FINNOTTO

Elvira kom som vanligt med en ljuvlig bukett
med röda rosor.
Vi gillar rosor hon och jag.
Tjejerna,tre hundar och jag var i skogen
också och tittade på lite svampar.
Så gick vi runt dammen och balanserade
på den smala träbänken.
Som ni förstår så hade vi kul.
Cajsa-Stina gör allt för att följa sin storasyster
och hon gör det väldigt bra,den lilla.
Det framstår väldigt klart vem som är
Cajsa-Stinas stora idol.

Hundarna och jag kom oss iväg i tid.
Nu åskar det och haglar.

61 årig kvinna,fyller faktiskt 61 idag.
Minst sagt mångsidig.
Vanligtvis öppen och positiv.
Nej finns inte i min vokabulär.

9 årig grundskola.
Därefter diverse fabriksarbeten i kortare perioder.
6 månader som aupair i England.
2 år som sjöman.Arbetade i de olika mässarna.
Därefter städjobb och barnafödande.
Brukade ta med mig barnen då jag städade.
Det funkade bra då man bara fick lov att städa
när personalen inte arbetade.
En städerska skulle man inte se.
Det skulle bara synas "att" hon varit där.
När barnen blev lite större påbörjade jag
studier som pågick i 7½ år.
Gymnasie,naturprogrammet 3 år.
Socialhögskolan i Göteborg 3½ år.
Socionomexamen januari 1989.
Under sommarloven arbetade jag på restaurang
och hemtjänst.I hemtjänsten
fick jag delegation att ge insulinsprutor.
Var med en sjuksköterska 1 dag och sedan
en spruta med mig hem och rådet att träna
lite på en apelsin.Det var det bästa sommarjobb
jag haft.
Jag åkte runt och gav insulinsprutor hela dagarna.
Det var ett drömjobb,man var så efterlängtat i stugorna.
Fick arbete direkt efter examen.
Vidareutbildningar.
Steg 1 och 2 i familjeterapi.
1 termin djupintervju metodik.
10 poäng på socialhögskolan praktikhandledning.
Ale kommuns datakörkort.
Vidare diverse kortare utbildningar som arbetsgivaren
stod för.
Har även lite utbildning i bildbehandling och foto.

Jag är bra på att jobba i grupp och självständigt.
Vill säga att jag är lätt att samarbeta med.
Jag har varit mycket social men det är lite sämre med det nuförtiden.
Jag har varit anställd i Ale kommun i 21 år.
Fick tyvärr en arbetsskada redan 1990.
Jag gick i den berömda väggen.
Ambitiös som jag är så tog jag på mig för mycket arbete.
Inom socialtjänsten som jag arbetade,
hade jag alla typer av ärenden.
Barnavård,missbruk samt socialbidrag.
Hade 120 egna ärenden.
Fick min arbetsskada godkänd av Försäkringskassan.
Jag hade då varit min alldeles egen chef
i socialtjänsten nästan alldeles
nyutexaminerad.
Det var väl inte så bra,
men det blev så när min tidigare chef helt
plötsligt sa upp sig och slutade.
Då var jag ensam kvar och skulle
ta ansvar för "det hele".
Det blev väl inte så bra för mitt psyke det.
Jag fick panikångest
på lunchrasten en fredagseftermiddag.

Jag har även arbetat 2 år på särskola i Ale kommun.

Måste väl tillägga att jag nu varit sjukskriven helt
i 6 år.
Jag är "lite" sjuk.
Depressioner och panikångest.
Artros,har bytt ut en knäled.
Opererad på bägge ögonen för grå starr.
Kan inte köra bil i mörker då jag har dåligt
mörkerseende.
Så fick jag cancer i munnen 2006.
Har genomgått så många operationer att jag tappat
bort räkningen.
Strålad 43 gånger.
Strålningen och misslyckade plastikoperationer
har förändrat mitt utseende en hel del.
Sjukvården har fördärvat min vänster arm.
Det är ju lite olyckligt då jag är vänsterhänt.
Jag är väl inte den arbetstagare
som man placerar i
direktkontakt med kunder eller så.
Jag kan inte arbeta med kroppsarbete heller.
Om jag inte behöver ha klientkontakter
eller kroppsarbete,
så kan jag nog arbeta.
Fast prata kan jag inte heller.
Och så har jag en pågående depression.
Annars är det bra.
Jag har nog lite flera utbildningar och sjukdomar,
men jag kommer inte på dem just för tillfället.

Denna återkommande drömmen är alltid lika jobbig.
Tolkningar mottages tacksamt.

Jag är ute och kör bil och det är mörkt.
Tilläggas bör, att jag inte frivilligt kör bil
efter att det blivit mörkt,då jag har så
dåligt mörkerseende.
Men i drömmarna kör jag bil och dessutom är
rutorna i bilen alldeles dimmiga och skitiga
och vindrutetorkarna funkar inte.
Jag kör fortare och fortare.
Försöker stanna men,
gaspedalen har fastnat i botten och
det hjälper inte att jag lägger in friläget.
Dessutom funkar inte bromsarna.

Denna dröm återkommer natt efter natt,
men den är lika jobbig varje gång.

Jag har gjort min tolkning,men jag vill gärna höra din.

Ja så här kan det gå när en plastikkirurgoperation går fel.

Mysigaste stunden på dagen vanligtvis.





Tack Maggan för besöket och den underbara rosplantan som
jag njuter av.Helt rätt färg också.Laxrosa.Me like.

Vilken tur jag ändå har som har honom.
Igår "tvingade",nej det gjorde han inte riktigt,
men jag fick bakat 60 kanel och vaniljbullar.
Om jag hade varit ensam hade jag inte gått
ur sängen.
Nu har jag fått pengar av maken så att jag
kommer mig iväg till frissan.Fast det känns
fördjävligt att inte ha egen pengar,som
jag annars haft sedan jag var 15 år.
Helt ny erfarenhet,må jag säga.

Idag var jag på ett nytt läkarbesök på vårdcentralen.
Maken var med och hjälpte mig i kontakten.
Nu skickas det iväg en remiss till Öppenpsyk
och jag skall även få mer hjälp med avslappning.
Läkaren sjukskrev mig tills Öppenpsyk tar över,
men han kunde ju inte lova att försäkringskassan
godkänner sjukskrivningen. Läkarutlåtanden är inget
som FK tar stor hänsyn till.Vad sjutton hände med
läkarnas trovärdighet och kompetens?
Hur sjutton kan FK gå över läkarnas medicinska
kompetens och dessutom utan att träffa
patienterna än mindre höra dem?

Inga pengar sedan i april.Det går inget vidare
att betala sina löpande räkningar utan pengar
på kontot.Därför ringde maken och fick faktiskt
tag in en min handläggare.Undrens tid är inte förbi.
Men hon hade inte ens tittat på mina handlingar.
Hon hade så mycket att göra så det kunde ta
ytterligare flera veckor tills hon kom ner till
mina handlingar i den jättehög som hon hade på
sitt skrivbord. Då blev maken förbannad och det
verkade ta skruv,för då lovade hon att hon skulle
prioritera mitt ärende. Så nu får vi vänta och vänta
igen.Fast maken kommer att ligga på handläggaren.

Inte mår jag bättre genom all denna turbulens runt mig,
men jag sa som det var till läkaren idag att jag funderade
på att ta bakvägen ut. Han tog mig på allvar.

Nu har jag kämpat länge nog,
alldeles för länge faktiskt.
Jag har väntat och hållit ut,
men nu går det inte längre.
Måttet är rågat för länge sedan.

Jag är så jävla trött på mig själv. 

En gång i tiden har jag faktiskt varit en glad och uppfinningsrik människa.
Men idag är jag världens tråkigaste.
Jag vill så mycke, men jag orkar ju nästan inget,
Initiativförmågan, uthålligheten, tålamodet och glädjen är väck.
Puts väck.
Var sjutton tog de vägen alla goda egenskaper?

Kollade reprisen på Sveriges värsta bilförare
och då skrattade jag för första gången
på lång tid. Annars mest suckar jag.
Djupa uppgivna suckar nästan hulkande
suckar.
Gråta går inte heller.
Det skulle jag behöva göra.

Men hundarna fick igång mig idag genom
att spy på den stora ljusbeige långhåriga
ryamattan i vardagsrummet. Ut med den och in med
en ren matta.
Varför spyr alltid hundar på mattor?

Herregud vad det har regnat. Vi har mätt
upp 80 mm regn sedan igår.
Olle vägrar att gå ut men det var uppehåll
en stund på eftermiddagen och då fick jag
med mig honom. Då bajade han två gånger
och stod i flera minuter och kissade,så det
var en himla tur att det höll upp med regnandet
en stund.

Jag har jävlats med kroppen idag och tvättat
och hängt två tvättar.
Så duschade jag.
Alltså hur jobbigt kan det vara att duscha.
Ett helt företag för mig nu.
Apropå blogg så har jag nu bloggat över tre år.
Väldigt vad fort det gått.

Och i stället har depressionen tagit strupgrep
om mig. Jo han är väl därbak och lurar någonstans
men just nu är det depressionhelvetet som har
överhand.
Sover och sover men får ingen återhämtning
i kroppen alls.
Orkar inte ingenting.
Allt bara förfaller runt mig.

Igår fick jag höra att en kvinna i trakten
dött.Hon var några år äldre än jag.
Av en kompis till maken fick vi reda på
att hon drabbats av cancer.Hon fick sin
diagnos för två veckor sedan.Visserligen
har hon varit sjukskriven i 6 månader
på grund av ryggont,men det är väl
inte så konstigt när man som hon arbetat
inom hemtjänsten i över 30 år.
Men så gjordes lite större utredningar på
detta ryggont och då upptäckte de pankreascancer,
med metastaser i lever.Människan drack ju inte alkohol,
men man kan ju få lungcancer utan att ha rökt en enda
cigarett.
10 dagar senare är hon död.Tänker på allt hon tvingats
gå igenom och då är det inte cancer jag tänker på.
Hon har slitit hårt med en som har ADHD. Idag
sitter den sonen på ett behandlingshem.
Han är 40 år i år,klasskamrat med vår son.
På den tiden visste ingen vad ADHD var.
Han var bara stökig och omöjlig,sa man i skolan.
Som vuxen gick han på droger av alla de sorter.
Han blev först av med körkortet,sedan jobbet
och så blev han vräkt från lägenheten.
2 barn har från två kortare förhållanden.
Tyvärr så funkar inte kontakten med barnen
heller,då drogerna tar all han tid.

Allt detta i 40 års tid har denna kvinna jobbat med.
Många trodde ju att det var föräldrarnas fel
att pojken var som han var.
Som dom slitit. Killen har ofta varit här hemma
hos oss både som liten kille och som vuxen man.
Och jag vet att han är en mycket känslig människa
som blivit missförstådd genom hela sitt liv.
Hur skall det nu gå för honom när han inte
har sin älskade mamma längre?

Dagen började skapligt.
Hundarna och jag hittade cirka ½ kilo kantareller
som jag rensade och stekte till maken.
Sedan fick jag en helvetes ångest.
Funderade på hur jag skulle komma undan detta.
Kanske ta bilen och köra in i en bergvägg
i helvetisk fart eller kasta mig utför Muleås,
men inte sjutton orkar jag klättra dit upp,tänkte jag
.Så jag tog några lugnande och somnade
istället och när jag vaknade mådde jag
lite bättre.
Fy sjutton vad det var smärtsamt.


Vacker men farlig.

Ångest
Ingen hand är så tom som min,
intet hjärta så öde.
Trädde någon i mina gårdar in,
han trodde sig stå bland de döde.

Ensam går jag på en förtorkad mark,
längtar bort från mitt hjärta.
Ingen storm blåser tung och stark,
liten och tom är min smärta.

Vissna örter stå vid min fot,
ljumma vindar mig följa.
Intet rusar mitt bröst emot med hög
och skälvande bölja.

Var afton jag lutar mitt huvud trött
mot trädens kraftlösa stammar.
Alla mina vägar har jag förnött,
deras stoft över örterna dammar

I avgrunden existerar jag.
I det mörkaste rummet.
Inget kan förändra det
mer än tiden.
Såväl i drömmar som i
vaket tillstånd härskar
Ågren.
Bönen hjälper föga.
Var finns du hjälpare i nöden?
Nattens sömn skänker inte
den vila som trängs.
Kroppen skriker av smärta.


Kronblom fick 16 mm i koppen i natt.
Maken gör allt för att jag skall må bättre,
men tyvärr hjälper det inte när
ångesten greppat själen.
Gäller bara att ta sig igenom skiten.

Lite fredagsblommor att glädjas åt.













Denna fredag hoppas jag att jag kan få må lite bättre.
Det har börjat ganska positivt med inte så många
dåliga tankar. Så vill jag att det fortsätter.
Har plockat 1 kilo tomater som maken skall
lämna på Fridas jobb.Barnbarnen uppe i
Lödöse kommer att käka upp dem inom 5 minuter.

Den här ovissheten och depressionen tar livet av mig.
Jag orkar inget.
Bara lider.
Det här måste har en ende
väldigt snart, annars vet jag inte hur jag gör.
Tyck inte synd om mig för det gör jag så bra själv.
Allt är kolsvart och jag sjunker ner i kvicksand
och kämpar inte ens emot.

För tillfället mår jag så dåligt att jag inte orkar blogga.
Jag gör likt ett sjukt djur,drar mig undan.
Igår skickade jag iväg ett yttrande på mitt "ärende"
om sjukpenning till Länsrätten.Förvaltningsdomstolen
heter det visst nuförtiden,men jag tror väl inte att de
tar någon hänsyn till vad jag tycker.
Försäkringskassan har anställt personer med specialist-
kunskaper i juridik som talar för FK.
Hur skall "lilla jag" klara av att få rätt emot dem.
Ja,det blev visst ett litet inlägg iallafall.
Ha det gott alla cybervänner och
håll tillgodo med bilden.

Nu känns allt väldigt,väldigt tungt.
Jag har slagits mot myndigheter alldeles för länge nu.
Allt detta och mitt hälsotillstånd är nu alldeles för mycket för mig.
Jag får avslag på allt.
Ingen akassa förrän från den 1 september och då måste jag söka
på nytt igen.Och alla turer som jag redan haft med akassan.
Någon sjukpenning har jag heller inte fått och inget beslut.
Hur sjutton kan man leva helt utan pengar?
Plånboken är tom nu.
Nu mår jag skit rent psykiskt.
Jag orkar inte mer.
Nu är det nog.
Hur sjutton kunde det bli så här.
Gud vad jag önskar att jag vore så stark att jag
bara kunde gå upp på morgonen och gå till ett arbete,
men istället har jag ständig värk i munnen och
mår psykiskt som ett vrak.Önskar att jag kunde supa
mig dyngrak och förbli så resten av livet.
Så här kan jag inte leva.
Är det här den nya ättestupan.
Jag börjar bli desperat.
Nu är livet jobbigt värre.
För att lätta upp stämningen något lägger
jag ut en bild på gårdagens skörd av kantareller.
Inte var det många men goda var dom.

Nu blommar solrosorna som är så vackra och massor
av svampar poppar upp i skogarna,fast där jag var igår
hade någon hunnit före mig,för jag hittade bara en kantarell
och en björksopp. Fast den var å andra sidan gigantisk.
Den stekte maken och åt upp direkt.
Jag får gå på ett annat ställe idag om det inte kommer
en massa regn.
Och så mycket fästingar som det kommit.
Hundarna klarar sig relativt bra för de har ju halsband,
men maken hade en på ryggen som jag tog igår
och jag hade en som kröp på handryggen när jag
var ner i pizzerian igår.Tur att man är vaccinerad.
Nu är lilla toan färdigmålad.
Det blev en aning för stark färg.
Vilken tur att jag valde själv då.
Hade ju tänkt mig aprikos,men den ser nästan orange ut.
Det ser varmt ut iallafall.
Nästan som om man har ljuset tänt även om det är släckt.
Ja jag får väl måla om det om jag inte trivs med färgen.
Det är ju inte hela världen,toan är ju så pytteliten
så det är ju fort gjort.
Ni får vi vila oss några dagar sedan får maken ge sig på
hallen eller köket.Men där skall vi inte ändra färger.
Bara måla samma så det blir fräscht.
 

Idag gick jag en längre promenad med hundarna.
Det blev varmt så jag stannade och tog av mig tröjan.
Tyvärr så tappade jag Ottos koppel och upptäckte
det inte förrän vi skulle korsa vägen.
Då orkade jag inte gå tillbaka och leta,men sedan
så satt jag och retade mig på att jag hade tappat
Ottos bra koppel,så jag tog med mig Otto
och gick motsatt väg senare på eftermiddagen.
Otto markerade kopplet.
Han är för söt den vovven.
Nu är ordningen återställd och jag slipper oroa
mig för att någon annan hittar och tar kopplet.
Imorgon har jag ingen chans att gå med hundarna,
för då skall jag till tandhygienisten på Östra sjukhuset.
Nu kör vi igång med behandlingarna igen,men
det blir inte lika jobbigt som det var under våren,
hoppas jag iallafall.
Peppar,peppar. 

Angående dopklänningen som jag skrev om i ett tidigare inlägg,
så glömde jag skriva,att den är sydd av min mormor.

Efter inlägget igår så klarnade det upp och blev riktigt
varmt o gott,så jag tog tillfället i akt och tog
med mig Otto och gick upp till Iglekärr.
Vi plockade ungefär 3 liter blåbär.
Otto fick smak på blåbär och han gick före mig och åt
ifrån blåbärsriset. Ja,jag åt en massa även jag,
men ändå fick vi med oss blåbär hem.
Senare plockade maken en del svarta vinbär.

I morse rensade jag vinbären och kokade sylt.
Kokade även blåbärssylt av de bären som fanns kvar efter
gårdagens frossande i blåbär.
Jag fick till 8 burkar svartvinbärssylt och 5 burkar blåbärsylt.
Så nu börjar jag fylla matkällaren med god sylt
att njuta av under vintern.
Pannkakor med hemlagad blåbärssylt.
Mums,mums.

Sommaren är inte slut.Det är minst 1 hel månad kvar.
Fast vädret idag och de senaste dagarna har mest liknat höst.

Min mage sköter sig med de nya medicinerna,fast
jag känner av magen och när den är okey så känns den inte alls,
men det är ju bättre än att bli förstoppad och sjuk som jag blev sist.

Nu har jag skickat in kompletteringar till FK och akassan igen.
De får tydligen aldrig nog.
Nu börjar det bli kris i kassan,har ju inte fått några pengar sedan
i maj,så nu måste det hända något.

Här är det nya projekt på gång.Taket i duschen målas och
det vita i köket skall också målas vitt igen. Så skall
nya toaletten målas och datarummet och hallen.
Det finns alltid något att göra när man har hus.

Denna veckan börjar läkarbesöken köra igång igen.
Det är ju nästan så att man har fått lite abstinens
under juli när det inte stod något läkarbesök i
agendan. Det var väl därför som magen bråkade,
så att jag iallafall fick mig några sjukhus och läkarbesök.
Det här senare var lite ironi,om det var någon som trodde något annat.