FINNOTTO

Hoppas och tror att 2011 blir bättre för oss
här i det lilla huset i skogen,men jag önskar
också att det blir bättre i hela världen.
Att det inte sker en massa naturkatastrofer,
och att extremistiska terrorister tas innan
de ställer till ett helvete för oskyldiga
människor.

För egen del har detta år varit ett skitår.
Maken och hans cancer och medföljande
komplikationer.
Alla mina kontakter med FK och AF.
Jobbiga behandlingar med efterföljande
besvär i munnen.
Rädsla för att ha en make som man inte vet
om han överlever dagen,då han tenderar
att ramla hela tiden.
Oro över att hitta honom död efter ett fall.
Sist men inte minst förlusten av en högt
älskat hund.
Så det har varit ett skit-år!!!!!!!!!!

Fast det har ju naturligtvis funnits bra saker som hänt 2010.
Att jag fick möjlighet att få börja med qigong,vattengympa
och akupunktur mot min depression.
Att sommaren var varm och skön
och att vintern är just vinter,med massor av snö,kyla och sol.
Att jag för övrigt har fått vara frisk och att mina
närmaste förutom maken varit friska.
Att jag har en sådan fin familj i form av barn,svärdotter
och svärsom,och inte allra minst 6 underbara,underbara barnbarn,
som det går bra för och som jag har all anledning att vara stolt över.
Så bara skit har det ju inte varit.

GOTT NYTT ÅR på er alla.

Långledigt från vården.
Skall inte tillbaka förrän den 4 januari.
Så skönt så att slippa vårdsvängen ett tag.

Jo jag var ju inom Kungälvs sjukhus på julaftonen,
men det var ju bara för att hämta maken,
som förövrigt legat väldigt lågt sedan dess.
D.v.s han ligger i sängen i sovrummet
och har så gjort sedan julafton.
Lugnt och skönt för mig och Otto.

Otto och jag liggger bara på soffan
och käkar chokladpraliner och läser
deckare.
Men det var inte riktigt sant något av det.
Och rakt inte att Otto käkar choklad.
Det var det bara Olle som kunde göra.
Han älskade kexchoklad han.

Idag har vi varit utan dig i tre månader.
Olle,du fattas oss,men vi lever vidare
med en massa fina minnen av dig.
Tre månader har gått så fort men ännu kan
jag höra dig gå i trappan ibland.
När jag skall gå och lägga mig på kvällen,
så händer det att jag kikar lite extra,
så att jag inte trampar på dig.
Du förberedde oss på att du skulle lämna oss.
Trots det har en varit svårt tid, vill
jag att du skall veta att vi har det bra.
Så länge vi minns dig så finns du.
Tack Olle för alla fina år som vi fick med dig.
Husse och Otto hälsar.
Puss på dig min älskade hund.

Jag trodde det skulle vara värre,
men det berodde ju på att du så
tydligt visade mig,att din tid hos oss var slut nu.

Jag vet att jag gjorde helt rätt för dig
och att du var tacksam för att vi släppte taget.

Visst är det så att jag bundit ris för min egen rygg,
men jag trodde att det eventuellt kunde gå att
lära gamla hundar att sitta,men jag får väl
krypa till korset och inse att det är en omöjlighet
och istället bara "gilla läget",hur jävla svårt det
än är.Tyvärr är jag en förbannat enveten människa,
så jag har lite svårt för att bara slå mig till ro
och gilla läget.
Envetenheten som jag har ses som en dålig egenskap
hos vissa,men jag anser att det är en av mina allra
bästa egenskaper.Den har hjälpt mig mycket här i
livet.Utan den egenskapen hade jag inte besegrat
cancereländet,men medföljande svårigheter
och total makeover i facet och att inte kunna äta
som folk och en massa annan skit.

Ja så känns det.
Skotta snö.
Ta in ved.
Gå ut med hunden.
Sköta hemmet.
Vårda maken.
Träna munnen.
Träna benmusklerna.
Handla mat.
Hämta in posten.
Elda i tunnan.
Få bort snö från parabolen.
Gå ut med soporna,soptunnan står ju 150 meter från huset.
Källsortera och åka till sopstationen som ligger 3 km härifrån.
Hur sjutton skulle det se ut om det var jag som låg tillsängs?
Visst veden skulle ju komma in och snön skulle väl skottas bort.
Hundkraken skulle kanske få sig en liten tur om dagen.
Men allt det andra då?
Vem skulle göra det?
Ingen!!!!!!!!!!!!
Det skulle inte ske ett skit om jag låg till sängs.
Det vet jag av egen erfarenhet.

Måste bara tillägga att den lille rackarn som fick min iskalla han på sitt bara bröst är 17 år.
Om man ligger och sussar klockan 2 på dagen så får man räkna med lite bus från "poppo" eller?

Den här julen går till historien som den sämsta hittills.
Alltså jag gillar verkligen julen men jag hatar att
det alltid skall finnas alkohol på julen.
I min värld hör inte barnens högtid ihop med alkohol.
Det fanns ALDRIG alkohol i min barndom och speciellt
inte på julen.

Efter mycket om och men hade vi bestämt oss för att
tacka ja till sonens och hans stora familjs inbjudan.
Efter en massa trugande hade jag fått okej med att
maken skulle köra bil såväl dit som hem.
Vägarna skulle vara okej här på västkusten.

Natten till julaftonen vaknade jag av ett konstigt ljud.
Jag kunde inte begripa var det kom ifrån.
Helt klar i huvudet var jag ju inte heller då jag
tagit en sömntablett vid 23-tiden.
Maken låg inte på sin plats i sängen.
Jag snubblade upp och gick för att leta efter honom.
Otto låg och sov i soffan i vardagsrummet.
Det verkade som om stönande kom från källaren.

Nere i badrummet hittade jag maken i en stor pöl blod
och jag menar stor.Hela duschen var täckt med blod
och det var blod överallt.Massor av blod.Jag uppskattar
blodet till 1 liter.
Maken äter ju bland annat blodförtunnande medicin,
så när han skadar sig så blöder det alltid mycket.
Jag såg att blodet kom från huvudet,
men jag kunde inte lokalisera skadans omfattning.
Tänkte sätta på duschen,men avstod.
Maken skakade av chock och frossa och ville upp.
Hur i Jesus namn jag fick honom upp på övervåningen
vete gudarna,med det fick jag.

Väl häruppe beslutade jag mig för att ringa 112.
SOS alarmering sa att jag måste försöka stoppa
blodflödet.
Vad tror dom jag gjorde.Jag hade lagt tryckförband
men absorberade blöjor och två duschhandukar.
Jag fick lite ordning på blödningen innan ambulansen kom.
De var här på 15 minuter.
Jag hade gjort helt rätt sa ambulansmännen.

Så tog de med sig maken till Kungälvs sjukhus där han
fick sy 14 stygn och blev inlagd.
Julaftonen firade Otto och jag ensamma.
I flera timmar fick jag tvätta bort blod och tvätta
tre maskiner med nedblodade kläder.
Sent på julaftonens kväll kunde jag åka till
sjukhuset och hämta hem maken.
Troligtvis hade han fått ett blodtrycksfall och svimmat
och hamnat så illa att skalpen på huvudet sprack.
Han hade tur att det inte gick värre.

Nu skall jag sluta fira jul.
Jävla stress för en dag eller tre.
Dyrt är det också.

Och jag har varit som ett utskitit äpple
efter den pärsen.
Dödstrött.

Snö i Göteborg är ingen höjdare.
Inte om man kör bil iallafall.
Det verkar inte som om snö och Göteborg hör ihop.
Sicket kaos det blir.

Igår var jag som sagt i Göteborg hela dagen.

Först var jag på Mölndals sjukhus.
Alla parametrar hade jag förbättrat,
inte så mycket men ändå.
Jag och de andra var väldigt nöjda med resultatet.
Jag fick träffa den underbara logopeden som lärt mig
att svälja och specialisten som leder projektet
med "mungrej träningen".

Sedan var det direkt upp till Sahlgrenska.
Jag hann med en långfika på det ganska nya fiket.
Satt och tittade på folk.
Sahlgrenska är min mammas gata och mitt andra hem.
Jag trivs där.

Så var det dags att prova in bettskenan.
Den som jag skall ha på nätterna.
Trots att den var mycket bättre så fick jag en
behandlingstid på 75 minuter.
Alltså det är skitjobbigt med bettskena i munnen
och en pedant till tandläkare som slipar.
Jag fick ontont.
Inte kul med grejer som skall in i munnen.

Så var det hemturen.
2 timmar i snigelfart. Alla som slutade jobba
och julhandlare och modd överallt.

Jag åkte hemifrån klockan 10 och var inte
hemma förrän klockan 20.
Fast jag fick ju stanna och handla mat också.
Jag hann inte med allt så jag har varit ute
i trafiken idag också.
Otto och jag stack iväg vid 10 tiden till Nödinge.
Lite sena julklappar och glögg inhandlades,
sedan tog vi oss en promenad på
den nya strandpromenaden i Älvängen.
Alldeles ensamma var vi så Otto kunde springa lös
hela tiden.Kallt var det också,-15 grader,men solsken.
Jag föredrar kyla framför värme så jag klagar inte.

Jag glömde ju nämna att vi hade julavslutning på Qigongen
med fika efteråt.
Hur mysigt som helst.
Vi hade alla med oss
något och så samlades vi i ett trevligt rum på Vikadamm.
Det är ju mysigt att umgås även om jag inte kan delta
i samtalen.
Jag är en lyssnare i större grupper.
Ingen hör ju vad jag försöker säga ändå,
men det går bra ändå.
Jag väljer ju att delta
trots att jag inte pratar.

På tisdagen fick jag mig min sista akupunktur.
Jag skulle höra av mig om jag behöver mer.
Sjukgymnasten gav klartecken för att jag
får fortsätta med både qigongen och simningen
under vårterminen.Jag blev så glad för det är
så viktigt för mig att inte sluta med allt nu.

Inger fick en spricka i höften och kan inte gå,
så sonen,sonhustrun och de stora barnbarnen
får hjälpa henne.
Bland annat måste ju Ingers
bägge taxar luftas flera gånger varje dag.
Hon behöver även hjälp inomhus med hushållsarbetet.
Men så mycket hjälp som sonen och hans familj fått
och får av Inger så är det ju bara på sin plats att
hon nu kan få lite hjälp tillbaka.
Lucas hade fått en spricka i höger underarm.
Typiskt alltid den bra armen som drabbas.
Hoppas att han klara sista veckan i skolan nu bara.
Han går ju på gymnasiet och har snart klarat
av tredje terminen
Han är en så ambitiös ung man
så det går säkert bra.

Vi maken och jag och Otto är nedbjudna på julaftonen,
men vi får se hur det blir.
Det är ju snack om ett
rejält snöoväder på julafton och då vill jag inte
köra bil.
Jag totalvägrar.





Jag tog en massa bilder men jag vet ju inte om jag kan publisera,
då jag inte frågat de andra.

På plats med lite uppdatering kanske.
I måndags var jag på östra sjukhuset.
Tisdag var det dags för Odontologen och
efter allt detta var jag skitöm i munnen
som vanligt.Väldigt öm alltså och jag som
alltid är öm i munnen. Så det fick bli flytande
ett tag. Så fick jag en Bakercysta i mitt
höger knäveck. Det är inte gott det heller
kan jag säga. Så jag fick använda mitt
fina knäskydd som jag inte behövt använda
på över 5 år.Men hjälp av det och lite antiinflammatorisk
medicin så känns det  lite bättre.
Fredag var jag på en mycket bra KBT-terapimöte.
Jag kunde öppna mig och fick mycket att tänka på.
Teraphuten gav mig mycket att tänka på.
Jag har ingen lust att berätta vad mötet handlade om.
Inte just nu iallafall.
Måste bearbeta det lite mer först.

Sedan har jag ägnat tiden åt att sticka
4 par raggsockor och ett par vantar.
Allt i rosa åt mina små prinsessor i Partille.
Vidare har jag varit ute med Otto.
Trots den svåra halkan har jag klarat mig
så bra.
Och hur har det gått till då?
Jo jag har äntligen fått mig en spark stötting.
Otto är ungefär lika rädd för den som han är
för cykeln,fast det hjälper inte för sparken
måste jag bara ha för att komma mig fram säkert.
Jag är så glad för min julklapp som jag fått
i förtid. Nu har jag såväl sparken som dubbar.
både hängsler och livrem så att säga.
Men jag kan ju inte ta med mig sparken när jag
skall till GBG eller handla. Då får jag ta stavarna.
Bäst att gardera sig så att jag inte ramlar som
Inger,svärdotterns mamma,eller Lucas,äldsta barnbarnet.
De bägge fick tillbringa över 12 timmar på Ortopedenkliniken,
Mölndals sjukhus i fredags.
Så det händer grejer,eller hur?
Lovar återkomma med bild på min fina spark stötting.

I torsdags fick jag med mig Ågren,Totte och Otto
på promenad.
Ågren dök upp helt objuden precis som jag
nästan fått på mig alla kläderna.
-Ja men då får du väl följa med,din jäkel,
 sa jag tyst för mig själv.
-Nu skall du verkligen få bekänna färg.
-För här skall gås vill jag lova.

Ågren hängde med bort till Matti och Agnes,
men när jag trilskades och gick upp den branta
backen vid Birgerssons så dröp han av.
-Där fick du!

Sedan var det terminsavslutning på vattengympan
till julmusik.
Nu blir det ingen vattengympa förrän den 13 januari
nästa år.

Lördag var jag på dansuppvisning på Balettakademin,
Gamlestaden Göteborg.
Det var Elvira och en massa andra danselever som
hade uppvisning.
Det var mycket vackert och alla eleverna var så duktiga.
Ett rent nöje att se.

Idag fick det bli en riktig vinterpromenad  i det vackra
vädret.

Ja nu har vi fått ytterligare påspädning av snön.
1 dm till inatt.
Nu har vi över ½ meter snö och det är jättemycket
och ganska så tungt och omöjligt att ta sig fram
på oskottade områden,så det gäller att hålla sig på
vägarna när man är ute och promenerar med hundarna.

Idag är ju Totte här också.
När vi kom ner för vår backe stötte vi ihop med
Qvinny som var ute och promenerade på egen hand,
som vanligt får jag väl tillägga.

Totte gillar inte Qvinny något vidare så han muckade
gräl med Qvinny.Det har han inget för.Qvinny är en tuff
liten tjej som tar igen och hon satte Totte på plats.

Vi gick bort till "torget" och Qvinny hängde med.
Hemma hos Qvinny fanns inte en människa.
Undrar hur hon tar sig ut?

Sedan följde hon med oss hem igen.

Maken har varit på Kungälvs sjukhus idag och på
hemvägen köpte han en ljusslinga som vi satte upp
i flaggstången.
Det blev riktigt bra och ser mysigt ut.
Det var lite jobbigt för där nere vid flaggstången
hade ingen varit så där fick vi trampa runt i ½ m snö,
men till slut fick vi till det oxå.

Hur skall detta sluta?
Sedan igår har det kommit ytterligare 1 dm snö.
Nu har det slagit över till 4 minusgrader.
SMHI har i sin väderprognos utlovat mer snö
över vårt område.

Jag kom mig ner till qigongen iallafall och
det var ju skönt.
En av de andra i gruppen spelade in qigongen
förra gången och hon skall maila till oss andra.
Gud så bra!
Då kan man göra qigong här hemma oxå.

Det blev ett kort inlägg idag för jag är trött.
I morgon bitti kommer Totte.
Det blir ju skönt för han och kul för Otto.
Tydligen så har Totte ont av köksbytet
som inte är riktigt klart ännu.
Nu är hantverkarna igång med att lägga
klinker på golvet.Patrik har åkt till Tyskland
och Frida vill inte lämna Totte ensam med hantverkarna

Idag har vi varit och hälsat på barnbarnen i Partille.
Otto och jag blev avsläppta uppe i Bergsjön och
vi promenerade ner till Ögärdet.

Uppe hos Sven och Lillian åktes det pulka i backen
och jag fick åka med Elvira på pulkan.
Sedan frös Elvira så mycket,sa hon,så då gick vi in
och fikade.
Vi hade som vi lovade med oss bullar till fikat.
Ja,inte bara till fikat utan lite att lägga i frysen också.
Det lovade jag Elvira i fredags.
Mina bullar är uppskattade hos barnbarnen.

Cajsa-Stina var inte helt kry.
Hon hade feber och var inte i form,fast kramar 
fick vi både farfar och jag. 

Nu är det helt plötsligt 1 plusgrad och snöfall.
Henrik var här igår kväll och skottade.
Nu får vi se hur mycket snö det kommer inatt.
I morgon hade vi tänkt åka och hälsa på i Partille,
om vädret och barnens hälsa tillåter.
De har varit magsjuka hela familjen,men de
verkade vara på bättringsvägen nu.

Denna lördag har varit händelsefattig,så nu får
det hända något i morgon söndag.

Det är så varmt i huset att jag inte orkar röra
mig ur fläcken.
Jag har varit i källaren där det är betydligt svalare
och skönare.
Där nere orkar man göra saker.
Visst jag försöker övertala maken att
inte elda så hårt.
Över 30 grader är olidligt varmt för mig iallafall.
Vi har det alltid så jäkla varmt inomhus på vintern.
Ja,jag vet att jag klagar,men
det är så äckligt när det är så varmt
och slö blir man oxå.

Inte en endaste ångestattack idag,gudskelov.
Hade ett bra möte med min arbetsförmedlingshandläggare.
Vi pratade om lämpliga praktikplatser och bestämde
att mötas efter jul och nyår igen.
Eftersom jag arbetat med utvecklingsstörda barn tidigare
,och är genuint intresserad ,och tycker väldigt mycket om
människor med utvecklingstörning,så skall vi,eller rättare
sagt jag satsa på att fortsätta att arbeta med människor
med utvecklingstörning. Denna gången för det kanske bli på ett
gruppboende,eller daglig verksamhet.
Vi får se vad det blir.

Efter mötet köpte jag 2 paket jäst och åkte hem och bakade.
Bakade adventskakor och vanliga bullar.

Vi fick mer snö inatt igen.
Lite mildare har det blivit,
men hur skall detta med snöandet sluta.
Nu har vi över 40 centimeter snö.
Men jag föredrar en massa snö istället
för den normala gröna regniga vinter
som vi brukar ha.

Inatt,eller/och i morse hade vi -15 grader.
När jag åkte ner till vattengympan var det -12 grader
och nu när jag var ute med Otto var det "bara" -7 grader.
Det kändes som mildväder.
Så har det börjat snöa igen.
Jag hoppas att det inte kommer mycket snö inatt,för
imorgon klockan 10 skall jag vara på arbetsförmedlingen.
Vad jag nu skall dit och göra?

Vattengympan var skön men det började inte så bra.
Jag fick en ångestattack direkt då vi började så
jag trodde att jag skulle dö.
(När attackerna kommer så reagerar jag så att jag måste fly.
Att fly från sig själv är inte lätt.)
Jag var på väg upp ur vattnet,men så kom en kvinna
med sin assistent ner i vattnet.
Kvinnan är svårt utvecklingstörd och låter alltid
väldigt mycket när hon går i vattnet.
Den händelsen och andning fick mig ur ångestattacken
lika fort som den kom.
Jag får nog tacka kvinnan med utvecklingsstörningen
för det.
Helt plötsligt fick jag något annat att tänka på än mig själv.
Resterande tiden kunde jag verkligen njuta av vattengympan,
men det är ju inte klokt att jag skall få sådana här
ångestattacker,panikångest,så där pang på och så
lika fort borta igen.
Jag blir så trött på mig själv.

Inte är det någon större njutning att vara ute
i den stänga kylan.
Näe det är skönast inne i stugvärmen.
Nu när det är så kallt ute så får inte maken
upp värmen inne till mer än 25 grader och
det är ganska perfekt.

När jag måste ut med Otto så är det lager
på lager som gäller och halsduk upp över näsan.
Det är så kallt ändå att det gör ont i ögonen
och så rinner de hela tiden,men vädret kan
man inte göra något med.

Igår bjöd jag Lödösefamiljen på middag,
deras kök är ju inte klart så att fixa middag
för dem är inte lätt.
Här bjöds på fiskgratäng och fika efter.
Lite julstämning med glögg och pepparkakor
slank också ner.