Friendship
Jag saknar mig väninna Åse som jag brukar möta här ute på nätet.
Hennes dator har varit drabbad av virus i över 1 vecka nu.
Åse och jag vi brukar chatta via msn eller mail.
Vi har varit vänner i över 50 år och trots att vi bott på väldigt
långa avstånd ifrån varandra så har vi aldrig tappat kontakten.
Åse och jag träffades när vi var i 9 årsåldern. Vi gick i samma
klass och bodde i samma område.
I tonåren flyttade Åse och hennes familj till ett annat område
i Göteborg men vi fortsatte att träffas ibland.
När jag slutat grundskolan arbetade jag utomlands.Först ett
tag i England för att sedan "gå till sjöss".Åse skrev då långa brev
och informerade mig om händelseförloppet i "gamla Swedala".
I perioder var jag inte så duktig på att svara men Åse fortsatte
oförtrutet sin brevväxling.
När så Åse 1980,tror jag att det var,emigrerade till Kanada,
tillsammans med sin familj,tyckte jag att hon flyttat till "vägs
ände".
Men Åse fortsatte att hålla kontakt med mig,nu via brev igen.
Det kom ett brev i kvarttalet ungefär,samt ett kort på min
födelsedag varje år,plus julkort.Det var lika spännande varje gång
posten kom med brev från Kanada.
Sen kom Internet
Det blev en vändning i frekvensen kontakt oss emellan. Nu nådde vi
varandra blixtsnabbt.Förvisso talade vi någon gång med varandra
i telefon innan Internet, men det var dyrbart på den tiden.
Jag fick höra mycket mer om hur Åse hade det och Åse fick veta hur
det är i Sverige.
Vi har också träffats personligen några gånger och för mig känns
det som igår varje gång.Som vi aldrig varit ifrån varandra.
Konstigt.
Men Åse är och har alltid varit min allra bästa vän.
Kom snart tillbaka i cyberspace Åse.
Mette saknar dig.
Hennes dator har varit drabbad av virus i över 1 vecka nu.
Åse och jag vi brukar chatta via msn eller mail.
Vi har varit vänner i över 50 år och trots att vi bott på väldigt
långa avstånd ifrån varandra så har vi aldrig tappat kontakten.
Åse och jag träffades när vi var i 9 årsåldern. Vi gick i samma
klass och bodde i samma område.
I tonåren flyttade Åse och hennes familj till ett annat område
i Göteborg men vi fortsatte att träffas ibland.
När jag slutat grundskolan arbetade jag utomlands.Först ett
tag i England för att sedan "gå till sjöss".Åse skrev då långa brev
och informerade mig om händelseförloppet i "gamla Swedala".
I perioder var jag inte så duktig på att svara men Åse fortsatte
oförtrutet sin brevväxling.
När så Åse 1980,tror jag att det var,emigrerade till Kanada,
tillsammans med sin familj,tyckte jag att hon flyttat till "vägs
ände".
Men Åse fortsatte att hålla kontakt med mig,nu via brev igen.
Det kom ett brev i kvarttalet ungefär,samt ett kort på min
födelsedag varje år,plus julkort.Det var lika spännande varje gång
posten kom med brev från Kanada.
Sen kom Internet
Det blev en vändning i frekvensen kontakt oss emellan. Nu nådde vi
varandra blixtsnabbt.Förvisso talade vi någon gång med varandra
i telefon innan Internet, men det var dyrbart på den tiden.
Jag fick höra mycket mer om hur Åse hade det och Åse fick veta hur
det är i Sverige.
Vi har också träffats personligen några gånger och för mig känns
det som igår varje gång.Som vi aldrig varit ifrån varandra.
Konstigt.
Men Åse är och har alltid varit min allra bästa vän.
Kom snart tillbaka i cyberspace Åse.
Mette saknar dig.
Postat av: Anita o Uno
Måste vara härligt att ha en sån vän som varar.I vått och torrt. Jag förstår att du saknar henne.
Kram
Postat av: Anita o Uno
Jämställdheten har gått tillbaka rejält här i Sverige.Vi måste ta nya tag.Konferansen gick ut på hur vi trodde den såg ut om tio år och där har vi mycket att jobba på.
Många invandrare som blir svenska medborgare har oftast en annan syn på kvinnan än vi och det ändrar man inte på så snabbt. Sen har vi ju själva mycket att jobba på, vi" infödingar"(mina egna funderingar) Det togs inte upp detta utan det var mer om hur vi skall få mer att säga till om i politiken.
Postat av: HDR-fotografen
Till din väninna:
http://fotografhelsingborg.blogg.se/2009/january/hur-du-tar-bort-msn-viruset.html