Där läg jag lite pyrt till ett tag
Jag tror jag måste gjort nått väldigt dumt.
När vi kom hem idag så var jag så himla trött.
Är det att undra på då?
En långpromenad med 10 nya hundar,om man
bortser från Nisse som jag träffade första gången
förra söndagen.
Vi promenerade i över två timmar.
En massa spännande dofter,nytt place o
en massa goa hundar.
Man måste ju vara på helspänn i sådana situationer,eller?
JAG uppför mig exemplariskt på bortaplan,säger matte,
men här hemmavid kommer tonårsfasonerna fram,påstår hon.
Hon jämför mig med Sebastian som blir 16 i år.
Men jag vill skulla allt på trötthet.
Nåväl.
När vi kom hem,skällde jag först ut Olle,men han är ju van.
Olle han är som han är.Han låter mig vara.
Jag brukar stödda upp mig när vi träffas igen,efter
att vi varit ifrån varnandra ett tag
Fast sedan började jag morra åt husse
när han skulle hälsa på mig
och det skulle jag nog aldrig gjort,så här med facit i hand.
Både husse o matte blev skitförbannade och jag fick
mig världens utskällning.
Gud va otrevligt.
Så arga dom kan bli,husse o matte.
Inget jag är van vid.
Bara så otrevligt.
Jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig.
Jag gick å la mig bakom soffan och när jag vaknade igen
var jag på bra humör.
Jag tror att jag är förlåten.
Det var inget vidare när både husse o matte blev snea på mig.
Jag får nog ta mig en ordentlig
funderare på detta.
hmmmmmmmm
Kram Otto
