Tung vecka

Det här kommer att bli en tung och jobbig vecka.
Så kan jag säga redan nu på måndag.
Idag har jag varit på röntgen av matstrupen.
Jag fick sitta på en liten pall och dricka trögflytande
medel en mun.
I den där gegan var det kontrastmedel.
Hosta och kväljningar som vanligt när jag skall
ha i mig något.
Mera sådant där medel-
Lite mer denna gången,fast mer lättflytande.
En tugga av ett Marie kex och så flytande.
Flera gånger och hela tiden 2 logopeder.
Min ordinarie logoped och en jag aldrig träffat
före och en röntgenläkare.
Det var ju en helt okej undersökning av svalg
och matstrupe.
Det de kunde se"såg inget anmärkningsvärt"
ut efter rådande omständigheterna de,
men de skulle titta närmare på röntgenbilderna
tillsammans med läkaren efteråt och då skulle
jag få komma till logopeden igen om cirka två veckor
och gå igenom bilderna med logopeden.

På eftermiddagen var jag på underbar qigong.
Olle mår inte så bra så onsdagen blir det antingen
att veterinären kan göra något mer för honom,
annars får han somna in och gå vidare
till hundarnas himmel.
Men gud vad jobbigt detta är!
Det går inte att med ord beskriva att
Olle kanske inte finns efter onsdag förmiddag.
Men det är kanske det bästa jag kan göra
för han i detta läget.
Gud ge mig kraft att klara av detta
så bra som möjligt.

När vi hade avslappning efter qigongen
läste ledaren för gruppen denna fina dikt
av Kent Andersson en gammal nu död
Göteborgsskådespelare.

Dikt av Kent Andersson

Steget

 

Jag måste ge mig själv en dag, då min tanke strövar fritt,

en dag då jag tar mitt första steg och vet att det steget är mitt.

Jag vill vakna upp i ett eget rum och resa mig upp, och stå på golvet

en stund och fråga mig själv åt vilket håll jag ska gå.

 

Ett steg i sänder!

Sedan ett steg till!

Det blir härligt att se vad som händer

när man går åt det håll man själv vill!

 

Jag måste få fråga mig själv vem jag är

och varför jag gör det jag gör.

Jag kan inte leva med dörren stängd om mitt liv står därutanför.

Och ropar man på mig från alla håll så svarar jag: -Vänta en stund!

Idag vill jag följa min egen röst. Idag är ingens hund!

 

Ett steg i sänder!

Och sedan ett till!

Det blir härligt att se vad som händer

när man går åt det håll man själv vill!

 

 

 





Postat av: anna

o vilken dikt!!!ska jag spara ner nånstans!

det är hemskt med din goe gamle vän. nånstans så måste ju beslutet komma, hur jävligt det än är, men det hade inte behövt komma NU...

lider med dej/er,

hoppas det finns något dom kan göra med honom, annars vet ju jag väldigt väl att man ibland måste kliva ur sin matteroll och se hur hunden har det..mår han så pass dåligt, vad för liv blir det då?

usch. hemsk situation.

störstaste kramen...( och nu kom jag inte ens in i ditt besök men det lät INTe vidare trevligt precis((

äh du får en kram till!

2010-09-27 @ 22:43:16
URL: http://www.gladmymlan.blogspot.com




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: