Läget
He is back to normal och nu behöver vi inte bry oss om löptikar ever again.
Olle mår oxå bra. Han är nästan som en unghund igen. 2 dagar nu har han fått njuta av friheten,
alltså han har fått springa lös.
I morgon är det jag som åker till veterinären med honom så får vi se vad dom säger om tån.
Förhoppningsvis är det slut med tåhistorien. Olle äter sina sista penicillintabletter i morgon.
Nu har han käkat penicillin över 4 veckor.
Själv gör jag vad jag kan för att ta mig ut depressionsträsket,
Konstigt.
Ångestsjukdomar har låg status,fast jag tror att det är en av de värsta sjukor man kan ha.
Cancer däremot har status och vilken apparat som sätts igång i sjukvården.
Alla undersökningar som leder fram till diagnos. Sedan sätts behandlingar in,allt för att ta bort cancern. Och vilket fint mottagande som man får i vården. Då om någonsin ser man hur bra sjukvård vi har här i Sverige.
Men ångestsjukdomar och depressioner. Oj då. I bästa fall kommer man till vårdcentralen och får lite medicin. Visst har läkarvetenskapen gått framåt här med,men inte tillnärmelsevis så som i cancervården.
Ångest får man dras med,och lära sig leva med,vilket inte är något som är lätt.
Ibland jämför jag psykisk sjukdom med cancer och finner att som patient är det enklare med cancer. Man är väldigt ensam med sin ångestsjukdom vilket man aldrig är med en cancer.
Jag tycker att det är jättebra att man har insamlingar till forskning av till exempel bröstcancer,
men jag efterlyser insamlingar för att bedriva mer forskning om ångestsyndrom och andra psykiska sjukdomstillstånd. Tror att dessa sjukdomar är vanligare än cancer och i många fall dödligare och mer handikappande.
Får man skriva så här??????????
JAA det får man, om man som du haft erfarenhet från båda sidor...jag ska också skriva nåt man inte "får"...jag önskar ibland att jag hade "cancer" eller ett brutet ben eller nåt som SYNS. det är ju nästintill OMÖJLIGT att förklara en ångest. läkaren bara avfärdar alla symptom man har, man får självmedicinera så mkt man bara kan med alla piller man kan få tag på,
ingen tar en på allvar, tänk OM jag nu HAR nåt farligt fel på hjärtat, herregud, dom har ju aldrig ens brytt sig om att kolla det pga att det avfärdas som stress....
nu sitter du i en omöjlig situation, som pressar dej till det yttersta, och får dej att ommöjligt må ännu sämre pga utförsäkring,
och det är ju en klar markering med din ångest att du inte är redo. jag har frågat förr men fattar inte, sjukpensionär borde du väl kunna bli eller?
lider med dej, förstår att det är tufft. men Herr Ågren o jag känner varandra riktigt bra vid det här laget, så vill du spy galla över honom till mej är du hjärtligt välkommen...
stor kram till en fin vän.