Går i sömnen

Det där med maten har som sagt varit ett enormt problem
för mig sedan jag fick cancer.
När jag opererades första gången fick
jag sondmatas i två veckor.
Sedan kunde jag försörja mig
genom munnen några månader tills strålningen satte
stopp för det.
Det började cirka två veckor efter påbörjad strålning
och jag bodde då på ett sjukhushotell nedanför Sahlgrenska
sjukhuset.
Meningen var att jag skulle vara inlagd hela tiden
som strålningen pågick vilket var 5 veckor 2 gången per dag,
men en av läkarna tyckte att jag var för pigg för att ligga
inne på sjukhuset.
Dagtid klarar jag av detta med maten,men jag vaknade
efter någon timmes sömn av hunger och då vinglade
jag ner i köket och letade mat i sömnen.
Mat som jag ändå inte kunde
få i mig. Då sättes det ju in sond igen och då gick det
bättre.
Nu när jag har blåsor i munnen har problemet återkommit.
Upp på natten och leta mat.Mat som jag inte kan äta,men
jag är mestadels sovande så jag har inget begrepp
om att jag inte får i mig det.
Det här är ett problem för inatt så svimmade jag av
i köket. Om det var blodtrycks-fall, eller näringsbrist,
eller både och vet jag inte.
Bra är det ju inte och jag
skrämmer både gubben och hundarna.
Jag vet inte riktigt vad jag håller på med.
Nu har jag bestämt
att jag får ta med mig ett par näringsdrycker in till
sängen och försöka intala mig själv att inte leta mat
på nätterna.
Men visst är det jävligt frustrerande att inte kunna
äta mat som vanligt folk och nattetid
är det etter värre tydligen.

Att inte kunna prata,eller att ha svårigheter med talet
kan jag leva med,men det här med att äta är så
fundamentalt att det är hur svårt som helst
att inte kunna.Dessutom är det socialt handikappande
att inte delta i måltider.
Har du tänkt på hur det skulle vara?
Äta måste man ju hela livet,från första stund till
graven nästan.


Postat av: gladmymlan

näe du...jag kan inte ens föreställa mej...mat är så socialt ihopkopplat på något vis...och bjuda hem några på mat, lite vin lite prat...när en av dom så jättegärna vill äta men inte kan, vill prata men inte kan...eller om det var jag själv som var den personen....svårt att tänka mej in i, och kan bara erbjuda en tröstande tanke om att det kanske blir bätttre!!



hoppas försäkringskassan tänkt om med för den delen! du bör verkligen vara sjukskriven...

kram på dej!!!

2010-05-18 @ 06:41:51
URL: http://www.gladmymlan.blogspot.com




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: