FINNOTTO

Det kan i själva verket vara en ängel i fjädrar eller päls du just har mött. Stanna upp en liten stund och säg hej på dig lilla ängel, - vad vacker du är !Hur vi behandlar våra djur är precis så som vi väljer att behandla oss själva

Valet borde väl då vara väldigt enkelt..... självklart med kärlek och respekt

Visst tror ni väl på änglar ??

Jag tror självklart på änglar som hjälpare och vägledare. Men visste ni att våra djur är förklädda änglar med viktiga uppdrag ?

 Ta dig tid med att pussa ditt djur på nosen nästa gång och viska: "jag vet redan att du är min, alldeles egna lilla ängel i päls..."

Tack Olle för allt du gett oss i alla år.
Vi glömmer dig aldrig.
Nu har du det skönt igen.
Inget ont och ingen hosta.
Spring du i hundhimlen så ses
vi igen.
Möt mig på andra sidan
lika glatt viftande på svansen
med en leksak i munnen.

När jag gick upp i morse så hade jag tre
uppgifter framför mig.
Jag skulle söka efter en privatpraktiserande
psykiatriker.Jag började med att ringa runt
till ett flertal i Göteborg,men ingen,säger ingen,
tog emot nya patienter.
Min gud tänkte jag,hur skall detta sluta.
Satt och deppade vid min laptop och surfade
runt på nätet.
Läkaren från vårdcentralen skulle ju ringa
någon gång före 13,så jag satt pall och väntade
på samtal.
Ringde även Marita då jag vare sig orkar eller
vågar åka ensam till veterinären i morgon.
Hade sådan tur att Marita har ledigt i morgon
så hon lovade följa med mig till veterinären 
med Olle i morgon,för jag orkar inte köra ensam.
Jag behöver allt stöd jag kan få nu så att jag orkar
med morgondagen.Den allra värsta dagen på
flera år.
Jag mår skit nu och värre kommer det att bli.
Bara att bryta ihop och komma igen,tänkte jag.
Som jag satt och deppade så ringde telefonen.
Jaha,tänkte jag när jag såg att det var ett dolt
nummer,det är läkaren,men det var det inte.
Det var handläggaren från försäkringskassan
och nu hade hon verkligen gjort en kovändning
mot det beslutet som hon lämnade i fredags.
Nu är det så att hon godkände min sjukskrivning
och utbetalar tre månaders sjukpenning omgående,
samt att hon överlämnar ,mitt ärende för vidare
utredning till en annan handläggare mer 
lokalt.
Mitt ärende var så komplext sa handläggaren nu. 
Men så skönt det beskedet var och 
vad bra i tid det kom.
Nu skall jag snart lägga mig och sova så att
jag orkar med morgondagens prövningar. 
Jovisst ja.
Jag var på akupuntur,men jag lyckades inte riktigt
koppla av idag.
Alldeles för många tankar i huvudet.
Så har jag laddat ner en massa skön
avslappningsmusik,så att jag kan träna qigong med
avslappning hemma.
Så jag håller igång som ni hör. 

Det här kommer att bli en tung och jobbig vecka.
Så kan jag säga redan nu på måndag.
Idag har jag varit på röntgen av matstrupen.
Jag fick sitta på en liten pall och dricka trögflytande
medel en mun.
I den där gegan var det kontrastmedel.
Hosta och kväljningar som vanligt när jag skall
ha i mig något.
Mera sådant där medel-
Lite mer denna gången,fast mer lättflytande.
En tugga av ett Marie kex och så flytande.
Flera gånger och hela tiden 2 logopeder.
Min ordinarie logoped och en jag aldrig träffat
före och en röntgenläkare.
Det var ju en helt okej undersökning av svalg
och matstrupe.
Det de kunde se"såg inget anmärkningsvärt"
ut efter rådande omständigheterna de,
men de skulle titta närmare på röntgenbilderna
tillsammans med läkaren efteråt och då skulle
jag få komma till logopeden igen om cirka två veckor
och gå igenom bilderna med logopeden.

På eftermiddagen var jag på underbar qigong.
Olle mår inte så bra så onsdagen blir det antingen
att veterinären kan göra något mer för honom,
annars får han somna in och gå vidare
till hundarnas himmel.
Men gud vad jobbigt detta är!
Det går inte att med ord beskriva att
Olle kanske inte finns efter onsdag förmiddag.
Men det är kanske det bästa jag kan göra
för han i detta läget.
Gud ge mig kraft att klara av detta
så bra som möjligt.

När vi hade avslappning efter qigongen
läste ledaren för gruppen denna fina dikt
av Kent Andersson en gammal nu död
Göteborgsskådespelare.

Dikt av Kent Andersson

Steget

Jag måste ge mig själv en dag, då min tanke strövar fritt,

en dag då jag tar mitt första steg och vet att det steget är mitt.

Jag vill vakna upp i ett eget rum och resa mig upp, och stå på golvet

en stund och fråga mig själv åt vilket håll jag ska gå.

Ett steg i sänder!

Sedan ett steg till!

Det blir härligt att se vad som händer

när man går åt det håll man själv vill!

Jag måste få fråga mig själv vem jag är

och varför jag gör det jag gör.

Jag kan inte leva med dörren stängd om mitt liv står därutanför.

Och ropar man på mig från alla håll så svarar jag: -Vänta en stund!

Idag vill jag följa min egen röst. Idag är ingens hund!

Ett steg i sänder!

Och sedan ett till!

Det blir härligt att se vad som händer

när man går åt det håll man själv vill!

Idag har det varit upphåll och lite roligare att vara ute.
Men Olle har fortfarande så ont i sin höger framtass,
fast jag stoppar i han mediciner hela tiden.
Varför ger det onda inte med sig?
Varför,varför?
Så här kan han inte ha det.
Jag och maken har ont av att se honom lida och
Otto saknar sin lekkamrat.
Han,Otto alltså,brukar reta Olle så att Olle jagar han.
Men inte nu inte.
Vad gäller Olle så får vi avvakta till onsdag och veterinärbesöket.
Nu har han haft ont och varit halt i över två veckor
så nu börjar det bli lång tid.
Inte bra alls.
Så här vill jag inte se min älskade hund.

I morgon skall jag till Sahlgrenska och röntga
matstrupen och svalget.
Efter det skall jag på Qigong.
Tisdag får jag ägna mig åt att söka en privatpraktiserande
psykiatriker,men jag skall också tala med
läkaren från vårdcentralen.
Få se hur han tänker om FK,s beslut,
om han har någon möjlighet att gå vidare.

Hela veckan har jag inbokad så jag blir nästan
helt förlamad när jag ser i almanackan.
Gäller att försöka ta en dag i taget,
annars finns det risk för att jag inte orkar göra något.

Maken ringde handläggaren på försäkringskassan för
att få ett beslut nu när hon fått in ett läkarutlåtande
och läkarintyg,men nej det blev inte godkänt det
heller.Enligt handläggaren på FK så kan inte en
allmänläkare uttala sig om en psykisk sjukdom.
Det kan endast en psykiatriker göra.
Okej tänkte jag,jag har ju remitterats till
öppenpsyk i Älvängen,så jag ringde dit ner för att
höra efter när jag kunde få en tid.Näe,det hade skickat
tillbaka remissen och ansåg att antingen någon
psykiatriker inom onkologin?????????????
Jag har inte blivit deprimerad för att jag haft cancer.
Det pallar jag. 
Åter till läkaren på vårdcentralen,
de klarar av att behandla min depression,
enligt öppenpsyk.
Men inte att ställa diagnos och utfärda intyg som tillfredställer FK.
Hur i hete helvete skall dom ha det egentligen.
Jag blir knäpp i huvudet.
Där har man visst stora problem med att få läkare.
Samma sak här på vårdcentralen där man har stafettläkare.
Landstinget betalar för dåligt så ingen vill ha en 
landstingstjänst.
Stafettläkarna tjänar mer än dubbelt så mycket som en landstingsanställd.
Det är ju inte konstigt att det blir som det blir.
Ingen kontinuitet.
Under detta året har jag haft 4 olika läkare.
Jag blir helt matt av att berätta om och om igen. 
Jag är inte tillräckligt sjuk för
psykiatrin.Vem sjutton är då sjuk?????????????
Är man inte sjuk då man haft starka suicidtankar?
Ringde tillbaka till vårdcentralen och talade med 
hon som jag går i terapi hos.Hon tyckte att jag skulle
vända mig till en privatpraktiserande psykiatriker.
Puh.
Man måste vara frisk och stark för att vara sjuk
i Sverige idag.
Här finns ingen solidaritet längre.
De svaga och fattiga blir sämre och sämre behandlade.
Var och en ser till sitt.
En som inte kan arbeta längre tillhör den tärande
skaran som ingen har någon användning av.

Igår fick jag ny starkare smärtstillande och 
inflammationsdämpande medicin till Olle.
Han har mindre ont.Det märks för han protesterar
när jag ger honom medicinen genom att bita ihop käkarna
allt han kan.
Jag får ta i för att få upp käkarna så att jag
får ner tabletterna,men det går bara man vill.
Så får han en ostbit eller en köttbulle som belöning efteråt.
Det är tydligen viktigt att han får mat i samband med den
medicinen,som är såväl smärtstillande,
som inflammationshämmande.
Annars tar magen stryk.
Men det är okej för han att gå med ut,även om det inte
var så himla kul idag,då vädret inte var så bra.
Regn och rusk gillar Olle inte.
Torsdag skall han på återbesök till veterinären.

Djur får snabbare och bättre vård än sådana människor som
jag som inte har privata sjukförsäkringar
Nu närmar vi oss USA  med stormsteg.

Jo,idag skulle vi åka till den omtalade Verleskogen.
Verleskogen är ett naturreservat en bit från oss.
Redan förra året var vi på väg,men hittade inte fram.
Så nu gjorde vi ett nytt försök.
Nää vi hittade inte till Verleskogen idag heller.
Vi körde upp mot skyttebanan och in till vänster.
Vi stannade flera gånger efter vägen men inte kunde
detta vara den urskog som bevarats som naturreservat.
Det var skog som avverkats med stora skogsmaskiner.
Inte vackert alls.
Nu har jag sökt karta här på nätet så vi gör ett nytt
försök snart.
Jag hade med mig kameran för jag tänkte att jag
skulle få fina bilder.
På hemvägen stannade vi på uppfarten till
Kroppsjön och där är det en riktig urskog.
Där fick jag några bilder som jag gillade.

Olle fick ligga hemma och vila.
Vi var bara borta ett par timmar och Olle orkar
inte hänga med.
Jag går bara korta kiss o bajsrundor
med han.
Han måste bli bättre i tassen innan han får gå
längre promenader.
Jag ger han värktabletter morgon och kväll.
Det var väl skit att han plus allt annat skall
ha ont i tassen.

Olle var väldigt låg i morse så jag blev riktigt orolig,
så kom jag på att kanske jag skulle pröva med att
ge honom ett par värk och inflammationshämmande tabletter.
Jag hittade några tabletter som var avsedda för hundar.
Som tur var så hade jag sparat tabletter
 som blivit över från då Otto krossande knät.
Jag tänkte att om det är den onda tassen som är värst för honom
 då kan sådana tabletter hjälpa.
Så jag gav honom 2 tabletter innan vi gick ut och
vet ni vad.
Jo han blev som en helt annan hund.
Pigg och glad och social som bara den.
När Maggan kom med bilen så rusade han ut tillsammans
med Otto.
Han var med ute och fikade.
På eftermiddagen så fick han två tabletter till.
Jag pratade om min medicinering med veterinären under eftermiddagen
och hon var helt på min linje.
Nu skall vi köra 2 gånger två tabletter om dagen
mot smärtan i en vecka för att om möjligt få
läkt tassen som Astrid klämde i dörren.
Det verkar som om den är värst för han.
Hostan är det inte så farligt med.
Han hostar några gånger om dagen.
Speciellt om han hetsar upp sig.
Om smärtan gett sig om en veka så skall vi sätta in cortison
för lungorna.
Det var Anki på Lady&Lufsen som kom på detta och jag
tog upp det med veterinären som tyckte att det är värt att pröva.
Kortisonet kan hålla hjälpa lungorna och ge Olle
ett tag till med bra livskvalitet.
I kväll har Olle varit riktigt pigg.
Han travade när vi var ute på kvällspromenaden 
och han var riktigt intresserad av att nosa
och kolla av omgivningen och han ville inte bara hem.
Nu har han gått och lagt sig för natten.
För första gången sedan han klämde tassen så
ligger han bredvid husse.
Det är ett stort framsteg bara det.
Det ser lite mer positivt ut nu.
Maken ringde och sökte min handläggare
på FK flera gånger idag utan att få tag i henne.
Han skall göra ett nytt försök i morgon igen.
Måste bara få ett besked nu. 

Maggan och Olle i solen idag.
Olle visar intresse av gäster som vanligt.
Han har ju alltid trott att folk kommer för hans skull.

Olle har mest sovit idag.
Vet inte får att det var så jobbigt igår,
eller om det går väldigt snabbt utför.

Vid lunchtid så fick jag tjata en hel del
för att få med mig han ut,men när vi
väl kommit ut så gick det över förväntan.
Vi Henriks vill jag gå ner och över bäcken
och Kvarnabovägen hem,men se det ville
inte Olle.Han ville gå hem till Agnes och hälsa
vilket vi naturligtvis gjorde.
Det blev en promenad på cirka 2 kilometer.
När vi kom hem ville han inte äta,
men han åt senare på dagen.
Det får bli lite extra godis i maten,lite
flytande margarin och ett rått ägg.

Själv var jag nere på Vikadamm och
fick akupunktur.
Brev från FK igen.
Maken får ringa dem i morgon.
Att det aldrig blir klart någon gång.

Otto och jag har gått ytterligare en tur
idag men då lät vi Olle vara kvar hemma.
Han behöver inte så mycket motion längre.
Inte orkade han skälla på katten heller.
Det är ju inte så många månader
sedan han klättrade på takstolarna.
Fy sjutton vad mycket som händer på
ett halvår.

Idag har jag inte fotograferat något.
Jag försöker att ägna ungefär en timme
om dagen till självstudier
i Photoshop.

Olle och jag hade en inbokad tid till veterinären idag klockan 10.30.
Jag fick väcka Olle som inte är så morgonpigg.
Hjälpa honom upp  på sätet i bilen och så iväg.
Veterinären är en vi haft de senaste 5 åren så det är en
inte så negativ sak för någon av hundarna.
Jag brukar hitta på en kul grej med dem före och efter
veterinärbesöket.
Gå en sväng och eller leka lite.
Det fungerar så ingen av våra hundar är rädda när vi går till veterinären
och det är ju skönt,iallafall för mig.
Visst vi har haft en stark misstanke om att det är något som är FEL
på Olle,mer än "bara"vanliga ålderskrämpor.
Det blev anamnes.Tusen frågor om allt ting.
Sedan gick hon igenom Olle och lyssnade på hjärta och lungor.
Hjärtat var starkt och fint och det lät inget konstigt om lungorna heller.
Tassen gicks igenom.Det är ju den där hältan som han haft sedan
Astrid klämde honom i ytterdörren.Det behövde han verkligen inte.
Nästa gång vi får besök skall jag vara mer vaksam.
Nåväl.
Lite ser Olle och lite hör han oxå.
Han klarar sig bra ändå,sa veterinären.
Så var det hostan.Olle hostade lite lämpligt så veterinären fick höra detta.
Vi får ta en lungröntgen,sa hon då.
Så vi fick vänta lite. En djursjukvårdare kom och hämtade oss.
Vill du vara med?frågade hon.Jag vet inte vad jag tänkte på när jag svarade nej.
Det var nog bara så att jag helst av allt ville vara på en helt annan plats
där och då.
Men så blev det så långtråkigt att vänta så jag närmade mig röntgen,
då jag hörde Olle gnälla till.
Försjutton det är ju som med barnen,man bara känner igen  ljudet.
Näe,här måste jag in.
Precis när jag skulle öppna och gå in i röntgenrummet
öppnades dörren och veterinären slank iväg och jag slank in.
Jodå,jag var tvungen och gå in och hjälpa till då de skulle ha Olle
att ligga på rygg på röntgenbordet.
Det var väl inte en go ställning,
men med lite övertalning så fick vi tagit den bliden och en från
sidan och en från bröstet.
Det var jobbigt,tyckte Olle,med röntgen,men han klarade det utan lugnande.
Sedan blev det blodprovstagning. Inte ett knyst sa han.
Han behövde bara lite hjälp upp på bordet.
Direkt efter blev jag och Olle inkallade till veterinären för
att se röntgenplåtarna.
-Det ser inte så bra ut.
-Se här och se här.
-Förträngningar i lungorna och en konstig fläck.
-Det här är nog tumörer.
-Måste konsultera min kollega i morgon.
-Vill du vänta på provsvaren på blodet eller åka hem.
-Jag ringer dig sen.
2700 kronor fattigare, plus foder för Otto 600 kronor
åkte vi hem.
Jag åkte inom vårdcentralen och hämtade ett intyg som läkaren
nu äntligen fått på pränt.
Hem och läsa och så dricka lite kaffe och skriva ett kuvert och så iväg igen.
Nu stod det Qigong på schemat.
Brevet till FK.s inläsningscentral  i Östersund postades.
Hemma igen.
Veterinären ringde 17.30.
Proverna så väl inte så konstiga ut. 
Lite förhöjning av det mesta men inte så konstigt för en hund med Olles ålder.
Vi inväntar nu veterinärens konsultation med kollegan.
Olle är trött.men glad och äter bra.
Kissar och bajsar normalt.
Det finns väl inte så mycket att göra med lungorna.
Bara att vänta och se vad som händer.
Så länge som han inte har ont och har en god livskvalitet
så får han finnas kvar här hos oss i Ryk.
Hur lång tid det blir visste inte veterinären.
Det kan röra sig om relativt lång respektive kort tid.
Operation är inte aktuell med tanke på Olles ålder.
Det mesta får ske på Olles villkor nu.
Vi får ta en dag i sänder. 

Och så har vi ju denne lille kille.

Valdagen startade med sol och strålande humör.
Efter sedvanligt kaffeslurpande och koll på nätet,
så satte maken och jag upp plexiskivorna på verandan.
Det är skönt att få upp dem innan höststormarna kommer.

Jag kände för långpromenad så jag slog två flugor i en smäll.
Otto och jag promenerade ner till samhället och till
Garnvindeskolans gympasal där röstlokalen finns.

En go promenad där Otto kunde springa lös halva vägen
och gå kopplad halva vägen.
Det är ju inte dumt att ha honom i koppel lite.
Så fick han sitta ensam och vänta medans jag var inne och röstade.
Maken tog bilen och mötte upp vid vallokalen.
Det var väldigt mycket folk som var på plats för att rösta
samtidigt med oss så vi fick köa en kvart.
Otto satt tyst och stilla så gott som hela tiden.
Vid två tillfällen fick jag gå ur kön för att ge honom lite
moraliskt stöd.
Bara han få se och höra mig så lugnar han sig.
Det är bra att han får öva sig lite i samhället
det lilla skogstrollet.
När vi utnyttjat vår demokratiska rättighet
så ställde Otto och jag kosan hemåt.
Vi ville inte åka bil utan valde att gå i det vackra
höstvädret.

På eftermiddagen fick vi besök av Emelina  och Celeste
som var ute och körde moppe.
De stannade någon timme eller två.
Nu inväntar jag valresultatet.
Blir det fortsatt Alliansregering eller byte till Rödgrönt.
I skrivandes stund verkar det som om Sverigedemokraterna
kommer in i rikstaden.

Vaknade i morse och regnet stod som spön i backen.
Orkade inte gå upp utan vände mig om i sängen
och somnade om.
Någon timme senare fann jag det för gott att stiga upp.
Hundarna ville också ha sovmorgon idag.
Så klarnade det upp och jag tog med mig hundarna
ut. Vi gick en tur upp i skogen alldeles här jämte
huset och hittade en halvliter jättefina kantareller.
De var så fina att jag inte hade hjärta att låta dem stå.
Kunde ju bli en god macka till maken efter att han
spelat färdigt sin boule.
Väl hemma tog jag med mig Olle ner i duschen.
Kände igår kväll efter att vi lagt oss att han behövde
ett bad.All stress under dagen och han luktade
väldigt mycket hund.
Nu är han ren och luktar som en lavendelblomma.

Usch vad halt och ruggig Olle var tidigt i morse.
Kände att,nej nu närmar vi oss slutet fortare
än jag trott.
Jag fick hjälpa Olle in i makens bil då de skulle
åka iväg till trimningen.
Själv kunde jag inte köra in med han då jag
hade en tid till KBT samtidigt.
Men jag kunde själv hämta en nytrimmad hund
som såg flera år yngre ut och han var så
mycket piggare och ville gå runt och nosa
i Kungälv.
Väl hemma märkte väl han att det blivit ganska
mycket idag så han började skaka.
Han "frös som en hund" och jag fick packa in
han i sjal och myspläden i soffan.
Där låg han som en stoppad korv i nästan två
timmar utan att röra en fena.
Maken tände i kaminen och så småningom
så fick han upp värmen.
Nu har vi beställt en tid till veterinären på måndag
för en seniorkontroll. Hon som trimmar hade en
teori om att det kan vara något åt hjärtat
som utlöser hostan.
Nu avvaktar vi och tar ställning efter veterinärbesöket.
Fast Olle verkar inte ha ont.
Han har god aptit och verkar nöjd och glad.
Hältan fick han förra lördagen då Astrid klämde hans tass i ytterdörren.
De som besökte oss är ju inte vana med djur
och Olle ser och hör dåligt och kom i vägen.
Okej,han är en gammal hund,men det skall ha ju
få lov att vara.Bara han inte lider,finns det
något att göra för att Olle skall få
vara kvar ett tag till så kommer vi att se till att
han får den hjälp han behöver.
Gammal får han vara men han skall aldrig behöva lida.

Marita ringde på morgonen och ville att vi skulle
gå ut med hundarna tillsammans idag.
Okej tänkte jag och knallade iväg samtidigt som solen
trängde fram bland molnen.
Ta med dig det gula paraplyet,tänkte jag.
Det brukar vara en god garanti för uppehållsväder.
När vi kommit ungefär till Birgerssons mötte
vi Bobbo med matte.
Killarna fick heja på Bobbo,sedan kom Agnes och Marita
i möte med oss.Agnes var lös och lycklig för att träffa
tre killar.Undra på det.Hon löper och Bobbo är inte
kastrerad som mina killar.Snabbt som ögat kopplades
Agnes av sin matte och Bobbo av sin.
Bobbo med matte gick hem medans vi övriga
gick vidare.Men det var fasligt va gott hon luktade
den där Agnes idag.Otto blev till sig i trasorna.
Han uppvaktade och provade att sätta på Agnes,
som rakt inte satte sig emot vare sig uppvaktningen
som försöken att hitta rätt.Först körde Otto lite
69,men sedan fick han ordning på riktningen.
Marita blev lite orolig för att få ovälkomna valpar,
så jag lovade att ringa veterinären och fråga om
en kastrerad hane kan fixa valpar.

Matti,Maritas man har varit så gullig och kört och
lagt i stora hål på vår väg med sönderslagna tegelpannor.
De lägger nytt tegel på friggeboden så vi får
de gamla pannorna.Vägen från Jannes och ut har
varit bedrövlig en lång tid nu.Jag var lite orolig att den skulle
kalva ut i tomma intet ett tag.Det blir inget gjort på den sträckningen.
Nu är den lite bättre men egentligen skulle det behöva göras
väldigt mycket mer där.Det skulle behöva dikas ur ordentligt
och så skulle ett dräneringsrör eventuellt bytas och
sedan skulle det behövas MASSOR av material
på vägen.Den skulle behöva höjas en halvmeter.

Väl hemma ringde jag ner till Aleveterinärerna
som försäkrade mig om att Otto inte har några
spermier,så pappa kan han inte bli,men han kan
uppvakta och också para sig utan risk för
ovälkomna valpar.

Idag fick vi ruskväder,
men det är ju inget som hindrar en hundägare.
Ut och gå och så himla farligt är det ju inte.
Olle var väl inte så himla överförtjust precis,
men Otto vill ju ut oavsett väderlek.

Sedan var jag iväg på akupunktur.
Så härligt.Jag blir tung i hela kroppen.
Tankarna som kommer och försvinner.
Inga djupare tankar.Bara skrapa lite på
ytan och tänka,nu kom den tanken.
Det var den och så försvann den.
Svårt att förklara hur det känns i kropp och själ
under akupuntur.
Jag har ett mantra som jag tänker på och försätter
mig i ett meditativt tillstånd.
Nu har jag hittat nyckeln till verktygslådan igen
och börjar kunna använda mig av mina verktyg igen.
De svarta tankarna är inte här längre.

Idag ringde jag till VC igen och fick
talat med en sjuksköterska.
Berättade om min situation och hon lovade ta tag i läkaren
angående intyget till FK och återkomma till mig.
Hon ringde bara en halvtimme efter.
Då hade hon haffat läkaren och kunde lämna besked.
Läkaren skulle skriva till FK på fredag
då han hade administrativ tid.
Kanske det händer något nu.
Hoppas,hoppas.

Idag har jag varit iväg på qigong igen.
Varje måndag mellan 14-15 är det qigong.
Under hela höstterminen får jag gå,så mycket vet jag.
Det är så fantastiskt bra.
Instruktören berättade idag vad qigong betyder,
men jag har redan glömt.
Vad det qi=övning och gong=avslappning,nej
andning var det kanske?
Spelar inte så stor roll om jag uppfattat
det rätt.
Jag kommer nog på det.
Har fått med mig övningar att göra hemma,
såväl övningar som andningar och avslappningsövningar.
Qigong+avslappning+akupunktur+mindfullness.
är som hand i handske.
Men det kommer inte som ett brev med posten
psykiskt välbefinnande.Det tarvar träning
och övning hela tiden.
Tänk om jag fick lite struktur på det andra också,FK,AF,läkare
och så.Men det trälar vi fortsatt med. Nu är det den där
fantastiske läkaren som jag besökte sist som
inte inkommer med frågesvaren till FK.
Vi har varit nere på VC bägge två i olika omgångar idag.
Nej nu skall jag inte lägga mer kraft på att tänka på det idag.
Jag kan inte göra något som förändrar det idag.
Nu skall jag ägna mig åt andning,självstudier samt
Biggest loser Sverige.
That's it.

Jag leker lite med bilder i photoshop.
Inte så bra men alla är vi barn i början.

Inte för att makens tvillingsyster med sambo gör så mycket väsen av sig då de är här på besök,men lite trött blir jag allt.Märkligt egentligen,hela systemet.Maken gör inte många knop när vi har besök.Det verkar hela tiden som om han har mycket större och viktigare saker att göra än hushållsarbete. Om alla hade gjort,eller rättare sagt inte gjort något,så skulle vi inte fått någon mat iallafall.Maten finns bara helt plötsligt på bordet och efter måltiderna så försvinner allt av sig själv för att börja om igen.Det är massa prat och lite verkstad vad gäller maken.Dessutom så skrämde han skiten ur mig såväl på fredagkväll som lördag morgon. Ja fredag kväll var väl inte så oväntad.
Det blev sängdags och maken kom sig in i sovrummet och la sig på Olle,som naturligtvis blev livrädd. Så tog det ju en stund innan han kommit sig upp från golvet,fått av sig kläderna och ner i sängen.
Lördag hade de bestämt att åka upp till Alvhem för att spela boule.Av det blev det inget,för maken hoppade ur sängen som en 20-åring och ut ur sovrummet,för att rasa ihop som en säck med dunder och brak i vardagsrummet. Det var en jäkla tur att han inte slog sig värre än han gjorde.Han kunde farit ut genom fönstret istället så välte han ett litet bord med en massa grejer på,sedan låg han där i en stor hög okapabel att ta sig upp. Tvillingsystern och jag hade ett sjå att få upp denne tunga slappe man i fåtöljen. Om han stendött och det inte funnits bevis här så hade det startats en mordutredning.-Jag blev så rädd och arg så jag var grinig resten av dagen.
Sedan pratades det om att gå tur med hundarna tillsammans.Maken bytte kläder och pratade.
Det slutade som vanligt med att jag gick själv med hundarna.När jag kom tillbaka så var det väldigt tyst i huset så jag tänkte att de kommit sig iväg.Tänkte gå vidare och se efter om jag kunde se dem,men så gick jag upp till huset.Där satt den vid köksbordet och spelade kort.Hur i helvete skulle det gått om jag hela tiden bara tänkt på mig själv?Vem skulle göra alla måsten?Vem skulle se till att hundarna fick sitt varje dag och inte bara en gång i vecka?.Är jag arg?Svar:JA.
Och så undrar han över varför vi aldrig har gäster nuförtiden.
Jag bara undrar?

Nu är maken i sitt esse för nu har han fått besök av sin tvillingsyster med sambo.
Nu steker han köttkaker så vi har fram till midsommar,tror jag.
Vi kan nu äta köttkaker och ha rårörda lingon till varje vecka.
Så somjag mår är jag väl inte världens bästa värdinna,
men det var å andra sidan flera år sedan.
Nu närjag inte kan prata och äta som vanligt folk,
så drar jag mig mest undan,men jag får överlåta
värdinnerollen på maken.Det är hans tur nu att ikläda sig rollen
som värd.Jag har minsann gjort mitt på den fronten genom
alla år. Om det är någon som tagit emot gäster från hela världen så är det jag.
Det skulle varit kul att veta hur många gäster vi haft det genom åren?
Många hundra är det helt säkert.

Måste ut och promenera innan höstvädret kommer.
Högtrycket som varit parkerat här i flera dagar
är snart över,tyvärr,men vi får hoppas på ett
nytt snart igen.

Har ännu vare sig fått något positivt besked från vare sig FK eller akassa,
men det känns ändå som om livet återvänt lite.
Livet känns ljusare,kanske mycket beroende på det underbara höstvädret,
men även för behandlingarna jag fått.
Förra torsdagen var jag ju på KBT och vi la upp lite strategier.
Fredag var jag hos fysioteraputen och på måndag var jag på gång med Qigong.
Långpromenad i ett underbart septemberväder med hög och klar luft.
Igår tisdag fick jag min första akupunkturdos och sedan senare på kvällen
fick vi ett oväntat besök av Emelina som kom körande med sin moppe.
Hon är så go den lilla. Vi käkade rotmos med fläsklägg,käkade kanelbullar,
hembakade naturligtvis,och snackade.
Morfar och dotterdotter var ute och meckade lite med EU-moppen.
Hundarna sprang runt och lekte,solen sken.
Kan livet bli så mycket bättre. 

Men om jag väl har startat så går jag.
Om en månad lite drygt fyller jag 13 år.
Måste bara till frissan först för
nu börjar jag bli väldigt långhårig,säger matte.

En helt vanlig måndag och ändå en helt
ovanlig dag.
Började dagen med en lång stärkande
promenad med hundarna.
Det är helt otroligt vad Olle orkar med.
Vi gick väl nästan ½ mil.
Det tog över en timme i rask takt.
Olle och Otto fick möjlighet att bada
två gånger i bäcken,vilket tydligen var behövligt,
med tanke på de långa tungorna.
Varmt idag också.Jag saknade min vattenflaska
och det var ingen hemma vid mitt vattenhål.
Tänkte göra som hundarna men ångrade mig.
Det såg inget vidare ut.
Skyndade mig hem till mitt eget lilla vattenhål.
Plockade ett par kilo tomater och hade med
mig ner till Frida på Klockarängen.
Tomatena var till barnbarnen i Lödöse.
Speciellt med tanke på att Emelina ligger
hemma och är sjuk.
Så upp till Vikadamm och Qigong i grupp.
Det var jag och en annan kvinna som var där för första gången.
I början var det lite svårt,men efterhand tyckte jag att det
blev lättare.Avslappningen var riktigt skön.
Det här var inte fel alls. Nu skall jag gå på Gigong
en gång i veckan och så akupunktur på det.
Bra början på veckan.


Hundarna ligger i startgroparna,
inte ont anande,kan man tänka.
Jo,det verkar som om Otto
har en liten misstanke,fast
han vet ju att det är någon timme
kvar till startskottet går.

Olle laddar inför söndagens promenad.
Han är bra på att ladda inför det som
är viktigt.

En lördag med bara en massa att lägga på pluskontot.
Gick en underbar promenad i ett underbart sensommarväder,
med mina hundar,samt Agnes och Marita.
På vägen hittade vi Qvinny som joinade oss.
Tydligen var även hon sugen på promenad
och ville inte gå ensam.
Otto sprang och lekte med två brudar som bägge
inget hellre ville än leka med honom.
Qvinny var inte intresserad av konkurens så
hon satte lilla Agnes på plats.
Stackars Agnes.Det var ju henne som Otto
egentligen skulle leka med,men det tyckte
inte miss Qvinny.
Agnes och Marita följe oss hem.
Qvinny valde att komma med oss upp.
Hon ville tydligen väldigt gärna hälsa på maken oxå.
Qvinny stannade i flera timmar.
Ett märgben lyckades hon lura av Otto.
Vid 5-tiden hade hon tröttnat och lunkade hemåt.
Sol och lördag och betydligt bättre tillmods.
Kan det bli så mycket bättre.



Sommaren dröjer kvar.
Även idag söndag skiner solen från en
nästan molnfri himmel.
Långpromenad alltså.
Men hösten är definitivt på på väg.
Klockan 6 hade vi endast 1 plusgrad,
men det läggs på pluskontot det med. 

Här njuter han av solen på altanen.
-Bäst att passa på.
-Snart är det vinter och
det kan vara den sista sommaren
man upplever.

Jag såg också en ängel på himlen igår kväll.
Meningen var att jag skulle fota en luftballong,
men den var borta innan jag hunnit ut med kameran.
Fast ängeln var bättre.
Min alldeles egen skyddsängel.

Idag har jag varit nere på Vikadamm och haft
ett långt samtal med en sjukgymnast eller
fysioterapeut som det heter nu där nere.

Det är bara skitjobbigt att dra den "gamla"
storyn over and over again,men vad gör man inte?
Jag vill ju inte vara här i det mörka depplandet.
Nu vill jag se ljuset igen och jag undrar
om det inte är så att jag kan se en liten
strimma av ljus,där längst bort i tunneln.
Det är DIT jag är på väg,ändamålen helga medlen.
Så jag drog min storyn.
Nu skall jag på gruppavslappning måndag.
Xigong,felstavat eller? och så avslappning efteråt.
Tisdag skall jag få akupunktur.
2 nålar,en i vardera axeln och en i whiskeypinnen?
Inte visste jag att jag hade en whiskypinne
i huvudet.
I det stora hela har det här varit en bra vecka,
med en massa att lägga till pluskontot.
Händelserikt och inspirerade och en massa
promenader i en härlig höstsol med hundarna.
Vad vore livet utan hundar?

Funderar på var jag skall lägga dagen,
på plus eller minuskontot,men det får bli
mest på pluskontot trots allt.

Var först på KBT-terapi på vårdcentralen klockan 11.
Sedan var jag hemma någon timme sedan var det dags igen.
Ytterligare ett besök på vårdcentralen.
Nu för att träffa en ny läkare,
för att FK ville ha ytterligare kompletteringar
Inget nytt under solen alltså,
fast den nya läkaren,han
var verkligen något nytt.
Han var redan från staren väldigt negativt
ställd till FK.
Oj,oj,oj vad han gick på.
Han berättade om att han arbetat i såväl Norge som
Danmark och Kalmar.
Han är väl i 65 årsåldern så omöjligt är det nog inte.
Men han skulle minsann se till att jag fick
mina pengar från FK.
Jag hade så mycket att leva för och måste
vara kvar här på jorden tills jag blir
oldemor minsann.
Han lyssnade inte så mycket på vad jag sa,tyckte jag.
Han ville  inte titta på alla mina papper.
Nej han skulle gå in till sin chef
och be att få en timme till att skriva ett brev till
handläggaren på FK så skulle saken vara biff.
Men han ville ha mitt samtycke till ett eventuellt möte med FK.vilket
jag naturligtvis samtyckte till.
Warom nicht,tänkte jag.
Här går tåget och det gäller att
hoppa på om man skall med,
vilket jag tydligen skall.
TUT,TUT,nu kör vi.
Den här resan är minst sagt spännande.
Varför resa jorden runt när
det är minst lika spännande att resa runt
i myndighetssverige.
Always look at the bright side of life,
tjoho,trallala.


Ser du det jag ser?

Igår var jag ånyo nere och anmälde mig på AF.
Jag hade tur och träffade min ordinarie handläggare
direkt och behövde sålunda inte träffa någon ny
och dra hela historien,eller sätta mig vid deras datorer.
Föresten är det någon som tänkt på att deras
musknapp sitter på högersidan,för högerhänta således.
Den går inte att flytta,så är man som jag vänsterhänt
så gäller det att göra som man gjorde förr i tiden,
det vill säga,göra så gott man kan med höger hand.
Nu slapp jag det och besöket gick rekordsnabbt.

Jag hade Otto med mig i bilen och vi två tog oss
en promenad på den nya gångvägen nere
vid Göta älv kanten. Vi gick från Älvängen
och halvvägs ner till Nol. Bilen hade vi
parkerat på Jysk. Vi genade över den tvåspåriga
järnvägen,som är ingärdad med taggtråd.
Uppe på spåret tänkte jag på om man skulle
göra en Gärdestadare,men jag har ju ingen tidtabell.
Förresten så väntar jag ett tag för nu har
jag fått låna pengar av maken så jag har fått
betalt månadens räkningar.

Idag skall jag på KBT först och sedan skall
jag på ett nytt läkarbesök som maken ordnat.
Maken skall vara med på läkarbesöket.