Lite svar
Jag fick några frågor på bloggen som jag tänkte ge lite svar på.
Jag gillar när folk frågar och inte bara stirrar på mig.
Sjukdomen och dess konsekvenser.
Den där cancer jag fick för över tre år sedan,med det tjusiga
namnet,Gingmandibulär cancer.
Det låter det.
Just den cancerformen är ovanlig.
Den drabbar bara
cirka 100 personer i Sverige varje år.
Jämfört med bröstcancer som drabbar cirka 20.000 kvinnor
varje år.
Det är flest män som drabbas av Gingomandibulär variant.
Det är en cancerform som i mitt fall först (så klart)
därav namnet drabbade tandköttet på ena sidan.
Sedan hann det spida sig till käkben och lymfkörtlar.
Cancern i sig gjorde mig inte sjuk,
men det gjorde jävulusiskt ont
innan dom opererade bort den.
Men all stålning som jag utsattes för efteråt.40 stycken
under loppet av 5 veckor,det var grejer det.
Rena rama kärnkraftverket,
Tjenobyl,ja värre faktiskt.
Det skadar det.
Strålning är perfekt som alternativ till operation i
mitt fall,men det gör lika mycket skada som det kan göra nytta.
Cancern gör en inte speciellt sjuk.
Inte i mitt fall iaf.
Det är behandlingarna som gör en sjuk.
Fast jag fick ju en infektion någon dag efter den första
operationen oxå.
Och den drogs jag med i nästan 3ÅR.
Hemsjukvård två gånger per dag,med omläggningar
och antibiotika HELA TIDEN.
I TRE ÅR.
.Och alla påföljande operationer.
Jag har tappat räkningen.
Det tar på kroppen.
Och det har stympat mig och förändrat mitt tal
,mitt utseende och min möjlighet att använda min mun.
Angående mina matvanor.
Människan är otroligt anpassningsbar.
Men visst blir jag sur ibland för att min mun
är KASS.
Speciellt lördagkväll när det doftar GRILL över
hela campingen,och alla sitter och myser med
grillmat och ett glas vin.
Då blir jag så sur och förbannad,men det går fort över.
Hundarna
Lagotton,och då menar jag bara vårt lilla spöke.
Han är en enmanshund,men han gillar människor
,om han själv för ta första steget.
Fast han är väldigt beroende av sin husse o matte.
En riktig lite morsgris är han.
Mellanschnauser är en liten tuffing.
Väldigt självständig.
Mycket terrier i honom.
Han lyder och hör när han själv vill.
Olle,som han heter,
har snart uppnått den aktningsvärda
åldern av 12 år och nu,äntligen,
så har han börjat lugna ner sig.
Oj,oj,oj vilket energiknipp han varit.
Otto däremot är en väldigt lugn hund.
Lagotton är,enligt mig,
alltså,en bra förstagångshund.
Lättlärd,anpassningsbar,klok och lyhörd.
Vårt ex är dock lite väl ängslig av sig.
Det kan ha sin naturliga förklaring,
men jag är inte helt
säker på det då jag inte känner så många av rasen.
Kolla i början på bloggen,
så får du se vad han råkade
ut för som valp.
Mina små grisar ligger här och sover när jag bloggar.
Jag gillar när folk frågar och inte bara stirrar på mig.
Sjukdomen och dess konsekvenser.
Den där cancer jag fick för över tre år sedan,med det tjusiga
namnet,Gingmandibulär cancer.
Det låter det.
Just den cancerformen är ovanlig.
Den drabbar bara
cirka 100 personer i Sverige varje år.
Jämfört med bröstcancer som drabbar cirka 20.000 kvinnor
varje år.
Det är flest män som drabbas av Gingomandibulär variant.
Det är en cancerform som i mitt fall först (så klart)
därav namnet drabbade tandköttet på ena sidan.
Sedan hann det spida sig till käkben och lymfkörtlar.
Cancern i sig gjorde mig inte sjuk,
men det gjorde jävulusiskt ont
innan dom opererade bort den.
Men all stålning som jag utsattes för efteråt.40 stycken
under loppet av 5 veckor,det var grejer det.
Rena rama kärnkraftverket,
Tjenobyl,ja värre faktiskt.
Det skadar det.
Strålning är perfekt som alternativ till operation i
mitt fall,men det gör lika mycket skada som det kan göra nytta.
Cancern gör en inte speciellt sjuk.
Inte i mitt fall iaf.
Det är behandlingarna som gör en sjuk.
Fast jag fick ju en infektion någon dag efter den första
operationen oxå.
Och den drogs jag med i nästan 3ÅR.
Hemsjukvård två gånger per dag,med omläggningar
och antibiotika HELA TIDEN.
I TRE ÅR.
.Och alla påföljande operationer.
Jag har tappat räkningen.
Det tar på kroppen.
Och det har stympat mig och förändrat mitt tal
,mitt utseende och min möjlighet att använda min mun.
Angående mina matvanor.
Människan är otroligt anpassningsbar.
Men visst blir jag sur ibland för att min mun
är KASS.
Speciellt lördagkväll när det doftar GRILL över
hela campingen,och alla sitter och myser med
grillmat och ett glas vin.
Då blir jag så sur och förbannad,men det går fort över.
Hundarna
Lagotton,och då menar jag bara vårt lilla spöke.
Han är en enmanshund,men han gillar människor
,om han själv för ta första steget.
Fast han är väldigt beroende av sin husse o matte.
En riktig lite morsgris är han.
Mellanschnauser är en liten tuffing.
Väldigt självständig.
Mycket terrier i honom.
Han lyder och hör när han själv vill.
Olle,som han heter,
har snart uppnått den aktningsvärda
åldern av 12 år och nu,äntligen,
så har han börjat lugna ner sig.
Oj,oj,oj vilket energiknipp han varit.
Otto däremot är en väldigt lugn hund.
Lagotton är,enligt mig,
alltså,en bra förstagångshund.
Lättlärd,anpassningsbar,klok och lyhörd.
Vårt ex är dock lite väl ängslig av sig.
Det kan ha sin naturliga förklaring,
men jag är inte helt
säker på det då jag inte känner så många av rasen.
Kolla i början på bloggen,
så får du se vad han råkade
ut för som valp.
Mina små grisar ligger här och sover när jag bloggar.
Postat av: gladmymlan
men herremin je.....det är ju helt sanslöst vad man kan råka ut för....får du aldrig mer äta eller kommer du få det så småningom?
tycker det är beundransvärt att din blogg är så ljus och trevlig, du verkar ha så mkt glädje och njutning ändå! jag är imponerad!