Ågren har gått på semester
Och i stället har depressionen tagit strupgrep
om mig. Jo han är väl därbak och lurar någonstans
men just nu är det depressionhelvetet som har
överhand.
Sover och sover men får ingen återhämtning
i kroppen alls.
Orkar inte ingenting.
Allt bara förfaller runt mig.
Igår fick jag höra att en kvinna i trakten
dött.Hon var några år äldre än jag.
Av en kompis till maken fick vi reda på
att hon drabbats av cancer.Hon fick sin
diagnos för två veckor sedan.Visserligen
har hon varit sjukskriven i 6 månader
på grund av ryggont,men det är väl
inte så konstigt när man som hon arbetat
inom hemtjänsten i över 30 år.
Men så gjordes lite större utredningar på
detta ryggont och då upptäckte de pankreascancer,
med metastaser i lever.Människan drack ju inte alkohol,
men man kan ju få lungcancer utan att ha rökt en enda
cigarett.
10 dagar senare är hon död.Tänker på allt hon tvingats
gå igenom och då är det inte cancer jag tänker på.
Hon har slitit hårt med en som har ADHD. Idag
sitter den sonen på ett behandlingshem.
Han är 40 år i år,klasskamrat med vår son.
På den tiden visste ingen vad ADHD var.
Han var bara stökig och omöjlig,sa man i skolan.
Som vuxen gick han på droger av alla de sorter.
Han blev först av med körkortet,sedan jobbet
och så blev han vräkt från lägenheten.
2 barn har från två kortare förhållanden.
Tyvärr så funkar inte kontakten med barnen
heller,då drogerna tar all han tid.
Allt detta i 40 års tid har denna kvinna jobbat med.
Många trodde ju att det var föräldrarnas fel
att pojken var som han var.
Som dom slitit. Killen har ofta varit här hemma
hos oss både som liten kille och som vuxen man.
Och jag vet att han är en mycket känslig människa
som blivit missförstådd genom hela sitt liv.
Hur skall det nu gå för honom när han inte
har sin älskade mamma längre?
o stackars stackars......
jag får dagligen höra (nästan) att ja di hittar på så många konstiga diagnoser nuförtiden, förr fanns minsann inga adhd eller add eller..bla bla bla.
men det FANNS DET. bara det att dom inte diagnosticerades med det, utan istället så klart bara blev missförstådda och ansedda som omöjliga.
stryk fick dom nog mycket med.
för mej är det klart som korvspad med droger o adhd, de säger ju att så många som 80 procent av drog-missbrukare, har nån form av psykiskt funktionshinder som aldrig uppmärksammats...
och som psykiskt funktionshindrad, så tar man alla medel man kan, men man vet ju inte hur mycket, utan överdoserar , ex amfetamin, som i extremt små doser funkar kanon på adhd-barn o för den delen vuxna,
medans överdos ger en kick av enerig, och man blir På HELA tiden. Det kan ju inte dom stackarna som börjat en gång veta. var dosen är nånstans.
att hon nu dog av pankreascancer...så sorgligt.
men Mette,
du är inte i stånd till att bära världen på dina axlar nu. ( sa min kurator när jag berättade hur jag oroade mej för anka o ankas mamma o alla andra)
deppression är med en psykisk sjukdom, och dödligheten i den är nästan lika hög som cancer faktiskt...
det kommer en tid när Mette kommer orka bry sig om andra igen,
när du kommer gråta över denna kvinna och hennes son,
men NU
NU just idag så måste du bli EGO-mette.
enda sättet är att vara en fullfjädrad egoist. tänka på sej själv före andra hela tiden, det känns så jävla fel ( jag ÄR inte sån alls) men
om jag ska bli frisk,
och om DU ska blir frisk,
så är det den enda vägen att gå, även om den är kantad med dåligt samvete istället för rosor.
sov sov o sov. älta, skriv ( om du har svårt för att prata)
få hjälp av psyk, och det anser jag ganska akut, inte vänta alls med det.
och
OM DOM erbjuder dej antidepp..
TÄNK på att det blir ofta "värre innan" det ska bli bättre.
i mittfall blev det bara värre o värre, tills jag inte längre ville leva.
och då har jag en fin villa, tre underbara barn hundar häst o ett bra liv egentligen.
men pillrena fick ner mej i skiten rejält.
empatilös, känslokall och likgiltig.
bara så du har det i bakhuvudet när du blir erbjuden.
men vissa funkar dom kanon på, har vänner som inte klarar sig utan sina anti-depp alls...
NU behöver du få lite ro, stöd och hjälp.
och INTE tänka på andra, hur illa det än känns i hjärtat.
det finns en tid för allt.
nu är Mette tid.
storkram!!