Min "psykotiske" hund
Han kan ligga här i timmar,och fundera
över livet.
Där,under trappan,vid sidan av
återvinningsboxarna.
Hur kan det vara.
Där finns ju enbart grovt grus.
Inte behagligt alls.
Bara hårt och kallt.
Kanske som en spikmatta.
Eventulla lukter från
boxarna avskräcker inte.
Det är tryggt här.
Tryggt och lite skumt.
Arbetskarlarna efter kranbytet.
Under pågående arbete.
hih så söt han är, och roligt ställe han har valt!
och tack för kommentar, men jag menade/menar det! det är ju så... man får en "riktigare" sannare version av en människa, om man kommunicerar via ord eller tal utan foton. det är ju SÅDAN som man är, inte det "skal" man har.. en kul sak på tal om det, var en gång när jag skulle sälja en häst, och en människa ringde. vi pratade och mailade länge innan köpet. Min väninna skulle följa med, och hon frågade hur köparen såg ut, utan att ha sett henne sa jag
-hon är väl i 50-årsåldern lite överviktig krulligt hår ganska bastant dam....
för det var min bild genom röst o ord.
så möts vi upp, halva vägen var, och en människa kommer ur sin bil och jag trodde inte det var samma människa som jag pratat med så många gånger...
en lång smal tunn tjej i högst trettio år om ens det, täckt med tatueringar, ring i näsa och ögonbryn och långt ill-rött-hår!
hahaha. tänk vilken felaktigt bild jag föreställt mig, men hon pratade så "tantigt" och hade hård gammal röst och var lite släpig och skrev gammel-dags mail...
då kände jag mig knasig!
ps ja länka på du, bara kul!
kram kram