Mardrömmar
så jag var helt slut när jag vaknade.
Vaknade och vaknade,jag orkade mig
inte ur sängen förrän klockan 13 och
då var det för att det knackade på dörren.
Maken hade fått åka iväg med Otto till
trimmaren. Jag vare sig vågade eller orkade.
Knapra piller och köra bil,det gör iallafall
inte jag.Inte för att jag bryr mig om mig själv,
men jag bryr mig faktiskt om mina medtrafikanter
och dessutom är jag fullt medveten om att det
är olagligt.
Nåväl,så mycket besök som jag fått idag
har jag inte haft på aldrig det.Först var det Maggan
som kom med en söt rosa rosplanta. Så kom Marita
och sedan kom Frida och Totte.
Vilken tur att jag har bloggen och orkar skriva
lite hur dåligt jag mår. Nu skall jag till vårdcentralen
på torsdag och begära att bli remitterad till
Öppenpsyk. Jag behöver specialistvård för
denna depression.Jag befinner mig i den svartaste
tunnel och trampar i kvicksand,vilket inte är det
enklaste när armar och ben väger ton.
Tack ni snälla vänner som ändå tar er tid att
komma till mig.Om ni visste vad det betyder
och vad glad jag är över att ni inte lyssnar
på mig då jag säger att jag inte vill ha besök.
Att ni inte tillåter att jag gräver ner mig.
hej söta rara du!
min KOGNITIVA beteende terapeut sa te mej en gång när jag var där i kvicksanden o trampade, att ju mer man trampar o kämpar, ju längre o djupare sjunker man.
som hemuppgift fick jag att bara "testa att luta mej bakåt o flyta o vara still i det som är"....
skit jobbigt, men vet duvad? det funkade.
ibland, när det är natt, så ÄR det natt.
du kan inte Tvinga fram solen, utan bara vänta ut den.
nu är det natt, vinter o rusk för Mette.
du kan inte kämpa, utan retirera. bara var.
idag,
kände jag att herregud jag har tretusen saker att göra.
men då bestämde jag mej. NÄE fan heller.
jag avbokade allt jag skulle gjort, o bara gick o la mej.
sov i två timmar. vaknade som en zombie.
men ågren var väck:)))))
vad gälller piller...du har ju själv läst min blogg, du vet jag knaprat alllt som går att knapra...o mått piss dåligt, FASTÄN DET är anti-deppressiv medicin...
jag tror inte på den.
inte ett skit!!!
den fick mej snarare sämre.
jag har aldrig mått så bra i själen sen jag avbröt alla antidepp och istället satsade på att vara BIG-TAJM EGOIST plus akupunktur.
snälla du.
trampa inte i kvicksand, du sjunker bara det är fakta.
luta dej bakåt, var så still som möjligt.
tills någon kommero fiskar upp dej.
psyk är utmärkt alternativt...
jag som amatörpsykolog, kan bara misstänka att alla dina plågor, allt du gått igenom med dej, med dina operationer, med din make med din makes sjukdom..ALLT....
kommer inte när man är mitt i det, det kommer efter åt, det är därför det kallas Post traumatiskt-stress-syndrom..
samma som krigssoldater som får en psykos typ tre månader EFTER att dom kommit hem.
jag önskar, hade jag inte åkt utomlands på torsdag hade jag fan åkt ner te dej o kört en jätte KBT- kurs, jag har alla papper o böcker o skivor om att "bara vara"
pillrena som sagt...det enda jag tar nu är sömnpiller, till natten, allt annat väck, och nu börjar den gamla anna ta form igen,
den som en gång var jag.
Jag vet att den som är mette, inte ÅGREN mette,
är så underbar, omtänksam snäll och vacker....
och hon finns där men hon gömmer sig, hukar sig för allt det mörka omkring sig.
du har ekonomi, sjukdom, behandlingar och allt annat att grubbla över......
skriv en lista över vad bekymrar dej mest.
pengar? låna på huset eller va fan som helst. så det kan gå åt sidan, kolla vad ni kan ha minimum att leva på o försök re ut det.
vad är några hundra lappar i månaden för att du slipper all denna oro över fkassa och allt?
hälsan går ju inte göra så mycket åt just NU så den går inte oroa sig över.
GÖR som jag. GIFT DEJ med Herr Ågren. ta emot honom med öppna armar, se honom som någon som alltid finns vid din sida, och som aldrig kommer lämna dej...
då sticker han för sånt HATAR han, benen på ryggen direkt.
omtyckt vill han liksom inte vara, det är inte hans grej...
skriv så enormt mycket du bara kan, vältra ut dina tankar här, det är en ventil som du behöver.
tycker så gräsligt ( vackert ord:) mycket om dej Mette och vill bara du ska bli fullkomligt övertygad om att DU kommer uppleva endag igen där världen är först ....stå-ut-bar...sen okej...sen en dag...kanske det kommer ett leende.
och plötsligt, är det DAG. solen skiner i ditt hjärta.
och Herr ågren har dött.
tuuuuuusen och åter tusen kramar till dej goa goa du!
Jag kommer alltid till dig vare sig du mår bra eller dåligt, och alltid när du som mest behöver kontakt fast du inte tycker det själv.
När du känner dig som sämst och inte vill prata med någon, det är DÅ man skall vara tvåsam och ändå veta att man inte behöver vara social. Kram Marita