FINNOTTO

Det är näst intill omöjligt att ta kort på Otto när han står eller sitter.Han vill inte vara stilla så länge att han fastnar på bild.Det är andra tider nu och att vara stilla är ute.Nej nu skall det springas och hoppas,inte vara i stillhet.Det har Otto fått vara alltför länge.Så nu är det bus som gäller vid vaket tillstånd.Det fick bli en bild där han ser för söt ut även om det är bakifrån.Om jag försökt gå framför för att ta samma kort hade Otto varit uppe illa kvickt.

Den här labradoren bor utanför Vasa i Finland.Visst är den söt?Jag bara älskar just bruna labradorer.Vi har haft en sådan.Hon hette Mimi.Fast hos har varit död sedan slutet på 1980 talet.Men vad vi älskade henne.Hon var en sån där hund som man aldrig glömmer.Det spelar ingen roll hur länge hon varit borta.Hon bara finns där i minnet som en helt underbar hund.

I lördagsutgåvan av vår lokal tidning Alekuriren hade vi med en insändare.Om någon är intresserad av att läsa så finns tidningen på nätet.www.alekuriren.se Artikeln har rubriken"fånge i sitt eget hem".Förra tisdagen var vi och fikade hos vänner i Nol.Jag blev så himla irriterad över att Ale kommun förhalar en hissanordning för mannen i familjen.Vi bestämde att skriva en insändare för att se om det kunde snabba på saken.Det verkar som det funkar.Jippi.I dag var det folk där och Janne tror att grävare kommer inom kort.Jag hoppas att hissen finns på plats inom ett par veckor som längst.Det borde kunna gå fort.Janne skulle må så mycket bättre om han har en möjlighet att komma utanför hemmets fyra väggar på egen hand.Jag skulle iallafall bli deppad om jag var i hans situation.Jag håller alla tummar jag har.John oxå.

Här sitter jag och äter min krafiga frukost genom PEG,en som är inopererad.Efter den går det som en dans.Frukosten lär ju vara så viktig.Jag har tagit fasta på det.Alltid finns det en hund i närheten som man kan gosa med under tiden.Efter min frukost tog vi tag i det stampade jordgolvet och en promenad därefter.Olle och jag gick först.Vi gömde oss.Sedan fick Otto söka efter oss.Han hittade oss och blev väldigt glad.

Här tar vi en stillsam morgonfika i soffan innan vi rullar igång med dagen.Vi har haft besök av två tjejer,Emme och Johanna och en tollare,Totte.Så det har varit full rulle.I allafall med hundarna.Nu springer verkligen Otto. Och fort går det.Han tar igen allt som han inte kunnat göra på 2 månader.Igår somnade han inte förrän efter 23.Han som brukar pipa in i sovrummet klockan 21. Och då har vi valt att inte öppna sovrums dörren förrän då. Annars hade han nog gått in redan efter klockan 19.Men om man har besök av ytterligare en hund och 2 snygga tjejer så kan man inte sova bort livet.Tyvärr så ser det ut därefter inomhus. Men det får vi ta i morgon.Det är som trampat jordgolv inne efter allt regnande i natt.Tack Gunnilla och Ib för kommentarerna.Det är alltid lika roligt att se att någon har skrivit kommentarer.Jag vet ju att jag har några som är inne på min blogg varje dag och det sporrar mig att skriva.

I onsdags tog jag stygnen och idag,fredag,fick Otto sig den första duschen på över 2 månader.Att få stygnen tagna var helt okey,men duschen var så där.Fast vädret inte är något vidare så gör Otto kullebyttor varje gång vi är ute.Så himla skönt är det att inte längre ha ont.

Nu när vi är ute och går,och det vill Otto att vi skall göra nästan jämt,så springer han runt som en stolle.Runt,runt hela tiden.Och han ruller och springer så man ser hur han längtat efter detta.Han är helt vild ute.Fram och tillbaka.Härligt är det att det att se honom.

Här är ett kort på ett av mina söta barnbarn med pappa.

Här under trappan är det ruskigt kul att gräva.Undrar hur långt ner man kan komma?

Ja,jag skrev att vi varit i skogen och skickar ett kort på ett kalhygge.Så ser det ut i "vår skog" nuförtiden.Fast vi var faktiskt i riktig skog lite längre upp.Otto och Olle bryr sig inte om att det är ett kalhygge där det tidigare var skog.Dom verkar trivas iallafall.Otto var med och åkte bil och fikade hos goda vänner idag.Så nu är allt tillbaka till det gamla vanliga livet för honom igen.Nu skall vi ta nya tag med träningen.Lite varje dag.Tror att vi skall börja med lite inkallning.

Äntligen kan vi gå i skogen igen med Otto.Oj,vad han skuttar,hoppar och springer.Nu har han inte ont längre och haltar nästan inte alls.Torsdag tar jag stygnen på honom.För varje dag som går så blir han mer och mer rörlig.Otto har mycket att ta igen.

Vilket härligt väder för hundar och hundägare.Solen skiner och det är torrt och rent ute.Kallt på nätterna så tjälen har en liten chans.Men det blir nog inte så långvarigt.Fast man önskar ju att det skulle vara så här ett bra tag.Gärna till i mitten på mars.Men lite smolk i bägaren är det för jag glömde ta upp min purjolök,så nu har den frusit.Jag får se hur den mår när det blir blidväder.
Otto mår så bra nu.Det verkar nu så här tre dagar efter operationen att han har mindre ont.Han har fem stygn och har blivit rakad igen.Nu ser han ut som en pudel på höger ben.En lejonklippt pudel.Men det växer ju ganska fort och huvudsaken är ju att Otto mår bra.

Jag skulle lagt in det fina brev som min väninnas son skrev då Sasha avlivades men,time goes, och inget händer här.
Vu har haft det bättre.Åkte in med Otto kl 06.00 igår.Hämtade honom klockan 22.00.Det var ingen stor operation, men tog tid för att operatören/ortopeden började inte arbeta förrän klockan 17.00.Det var ju ett mycket kompliserat armbågsbrott som Otto fick då han ramlade över 2½ meter.Den ortoped som var i tjänst under dagen på måndagen tog beslut i samband med den ortoped som opererade efter olyckan attt avvakta till kvällen då Elisabeth skulle vara i tjänst.Nu mår Otto mår jättebra.Han får ha tratt på sig inne ett tag.Idag fick han gå ut i snön för första gången i sitt liv.

Lägger in ett brev som jag fick igår av min väninnas son.Han skrev och berättade att min väninna i Canada,i torsdags,tvingades att avliva sin labradortik Sasha.Hon blev jättegammal ändå,nästan 13½ år.Nu kunde jag inte lägga in detta dokument lika lätt som jag lägger in en bild så det får bero.Återkommer med detta brev om jag kan lära mig hur man gör.Skriver mer om Sasha nästa gång.Nu är jag för trött för att lära mig något nytt.Klockan är för mycket för det.

Alla vi vuxna måste hjälpa våra och andras barn när vi ser att de behöver hjälp.Om vi ser ett barn eller en ungdom som drar sig undan så är det ett allvarligt tecken.Vi måste hjälpa barnen när de har det svårt med livet.Det är svårt att leva.Att leva kan vara jobbigt många gånger.Men utan att vi hjälper varandra går vi defínitivt under.Och speciellt för unga människor går fortare.Tyvärr så finns det nog fler många unga människor med tankar som killen i Finland.Om man läser hans funderingar då ser man att han har det mycket svårt.Existensiella tankar måste man få bolla med någon annan människa.Inte handha alldeles själv.Själv finner jag det mycket stimulerande att ha djupa resonemang med mina barnbarn.De mognar så mycket fortare idag.De tankar som mina barnbarn har idag,och den intelligens som de besitter vid unga år,hade inte jag vid deras ålder,på gott och ont.De får så enormt mycket intryck från alla håll och allt skall bearbetas.Det måste vara svårare att vara barn i dag,än det var då jag var det.

Den förkylningen gick fort över den.När jag vaknade idag var den borta lika fort som den kom.Väldigt konstig förkylning.Fast jag somnade ganska tidigt igår kväll.Det gjorde kanske susen.Så idag var jag igång som vanligt.Tur för Otto för då fick han följa med på promenad idag med.Ja,han får alltid sin promenad ändå.Jag är ju inte ensam.Kan inte jag gå så kan oftast John,eller tvärt om.Otto fick göra sina kullerbyttor,i vanlig ordning.Sådana gör han ett flertal varje gång vi går i mossa.Han verkar tycka det är jättekul.

Hemskt med den massakern i Finland.Skrämmande att det kommer så nära det där med ungdomar som skjuter hej vilt på skolor.Hur kan det bli så?Hur kan det gå så långt,utan att någon vuxen märker att allt inte står rätt till med ungdomen?Det är för mig obegripligt.Och att unga människor kommer över vapen.Usch och fy.Man vill inte ens tänka tanken att det skulle kunna hända även här i Sverige.Det är bara sånt som händer i USA,trodde jag.Och så händer det i grannlandet Finland.Jag blir rädd.Jag har ju flera barnbarn.Att barnen inte kan gå säkra i skolan.Det känns väldigt skrämmande när det kommer så nära.

Så har årets första förkylning nått mig.Jag klarade mig från den John hade för 1 månad sedan.Dean sa att jag hade så mycket antibiotika i kroppen att inget bet på mig.Nu har jag nog inte kvar så mycket av den varan längre eftersom jag blivit förkyld.Vaknade med huvudvärk i morse,vilket är ovanligt för mig.Sen har jag känt mig väldigt tung i kroppen hela dagen.Men Otto och jag var som vanligt ute och gick tur.I dag gick vi för oss själva.Otto sprang före mig.Han trodde att han visste exakt vart vi skulle så jag tog av på en annan stig.Men Otto uppmärksammade det ganska snart och kom tillbaka för att leta reda på matte.Men hon var borta.Först blev han lite rädd,såg jag.Men så visslade jag i visselpipan och då tvärstannade han.Han var då på väg hem igen.Han satte inte nosen i backen.Han blev nog lite för överraskad av mitt tilltag.I stället tittade han sig runt.jag gömde mig,men gav lite ljud ifrån mig,så då började han leta.Gissa om han blev glad då han hittade mig.Sedan fortsatte vi vår promenad.John och Olle gick en längre tur som vi inte kunde följa med på.

Otto och John slappar lite efter dagens tur.Visst har han blivit stor vår "lille kille".Han är en så lugn och fin valp.Men Otto tycker att det finns en hel del som kan vara lite skrämmade just nu.Som när Olle skäller.Det låter väldigt farligt och då är det bäst att vara nära husse eller matte.Eller att det helt plötsligt står en stor stege utanför ytterdörren.Det var skumt.Bäst att passa sig.

Den senaste tiden har det blivit dåligt med bloggande för mig.Eftersom Otto får lov att promenera så har det blivit en del av den varan för oss.Dessutom har det varit ett underbart väder och då är det inte läge för att sitta framför datorn.Men det kommer säkert att förändras snart.Då återkommer jag med mitt bloggande.Otto skall ta bort de främmande föremål som han har i armbågen den 12/11.Det skall nog bli gött för honom.Herregud va han skall springa.Han försöker redan en hel del.Och mer av den varan skall det bli om ett par veckor.

Eller Allahelgona helgen som man sa när jag var liten.Fast det säger man kanske fortfarande.Men jag börjar gilla det där med pumpor och sånt.Det är festligt och lyser upp nu i novembermörkret.Fast idag har det varit en strålande vackert novemberdag med härligt solsken.Och så klart en promenad.