Mörker
Så där ja,nu är det på gång.
Jag känner det i hela kroppen.
Det kryper under skinnet och sliter och drar i kroppen.
Inget är kul.
Allt är bara mörkt och svart.
Min strategi att tänka positivt funkar inte just nu.
Det har varit alldeles för mycket under en kort tid
och nu reagerar psyket. Det är FK och arbetet och så har det
varit sjuka och nyopererade hundar. Så kom ju förkylning och
magsjuka och som ett brev på posten kommer ångesten
och depressionen.
Fy sjutton vad jobbigt det kan vara att leva.
Tungt och trögt och jobbigt.
Måste försöka hitta det där positiva tänket igen.
Där ser ni alla som skrivit och kommenterat min "styrka".
Jag är inte alltid stark.
Så här svag är jag oxå.
Vill bara ligga under täcket med kudden över huvudet och sova.
Hatar det här tillståndet.
Det går över.
Gäller att kämpa sig igenom.
Att försöka hindra de negativa tankarna,fast det är inte det enklaste.
Om man aldrig haft en depression så är det nog svårt att förstå.
Det går inte att rycka upp sig.
Även om man verkligen försöker att "rycka" upp sig så händer inget.
Just nu så känner jag mig så liten och svag och orkeslös.
Hur kan det bara bli så här?
Jag känner det i hela kroppen.
Det kryper under skinnet och sliter och drar i kroppen.
Inget är kul.
Allt är bara mörkt och svart.
Min strategi att tänka positivt funkar inte just nu.
Det har varit alldeles för mycket under en kort tid
och nu reagerar psyket. Det är FK och arbetet och så har det
varit sjuka och nyopererade hundar. Så kom ju förkylning och
magsjuka och som ett brev på posten kommer ångesten
och depressionen.
Fy sjutton vad jobbigt det kan vara att leva.
Tungt och trögt och jobbigt.
Måste försöka hitta det där positiva tänket igen.
Där ser ni alla som skrivit och kommenterat min "styrka".
Jag är inte alltid stark.
Så här svag är jag oxå.
Vill bara ligga under täcket med kudden över huvudet och sova.
Hatar det här tillståndet.
Det går över.
Gäller att kämpa sig igenom.
Att försöka hindra de negativa tankarna,fast det är inte det enklaste.
Om man aldrig haft en depression så är det nog svårt att förstå.
Det går inte att rycka upp sig.
Även om man verkligen försöker att "rycka" upp sig så händer inget.
Just nu så känner jag mig så liten och svag och orkeslös.
Hur kan det bara bli så här?
