FINNOTTO

Otto och jag stack iväg strax efter 10 på förmiddagen.
Upp till Ryks damm och upp i skogen vid Ellingtons.
På Kvarnabovägen kände vi av en kall snålblåst,
men väl inne i skogen var det lä.

Lite jobbigt var det i början för där hade elverket röjt
för högspänningsledningen,men va sjutton,så
himla jobbigt är det ju inte att klättra över lite träd.

Inne i skogen är det inte mycket snö och vi kunde
följa vad jag tror är Mattis och Agnes spår,
men så helt plötsligt gick jag väl i egna tankar
och missade spåren.
Vi hittade en lite grind men den fick jag inte upp.
Så hittade jag ytterligare en grind.
Den fick jag upp,fast då hade vi kommit in i en hage
där det gick lite söta getter.
Otto missade dem eller så blev han skraj och låtsades
som om han inte såg dem.
Jag såg dem iallafall uppe på en kulle och de såg oss,
men de var inte intresserade heller.
Bara att gå tillbaka och hitta en annan väg.
Till sist kom vi in i fårhagen bakom Muleås.
Helt plötsligt fick alla vallhundarna korn på oss
och kom springande och skällande emot oss.
Som tur är så underkastar sig Otto direkt så ingen
brydde sig om oss utan de gick snällt hem igen.
Otto smög bakom mig,men så helt plötsligt fick
han syn på en svart katt och då jagade han
några meter.Det är inte mycket jakt i han inte,
så han skulle acceptera en katt i huset.

När vi kom hem så frågade maken om vi varit i Älvängen
1 mil bort.
Det visade sig att vi varit borta nästan 2 timmar.

Tiden går fort när man är lycklig.
Maken var hos sin läkare i eftermiddags och nu
väntar en ny operation.
Läkaren var inte nöjd med PSA-värdet och ena testikeln
så dem måste bort.
Och jag som trodde att vi kunde det här med cancer nu,
men icke,lite till skall det tydligen vara.
Fast maken verkar inte orolig,utan
tar saken med stort lugn.

Under tiden maken var på sjukhuset passade jag på
att städa i källaren.
Så nu känner jag mig ganska nöjd med mig själv.

Fast det där med linedance är nog inte riktigt min grej.
Redan nu skall vi kunna fyra olika danser.
De tre första har väl gått relativt bra att lära in.
men när nummer fyra kom så fick jag fullständigt hjärnsläpp.
Fast jag har inte gett upp ännu.
Vi får se hur mycket man kan få in i hövet på en gammal
kärring.
Lite kul att testa hur mycket nytt man kan få in i huvudet.
Det är en kanonbra ska med linedance och det är det
att under tiden kursen pågår så finns tankarna enbart där
och då.
Finns inte en chans att tänka på något annat.