oxå.
Det är ju viktigt att jag mår bra så jag orkar kämpa mot "väderkvarnarna" i mitt alldeles
eget moment 22,men jag skall inte sticka under stolen med att det är skitjobbigt
rent ut sagt.
För tillfället är det endast det och hundarnas tillfrisknade som rör sig i mitt lilla huvud.
För att bryta detta tänk så åker Otto och jag iväg på hundkurs idag mellan 15.00-16.30.
Det gäller att försöka bryta ett dåligt tänkande innan jag fastnar i detta tänk,
som inte är konstruktivt,utan deprimerande och illavarslande.
POSITIVT TÄNKADE dagens måste. Bör vara lätt idag när solen skiner.
Han kunde inte komma fram på egen hand.
Kolsvart i sovrummet och en Otto med tratt under dubbelsängen i vårt pyttelilla sovrum.
Otto har hela sitt liv älskat att ligga under dubbelsängen på natten,
men då och då brukar han flytta sig ut i soffan,eller upp på en fåtölj.
Inatt fick både maken och jag upp ur sängarna för att hjälpa Otto.
Vi sköt isär sängarna men det hjälpte föga.
Vi fick lyfta oxå och dra ut Otto,men sedan somnade vi om alla fyra.
Annars flyter det på här i sjukstugan.
Det går framåt för varje dag vad gäller hundarnas tillfrisknande
Olles tå ser bättre ut och Ottos ärr är fint.
Själv mår jag så där.
Den senaste tidens alla saker har satt spår i mitt psyke.
Allt går inte att bara skaka av sig,men jag gör vad jag kan för att läka mig själv oxå.
Det är ju viktigt att jag mår bra så jag orkar kämpa mot "väderkvarnarna" i mitt alldeles
eget moment 22,men jag skall inte sticka under stolen med att det är skitjobbigt
rent ut sagt.
För tillfället är det endast det och hundarnas tillfrisknade som rör sig i mitt lilla huvud.
För att bryta detta tänk så åker Otto och jag iväg på hundkurs idag mellan 15.00-16.30.
Det gäller att försöka bryta ett dåligt tänkande innan jag fastnar i detta tänk,
som inte är konstruktivt,utan deprimerande och illavarslande.
POSITIVT TÄNKADE dagens måste. Bör vara lätt idag när solen skiner.
Sjukstugan forts
Här i sjukstugan rullar det på.
Ingen människa,inte jag i varje fall, hurrar över dagens väder.
Först stora snöflingor, som dasslock,som naturligtvis övergick i regn.
Isigt under de fallna löven på vår väg.
Fy sjutton nu är det dags igen.
Okej.
Se det positiva i det hela.
Dags att pröva halkskydden jag köpte förra vintern på apoteket.
De där fina halkskydden. Nu skall de på.
Hurra hurra.
Nu är vi redo för vintern i sydsverige.
Och så dessa sjuklingar.
Stackars Olle med alla sina blöta strumpor och Otto med sin hatade tratt,
och som om inte det var nog så spolade jag såret efter promenaden.
Hur kul är det på en skala.......?????????
Ingen som vill leka här inte.
Inte äta heller,fast det gör ju inte så mycket,det finns att ta av ännu.
Jag har försökt med bollen men det går inte.
Det kan ju bero på vädret lite.
Herregud vad negativt detta inlägget blev då.
Tydligen är jag inte så glad jag heller.
Fast jag har inget att vara ledsen för.
Vi skyller på vädret och lägger oss och läser lite istället.
Har precis börjat läsa Hypnositören.
Det verkar lovande så jag ger mig in i bokens värld.
-Kom här Olle.
-Jag har paraply här.
-Du får gärna gå under du med.
-Eller vill du ha en puss?
Ingen människa,inte jag i varje fall, hurrar över dagens väder.
Först stora snöflingor, som dasslock,som naturligtvis övergick i regn.
Isigt under de fallna löven på vår väg.
Fy sjutton nu är det dags igen.
Okej.
Se det positiva i det hela.
Dags att pröva halkskydden jag köpte förra vintern på apoteket.
De där fina halkskydden. Nu skall de på.
Hurra hurra.
Nu är vi redo för vintern i sydsverige.
Och så dessa sjuklingar.
Stackars Olle med alla sina blöta strumpor och Otto med sin hatade tratt,
och som om inte det var nog så spolade jag såret efter promenaden.
Hur kul är det på en skala.......?????????
Ingen som vill leka här inte.
Inte äta heller,fast det gör ju inte så mycket,det finns att ta av ännu.
Jag har försökt med bollen men det går inte.
Det kan ju bero på vädret lite.
Herregud vad negativt detta inlägget blev då.
Tydligen är jag inte så glad jag heller.
Fast jag har inget att vara ledsen för.
Vi skyller på vädret och lägger oss och läser lite istället.
Har precis börjat läsa Hypnositören.
Det verkar lovande så jag ger mig in i bokens värld.
-Kom här Olle.
-Jag har paraply här.
-Du får gärna gå under du med.
-Eller vill du ha en puss?
Hundliv
Ja här är det ett riktigt hundliv kan man lugnt säga.
Nu har hon Qvinny kommit hit och både Olle och Otto
är som galna. Förhoppningsvis kanske Qvinny går någon annanstans
snart när hon märker att det bara finns kastrerade hundar här.
Fast hon kanske kommer ändå.
Nu har vi plockat in för vintern och inatt hade vi -5 grader,
så visst är vintern på väg. Jag har hela växthuset fullt med
blommor som jag hoppas kunna övervintra.
Av äpplen har jag gjort 12 burkar äpplemos,5 liter äppeldricka och ytterligare
5 liter på gång. Den blev väldigt god om jag får säga det själv.
Och så har jag väl gjort 10 äppelkakor. Fick ett nytt recept av Frida som
var väldigt enkelt och himla gott. Så då får jag föräta mig på detta.
Äta äpplekaka tills jag tröttnar.
Nu när jag inte äter jordgubbar så är min tunga
mycket bättre.
Nu har hon Qvinny kommit hit och både Olle och Otto
är som galna. Förhoppningsvis kanske Qvinny går någon annanstans
snart när hon märker att det bara finns kastrerade hundar här.
Fast hon kanske kommer ändå.
Nu har vi plockat in för vintern och inatt hade vi -5 grader,
så visst är vintern på väg. Jag har hela växthuset fullt med
blommor som jag hoppas kunna övervintra.
Av äpplen har jag gjort 12 burkar äpplemos,5 liter äppeldricka och ytterligare
5 liter på gång. Den blev väldigt god om jag får säga det själv.
Och så har jag väl gjort 10 äppelkakor. Fick ett nytt recept av Frida som
var väldigt enkelt och himla gott. Så då får jag föräta mig på detta.
Äta äpplekaka tills jag tröttnar.
Nu när jag inte äter jordgubbar så är min tunga
mycket bättre.
Mina sjuklingar
Dagen har gått bättre.
Otto har varit ute i koppel och gjort sina behov.
Fast han är helt ointresserad av maten.
Nu har han inte ätit på flera dagar mer än några kulor hit och dit.
Sätter ner maten och tar han inte den så åker den bort igen.
Idag har han fått i sig lite a-fil.
Fast det gör ju inte så mycket för han skall ju banta.
Vägde honom före operationen igår och han hade gått ner
ett par kilo faktiskt.
Det beror mestadels på att han varit så orolig för att det
finns löptikar överallt,men att han går ner i vikt är ju bra.
Nu börjar vi återhämta oss alla fyra efter natten som bara
var så jobbig.
Mest jobbig för Otto förstås,men ingen av oss andra tre kunde sover heller.
Otto stångade sönder sin tratt inatt.
Maken har fått limma den.
Som tur var har vi en tratt till.
Själv är jag väldigt orolig över situationen med FK.
Så orolig att jag är rädd för att bli deprimerad igen.
Fast jag får ingen sjukpenning oavsett hur sjuk jag blir.
Vilket jäkla samhälle det blivit här i Sverige.
Sjuka och svaga människor skall sättas dit.
Varför inte återinföra ättestupan oxå när dom ändå är på gång.
Jag orkar inte mycket mer nu.
Inga fler tillbud med hundarna eller myndigheter.
Olle med sin innestrumpa.
Otto kyler av sig på gräsmattan
Otto har varit ute i koppel och gjort sina behov.
Fast han är helt ointresserad av maten.
Nu har han inte ätit på flera dagar mer än några kulor hit och dit.
Sätter ner maten och tar han inte den så åker den bort igen.
Idag har han fått i sig lite a-fil.
Fast det gör ju inte så mycket för han skall ju banta.
Vägde honom före operationen igår och han hade gått ner
ett par kilo faktiskt.
Det beror mestadels på att han varit så orolig för att det
finns löptikar överallt,men att han går ner i vikt är ju bra.
Nu börjar vi återhämta oss alla fyra efter natten som bara
var så jobbig.
Mest jobbig för Otto förstås,men ingen av oss andra tre kunde sover heller.
Otto stångade sönder sin tratt inatt.
Maken har fått limma den.
Som tur var har vi en tratt till.
Själv är jag väldigt orolig över situationen med FK.
Så orolig att jag är rädd för att bli deprimerad igen.
Fast jag får ingen sjukpenning oavsett hur sjuk jag blir.
Vilket jäkla samhälle det blivit här i Sverige.
Sjuka och svaga människor skall sättas dit.
Varför inte återinföra ättestupan oxå när dom ändå är på gång.
Jag orkar inte mycket mer nu.
Inga fler tillbud med hundarna eller myndigheter.
Olle med sin innestrumpa.
Otto kyler av sig på gräsmattan
Sleepless
Nu har Otto blivit kastrerad men han har varit så orolig sedan vi hämtade honom från veterinären igår. Otto får panik av tratten som han måste ha.Förhoppningsvis går det väl över men inatt har han hållit alla vakna genom sitt flåsande,ylande,skällande och panikslagna beteende. Ingen av oss har fått en blund i ögonen Så denna dagen kommer att bli härlig. Här har vi alltså Olle med sin tass. Otto nyopererad. Maken som inte mår bra. För att inte tala om mig själv.
Och som om det inte var nog så fick jag brev från Försäkringskassan igår,så från och med imorgon har jag ingen ersättning från FK. Inte heller vet jag om jag skall gå till Arbetsförmedlingen eller hur jag skall bete mig. Vi har nu under morgonen försökt att få tag i handläggaren på FK och på handläggaren hos min arbetsgivare. FK skriver om rehabiliteringskedja men var är den? Någon sådan hittar jag inte i det brev jag fick från FK. Där stod bara att jag skulle anmäla mig som arbetssökande på AF för att få behålla min sjukpenninggrundande inkomst,alltså om jag inte går till AF så har jag inte rätt till sjukpenning om jag insjuknar i en annan sjukdom. Fast jag vet varken in eller ut. Har jag blivit uppsagd från min tidigare arbetsgivare eller? Något brev om det har jag inte fått. Kan man gå till AF och anmäla sig som arbetssökande om man har en arbetsgivare? Jag begriper inte någon ting just nu.
Nu måste vi jobba på allt detta. Jag får börja med att skriva en omprövningsansökan.
Och som om det inte var nog så fick jag brev från Försäkringskassan igår,så från och med imorgon har jag ingen ersättning från FK. Inte heller vet jag om jag skall gå till Arbetsförmedlingen eller hur jag skall bete mig. Vi har nu under morgonen försökt att få tag i handläggaren på FK och på handläggaren hos min arbetsgivare. FK skriver om rehabiliteringskedja men var är den? Någon sådan hittar jag inte i det brev jag fick från FK. Där stod bara att jag skulle anmäla mig som arbetssökande på AF för att få behålla min sjukpenninggrundande inkomst,alltså om jag inte går till AF så har jag inte rätt till sjukpenning om jag insjuknar i en annan sjukdom. Fast jag vet varken in eller ut. Har jag blivit uppsagd från min tidigare arbetsgivare eller? Något brev om det har jag inte fått. Kan man gå till AF och anmäla sig som arbetssökande om man har en arbetsgivare? Jag begriper inte någon ting just nu.
Nu måste vi jobba på allt detta. Jag får börja med att skriva en omprövningsansökan.
Otroligt stressande
Ja det är bara otroligt stressande att ha en handhund som inte är kastrerad när det finns löptikar runt omkring.
Otto är nu så stressad att han mest bara vandrar runt och ylar.
Han finnes inte ro någonstans och jag blir oxå väldigt stressad över att han vandrar runt hela tiden.
Han vet bara inte vad han vill,eller det är väl det han vet.
Fast han är oxå väldigt söt när han ylar,men han mår inte bra.
Det märks på honom,stackarn.
Tur det är tisdag imorgon så han får något annat att tänka på.
Idag får han gå i koppel när vi går ut.
Otto är nu så stressad att han mest bara vandrar runt och ylar.
Han finnes inte ro någonstans och jag blir oxå väldigt stressad över att han vandrar runt hela tiden.
Han vet bara inte vad han vill,eller det är väl det han vet.
Fast han är oxå väldigt söt när han ylar,men han mår inte bra.
Det märks på honom,stackarn.
Tur det är tisdag imorgon så han får något annat att tänka på.
Idag får han gå i koppel när vi går ut.
Löplina
Nu får banne mig Otto sitta i löplina tills han har fattat att han inte får gå utanför tomten igen.
Idag var han med maken ute på ovansidan av huset.
Otto är ju van att vara ute väldigt mycket på dagarna,
och han älskar att sitta och titta,eller ligga under trappan och kika.
Svårt att bruta vanor.
Maken gick in i boa,då passade Otto på att sticka.
På med plastpåse på Olles tass och iväg.
Vi mötte Otto efter ungefär 1 kilometer.
Som tur är det ingen trafik på den vägen,
men man blir ju hur orolig som helst.
Tur att det snart är tisdag så han blir kastrerad
Sedan är det Ottos tur att gå med tratt.
Herregud va sur han kommer att vara.
Jag känner honom och vet hur han kan sura.
Nu har jag gått upp flera kilo med min nya diet,äpplekaka med vaniljvisp varje dag.
Det ger resultat så nu väger jag nästan 54 kilo. Så mycket har jag inte vägt på 4 år.
Måste innebära att jag mår bra när jag går upp i vikt.
Idag var han med maken ute på ovansidan av huset.
Otto är ju van att vara ute väldigt mycket på dagarna,
och han älskar att sitta och titta,eller ligga under trappan och kika.
Svårt att bruta vanor.
Maken gick in i boa,då passade Otto på att sticka.
På med plastpåse på Olles tass och iväg.
Vi mötte Otto efter ungefär 1 kilometer.
Som tur är det ingen trafik på den vägen,
men man blir ju hur orolig som helst.
Tur att det snart är tisdag så han blir kastrerad
Sedan är det Ottos tur att gå med tratt.
Herregud va sur han kommer att vara.
Jag känner honom och vet hur han kan sura.
Nu har jag gått upp flera kilo med min nya diet,äpplekaka med vaniljvisp varje dag.
Det ger resultat så nu väger jag nästan 54 kilo. Så mycket har jag inte vägt på 4 år.
Måste innebära att jag mår bra när jag går upp i vikt.
Höstaktivitet
Så har Otto och jag startat en ny dressyrkurs.
Denna gång väldigt nära hemmet.
Inte för att det gör något,
men det gör inte ont heller att det inte är så långt att köra.
Hur skall det gå för mig och Otto,
när han är så distraherad av löptikar som finns runt omkring?
Kurs i samhället,tänkte jag.
Hur många kan tänkas komma till detta.
Tidigare kurser har inte inbringat så våldsamt många ekipage.
På kantarellsök kurs var vi tre ekipage.
Så fel man kan ha.
Här kom det 8 ekipage.
Det är rekord.Och naturligtvis är hundförarna kvinnor.
Undrar varför det är så?
Är det bara vi kvinnor som har problem med hunduppfostran,
eller är det bara vi kvinnor som accepterar att vi kan behöva
vägledning i hundägandet.
Där fanns 6 tikar,två löptikar,visserligen i slutet på löptiden men ändå,
så en kastrerad tax och så Otto.
Alltifrån 17 veckors tikvalp till jag tror en 4 årig tik,
Renrasiga och blandrasiga trevliga hundar med lika trevliga ägare.
Fast Otto brydde sig inte om löptikarna speciellt mycket.
Han jobbade bra och var väldigt fokuserad på mig och han
tyckte det var kul.
Det märktes.
Han gillar när han ensam får jobba tillsammans med mig.
Efter kursen köpte jag en pizza.
Allt var så bra,men vad sjutton är det som händer när vi kommer hem.
Jag fattar inte??????????
Är det så att Otto är övertrött då?
Eller Äger han bilen?????????
Varför i sjutton börjar han morra när han skall ur bilen??????????
Det fattar jag inte.
Bara vi får ut honom sen är det okey.
Det här behöver jag fråga Anette om nästa lördag.
Han låter så illa att jag blir väldigt osäker på han.
Vad är det som händer?
När vi väl har fått ut honom är han go som vanligt.
Denna gång väldigt nära hemmet.
Inte för att det gör något,
men det gör inte ont heller att det inte är så långt att köra.
Hur skall det gå för mig och Otto,
när han är så distraherad av löptikar som finns runt omkring?
Kurs i samhället,tänkte jag.
Hur många kan tänkas komma till detta.
Tidigare kurser har inte inbringat så våldsamt många ekipage.
På kantarellsök kurs var vi tre ekipage.
Så fel man kan ha.
Här kom det 8 ekipage.
Det är rekord.Och naturligtvis är hundförarna kvinnor.
Undrar varför det är så?
Är det bara vi kvinnor som har problem med hunduppfostran,
eller är det bara vi kvinnor som accepterar att vi kan behöva
vägledning i hundägandet.
Där fanns 6 tikar,två löptikar,visserligen i slutet på löptiden men ändå,
så en kastrerad tax och så Otto.
Alltifrån 17 veckors tikvalp till jag tror en 4 årig tik,
Renrasiga och blandrasiga trevliga hundar med lika trevliga ägare.
Fast Otto brydde sig inte om löptikarna speciellt mycket.
Han jobbade bra och var väldigt fokuserad på mig och han
tyckte det var kul.
Det märktes.
Han gillar när han ensam får jobba tillsammans med mig.
Efter kursen köpte jag en pizza.
Allt var så bra,men vad sjutton är det som händer när vi kommer hem.
Jag fattar inte??????????
Är det så att Otto är övertrött då?
Eller Äger han bilen?????????
Varför i sjutton börjar han morra när han skall ur bilen??????????
Det fattar jag inte.
Bara vi får ut honom sen är det okey.
Det här behöver jag fråga Anette om nästa lördag.
Han låter så illa att jag blir väldigt osäker på han.
Vad är det som händer?
När vi väl har fått ut honom är han go som vanligt.
Kärlekskrank
Gårdagen började precis som en vanlig torsdag.
Totte kom strax före 8. De sedvanliga hälsningsprocedurerna avklarades.
Olle och Otto skall hälsa på Frida o Totte i den ordningen. Sedan skall hundarna
hälsa på varandra igen efter att Frida åkt iväg till jobbet.
Så skall Totte hälsa på mig och gosa en hel del.
Och våra hundar skall ha sin del av gosande.
Och så vidare.
Men sedan när allt detta var avklarat så gick hundarna och la sig på sina självvalda ställen.
Totte stjäl soffan bredvid mig.
Vanligtvis när inte Totte är här så ligger Olle där.
Olle hoppar upp i fåtöljen från Jysk istället
och Otto i sin gamla vanlig fåtölj eller bakom soffan.
Vid halvelvatiden gick vi ut för att köra in ved.
Otto och Totte var med som vanligt.
Inga konstigheter.
Men så här med facit i hand,kan jag väl säga att Otto varit lite väl tjatig och pipig
och sprungit lite väl långt ifrån oss,de senaste dagarna.
Totte och jag gick in igen och maken kom in lite senare.
Inget konstigt alls. Precis som vanligt alltså.
Vid elvatiden ringer telefonen.
Ser på displayen att det är Marita,men icke.
Det är Matti Maritas man.
-Saknar du inte en hund.
-Näe?
-OTTO SITTER UTANFÖR VÅR GRIND!
Men gud då.
Han har ju aldrig gått utanför tomten utan oss,
och så sitter han helt plötsligt ett par kilometer bort alldeles ensam.
Min lilla baby har blivit man.
På med kläderna och iväg för att hämta.
Det finns ingen körbar väg dit bort om man inte väljer att köra runt förstås.
Men redan innan vi nått bort till närmsta grannen,cirka 300-400 meter,
möter vi Otto som ångrat sig eller blivit ivägskrämd.
Det hade varit bra om Matti skrämt honom,bara lite,
så han inte vågat göra om det.
Nu har maken beställt tid för kastration på tisdag nästa vecka.
Inte konstigt att han är kärlekskrank när såväl Agnes som Qvinny löper.
Totte kom strax före 8. De sedvanliga hälsningsprocedurerna avklarades.
Olle och Otto skall hälsa på Frida o Totte i den ordningen. Sedan skall hundarna
hälsa på varandra igen efter att Frida åkt iväg till jobbet.
Så skall Totte hälsa på mig och gosa en hel del.
Och våra hundar skall ha sin del av gosande.
Och så vidare.
Men sedan när allt detta var avklarat så gick hundarna och la sig på sina självvalda ställen.
Totte stjäl soffan bredvid mig.
Vanligtvis när inte Totte är här så ligger Olle där.
Olle hoppar upp i fåtöljen från Jysk istället
och Otto i sin gamla vanlig fåtölj eller bakom soffan.
Vid halvelvatiden gick vi ut för att köra in ved.
Otto och Totte var med som vanligt.
Inga konstigheter.
Men så här med facit i hand,kan jag väl säga att Otto varit lite väl tjatig och pipig
och sprungit lite väl långt ifrån oss,de senaste dagarna.
Totte och jag gick in igen och maken kom in lite senare.
Inget konstigt alls. Precis som vanligt alltså.
Vid elvatiden ringer telefonen.
Ser på displayen att det är Marita,men icke.
Det är Matti Maritas man.
-Saknar du inte en hund.
-Näe?
-OTTO SITTER UTANFÖR VÅR GRIND!
Men gud då.
Han har ju aldrig gått utanför tomten utan oss,
och så sitter han helt plötsligt ett par kilometer bort alldeles ensam.
Min lilla baby har blivit man.
På med kläderna och iväg för att hämta.
Det finns ingen körbar väg dit bort om man inte väljer att köra runt förstås.
Men redan innan vi nått bort till närmsta grannen,cirka 300-400 meter,
möter vi Otto som ångrat sig eller blivit ivägskrämd.
Det hade varit bra om Matti skrämt honom,bara lite,
så han inte vågat göra om det.
Nu har maken beställt tid för kastration på tisdag nästa vecka.
Inte konstigt att han är kärlekskrank när såväl Agnes som Qvinny löper.
Väntan
Denna evig väntan och oro.
Det här blir ju ingen friskare av snarare tvärtom.
Men jobbigare grejer har jag ju varit med om senaste åren.
Idag har jag väntat på ett samtal från företagsläkaren igen.
Hon har varit borta i två veckor,eller om det är tre.
Först hade hon 2-3 veckors semester sedan var hon sjuk 1 vecka.
Idag var hon i tjänst och skulle ringa mig.
När jag inte hört något klockan 11.50 ringde jag upp hennes sköterska.
Nu var det på det viset att läkaren hade läst mitt brev och ringt upp handläggaren på försäkringskassan(en ny handläggare igen).
Nu har jag haft så många handläggare att jag tappat räkningen.
Undrar varför de byter handläggare stup i kvarten.
Det senaste året har det varit byte i tjänsten flera gånger.
Nu väntade läkaren på att få FK. att ringa tillbaka till henne.
Läkaren ringde upp mig vid tretiden då hade hon fått tag i handläggaren.
Nu skulle läkaren skriva ett nytt brev till FK.
Herregud tiden går och den 15 oktober har jag ingen sjukpenning längre.
Jag har ju överklagat beslutet om indragen sjukpenning.
Man blir ju helt knäckt av denna handläggning,men det är väl det dom vill.
Men fixa in mig på arbetsförmedlingen då så får jag stämpla akassa för
första gången i mitt liv. Kommunen kan inte hitta något lämpligt arbete
för mig. De tycker jag är för sjuk och handikappad men inte FK.
Undrar vad AF kommer att säga. Jag har aldrig varit arbetslös i hela mitt liv
så det här blir något nytt.
Om det inte varit för försörjningen skulle jag sagt att det var spännande.
Men den här typen av spänning är inte riktigt hälsosam.
Den verkar snarare skadlig.
I nästa vecka får jag ta tag i FK igen.
Jag har ju överklagat beslutet skriftligt.
Vänta,vänta...........................
Det här blir ju ingen friskare av snarare tvärtom.
Men jobbigare grejer har jag ju varit med om senaste åren.
Idag har jag väntat på ett samtal från företagsläkaren igen.
Hon har varit borta i två veckor,eller om det är tre.
Först hade hon 2-3 veckors semester sedan var hon sjuk 1 vecka.
Idag var hon i tjänst och skulle ringa mig.
När jag inte hört något klockan 11.50 ringde jag upp hennes sköterska.
Nu var det på det viset att läkaren hade läst mitt brev och ringt upp handläggaren på försäkringskassan(en ny handläggare igen).
Nu har jag haft så många handläggare att jag tappat räkningen.
Undrar varför de byter handläggare stup i kvarten.
Det senaste året har det varit byte i tjänsten flera gånger.
Nu väntade läkaren på att få FK. att ringa tillbaka till henne.
Läkaren ringde upp mig vid tretiden då hade hon fått tag i handläggaren.
Nu skulle läkaren skriva ett nytt brev till FK.
Herregud tiden går och den 15 oktober har jag ingen sjukpenning längre.
Jag har ju överklagat beslutet om indragen sjukpenning.
Man blir ju helt knäckt av denna handläggning,men det är väl det dom vill.
Men fixa in mig på arbetsförmedlingen då så får jag stämpla akassa för
första gången i mitt liv. Kommunen kan inte hitta något lämpligt arbete
för mig. De tycker jag är för sjuk och handikappad men inte FK.
Undrar vad AF kommer att säga. Jag har aldrig varit arbetslös i hela mitt liv
så det här blir något nytt.
Om det inte varit för försörjningen skulle jag sagt att det var spännande.
Men den här typen av spänning är inte riktigt hälsosam.
Den verkar snarare skadlig.
I nästa vecka får jag ta tag i FK igen.
Jag har ju överklagat beslutet skriftligt.
Vänta,vänta...........................
Aj,aj,aj
Fy sjutton va ont det gör när de tvingar upp munnen.
Att ta stygn är ju a piece of cake,
men att tvinga upp munnen och få in spegel och annat,
är långt ifrån smärtfritt,men det gick att få bort dessa stygn oxå.
Fick ju träffa en annan käkkirurg idag.
De hade så fullt upp med patienter så de var väldigt sena.
Jag fick vänta mer än 1 timme på att komma in.
Hade ju en tid klockan 11.15,kom in 12.15,
men det gör inget att man får vänta ett tag.
De har ju häcken full och arbetar hela tiden.
Jag sa till dem att ni måste ju äta lunch ni med.
-Nej vi kan ju göra som du gör,äta all mat på en gång,
och så har vi lite att ta av så det gör inget om vi hoppar över
en måltid. Fast jag blir lugnare om jag vet att de fått lunch
och lite paus.
De gör nog ett bättre jobb då,tror jag.
Nu slipper jag dem ett par veckor.
Skönt.
Penicillinet slipper jag från och med idag.
Tack för det.
Ingen tratt
Nej den har Olle sluppit sedan i söndags.
Nu verkar det som att han accepterar den lilla sockan som han har som skydd för klon.
Men det gäller att vara påpasslig för säker kan man ju aldrig vara.
Idag skall jag till Sahlgrenska och ta stygnen i munnen.
De ringde för en stund sedan och ändrade tiden från 15.00 till 11.15.
Idag får jag träffa Mats istället.
Göran är på operation hela dagen.
Mats skulle även han operera dig men han hade en lucka innan lunch.
Ja,ja det går ju bra det oxå.
Jag gillar både Göran och Mats.
De är duktiga käkkirurger även om de inte lyckas så bra med mig.
Trots allt har de ju varit med och räddat livet på mig,
så man är ju ändå väldigt tacksam och glad att de finns,
för mig och alla andra.
Nu verkar det som att han accepterar den lilla sockan som han har som skydd för klon.
Men det gäller att vara påpasslig för säker kan man ju aldrig vara.
Idag skall jag till Sahlgrenska och ta stygnen i munnen.
De ringde för en stund sedan och ändrade tiden från 15.00 till 11.15.
Idag får jag träffa Mats istället.
Göran är på operation hela dagen.
Mats skulle även han operera dig men han hade en lucka innan lunch.
Ja,ja det går ju bra det oxå.
Jag gillar både Göran och Mats.
De är duktiga käkkirurger även om de inte lyckas så bra med mig.
Trots allt har de ju varit med och räddat livet på mig,
så man är ju ändå väldigt tacksam och glad att de finns,
för mig och alla andra.
Vakta och se om
Det är en del meck med Olles tass.
Han har en liten söt babysocka på sig inomhus.
Jag hittade en 10 pack på Netto för 39 kronor,så jag har att byta med.
Det måste vara torrt hela tiden så att pulpan torkar in.
Inte så lätt när det är skitväder ute.
Skon som jag köpte hos veterinären var rena rama skiten.
När Olle hade på sig den igår kväll när vi var ute så trampade han snett ,
och det var inget gott för han att ha på sig.
Plastpåsen som jag hade under gick sönder och allt blev blött,
men det gick ju att byta när vi kom in igen.
Fram med hårtorken och på med ny socka.
Nu har vi inte haft på Olle tratten på 1 dygn.
Han har varit så duktig med att låta foten med sockan vara.
Hoppas att det fortsätter på det viset.
Nu har han inget ont i vart fall,
men det innebär ju att han inte är lika stillsam längre.
Veterinären skulle få in en bättre sko till veckan.
Får se om det funkar bättre.
Måste hela tiden passa så att Olle inte springer med Otto ut
när det är så blött och söligt ute.
Idag har vi haft tjejbesök igen.
Agnes och en Golden tik med Maritas dotter kom upp om och hälsade på.
Så kom Qvinny som vanligt.
Olle och jag fortsätter med våra penicillinkuren,
men vi har helt slutat med smärt stillande,
då ingen av oss är behov av det längre.
Han har en liten söt babysocka på sig inomhus.
Jag hittade en 10 pack på Netto för 39 kronor,så jag har att byta med.
Det måste vara torrt hela tiden så att pulpan torkar in.
Inte så lätt när det är skitväder ute.
Skon som jag köpte hos veterinären var rena rama skiten.
När Olle hade på sig den igår kväll när vi var ute så trampade han snett ,
och det var inget gott för han att ha på sig.
Plastpåsen som jag hade under gick sönder och allt blev blött,
men det gick ju att byta när vi kom in igen.
Fram med hårtorken och på med ny socka.
Nu har vi inte haft på Olle tratten på 1 dygn.
Han har varit så duktig med att låta foten med sockan vara.
Hoppas att det fortsätter på det viset.
Nu har han inget ont i vart fall,
men det innebär ju att han inte är lika stillsam längre.
Veterinären skulle få in en bättre sko till veckan.
Får se om det funkar bättre.
Måste hela tiden passa så att Olle inte springer med Otto ut
när det är så blött och söligt ute.
Idag har vi haft tjejbesök igen.
Agnes och en Golden tik med Maritas dotter kom upp om och hälsade på.
Så kom Qvinny som vanligt.
Olle och jag fortsätter med våra penicillinkuren,
men vi har helt slutat med smärt stillande,
då ingen av oss är behov av det längre.
Full rulle igen
Nu är det full rulle på både Olle och mig.
Olle var på återbesök idag och det såg bra ut.
Nu skall han ha en strumpa på sig inomhus,och plastpåse och en liten söt sko när vi är utomhus.
Både Olle och jag har slutat med smärtstillande så nu käkar vi bara penicillin.
Olle hade dessutom gått ner 1½ kilo vilket gladde såväl veterinären som mig.
Tratten måste han ha på sig.
Försökte utan ett tag men så fort man inte håller ögonen på honom så försöker han bita av bandaget.
Han vill ju slicka och det är inte ok.
Olle skall på återbesök om tre veckor,och då skall han röntgas för att kolla hur benet i tån ser ut, efter operation och läkning.
Själv skall jag på återbesök på tisdag.
Olle var på återbesök idag och det såg bra ut.
Nu skall han ha en strumpa på sig inomhus,och plastpåse och en liten söt sko när vi är utomhus.
Både Olle och jag har slutat med smärtstillande så nu käkar vi bara penicillin.
Olle hade dessutom gått ner 1½ kilo vilket gladde såväl veterinären som mig.
Tratten måste han ha på sig.
Försökte utan ett tag men så fort man inte håller ögonen på honom så försöker han bita av bandaget.
Han vill ju slicka och det är inte ok.
Olle skall på återbesök om tre veckor,och då skall han röntgas för att kolla hur benet i tån ser ut, efter operation och läkning.
Själv skall jag på återbesök på tisdag.