Här kommer alla känslorna på en och samma gång
Morgonen halvdeppig och låg,
funderade på att gå och lägga mig igen och dra
täcket över huvudet och ligga hela dagen.
Men så drog jag igång och gick ut med Otto
och då får man hålla tungan rätt i munnen för
att inte ramla på isen.
Gissa om jag var i nuet?
Pratade lite med grannen och med Matti och Agnes
innan vi gick vidare.
Så var det qigongen.
Jag hade nästan bestämt mig för att inte gå idag,
men,men,jag fick tummen ur och kom mig iväg.
Så träffade jag alla trevliga,goa människorna på Vikadamm
och då blev jag Helt plötsligt väldigt glad.
Under qigongen övergick gladheten till lung i hela kroppen.
Lugn och lite trött åkte jag hemåt.
Väl hemma berättade maken om att han fått ett telefonsamtal
från en försäljare.Jag fattade inget alls.
Det handlade om bredbandsuppkoppling och mobiler
hit och dit.
Kollade makens mobil från vilket samtalet kommit.
Ringde upp senaste inkomna samtal,fick ett
röstmeddelande om att företaget hade stängt och att
jag var välkommen tillbaka när de hade öppet.
I meddelandet sas inget om vart jag ringde,eller
NÄR de hade öppet.
Nu blev jag rasande.
Kollade med Hitta och kom fram till att det var
ett företag som hette Aircall.
Har aldrig hört om detta,men maken tecknade ett avtal
med bolaget.
Jag kastade mig på telefonen till Telia och försökte
att häva detta avtalet.
Alltså vad är detta?
"Och så kommer alla känslorna på en och samma gång".
Vad är det för fel på mig egentligen.
Alldeles för många känslosvängningar på en dag.
Är jag bipolär?
Eller har jag ADHD?
Det är något som är fel i mitt huvud iaf.
Nu får jag allt ta och kamma mig,eller lugna
ner mig som man säger.
adhd eller bipolär eller båda delar, nåt fel i huvudet på dej är det dårakt inte:) knasboll:))
men allvarligt talat,
så kommer "amatörpsykologen" in här då, och tänker så här,
att även om du själv "tycker" att allt du gått igenom, både med din egna cancer, alla ohyggliga tandbehandlingar, samt din makes cancer, allt re-ende med försäkringskassor, ovissheten, din äskade Olles bortgång,
helt sammantaget, skapar en "post-traumatisk stress-syndrom",
jag kan inte nog "påpeka" vikten av att se det stora hela,
det är ingen tid alls Mette,
att gå igenom allt du/ni gått igenom...
klart det måste komma känslor, stormar och deppiga tankar,
det är själva bearbetningen av allt det hemska du varit med om!
jag tycker att du är beundransvärd,
om du kollar igenom din egna blogg, så ser du nog hur positiv du ändå trots allt, är!
du kämpar med alla möjliga sätt att hantera allt på, och ändå har du tid och ork att bry dej om andra som mår dåligt...
inte illa det kära due!
så,
jag tycker du ska "acceptera" att du inte är på strålande solskenshumör varje dag,
och se det som ganska naturligt att reagera på saker som kanske du "normalt" sett, inte skulle reagera likadant på.
sen skulle jag nog med tjura ihop om sambon "gått på " ( vilket han för den delen gjort flera gånger) nån enveten försäljare av abbonemang:)
KRAM OCH KRAM!:)
Hoppsan.... Det finns inte mycket att tillägga efter gladmymlans såå kloka kommentar! Instämmer absolut till fullo med föregående "talare"!!!
Massor med styrkekramar ♥