Bloggväns stora sorg
När jag började blogga i augusti 2007 fick jag av en tillfällighet
kontakt med en annan bloggare med liknande intressen.
Bloggvännen hade hundar och hönor som husdjur,som jag.
Dessutom har hon en katt vilket jag önskat mig,men inte fått.
Vi har också en del andra gemensamma intressen såsom
fotografering och annat smått och gott.
Bloggvännen hade en sådan där underbar Bullterrier som jag
gärna skulle velat ha men inte vågat mig på då rasen kanske är
för jobbig för mig.
Men jag kunde njuta av Uno genom bloggen och kände att Uno och Anita kom mig riktigt nära.
Under den senaste tiden har jag inte varit inne och kikat i bloggen
då innehavaren inte uppdaterat så ofta,men det är som det är.
Vi blev även vänner via facebook och igår läste jag
att bloggvännen mist sin älskade hund genom kvävning.
Om jag förstått det hela rätt så hade han fått en bit tuggben
i halsen och kvävts väldigt hastigt och detta skedde i lördags.
Jag blev mycket rörd över detta och har haft en riktig dipp
i mitt psyke idag.
Inte så att jag bara suttit och deppat.
Näe,jag har gjort allt som vanligt,men jag har haft Anita
och Uno i mina tankar hela tiden oavsett vad jag gjort.
Jag blir så rädd.
Tänk om det hänt mig?
Hur skulle jag klarat något sådant?
Jag blir livrädd.
Är det så himla farligt med hundben?
Har inte hundar alltid ätit ben?
Nu är jag rädd.
Riktigt rädd.
Hej Mette. Ja jag är så ledsen, förtvivlad ja allt.
Men det var meningen att våran Uno skulle lämna oss i lördags. Jag var och handlade och köpte alltid nåt gott med hem till honom och Manne. Han stod tålmodigt och väntade på godiset.
Detta var Ändbitar. Han har fått det många gånger förr och älskade det. Dom är paketerade i plastpsar och ett blått märke
Namnet har jag tappat, nåt på P då jag slängde påsen.
Har en väninna vars Bassett dog av kvävning av en bit morot.
Samma ålder.
så otroligt sorgligt:(
när nicke satte tugg-knuten i halsen i somras, hade vi ju bara ren "tur"att han klarade sig.
men morötter trodde jag åtminstone var säkert:(
vi köpte fina hjortben på mydog-mässan till hundarna, men nicke fick loss en jätteflisa från det benet med som kunde gått illa.
så nu har han bara fått morötter. men nu vet jag inte om jag vågar ge det heller:(
det är nog helt enkelt så att vissa hundar kan sätta vad som helst i halsen om det vill sig illa.
så jättesorgligt, när man förlorar en älskad vän.
tomrummet är ju enormt, här närmar vi oss Roddans "års-dag" och jag tycker jag är rätt ledsen inombords ännu över honom.
det går nog aldrig över.
storkram te dej och din kära bloggvän.