FINNOTTO

Alltså det är tur att det finns cyberfriends som
tar sig tid att kommentera mina små blygsamma
inlägg.
För då kom jag på att jag glömt skriva om något
väldigt positivt som hänt mig.
Under mer än fyra år har jag varit tvungen att köpa
specialtandkräm som bara finns hos tandläkaren.
Den heter Salutem och är inte billig.
Hos Odontologen kostar den 50 kronor för en tub
och på Östra sjukhuset kostar den 35 kronor tuben.
Den tandkrämen är totalt smaklös så man känner
sig inte ren i munnen när man borstat tänderna,
men all annan tandkräm var helt otänkbar för
det sved som eld i munnen även av barntandkräm.
Vid ett tillfälle hade jag helt slut på Salutem.
Jag hade en liten provtub på Zendium sensitiv.
Tänkte att jag testar och vet ni vad? Det sved
lite men det var uthärdligt och så kändes jag ren
i munnen efter borstningen.Underbart!Så nu
använder jag bara Salutem i nödfall om tungan
är extra öm, eller så.
Det här är ett STORT framsteg,men det räcker
inte med det.Jag kan äta bättre också.Har ätit utan
att sätta i halsen,peppar peppar.........länge nu.
I lördags åt jag höstgryta när vi var i Partille.
Visserligen så mosar jag potatisen,men ändå
jag år och ihop med en massa andra människor
precis som en vanlig människa.
Inte blev det så mycket av köttet men några små bitar
fick jag ner.Jag är inte orolig,men jag vet att andra
blir helt förtvivlade om jag får stopp i halsen och det vill
jag inte utsätta dem för.
Och igår då!
Inte klokt!
Jag hade inga näringsdrycker i bilen och blev hungrig.
Inte bra tänkte jag.Vad skall jag nu göra?Jo jag 
var inom Ost Anders på saluhallen i Göteborg 
och köpte en halv brödkaka som såg så
god ut. Så köpte jag lite handgjord choklad
Riktiga godsaker. Nu gäller det bara att få ner
det,tänkte jag och det gick.Hela vägen hem
,5 mil,satt jag och åt torr brödkaka och drack vatten.
Inget att tala om,tänker du kanske,men för mig
var det enormt stort.
Väl hemma tog jag resten av kakan och la på
massor av Bregott och supergod ost.
Jag får ju ta småbitar men det gick ner
och vet ni? Jag rös av njutning.
Det här är stort för mig. 
Hur kunde jag glömma att skriva om dessa storverk?
Det fattar jag inte.
Jag som under 5 års tid
ätit för att leva och rakt inte
levt för att äta.