FINNOTTO

Jo,det var nog så att denna veckan var det
så mycket som hände,så när spänningen
släppte så reagerade kroppen med att känna
sig sjuk.
Idag har allt känts bättre.
Det är väl inte så underligt kanske?
Olle var ju hos oss i nästan tretton år och
det gick så fort på slutet.

Vi hämtade Olle på luciadagen 1997.
då var han 8 veckor. Första gången som vi var nere
i Lindome och tittade på valparna var de 5 veckor.
När valparna var 6 veckor var vi där igen.
Då var Sebastian inte fyllde 4 år och Emelina var lite
över 2 år.
Sebastian överlämnade en 20 kronorssedel
och berättade stolt att det var han som skulle betala
för hundvalpen och han skulle heta Olle,Olle
som i skogen gick.
När vi sedan hämtade hem vår nya valp
så var han så lugn och fin på resan från Lindome
till Ryk. I Skepplanda stannade vi vid affären
och jag passade på att rasta den lille parveln.
Sedan dess bodde han här.
Olle var en mycket livlig hund.
Uppfödaren sa att de är väldigt livliga tills de blir ungefär 
tre år,men då lugnar de ner sig lite.
Inte vår Olle inte.
Han var sjövild tills han var över 10 år.
Stup i kvarten rymde han hemifrån.
Vi byggde staket runt om tomten som vi fick 
höja hela tiden för Olle hade en tendens att 
hoppa över.Jag brukade säga att det var ju som
att bo på Kumlabunkern.Vi kom på att vi hade fått
en Damphund. Han var alldeles galen och öppnade
dörrar.När vi fick gäster så blev han överlycklig.
Han red på alla stackars barn som kom så de var livrädda
för honom.Han tog nappar,kepsar,cykelhjälmar,dockor,
nallar och hjälmar.Allt tog han för att få
uppmärksamhet och så älskade han när vi jagade honom
för att få tag i sakerna som han tagit.
Han sprang och hoppade. 

Så jäkla typsigt mer än hälften av allt jag skrev
bara försvann och just nu orkar jag inte blogga mer.