Fy fan

Usch va dåligt jag mår med all konstig informaton som FK ger mig.
Och allt detta
tack var felaktigt läkarintyg.
Helt onödigt och  jäkligt jobbigt
Ingen fattat hur jobbigt jag har det.
Jag behöver lugn o ro.
Men tyvärr är det mitt eget fel för jag vill ju aldrig klaga
på något när jag träffar läkarna.
Då "mår jag så bra så".
Det ligger ju inte för mig att klaga.



Tystnad tack

Nu måste jag vara tyst för det gör ont när jag pratar
och det har jag gjort alldeles för mycket  idag.

Först hade jag ett långt samtal med min arbetsgivare.
Nu får vi se hur det går med det.
Jag fick iallafall berättat hur jag har det med munnen.
Det verkade som om han förstod iallafall.
Han skulle kontakta FK och berätta vad vi talat om,
så att jag slipper återberätta det.

Jag berättade om svårigheterna att prata en längre stund,

samt om mitt förändrade utseende,som gör att folk
inte känner igen mig längre.Han förstod att det var jobbigt,sa han.

Sedan hämtade jag upp Sebbe efter skolan.Vi pluggade
periodiska systemet,neutroner och protoner,joner och joniceringar
och så.
Det blev alldeles för mycket pratande från min sida och
det får jag lida för nu.

Tur att det är kväll så jag får natten på
mig att vila munnen.
i morgon är det ju bättre igen.

Hur skall det gå att arbeta när jag får ont i munnen av att
prata lite för mycket?
Inte vet jag men det får väl ge sig.
Jag kan ju skriva om det
inte går att prata.



Oro

Som ett brev på posten kommer denna jäkla oro nu.
Varför?
Jo det är naturligtvis p.g.a att jag inte vet hur det blir
1 februari.
Vad skall jag göra då?
Blir det arbetsträning eller fortsatt sjukskrivning.
Det är inte enkelt att få tankarna på annat
och då blir det oro i kroppen.
Det är usch.
Inte kul alls.

Jag går in och läser i andras bloggar istället.

Ha de



GP-cupen

Emelina hockeylag LN 70 är i final i GP-cupen.
Vi var uppe i Kortedala,på Isdala och tittade ,
då LN 70 igår gick vidare till final i cupen.Finalen
går nästa söndag i Skandinavium Göteborg.
Förutom att vara med och titta på ishockey under
lördagen har jag tillbringat helgen med att skriva brev
till läkare och arbetsgivare.Måste ju skriva då
det är så svårt att prata.
Nu får vi vänta och se vad som händer i veckan
som kommer.



Försäkringskassan

Laptopen är okey igen,gudskelov 
och tack.
Försäkringskassans byråkrater är inte helt goa.
När jag nu efter snart 3 års sjukskrivning kanske kan
återgå i arbete igen hände följade.Märk väl att det var jag
som tog de första kontakterna med FK.Under min sjukperiod
har jag haft 5 handäggare och noll kontakt med vare sig FK
eller min arbetsgivare.Att arbeta som socialsekreterare
är ju otänkbart eftersom jag har en arbetsskada som förhindrar
det.
När handläggaren ringde mig idag och påtalade att hon inte
kommit i kontakt med arbetsgivaren,så någon träff kunde inte
bli aktuell innan den 31/1.Märk väl att både FK och arbetsgivaren
 vetat om min eventuella
återgång i arbete sedan den 14/12-2008,ändå sa eländet att
jag eventuellt måste gå tillbaka till IFO(sociala).
Jag sa att det kan
jag inte,men hon framhävdade att det måste jag kanske.Va sjutton tog
arbetsprövningen vägen.Gå direkt ut i arbetslivet efter 3 år
vad sägs om det? Helt vansinne tänkte jag och ringde min läkare.
Specialistläkare har ju annat att göra än att sitta vid telefonen,
men jag fick tag i hennes sköterska som lovad framföra mitt
ärende.
Hoppas att jag får ordning på detta vansinne.Man kan ju bli
tokig för mindre.
Vad jag behöver är en lugn återgång i arbete.






Laptopen

Nu är jag i Älvängen och skall hämta min lilla laptop.Hoppas att den är frisk igen.           


Sahlgrenska idag igen

Idag gick turen till JK på Sahlgrenska.
Det har varit fullt upp,
så här långt,denna vecka och i morgon skall jag ner till
VC och distriktssköterskan.
Man kan ju nästan tro att jag
är sjuk,så många läkarbesök som jag har denna vecka.
Men jag är pigg som en mört och det sa jag till onkologen idag.

Jag har det senaste året haft en kvinnlig läkare på JK.
Thomas som jag hade tidigare har flyttat till Köpenhamn
och arbetar nu på Rikshospitalet där.Han var så go,
men det är Karin,som den nya läkaren heter,oxå.Dom är
kanonbra samtliga läkare som jag haft och har på
Sahlgrenska sjukhuset.

Jag glad för att man träffar
så bra läkare när man nu ändå nödvändigtvis måste
få cancer.


Farmors tjejer


Elvira hjälper farmor med disken.


Den "nya" lilla prinsessan.


Smittosamt?

Nu har min laptop drabbats av virus och är inlagd på klinik.
Jag har försökt bota den i tre dagar,
men klarar det inte på egen hand så jag får anlita extern hjälp.
Nu har jag lånat makens dator men det är inte så populärt,
då han är rädd för att jag smittar även hans dator.
Lägger iallfall ut några bilder på mina tre sötaste flickor som var här i helgen.

Återkommer med mer bilder.
Igår var jag på besök hos plastkirurgen så nu är jag uppsatt
på kö för operation.Förhoppningsvis redan under våren.
Den stora bullen under
kinden skall "trimmas".
Den operationen ser jag verkligen fram emot.
Någon ny
bentransplantation är inte aktuell just nu,
då en sådan operation skulle innebära
alltför stora risker tydligen.


Friendship

Jag saknar mig väninna Åse som jag brukar möta här ute på nätet.
Hennes dator har varit drabbad av virus i över 1 vecka nu.
Åse och jag vi brukar chatta via msn eller mail.
Vi har varit vänner i över 50 år och trots att vi bott på väldigt
långa avstånd ifrån varandra så har vi aldrig tappat kontakten.

Åse och jag träffades när vi var i 9 årsåldern. Vi gick i samma
klass och bodde i samma område.
I tonåren flyttade Åse och hennes familj till ett annat område
i Göteborg men vi fortsatte att träffas ibland.
När jag slutat grundskolan arbetade jag utomlands.Först ett
tag i England för att sedan "gå till sjöss".Åse skrev då långa brev
och informerade mig om händelseförloppet i "gamla Swedala".
I perioder var jag inte så duktig på att svara men Åse fortsatte
oförtrutet sin brevväxling.
När så Åse 1980,tror jag att det var,emigrerade till Kanada,
 tillsammans med sin familj,tyckte jag att hon flyttat till "vägs
ände".
Men Åse fortsatte att hålla kontakt med mig,nu via brev igen.
Det kom ett brev i kvarttalet ungefär,samt ett kort på min
födelsedag varje år,plus julkort.Det var lika spännande varje gång
posten kom med brev från Kanada.

Sen kom Internet
Det blev en vändning i frekvensen kontakt oss emellan. Nu nådde vi
varandra blixtsnabbt.Förvisso talade vi någon gång med varandra
i telefon innan Internet, men det var dyrbart på den tiden.
Jag fick höra mycket mer om hur Åse hade det och Åse fick veta hur
det är i Sverige.
Vi har också träffats personligen några gånger och för mig känns
det som igår varje gång.Som vi aldrig varit ifrån varandra.
Konstigt.
Men Åse är och har alltid varit min allra bästa vän.
Kom snart tillbaka i cyberspace Åse.
Mette saknar dig.


Thank god it`s fridag.........

Som Clabbe sa i Rakt över disk på fredagarna i radio på 70-80 tal.

Blev lite pirrig då FK ringde idag.Har fått ny handläggare igen,
för vilken i ordningen,vet jag ej.

Det kanske blir så att jag skall börja arbetsträna i februari.
Beror lite på vad läkarna säger till veckan.
Hur nära anstående nästa operation är och så.
Har inte arbetat på snart 3 år så det känns lite pirrigt,på gott o ont.
Jag vill ju gärna komma igång med något igen.
Ut på arbetsmarknaden. igen?Kul men pirrigt.
Bara vänta och se tiden an.


Lovvikavantar

Idag har jag fått ändra mitt password för att komma in i bloggen
5 gånger.
Men här kommer de utlovade bilderna på Lovvikavantarna
jag stickat igår och idag.
Va tycks.
Själv är jag nöjd.

Emelinas nya Lovvikavantar

Mina nya


Virus

Det är inte jag som har virus utan min väninnas dator.
Hon ringde mig idag och berättade det.Hon var så
ledsen för det för datorn är mkt viktig för henne.
Via internet kan hon från Kanada följa med vad som
händer här i Norden.Hon har en bror i Norge och
sin dotter och två älskade barnbarn i Finland.
Sedan brukar hon kolla in i min blogg dagligen.
Förhoppningsvis kan hennes son,som lovat komma
och hjälpa henne till helgen med datorn.
Ja det är ingen hit med virus i datorn inte,men
det var roligt att höra hennes röst.



Lovvikavantar till Emme

Idag har jag stickat ett par Lovvikavantar till Emelina.
De hon har nu  är på tok för små.
De gamla har hon haft i flera år och så är de röda
och nu tycker jag att hon skall ha grå
istället.Mycket snyggare.Röda blev de den gången,då
hon gick på lågstadiet.Nu går hon i sjunde klass och
är stora damen och skall ha vantar därefter.
I morgon kommer bild.


Så här skulle det vara


Så här var det ju tänkt att bilden skulle vara.
Fick inte bort den tidigare,tyvärr.


Hmmmm


Det här blev ju inte så bra,för jag glömde ju att vända bliden.
Kanske jag är uppe för tidigt?


"Uppe före tuppen"

Det är jag faktiskt för grannens tupp hade inte vaknat när jag vaknade klockan 6.30.
Jag låg kvar till klockan 7 för annars hade nog maken trott att jag var sjuk.
Så tidigt går jag inte upp när jag har ledigt på en söndag vanligtvis.
Fattar inte vad som tagit åt mig.
Det är ju sjukt att gå upp så tidigt när man inget har att göra.
Inget jobb att gå till menar jag.

Nu är klockan 8.15 och jag har redan gjort en massa saker.


 



Mer orkideer



Hundarna idag





Orkide



Märkligt......

Ja det är vad det är.Märkligt alltså.
Nu vet jag att min väninna i Kanada kommer att le
när hon läser bloggen.
Det är nämligen på det viset,
att jag brukar tycka om att sova på morgonen.
Helgerna brukar jag ligga till minst 8.30
och så har det blivit under den
period som jag varit sjuk oxå.
När jag var riktigt dålig kunde jag ju sova
hela dygnet,nästan,men det var då det.
Men i vanliga fall.Man undrar vad man skall
upp och göra när det är kolsvart ute
och övriga familjen sover,inklusive hundar.
Men nuförtiden,den senaste vecka,eller två,
vaknar jag klockan 7 och kan inte somna om,
så jag går upp.
Tänder lite doftljus och sätter mig och dricker
nykokt kaffe.
Men jag är undrande över detta "fenomen".
Kan det vara bra??????????

 
Liika halt ute på vägen idag med.


Förenat med livsfara

Det där lilla vita som kom igår var inte till någon hjälp.Det är förenat med direkt livsfara att gå på vår väg.
Om man bara kommer sig ut till Kvarnabovägen så är det okey,för där har dom sandat.Men här är det bara skit.
När vi gick tidigare idag så mådde jag illa och svettades,så rädd var jag.Då är det inte kul alls.
Jag vill inte bryta benen av mig,tycker att jag haft tillräckligt.För ett tag iallafall.Jag orkar inte mer nu.
Istället har jag varit inne och bakat kanelbullar.Mycket lugnare så.Vill inte ha ångest för att gå ut.
Just det här med is på vägen är den stora nackdelen med vinter,annars tycker jag om vintern,som jag
gillar samliga årstiderna.Tycker att var årstid har sin tjusning.Men is,nej tack,inte tjusigt alls.
.Jag är väl inte med i stjärnor på is heller.Blir på dåligt humör när man är "inisad".


Svallhud o skavsår

Idag har jag varit nere hos distriktsköterskan,
för att jag har fått något som heter svallhud,i det som är kvar av hålet efter Pegen.
Frida sa att jag måste gå dit och har hos sagt det så är det bäst att lyda.
Sköterskan sa det det såg bra ut,förutom den där svallhuden.
Lite lapisering så skall jag nog snart vara av med den.
Sen har jag fått skavsår i munnen.J
Jag pratade nog för mycket nere hos Tina igår,så nu får jag hålla tyst ett tag.

Idag har jag blivit bönhörd.Det kom lite snö  idag,
så nu är det inte så halt längre.
Sedan har jag beställt nya halkskydd från apoteket som skall komma på måndag.
De som jag har idag,ramlar av hela tiden och det är ingen hit
att antingen få gå tillbaka och leta efter dem,eller försöka sätta på  dem i kylan.
225 kronor får det vara värt att slippa halka runt.
Benbrott blir betydligt dyrare och säkert smärtsamt.
Har aldrig brutit mig någon gång.
Peppar,peppar.


Blixthalka

Idag har jag bokstavligen krypit runt på alla fyra de gånger som jag varit ute med hundarna.
Varje gång har jag sagt tyst till mig själv,
-detta är sista gången!!!!!!!!!!!!!!!
Hastigt och inte så lustigt det slog om igår kväll och blev blixthalka.
Jag har bara ramlat en gång ännu och tro inte att jag slant på isen.
Nej jag min stolle skulle ju gå vid sidan om vägen och snubblade över nått.
Det var kolsvart så jag såg inte vad det var.Nån rot eller gren,fråga inte mig.
Konstigt nog slog jag mig inte.
Kanske lite i ena knät men det var egentligen inget att prata om.
Undrade hur många benbrott de fått in på sjukhusen i västsverige idag?
På eftermiddagen var jag ute och körde bil och det kändes och var helt klart säkrare.
Handlade lite och fikade sedan hos en väninna i Nol.Jättetrevligt att ses igen och "tjöta" lite.
Det är bara att hoppas att det kommer snö eller att isen smälter.
Just nu är det som värsta hockeyrinken på vår väg.


Silver

Det blev "bara" silver inatt,men JAG tyckte att småkronorna var superbra ändå.
Och vilken fin attityd de trots allt.
Visserligen uttryckte de sin förtvivlan efter förlusten,men på inget sätt var de dåliga förlorare.
Jag tyckte att de var vinnare.
Heder till "småkronorna".


Bruden med stort B

Idag får datorn vila lite.
Men jag vill gärna lägga ut detta foto som jag lånade från Emelina igår.

Emelina
Jag tycker att hon är vacker.


Skottdrama i Lödöse

Otto och jag tog oss en tur upp till Lödöse idag. Innan vi kommit innanför dörren ringde mobilen.
Det är maken.

-Dom skjuter i Lödöse.
-VA.
-Dom skjuter i Lödöse.
-Menar du poliskontrollen?
-Den har jag passerat.
-Ok.

Ja det var fartkontroll på 50 sträckan,men jag höll hastigheten,så det så.
Sedan skulle vi testa kameran,men trots att vi var 2 vuxna och 3 barn lyckades vi av 57 bilder
bara få ett fåtal ganska klara bilder.Märkligt vad svår den här kameran skall vara då.
Ja idag har det varit lite aktion iallafall.
Olle och Otto har varit uppe i berget och jag har matat katten med Frolic under tiden.
Tänkte att jag får väl passa på när hundarna inte stör.Katta kom ner och åt ur handen.
Den stackarn ligger där ute i kylan.
Totte höll på att få ett öga ut stycket av en arg gubbe med stavar som gick utanför tomten.
Griniga gubbar skall man akta sig för,speciellt beväpnade sådana.

Totte o Emelina pussas

Emelina o jag


Småkronorna

Tre kronors småkronor är i final. Efter en riktig rysare igår kväll mot Slovakien lyckades småkronorna vända matchen och vinna med  5-3.Nu skall de möta Canada i finalen.Canada slog ut Ryssarn- med ett nödrop,i en match senare i natt,6-5 efter straffar läste jag på nätet.
Den matchen orkade jag inte titta på.Kanske jag orkar kolla på finalen som går 00.30.Det är väldigt sent eller tidigt hur man nu väljer att säga det.Canada blir tufft.



Me and my dogs 3/1-2009



Vad är nu detta????????????


Det är ju skitsvårt att ta bilder med den nya kameran.
Den måste jag gå kurs för att förstå.Det är tydligen så,för bilderna blir
bara suddiga.
Man får klarare bilder med den gamla kompaktkameran.
Så skall det väl inte vara????????????


Tidigt besök

Före klockan 9 på lördagmorgon kom Jinny på besök.Turligt nog är löpet över så ingen av våra hundar blev speciellt upphetsade.De tyckte bara att det var trevligt med lite dambesök.Jag tog ett par kort igenom fönstret men det är inte så rent så det gör nått.Fönsterna har inte blivit tvättade sedan tidigt i våras.Fy på dig Mette.Ut ville jag inte gå heller,då jag inte fått på mig kläderna och det är 7 minusgrader ute.Så det fick bli igenom ett fönster.


Inget nytt under solen.

Som sagt det  händer inte mycket här.Solen skiner och det är kallt ute men jag börjar bli väldigt trött på att gå hemma på dagarna. Nu vill jag igång och jobba igen. Nu mår jag så bra så nu är det dax.Här kan jag inte gå och dra,då blir jag tokig.Jag tycker att jag skaffat mig en massa hobbies,fotografering,bloggande,fotoscraping,läsande,stickande,virkningar,promenader,hundkurser,men jag får inte nog,verkar det. Så kanske det är att må bra,en massa överskottsenergi. Synd att klaga.Det är inte så länge sedan jag inte orkade stå upp och duscha.


Årets första dag

Så var årets första dag nästan slut.
Denna dag stärkte vi oss med en långpromenad upp till Iglekärr,hundarna och jag.
2008 den 1 januari gjorde jag detsamma så det börjar nästan bli en tradition.
Det var härligt friskt ute.-5 grader och sol,men helt snöfritt.


Midvintersol vid Iglekärr