Akupunktur+fika
Gemensam promenad och fika hos Jaansons.
Härligt,vi kunde sitta ute och fika i solen.
Bäst att passa på.
Idag kunde jag slappna av och njuta bättre
av akupunturen.
Hade sedan ett långt telefonsamtal med
Olles uppfödare.
Vi pratade naturligtvis om Olle.
Enligt uppfödaren var Olle den sista från hennes
uppfödning som nu är borta.
Det väcker ju massa minnen för såväl
henne som för oss.
Tack för Olle.
Olles mamma var även hon en helt underbar hund.
Minns så väl första gången vi var där och
hur hon lät och komma in i valphagen och
gosa med hennes 6 valpar.
Ikväll är det en vecka sedan jag sist satt
här i soffan med Olle.
I veckans Alekuriren har vi en minnes/tackruna.
Bara jag läste den så kom tårarna.
www.alekuriren.se
Otto får nu jaga mig istället för Olle.
Det går ju bra i brist på annat.
Vi får leka vidare.
Vilken tur att vi har Otto nu.
...ja saknaden kommer och går. Jag tycker att "ju längre" tiden går, ju mer saker kommer jag på med min lille Roddan, små små saker som påminner..tror aldrig det kommer försvinna..sambons mor o far hade en prisbelönt Cairn-terrier, som blev nästan 16 år gammal, flera år sen "Bobby" gick bort, men vi pratar rätt ofta om honom med...tycker du verkar "re" det svåra bra ändån!...många höstkramar, anna!