Tankar om mat bland annat
Efter att ha haft ett långt stopp i halsen och efterföljande ömhet i halsen skapas tankar.
Tankar om munnen och dess funktioner och min muns funktion i synnerhet.
En muns funktion är en tillsynes självklarhet allt från man föds till man dör.
Redan som nyfödd har man en sugförmåga och kan försörjas genom munnen.
Mycket av livets njutningar fås genom munnen.
Men när man mist munnens funktion och måste acceptera tillvaron ändå,
är livet stundtals jobbigare än vanligt,som igår.
Att ha lagat mat som man älskar och lägger upp en stor portion på tallriken och efter första tuggan blir sittande och bara kan titta på maten på tallriken.
Då känner jag att det ibland känns som den värsta tortyr.
Min mun känner jag av alltid,varje vaken stund men mestadels har jag lärt mig leva med detta faktum,och insett att det aldrig blir som tidigare. Jag kommer resten av mitt liv ha svårigheter med munnen och svalget. Om jag vetat om hur det skulle bli innan allt drog igång,så vet jag ärligt talat inte om jag skulle klarat av allt detta jobbiga som det innebar och innebär.
Men idag har jag kunnat äta ikapp mig igen och det känns allt bra mycket bättre.
Fast jag tror ingen kan föreställa sig hur jobbigt det är med en mun som mist normala funktioner.
Att ens utseende förändrats går mycket lättare att acceptera.
Stoppet igår har säkert sin förklaring i förkylningen som jag nyss haft.
Då är jag känligare än vanligt i halsen.
Tankar om munnen och dess funktioner och min muns funktion i synnerhet.
En muns funktion är en tillsynes självklarhet allt från man föds till man dör.
Redan som nyfödd har man en sugförmåga och kan försörjas genom munnen.
Mycket av livets njutningar fås genom munnen.
Men när man mist munnens funktion och måste acceptera tillvaron ändå,
är livet stundtals jobbigare än vanligt,som igår.
Att ha lagat mat som man älskar och lägger upp en stor portion på tallriken och efter första tuggan blir sittande och bara kan titta på maten på tallriken.
Då känner jag att det ibland känns som den värsta tortyr.
Min mun känner jag av alltid,varje vaken stund men mestadels har jag lärt mig leva med detta faktum,och insett att det aldrig blir som tidigare. Jag kommer resten av mitt liv ha svårigheter med munnen och svalget. Om jag vetat om hur det skulle bli innan allt drog igång,så vet jag ärligt talat inte om jag skulle klarat av allt detta jobbiga som det innebar och innebär.
Men idag har jag kunnat äta ikapp mig igen och det känns allt bra mycket bättre.
Fast jag tror ingen kan föreställa sig hur jobbigt det är med en mun som mist normala funktioner.
Att ens utseende förändrats går mycket lättare att acceptera.
Stoppet igår har säkert sin förklaring i förkylningen som jag nyss haft.
Då är jag känligare än vanligt i halsen.
Postat av: anna
hej vän!
nä jag kan nog inte föreställa mej, men jag hade fruktansvärt ont i käkar o tunga o gom förra veckan...jag ville så mkt men inget gick att äta utan att det värkte, och inte dricka heller...blä att ha det så jämt, måste vara jättekämpigt!!!
utseende spelar ju mindre roll, men det är inte kul att både tampas med det yttre och smärtor...
det är en tuff resa du kört och ändå håller du ånga o modet uppe! du är go du!
tänker ofta på när vi bloggfikar, att det hade varit så kul att träffa er andra internet-vänner i verkligheten..du skulle nog platsat fint i min kökssoffa här hemma:-)
stor kram te dej o vovvar!