FINNOTTO

Ja så kallar SMHI kylläget som vi befinner oss i.
Nu när jag gick upp hade vi 15 minusgrader här
och då brukar vi alltid ha lite varmare än samhället.
Vårt hus ligger lite skyddat av Muleås,det stora
berget bakom huset.
Kyleffekten vid -15 är cirka -18.Brrrrrrrrr.
Jag var ute och hämtade en hammare så jag
märkte verkligen av kylan.
Katten har jag ont av för den måste frysa i carporten
där den sover.
Jag får nog göra en kraftansträngning för att få in katten.
Det blir nog inte så lätt.
Katten har bott i vår carport 3-4 år nu.
Jag har ingen aning om var den kommer ifrån.
I början var den otroligt skygg,
men nu kan man klappa den och lyfta den
så det kanske går att få in den.
Jag tycker så synd om den.
Varje gång som vi varit ute med en bil och kommer hem
så hoppar den upp på motorhuven för att få lite värme.
Jag tror att jag skall göra ett försök idag.

Igår spelade jag in qigongpasset på
min mobiltelefon.
Idag skall jag lyssna och höra om det
är så pass bra kvalitet att jag kan
göra qigong här hemma också.

Fy sjutton va kallt det är ute.
Denna ishavsvinden är inte att leka med.
Idag har jag varit på underbar qigong.
Den känslan som jag får att qigongen är helt
obeskrivligt skön.
Jag skulle vilja stanna i den känslan för alltid.
Qigongen är meditativ och avslappande
så till den milda grad att man nästan somnar.
Några i gruppen gör det,men jag har inte riktigt
nått dit ännu.



Någonstans under detta snötäcke finns en cypress.

28 november och vi har 40 centimeter snö.
Igår försökte jag gå på oskottade områden
med Otto och det var jobbigt vill jag lova.
Vi får nog hålla oss på skottade vägar fortsättningsvis
Jag har önskat mig en sparkstötting i julklapp.
En sådan behövs sannerligen om vi skall
ha så mycket snö varje vinter.
Den jag hade förra året lånade jag av Henrik.
Nu behöver ju de ha sina sparkstöttingar själva.
Kallt är det också ute.
Inatt var det minus 10 grader.
Dagtid ligger det på cirka minus 5 grader.
Snålblåst var det igår så det kändes betydligt kallare.
Men inne är det långt ifrån kallt.
Maken eldar så jag orkar inte ha kläder på mig.
- 5 ute med kyleffekt och + 30 grader inne.
Det är temperaturskillnader vill jag lova.
Om jag hade fått välja så hade innetemperaturen
legat på runt 20-25 grader dagtid och runt 16-18
nattetid,men jag har inte mycket att säga till om detta.
Då tjatar jag ju bara.

Äsch,jag fick ringa återbud till båda
och vara hemma och ligga på soffan och vara förkyld.
Har blivit ovan vid förkylningar.
I don´t like.
Orkeslös och slapp.

Igår blev det inget Göteborg,då de ringde
från östra sjukhuset och meddelade att tandhygienisten
var sjuk.
Jag blev inte ledsen för det för här hade det
kommit en massa snö under natten och det fortsatte
att snöa från och till under dagen.
Nu har det kommit sammanlagt 3 dm snö
och det får ju anses vara väldigt ovanligt för att vara
i november och så här långt söderut i Sverige.
November brukar ju vara en mörk och regnig månad.
Denna novembermånad har mer liknat en januarimånad.
Vad är det som sker med naturen.
Henrik har redan varit här och skottat 3 gånger och
idag är det bara den 26 november.

Tyvärr så känner jag,att även jag drabbats av en
liten förkylning,men det är ju flera år sedan sist
så det är väl på tiden?
Otto blev så söt i sin nya frisyr.
Idag skall/skulle jag till frissan också.
Jag får avvakta lite och se hur jag gör.
Åka till KBT och frissan,eller ringa återbud till bägge?

Klockan 5 i morse kom Henrik och skottade
vår väg,så jag kom mig till Kungälv med Otto
för klippning.
Det var nödvändigt trots kylan,för det fastnade
massor av snö på hans tassar och under hans mage.
Nu får han ha rocken med foder på sig när vi går ut
annars fryser han.

Under tiden som Otto klipptes så passade jag på
att sticka inom IKEA och Claes Olsson.
Jag inhandlade doftljus  och nya adventljusstakar.
Nu när samtliga fönster är vita så ville jag ha
vita och svarta ljusstakar.
Lite annat smått och gott hamnade i min shoppingvagn.

06.50 knallade jag ut för att åka till Göteborg.
Jag gick bara 5 meter innan jag ångrade mig
och gick in.Över 2 dm nysnö hade kommit under
natten och det såg inte jag förrän jag kommit mig
utanför ytterdörren.Det är ju kolsvart fram till
8 tiden.
Ingen utebelysning har vi på om morgonen.
bara på eftermiddagen mellan 16-22.
Egentligen borde jag fattat redan då jag satte
på teven och upptäckte att vi inte hade någon
signal.
-Sätt på radion istället,hörde jag från sovrummet.
Det gjorde jag,men jag hörde inte varningen som
gick ut över etern.
Det gjorde maken,som reste sig ur sängen och gick
ut för att varna mig,men då hade jag äntligen fattat
att vi var insnöade.
Det blir vi ju några gånger varje år,men så himla
typiskt att jag hade en inbokad tid klockan 08.30
på Odontologen i Göteborg.
Vi har inte fått skottat ännu och nu är klockan över 20.00.
Hoppas bara att vi får det till i morgon för då skall
jag till Kungälv med Otto.
Det är ju heller inte nödvändigt,men Otto behöver klippas.
Det fastnar kilovis med snö på benen och under magen.
När jag var ute och gick med Otto idag så halkade jag
på vägen.
Jo då,jag hade broddarna på,men såg inte isen under snön.
Jag gick ner i spagat och Otto blev orolig och vände på
en femöring. Blixtsnabbt var han framme hos mig och
undrade oroligt över om det gick bra med mig.
Det gjorde det lyckligtvis och färden kunde fortsätta,
men då kände jag att jag blev rädd så då blev
gången så där struttig och stel ända tills vi kom
till stigen.Där var det snö upp över stövlarna,
men inte halt så då blev jag trygg igen.

Sedan jag började på qigongen,med avslappning,
akupunktur samt vattengympa, och KBT med mindfullnessträning,
så känns det som om jag har påbörjat ett nytt kapitel i mitt liv.
Det är lite svårt att förklara detta med några
få ord,men det känns som om livet är lättare att leva.
Skala bort alla måsten och att inte må dåligt av det.
Att kunna säga NEJ! och inte må dåligt av det.
Att sätta ner foten och mena det.
Jag får nog fortsätta med att tänka på hur jag
skall formulera allt detta nya,för jag har inte tid till det just nu.
Nu har jag faktiskt ett måste att göra ändå.
Jag skall iväg till Odontologen och kika på mitt nya tandskydd.
Ha en riktigt bra dag och skippa alla måsten.
Iallafall de som du inte bara MÅSTE MÅSTE göra.

Det blev inte riktigt som jag tänkt mig,
men bra ändå.
Jag såg en affisch på biblioteket i veckan
om en musikmässa i Skepplanda kyrka söndagen den 21 november,
domsöndagen. Det verkade vara musik som jag gillar
med Bach blandannat.

Det visade sig vara en gudtjänst med massa musik
och nästan allt som återfinns i en högmässa.
Ingen predikan,men nattvard.

Först tänkte jag att det här kommer jag inte att klara,
men så började jag meditera och då gick
det bättre.
Vid nästa tillfälle som ångesten kom så tänkte jag,
att om det finns en Gud så har han tillfälle att
komma över mig nu och ta bort ångesten.
Det funkade och jag satt kvar.
Jag är väl ändå inte helt övertygad över det där
med kristen tro,men va sjutton.
När Fan blir gammal blir han religiös!

Musiken var bra och två präster som även de var bra.
Massor av folk var det i kyrkan.
Fyra blivande konfirmander,en tjej och tre 
killar satte sig på första bänk.
Det är en fin samhörighet i kyrkan
och det är en del av grejen. 

Idag har jag inte gjort så många knop.
Jo jag skottade lite för vi hade fått 1 dm snö under natten.
Henrik tar ju vägen,
men jag får skotta på altanen och gången.
Och så drog jag runt med snabelmonstret för
det ville jag inte göra när Totte var här.
Totte tycker hemskt illa om dammsugaren och
sopborsten.
Sedan den dagliga promenaden har jag mest slappat,
men det är ju skönt när man har ro att göra det.
Jag behöver ladda för nästa vecka har jag häcken full.
Hela nästa vecka har jag inbokad för läkarbesök
och annat,men det tar vi efter hand.
Så nu slappar jag vidare med min bok.

Inatt sov jag betydligt bättre och vaknade,
eller gick inte upp förrän klockan 8.
Dagarna blir inte inte så himla långa
och sega då,för när jag vaknar klockan
4 ,så är jag trött och slö hela eftermiddagen.

 Idag gick vi ännu en riktigt härlig långpromenad.
Totto,Otto och jag.
Frida var här och hämtade Totte efter jobbet.
Jag undrar hur han reagerar när han kommer hem
och köket är borta.
Enligt Frida så var till och med katterna förvirrade.
Det nya köket kom idag,men snickaren som
skall sätta upp köket,kommer på måndag morgon.

Nu börjar jag bli så himla trött på min dåliga nattsömn.
Somnade vid 23 tiden och vaknade först klockan 2,
men då somnade jag om.
Sedan vaknade jag klockan 4 och kunde inte somna om.
Jag försökte med i princip allt,utom en ny sömntablett.
De andra tre i huset har haft en bra natt.
Hundarna sover fortfarnade,men maken steg upp
klockan 8.30.

Så har jag ju fått en mus i huset.
Det vet jag ju för jag hittar några mus-lortar
varje morgon och musfällorna har inte hjälpt.
Jag hatar råttor och möss.
Spindlar och ormar gillar jag,men inte gnagare.

Imorse klockan 7 kom Totte och Frida.
(Jag sov faktiskt till klockan 6 idag.)
Då de skall riva ut det gamla köket i Lödöse
och sätta in ett nytt kök,så ville Lödösefamiljen
att Totte skulle vara här hos oss,
istället för att han skulle behöva vara på en
byggarbetsplats två dagar.
Totte är en känslig hund som inte vill ha
så stora förändringar i sitt liv.
Just nu är det bättre för han att vara här.
Vi tre,Otto,Totte och jag var på promenad.
Det fick bli en kortare variant idag då vi väntade
besök av en bror till mig och hans fästmö.
Fast vi var ju iallafall ute och gick en timme
och Totte och Otto sprang som idioter
på de frysna ängarna.
Vi fikade och käkade middag tillsammans.
Idag bjöd jag på Annas höstgryta och det
var populärt och uppskattat.
Även Frida kom efter jobbet och fick middag,
innan hon ensam reste hem till byggarbetsplaten
i Lödöse. Totte övernattar hos oss.
Resten av familjen hennes är och kollar
på fotbollsmatchen Sverige-Tyskland på
Gamla Ullevi.
Det är ju bara en träningsmatch,men ändå.
De skulle visst äta en fina middag på resturang
innan matchen.

Fattar inte varför jag skall vakna så tidigt?
Idag vaknade jag klockan 4 och kunde inte
somna om.
Jag gick upp klockan 05.30,för jag orkade bara
inte ligga kvar i sängen.

Otto och jag tog en rktigt härlig långpromenad i
den bleka novembersolen.

Sedan bar det iväg till Vikadamm och akupunktur.
Jag pratade med sjukgymnasten om att,jag inte
fattar varför jag helt plötsligt blivit så himla,himla pigg.
Hon bara skrattade åt mig.
Visst det är ju jättebra att vara pigg,
men varför i himmelens namn måste jag vakna klockan
4 på morgonen.
Det är inte NORMALT för mig!!!!!!!!!!
Normalt är att jag är trött på morgonen.
Inte är jag trött på dagen eller kvällen heller.
Vad sjutton händer?
Är jag understimulerad eller bipolär???????
Något är det.

Natten mellan fredag och lördag sov jag som en gris,
från cirka 23.30-07.50.
Det var ett bra tag sedan jag sovit så länge,
men det var skönt och jag kände mig utvilad
hela dagen,men så idag vaknade jag klockan 6 igen.
Märker alltför väl sömnens betydelse för välbefinnandet

Igår tog jag med mig en överlycklig Otto i bilen och
åkt ner till boulehallen i Alafors.
Otto blev glad för att han fick åka med i bilen
och för att han fick träffa alla boulespelarna.
Jag får ta med mig honom i bilen mer för
han gillar verkligen att åka bil och få gå
på nya ställen.

Ännu en så gott som sömnlös natt.
Jag somnade väl vi 23-tiden,men vaknade
redan klockan 2 och kunde inte somna om.
Fick ligga och vrida mig i sängen och försöka
med autogen träning.
Hamnade i lite dvala från och till till 6 då jag
gav upp och gick upp.
Fy sjutton vad trött jag varit hela dagen.
Sådana här nätter gillar jag inte.
De där sömnpillret hjälper dåligt.
Visserligen somnar jag,men vad hjälper det
när man vaknar ett par timmar senare
och inte kan somna om?

Idag har det varit jämngrått hela dagen
och lätt regn.Snön som kom är borta,men
det var ju väntat,när det kommer plusgrader och regn
och så är vi ju inte i mitten på november ännu.
Vi tog en lite kortare tur Otto och jag.
Otto springer runt och jag går med mitt
gula paraply och mun-mojängen.
Det är en bra rutin som jag fått in med den nu.

Uppe med,eller rättare sagt,före tuppen idag med.
Jag hinner med så väldigt mycket innan jag
går ut med Otto.
Idag tog vi oss en rejäl tur över åkrarna i Ryk.
Jag fick verkligen till det och fastnade i ett
av Runes förbannade ståltrådar med mössan
och huvan på jackan,och med ena byxbenet oxå.
Till slut kom jag mig loss,faktiskt utan att behöva
klä av mig.
Jag tränade med min mun-mojäng och lite med Otto.
Det är ju så himla enkelt med bara en hund
och Otto behöver ju bara vara kopplad när
vi går på vägen.

Så var jag nere i simhallen och tränade.
Efteråt pratade jag med en kvinna som jag
även kör qigong med.Jag tyckte att tränaren
körde väldigt hårt idag. Ja,sa Agneta,men så
har vi ju tränat sedan mitten på september
och takten har ökat för var gång.
Skit,tänkte jag! Jag började ju förra veckan.
Inte undra på att jag kände av takten.
Fast det är underbart.
Vilken känsla att vara i simhallen och bara
tänka på sig själv.
Det har jag aldrig gjort tidigare.
Antingen har jag haft ansvar för egna barn,
eller barnbarn,eller någon elev från särskolan.
Det är väldigt lyxigt att inte behöva ta ansvar
för någon annan än sig själv. 

De senaste veckornas lakanskräck bottnar
förmodligen i den osäkerhet som jag
upplever med FK och AF.
Det är så himla jobbigt att ha detta
hängande över sig.
För att sova har jag fått Stilnoct och visst
somnar jag,men jag vaknar efter några
timmar. Då kan jag somna om,men vaknar
jag igen och klockan är runt 5 så är det
stört omöjligt att somna om.
Som jag skrivit tidigare så handlar det inte
om att jag sover middag eller går och
lägger mig ovanligt tidigt.

Snön som kom igår ligger kvar så
det blir lite jobbigare att gå i skogen,
men jag får ta det som träning.
Varje gång som jag går ut ensam med Otto
så tar jag med mig munträningsredskapet
och tränar.Jag känner att jag blir starkare
i käkmuskelaturen och att läpparnas rörlighet
förbättras.
Vi får se vad testmaskinen ger för besked när
jag skall på återbesök på Mölndals sjukhus
den 20 december.Det mäts då hur hårt jag
kan hålla ihop läpparna och käkmusklerna
med tryck.För att jag inte skall fuska och
suga fast träningsredskapet så avlägsnas en
vaxpropp på redskapet.
Då går det inte att suga utan då gäller det att
knipa ihop munnen och spänna käkarna.
Det kan låta enkelt,men för mig är det
ingen självklarhet.
Idag hade vi 2 plusgrader på eftermiddagen.
Så vacker naturen är med snö och sol.

Vilken underbar måndag.
Sov ända till 8.
Visserligen hade jag ont i ryggen när jag
vaknade,men det fixade jag enkelt genom
att hänga mig i sovrumsdörren.

Efter en lång morgonfika och lite fixande,
gick Otto och jag en långpromenad runt Muleås
med Marita,Matti och Agnes.
Vi hittade ungefär 1 liter trattkantareller.
Det här kommer att kunna vara de sista vi
hittar i år,för inatt och i morse var det -6 grader.
Det var så vackert med sol och rimfrost i skogen.

Jag hann precis hem och vända innan jag skulle
iväg på qigong.Å vad jag ÄLSKAR denna qigong.
Varför i himmelsens namn har jag inte hittat
till qigongen tidigare.
Idag var vi sju deltagare plus ledaren.
Jag tror att över hälften somnade i slutet
för jag hörde små snarkningar både här o där.
Själv har jag nog gått för kort tid på qigongen 
ännu för att kunna somna.
Det låter så himla gott när man hör att grannen somnat.
Jag tror att kanske,kanske kan jag också
somna på qigongen någon gång i framtiden.
Fast jag har väldigt svårt att somna på rygg.
Men osvuret är bäst.

Maken orkade inte gå med.
Han mår inte så bra att han orkar gå som vi 
andra gör.
Den nya medicinen som han tar ger honom
massor av biverkningar ,såsom yrsel,
trötthet och ömma bröst.
Han får samma sort medicin som kvinnor som
haft bröstcancer får.
Är det inte märkligt att män som har/haft tesitikelcancer
och/eller prostatacancer får samma typ
medicin som kvinnor som haft bröstcancer får?
Medicinen innehåller ju kvinnligt könshormon.
Är det någon som vet något om detta?

Uppe i ottan som jag varit hela veckan sedan vi gick över till vintertid.
Mig gör det inget.
Ganska skönt att få sitta för sig själv ett tag,
innan man sätter igång med dagen.

Och så får jag så mycket gjort när jag går upp så tidigt.
Idag hade jag dammsugit,tvättat golven,vikt en tvätt,
varit ute med Otto och avfrostat frysen,allt innan klockan
var 14.Sedan skulle de bit en lite powernap,tänkte jag,
,men icke,
för jag kunde inte somna då tungan fastnade i gommen.
Det är störande att vara så muntorr.
Bara att resa sig upp från soffan och gå ut i köket
och hämta vatten.

Istället så läste jag i min nya bok.
En svensk deckare så klart.
.
Qvinny kom under tiden jag hade maten från frysen ute
på verandan och stal ett paket bullar och en paj.
Undra om han inte får mat hemma.
Snabbt fick jag igång frysen igen och in med maten
innan hon eventuellt skulle återkomma och stjäla mer frysen mat.
Idag var en perfekt dag att frosta av frysen.
Natten som gick var det -4 grader och bara någon plusgrad
på dagen.

Jag har fått uppdrag av maken att titta på kök på IKEA
på nätet.
De har ett program där man kan rita sitt eget kök
och välja hur det skall se ut och vilka skåp,luckor,
kakel och vitvaror som man önskar.
Fast det är inte helt enkelt för det skall mätas
och rätt måste det ju bli,för det köket man köper
skall man ha i många herrans år.
Bäst att göra det ordentligt och ta god tid på sig.
Det blir iallafall inget byte av kök i år,
så jag har tid på mig.

Sol idag med.Helt ljuvligt.
Qvinny har inte varit här på ett par dagar,
så hon löper nog inte längre.
Otto och jag gick upp till"älghålet".
Det kallas så för att de som äger jaktmarken där
brukar utfodra med äpplen,sedan sätter de sig
på pass och skjuter de stackars älgarna som
kommer dit.Jägarna borde bedriva en betydligt
hårdare vildsvinsjakt,för det finns det alldeles
för många vildsvin här omkring.

Vi hittade faktiskt 1 liter trattkantareller,
så nu kan vi göra Annas höstgryta.
Den är så god med kött,trattisar,enbär,
rårörda lingon och massor av grädde.
Serveras med kokt potatis eller ris.

Nu äter jag som bara den och har gått
upp 7 kilo i vikt,så nu får jag börja tänka
på vikten ,så att jag inte måste anmäla
mig till nästa års Biggest loser Sverige.
Nu har jag gått upp så att jag väger 57 kilo.
Som minst vägde jag 47 kilo.
Maken tycker att jag har fått en stor mage.
Han frågade mig häromdagen om jag var gravid.
Nu får jag allt hålla in magen,hi,hi.

Idag blev det långpromenad för Otto och mig.
Vi gick upp på kalhygget.
Otto sprang före,men så plötsligt hörde jag något
komma bakom mig.
När jag vände mig om och tittade så fick jag syn
på Agnes och lite längre ner kom Matti,Agnes husse,
så vi fick sällskap.
Vi var bland annat och tittade på en tomt som
håller på att bebyggas mot Sålanda.
Det var en kille och hans dotter som håll på
med schaktarbete,men det är inte de som skall
bo i det nya huset som skall upp där.
Nej detta var han som har köpt katt-Elsas hus.
Det är styvsonen till en bekant till oss
som inte lever längre.
Denne bekant dog i trafikolycka för 10 år sedan. 
Vi stannade och pratade ett tag innan vi gick
vidare på vår promenad.
Vi skildes åt vid Henriks gård där jag kastade in
brödet som jag burit med mig.
Det finns bara 4 hönor och en tupp kvar efter att
minken varit där. Nu skall väl den vara borta,men
några nya höns kommer inte förrän till våren
har Henrik sagt. Så nu blir det till att köpa ägg.
De är inte alls så goda.

Sol idag och mitt andra barnbarns 17 årsdag.
Idag är det Sebastian som fyller år.

Idag ringde det där stolpskottet från FK igen.
Nu ändrade hon tiden för att arbetsförmedlingens
handläggare kunde inte den 8/11.
Hur vore det om hon kollade upp med samtliga
deltagare innan hon ringer mig?Jag är ju den ende
deltagaren som inte har något annat val än att
accepertera tiden,oavsett om jag eventuellt
har något annat inbokat,vilket jag har nämligen,
qigongen.Ja,jag får väl hoppa över en gång även om
det tar emot.Skulle ju helst gå på qigongen förståss.

Idag har jag börjat vattengympa med sjukgymnastisken.
Det var härligt.
34 grader i vattnet.

I växthuset blommor det fortfarande.
Det gör det utomhus också förresten.
Här kommer lite bildbevis.



Min gammalrosa vovve.

Se så besvärad blick som jag får.
Jag får nog klippa bort färgen.
Visserligen är den vattenbaserad men jag tror att
den sitter ett tag i pälsen.

Så nu var köket färdigmålat.
Vi behöll samma färg,
men helst skulle jag velat ändra färg
,fast det går
inte just nu för då skulle jag
,eller rättare sagt maken,
behövt måla köksdörrarna också.
Jag skulle vilja ha nya köksskåp.
Fick jag välja skulle jag velat haft ett IKEA kök
som jag sett,med nya köksmaskiner och ett
nytt golv,men man kan ju inte få allt på en gång.
Det finns en charm i att önska sig också.

Idag har jag varit hos läkaren som sjukskrev
mig året ut.
Sedan har vi ju den där träffen med
försäkringskassan och arbetsförmedlingen på måndag.
De där myndigheterna vet inte vad den andra(statliga myndigheten)gör.
Ändå har de ju regeringsuppdrag på att samverka.
Jag fick ett mail från den handläggaren på AF
som jag träffade i somras.Hon undrade hur jag
mådde och om jag fortfarande var sjukskriven.
Skickade ett svar att det var jag ju och undrade
också varför inte hon skulle med på mötet på måndag.
Undrade vidare varför ytterligare en handläggare
från AF skulle kopplas in.
En ny handläggare som inte
alls är insatt i ärendet.
Vad FAN håller de på med?
Vet inte den ene vad den andra håller på med?
Vad är detta?
Jag protesterar
Inte FAN kan jag vara så himla viktig att jag måste
ha två handläggare från AF och en från FK.
Även handläggaren från FK är ju ny.
Vad sjutton sysslar de med egentligen.
En sak vet jag iallafall.
Någon kontinuitet i ärenden har de inte.
Eller kan det vara så att handläggarna bränns i bägge
ändarna så att den inte håller mer än några månader?
Jag bara undrar.
Detta systemet kan inte vara billigt.

Sjutton va tidigt man vaknar nu när det är vintertid.
Varför sjutton skall jag vakna före klockan 6 på morgonen.
Idag fick jag ligga och tokglo i taket till strax efter 7,
för om jag går upp före 7 tror maken att jag blivit
helt crazy.
Fast när klockan var 7 rusade jag ner och satte på
en maskin tvätt och startade diskmaskinen.
Sedan började jag röja ner från väggarna i köket.
Nu skall här målas kök.
På eftermiddagen var jag nere och fick akupuntur.
Under tiden målade maken.Hur gött är det inte att
ligga och få akupunktur och veta att köket målas?
Ja,jag vet att bilden på kantarellerna är suddig.
Jag glömde fota dem dagtid och när jag väl kom på
det så hade det blivit mörkt och då ser jag inte att
det inte är skärpa på bilden.
Idag har det varit ett riktigt skitväder,regn och blåst,
men det är ju runt 10 grader varmt.
Fick ett brev idag att jag skall på möte på Vårdcentralen
men handläggare från FK och AF samt läkaren.
Hoppas att KBT-teraputen också har fått denna tid.
Det är ju hon som känner mig allra bäst.
Detta måste jag kolla upp i morgon.
Jag måste ändå kontakta VC i morgon för jag vet
inte om jag skall på läkarbesök i morgon.eller om det
är först på torsdag.Jag har visst rört ihop tiderna.
Hoppas att det är i morgon som jag skall på VC,
för på torsdag skall jag börja ner på varmvattengymnastiken.
Just nu skiter jag i  detta.
Nya dag i morgon.
Just nu skall jag ägna mig åt nuet.

Otto har hela sitt liv gått lös här omkring.
Vi har aldrig haft honom ingärdad,för han har
aldrig rymt hemifrån.
Jo,en gång för lite över ett år sedan innan han blev kastrerad.
Då stack han hem till Agnes som löpte.
Jo men då får vi ju kastrera honom så blir vi av med
problemet med löptikar,tänkte vi,och det har
fungerat till idag.
Vid 11 tiden i förmiddags kom Qvinny,fortfarande i löp.
Jag var inne och grejade lite.
Maken var ute och sågade ved.
Plötsligt kom maken och berättade att Otto följt med
Qvinny.Enligt maken hade de begivits sig ut mot
Kvarnabovägen.På med ytterkläderna men innan
jag fått på mig jacka och stövlar så hade Otto
återvänt hem.
Då var det ändå dags för promenad så Otto och jag
gick motsatt väg.
Vi gick upp i skogen för att se efter om vi
kunde hitta några trattkantareller.
Några sådana hittade vi inte,istället hittade
vi några gula kantareller.
När vi var på väg hem träffade vi två småtjejer
som kunde berätta att de hade tittat ut genom
fönstret och sett Ovinny och Otto på vägen.
Otto den stollen gick tydligen mitt i vägen.
Jäkla hund,säger jag.
Qvinny hade gått upp till huset medans Otto
sprungit hem.Nu jäklar får vi hålla Otto inomhus
när Qvinny kommer hit.Så här kan vi ju inte ha det.
Vi vill ju inte vara med om ytterligare en hundförlust.
Tjejerna,Otto och jag var nere och tittade i bäcken.
Jag sa till tjejerna som är i 10-12 årsåldern,
att om vi vill se fick så måste vi vara tysta.
Vad händer?
Jo när vi får syn på två stora fiskar så skriker tjejerna
och fisken försvann så klart.
Idag har jag varit på Qigongen.
Jag tror att det är beroendeframkallande det där.
Urskönt är det iallafall.