Djuriskt
Det är alltid något när man har djur.
Igår så badade John bägge hundarna.
Under tiden John badade Olle,så passade jag
på att klippa lite på Otto och att dra hår i öronen.
Det här är ju grejer som Otto ogillar väldigt,
så det gäller att försöka göra så mycket som möjlgt,
när man ändå är i farten.
Han vet när det är något
otrevligt på gång,så då springer han och gömmer sig.
Bara att hämta halsbandet och krypa bakom soffan och
dra fram honom.
Det där är ju inget trevligt för mig heller,
men det måste ju göras,
vare sig han vill eller inte.
När man väl börjat så accepterar han situationen
och verkar inte lida så mycket av behandlingen.
Så idag fick Olles öron en genomgång.
Även han hade
öronen igenvuxna med hår.
Det var värst vad det växer
hår i öronen på dessa hundar.
Ingen av hundarna hade några
tecken på inflammationer i öronen iallafall.
Det var ju bra.
Fast dom har lite svårt att förstå sitt eget bästa,
de små raringarna.
Men det är en annan sak som jag undrar över idag.
Den här hemlösa katten som bott i vår carport
ända sedan förra sommaren.
Jag kommer inte riktigt ihåg när den kom,
bara att John började mata den i höstas.
Det är ju en långhårig katt.
Den har hela tiden haft stora tovor,men nu är tovorna
extrema.
Jag gav katten mat i morse innan jag åkte
till Odentologen.
Då såg jag en tova som satt på ena
sidan av katten. Tovan där är stor som en
grapefrukt och man ser den rosa huden på
ena sidan tovan.
Va sjutton skall vi göra med detta. Inte kan vi ta katten
och klippa den.
I stort sett hela katten är en enda stor tova.
Katten är ju inte van vid människor annat
än när den får mat. Då kan man klappa den lite.
Vi har aldrig försökt bära den,men det kan nog gå,
tror jag.
Men klippa utan att söva katten,
nej det är otänkbart.
Jag tänkte på katten hela vägen ner till
Göteborg.
Jag vill ju inte att katten skall lida,
men samtidigt
vill jag inte lägga en massa pengar på en katt som inte är vår.
Inte vill jag att den skall avlivas heller.
Ja,jag vet att
jag är blödig när det gäller djur.
Jag skall försöka ringa veterinären i morgon och
rådgöra.
Dom menar säkert på att det bästa
vore avlivning.
Fy sjutton alltså.
Vem fan är det som bara lämnar dessa katter
vind för våg.
Jäkla folk.
Skaffar man sig ett djur
så skall man ju ta hand om dem,eller?
Nej inte alls eller.
Det bara SKALL man.
Om jag fått
tag i en sådan idiot som skaffar sommarkatt..................
Grrrrrrrrrrrr.
Igår så badade John bägge hundarna.
Under tiden John badade Olle,så passade jag
på att klippa lite på Otto och att dra hår i öronen.
Det här är ju grejer som Otto ogillar väldigt,
så det gäller att försöka göra så mycket som möjlgt,
när man ändå är i farten.
Han vet när det är något
otrevligt på gång,så då springer han och gömmer sig.
Bara att hämta halsbandet och krypa bakom soffan och
dra fram honom.
Det där är ju inget trevligt för mig heller,
men det måste ju göras,
vare sig han vill eller inte.
När man väl börjat så accepterar han situationen
och verkar inte lida så mycket av behandlingen.
Så idag fick Olles öron en genomgång.
Även han hade
öronen igenvuxna med hår.
Det var värst vad det växer
hår i öronen på dessa hundar.
Ingen av hundarna hade några
tecken på inflammationer i öronen iallafall.
Det var ju bra.
Fast dom har lite svårt att förstå sitt eget bästa,
de små raringarna.
Men det är en annan sak som jag undrar över idag.
Den här hemlösa katten som bott i vår carport
ända sedan förra sommaren.
Jag kommer inte riktigt ihåg när den kom,
bara att John började mata den i höstas.
Det är ju en långhårig katt.
Den har hela tiden haft stora tovor,men nu är tovorna
extrema.
Jag gav katten mat i morse innan jag åkte
till Odentologen.
Då såg jag en tova som satt på ena
sidan av katten. Tovan där är stor som en
grapefrukt och man ser den rosa huden på
ena sidan tovan.
Va sjutton skall vi göra med detta. Inte kan vi ta katten
och klippa den.
I stort sett hela katten är en enda stor tova.
Katten är ju inte van vid människor annat
än när den får mat. Då kan man klappa den lite.
Vi har aldrig försökt bära den,men det kan nog gå,
tror jag.
Men klippa utan att söva katten,
nej det är otänkbart.
Jag tänkte på katten hela vägen ner till
Göteborg.
Jag vill ju inte att katten skall lida,
men samtidigt
vill jag inte lägga en massa pengar på en katt som inte är vår.
Inte vill jag att den skall avlivas heller.
Ja,jag vet att
jag är blödig när det gäller djur.
Jag skall försöka ringa veterinären i morgon och
rådgöra.
Dom menar säkert på att det bästa
vore avlivning.
Fy sjutton alltså.
Vem fan är det som bara lämnar dessa katter
vind för våg.
Jäkla folk.
Skaffar man sig ett djur
så skall man ju ta hand om dem,eller?
Nej inte alls eller.
Det bara SKALL man.
Om jag fått
tag i en sådan idiot som skaffar sommarkatt..................
Grrrrrrrrrrrr.
Postat av: Lisbet
Håller med du vad det gäller sommarkatter, bedrövligt att människor inte kan ta sitt ansvar. Hoppas ni slipper avliva den stackars katten.
Vi får väl hoppas att Anettes promenader framöver stämmer bättre med mina arbetstider så vi kan ses. Kramis från Lisbet & Lucas
Postat av: gladmymlan
ja det är ju inte klokt. men det är mycket som inte är klokt i samhället. om folk besökte slakteriet för att se hur grisen kokas levande ibland, så skulle nog vääldigt få äta griskött...
och sommarkatt....ett heemskt ORD man kan ju undra om det är spindelväv där innanför skallbenet hoppas det går att lösa så man inte behöver avliva stackars katten...kramen
gladmymlan