Valborgsmässoafton

Småtjejerna smittade mig med en förkylning som
hållit mig lugn i två dagar.Ont i halsen, hosta,feber
och ont i kroppen. Men jag är inte ledsen för det.
Synd bara
skulle varit uppe vid Stocken nu, men jag får
kurera mig istället.
Deklarationerna är ivägskickade och sjukpenningen
är på väg.
Alltid nått.
Idag var det tre snokar i dammen.
Förkylningen till trots har potatisen kommit i jorden.
Har nu tidig potatis i två spänner på altanen.
Dom skall bli goda till midsommar, hoppas jag.
Jag har även hämtat en massa fina stenar till
dammen. Det gillar snokarna.
John har fotograferat en av snokarna i dammen.
För övrigt är det mest John som arbetat.
Jag är snurrig i huvudet.


Blommor och bi

Har inte skrivit på ett tag. Jag får skylla på att jag har
mycket att göra. Det är deklarationerna  som skall
iväg. FK som jag söker utan resultat. De har som vanligt
inte skickat min sjukersättning denna månaden.
Sedan är det trädgården som behöver sitt och
så vidare. Fast sanningen å säga så  är jag lite trött
på mig själv. Man kan ju inte bara blogga om sig själv
utan att ibland bli trött på sig själv. Otto är oxå lite
trött på att blogga om sig själv.
Men vi kommer snart tillbaka.


Födelsedagskalas

Som sagt vi var på födelsdagskalas i Partille.
Elvira är nu 3 år och Noah 12 år.
Vi kunde som synes sitta ute tills solen försvann
bakom berget.



Datorfria dagar

Sommar är här!
Bäst att passa på att vara ute.
Eftersom vädret just nu är det allra mest
underbara så är jag utomhus mest hela dagarna.
Men så har jag färdigställt dockkläder till Elvira.
Noah och Elvira firar sina födelsedagar
i morgon lördag.

Allt skrivande har jag lagt lite åt sidan,nu
gäller det att njuta av det underbara vädret.
Dessutom är det svårt att skriva om,
så jag får ta det lite
pö om pö.


Alekuriren

Idag har vi Totte här på besök medans Frida arbetar.
Totte kom strax före 8 i morse och blir här till
klockan 17 ungefär.
Anledningen till att han är här idag är att hans ordinarie
dagmatte är och tittar på en ny husvagn.
Om intresse finns så gå gärna in på Alekuriren och
titta på artikeln om Aleveterinärena 1 år.
www.alekuriren.se







Kyligt o rått


Idag var det kyligt o molnigt,
men vi fick oss en härlig promenad ändå.
Tur för mig för Marita ringde och ville gå en långpromenad.
Vilken tur jag haft som träffat Marita och Agnes.
Hundarna är lika glada de.
Nu får de gå lite andra vägar än de gamla vanliga.

Otto kikar ut över näjden.

Alla fåren i hagen var nyfikna på oss.
Det var kanske hundarna som var lite spännade.
Förresten.
Vi,det vill säga Otto o jag är med i veckans Alekurir.
Kuriren var på plats då vi i söndags var nere i
Alafors då Aleveterinärerna hade öppet hus.
De hade 1-årsfirande och bjöd på veterinär undersökning
och kloklippning och en massa smakprover på hund
 o kattmat,tipspromenad
kaffe med tilltugg och lite annat smått o gott.
Och så hamnade Otto o jag i tidningen


Vid dammen



Bilder från igår

Här kommer lite fler bilder från lördagens besök.
Elvira o jag satt inne och skravlade lite mens karlarna
monterade ner gungorna.
Men vi passade på att gå en sväng till dammen oxå.
Elvira lyckades ju få doppat bägge fötterna med strumpor
och skor på.
Men det gör inget farmor,sa hon.
Vi blev faktiskt lite blöta bägge två.
Så kan det gå.




Bloggkommentarer

Fick ett mail av en bloggvän,Unoett,
att det inte går att kommentera inläggen.
Tusen,tusen tack Anita.
Anita har varit i kontakt med designern och jag har
försökt att göra enligt mailet.Men jag vet inte om det funkar.
Kommenatera gärna så jag kan se om det funkar.
Kanske var jag inte helt vaken då jag gjorde det,eller så
fattade jag inte anvisningarna.
But, I love my bloggfriend.
Thank you.
Tusen tack Anita.
Krama snygguno.



Fint besök

Vi fick fint besök i eftermiddags.
Elvira och Dean kom och hämtade gungställningen.
Den gör säkert bättre nytta hemma hos Elvira.




Sädesärlan

Tja Bloggen!



Nu på morgonen har jag sett årets första sädesärlor.
Sädesärlan är för matte det verkliga tecknet på att nu är det
verkligen vår,nästan sommar faktiskt.
Olle o jag tog ju oss det första riktiga vårdoppet.
Nu skall visst matte försöka fortsätta med att lägga ut bilder från
turen igår,men det verkar som om det fortfarande är
 lite slött här på nätet.




Vy över iglekärr sett från grillplatsen.

Den här "pinnen "kanske var lite väl stor.
-Tycker du inte det ?

-Behöver du hjälp Olle?

Den här bilden skulle ju vara först av "pinnbilderna".
Här hoppar Olle i  för att ta upp den stora grenen.
Jag,Otto, är ju med och kontrollerar som vanligt.

Nu vill även Agnes var med,nu när pinnen kommit så här långt.

Efter att pinnen dragit upp på land ställer sig Olle på en sten och spanar en stund.
-Gud va stark han är den hunden.
Svårt att tro att han snart blir 12 år.
Det verkar som om Olle oxå har svårt med att förstå det
för han tar verkligen ut sig.

-Jag däremot tar det lite lugnare.
 -Är inte de stora gesternas man.
- Livet lite småfarligt,som man skall leva
lite försiktigt.

-Det får bli ett kärringdopp.
Simma lugnt.
Kram Otto
ps Vilken cirkus det var här igår eftermiddag när Rune körde av
kabeln till både elen och därmed även telefonen.
Vilken himla tur att vi har en granne som Henrik.ds


Iglekärr

Här kommer lite bilder från en underbar promenad.

Här kommer Agnes springande mot fotografen.
-Bäst att passa på nu när killarna är upptagna med annat.
-Jag vet att Mette har godis kvar.

-Jaså matte satt där,det såg inte jag.

Är jag bara inte helt bedårande?

-Det var väldigt lugnt o skönt här.

Nu hade jag tänkt lägga ut många flera bilder från denna sköna tur,
men mitt internet vill inte vara med riktigt,
så jag får återkomma med fler bilder i morgon.
Jag är trött nu.
Då funkar inget.
Men så känns det alltid när jag är trött.
Hade tänkt vila lite då vi kom hem.men så blev det inte.
Precis då jag ätit och lagt mig med en bok
kom en granne som skulle hjälpa maken
att fräsa upp en jordplätt.
Det ville sig inte bättre än att han körde
 av hela jordkabeln till både el o tele.
Under 4 timmar hade vi vare sig el eller telefon.
Ytterligare en granne kom
och hjälpte till att åtgärda skadan.
Under tiden blev jag hungrig igen ,
och eftersom jag inte kunde laga till något
så åkte jag iväg och hämtade pizza.
Så det fick bli pizza idag igen.
Tredje gången denna vecka.
See you tomorrow.


Cyklar och skriver

De senaste dagarna har Otto o jag tränat med att cykla med springern.
Otto verkar redan tycka att det är roligt att trava bredvid cykeln. Det gäller ju
att inte cykla för fort. Man måste ju  cykla i en takt som han kan trava till.
Och så måste han ju få upp "flåset". Men det här skall nog gå bra.

Nu har jag börjat skriva lite. Jag har det på ett dokument.Får se om jag publicerar
det när det är färdigt. Men jag behöver tid på mig att skriva färdigt detta.
Att skriva är ett bra sätt för mig att bearbeta allt jag gått igenom.

Idag skall vi nog gå upp till Iglekärr med hundarna.
Jag tar med mig kameran och lägger ut bilder efter.


Ny liten maskot

Nu har min nya lilla maskot fått kläder.
Jag har stickat en klänning och en
mössa till henne. Maskoten heter Hope.
På bilden nedan sitter Hope på en sjal som jag stickat
färdigt igår.
Nu måste jag sannerligen tänka på,att inte låta den ligga
framme,om jag inte är hemma,
så att Olle "dödar" Hope oxå.
Idag har vi haft tråkigt väder här så den
längre promenaden upp till Iglekärr ställde
vi in och istället tog vi en kortare tur med
hundarna. Otto blev så glad över att träffa
lilla söta Agnes igen.


Springer

Idag kom min Springer som jag skall ha på cykeln.
Efter montering var det dags för premiärturen.
Vi cyklade cirka 500 meter då Otto gjorde den första
lilla lätta dragningen.Pang och fjädern och knuten
lossnade. Så det var att koppla Otto på vanligt
koppel och börja gå hemåt.
Vi gick förbi Henriks och han var ute och sågade
ved,så han hjälpte mig att sätta fast fjädern
lite bättre och så lärde han mig en knop,
som jag skall knyta fast den där plastgrejen
som man fäster i halsbandet. Men jag tycker nog att
plast där är lite dåligt,så jag skall försöka få tag i en
sån grej i metall.
Men Otto var väldigt duktig och travade fint så länge
det höll.


Annandag påsk

Idag har vi fyra här i Ryk  en riktig slappardag.
Ja bortsätt från de obligatoriska promenaderna förstås.
Den lilla underbara sondottern Elvira höll igång oss
igår,så det är nog behövligt med lite vila för
såväl folk som fä.
Fast det är så kul med de små liven.Elvira hon pratar
och håller igång.Cajsa hon bara sitter  och charmar.
Noah stora killen nu.Han fyllde 12 år den 31/3.
Tänk va tiden går.Men han vill allt vara med och leka
lite,han med.
Det vill även Olle.
Han är född samma år som Noah 1997.


Påskdagsbesök

Igår hade vi besök av sonen och hans familj, bortsett från Lucas som var på kalas.
Vädret var kalas det med.
Jag hade anordnat en lite skattjakt som blev uppskattad.
Här kommer lite bilder.


Vår egen "lilla påskkärring"


Otto vägrade vara påskkärring.men Olle han är pigg på det mesta.
Idag har bägge hundarna fått sig ett härligt påskbad också.




Abrupt uppvaknade

Jag var nere och hackade i en gammal komposthög,
som jag tyckte låg på fel plats.
Den täckte en grind så att jag inte kunde komma in i det som tidigare
fungerade som hönsgård.
Hönsgård och hönsgård,det går att diskutera
för ytan är på ett par 1000 kvadratmeter.
I denna stora hög  ungefär 70-80 centimeter ner,
höll jag på att döda en stor padda.
Gud vad ledsen jag hade blivit om jag skadat eller till och med
dödat det söta kräldjuret.
Men vilket uppvaknade den fick stackarn.
Jag satte den i solen så den skulle få upp temperaturen.
Han/hon var så himla kall.


Blåsippan ute i backarna stå.......................


Påskafton 2009.


Mördarsniglarnas återkomst

Nu har mördarsniglarna återkommit efter vintervilan.
Det är det tredje eller möjligtvis det fjärde året som
vi har dem här.Sommaren 2006 kan jag inte uttala
mig om för jag var väldigt frånvarade den sommaren,
med massiv strålbehandling och dess biverkningar.
Min hela kraft gick den sommaren åt att bekämpa
cancern. Allt annat blev sekundärt.
Först sommaren 2007 upptäckte jag de första.
Om det var så att de fanns här 2007 utan att bli upptäckta
så hade de en stor möjligthet att härja obehindrat här,likt en
cancer som härjar vilt.



Påskafton

Rätt svar på skärtorsdagens fråga.
Visst var det Frida.
Av de svar jag fått har samtliga svarat rätt.
Väldigt duktigt gjort,tycker jag.


Lite bilder från långfredagen


Långfredagen har bjudit på strålande sol och vårvärme så vi passade
på att sitta ute vid dammen ett tag.
Under tiden körde brandbilar,ambulans och polisbilar
med syrener upp mot Kvarnabohållet.
Olle han började yla som han brukar.
Annars så lekte han med Otto eller spanade neråt vägen.
Olle kan vara lös ibland utan att rymma,men å andra sidan
så fyller han ju 12 år i år,så han börjar väl tröttna på  att
rymma.Skönt för oss och för honom oxå.


Långfredag


En så söt liten påskkärring dök upp på
min mobiltelefon igår
.


Blåkulla

Nu drar jag oxå iväg till Blåkulla.



Återbesök på plastiken




Idag var det dags för återbesök hos plastikkirurg-mottagningen.
Det här var bara en koll efter senaste operationen.
Min läkare var inte där men det visste jag ju då jag fick tiden
då jag lämnade sjukhuset efter operationen.
Det såg väldigt bra ut,sa doktorn o sköterskan,
men det visste jag ju oxå.
Läkaren frågade om jag var nöjd.
-Det ser bättre ut,men bra är det ju inte,sa jag.
Nu får du ha tejp 6 månader,sa doktorn.
Piece of cake,sa jag.
Passade på att fota sjukhuset lite till.
Nuförtiden är ju så sällan där så det är ju bäst att fotografera
placet.Ifall man skulle längta tillbaka kan man ju alltid titta
på korten därifrån.
Bra ställe egentligen.
Jag gillar Sahlgrenska väldigt bra,om jag tänker efter.


Skärtorsdag

Nu kommer jag med en liten tävling.
Ser ni vem detta är?
Rätt svar kommer på påskafton.



Påskliljor

Efter regnet gick jag ut och fotade mina påskliljor.





Om att misslyckas

Att misslyckas betyder inte att jag är misslyckad. Det betyder att jag inte har lyckats ännu.
 
Att misslyckas betyder inte att jag inte har utfört någonting. Det betyder att jag har lärt mig någonting.
 
Att misslyckas betyder inte att jag har varit en dåre. Det betyder att jag har tillräckligt med tro att försöka.
 
Att misslyckas betyder inte jag har skämt ut mig. Det betyder att jag har vågat försöka.
 
Att misslyckas betyder inte att jag inte har gjort det. Det betyder att jag har gjort något på ett annorlunda sätt.
 
Att misslyckas betyder inte att jag är underlägsen. Det betyder att jag inte är helt perfekt.
 
Att misslyckas betyder inte jag har slösat med mitt liv. Det betyder att jag har en anledning att börja om från början.
 
Att misslyckas betyder inte att jag borde ge upp. Det betyder att jag bör försöka ännu mer.
 
Att misslyckas betyder inte att jag aldrig kommer att klara det. Det betyder att jag behöver mer övning.
 


Livet



Livet är skönhet, uppskatta det.
Livet är en dröm, inse det.
Livet är en utmaning, möt den.
Livet är en plikt, fullfölj den.
Livet är en lek, lek det.
Livet är en sorg, känn det.
Livet är en sång, sjung den.
 
Livet är en kamp, acceptera det.
Livet är ett äventyr, riskera det.
Livet är lycka, gör det till det.
Livet är ett pussel, lägg det.
Livet är möjligheter, anta det.
Livet är en mission, fullfölj den.
Livet är livet, lev det fullt ut.
-OKÄND FÖRFATTARE-


Regn och sovande hundar

Idag regnar det och då sover hundarna.
Kloka varelser

.



Min blogg o jag.........

Tänk vilken go vän en blogg kan bli.
Varje morgon är bloggen det första
jag öppnar.
Måste bara se om jag fått några nya
kommentarer. Om några nya människor
hittat hit.
Bloggen var till stor hjälp i min rehabilitering
då jag startade den för snart 2 år sedan.
Här kan jag skriva av mig både det ena och det
andra.Jag har även en vanlig dagbok men det
är absolut inte samma sak.Där kan man ju inte
leka med att lägga in bilder,men främst,där lämnar
ingen några kommentarer.Alltså det är feedbacken
som är det viktigaste och det faktum att jag vet om
att den går att läsas jorden runt. En svindlande tanke
faktiskt.
Fast det kan ju oxå bli så att jag får lite krav på mig
att ständigt uppdatera den,vilket inte alltid är det
allra enklaste. Så ibland blir det bara dravel som idag.
Men det kan ju hända nått spännande idag oxå som
gör att jag återkommer redan idag igen.
Förresten i morgon skall jag åka till
Sahlgrenska  för att ta mina stygn.


Puss på dig broschan


Tja bloggen!

Matte o jag väntar på att våran Springer skall komma.
Vad är en Springer?
Jo en fjäder som matte skall ha på cykeln.
Där skall hon sätta fast mig o så cyklar vi iväg.
Matte menar att jag behöver motion.
Hon tycker att jag har blivit lite småfet
under vintern.



Vad tycker ni där ute i cyberspace.
Är jag lönnfet som matte påstår?



Mat-tjuven

Nu är mat-tjuven fast.
Tagen på bar gärning så
att säga.
Och Olle jagar den stackars katten.
Tur att han inte kan klättra upp längre.


5 timmar senare


Varsågoda



De allra allra första

Blå måndag i påskveckan.
Hittade de allra första vitsipporna
på tomten.


Där läg jag lite pyrt till ett tag

 
Tja Bloggen.

Jag tror jag måste gjort nått väldigt dumt.
När vi kom hem idag så var jag så himla trött.
Är det att undra på då?
En långpromenad med 10 nya hundar,om man
bortser från Nisse som jag träffade första gången
förra söndagen.
Vi promenerade i över två timmar.
En massa spännande dofter,nytt place o
en massa goa hundar.
Man måste ju vara på helspänn i sådana situationer,eller?
JAG uppför mig exemplariskt på bortaplan,säger matte,
men här hemmavid kommer tonårsfasonerna fram,påstår hon.
Hon jämför mig med Sebastian som blir 16 i år.
Men jag vill skulla allt på trötthet.
Nåväl.
När vi kom hem,skällde jag först ut Olle,men han är ju van.
Olle han är som han är.Han låter mig vara.
Jag brukar stödda upp mig när vi träffas igen,efter
att vi varit ifrån varnandra ett tag
Fast sedan började jag morra åt husse
när han skulle hälsa på mig
och det skulle jag nog aldrig gjort,så här med facit i hand.
Både husse o matte blev skitförbannade och jag fick
mig världens utskällning.
Gud va otrevligt.
Så arga dom kan bli,husse o matte.
Inget jag är van vid.
Bara så otrevligt.
Jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig.
Jag gick  å la mig  bakom soffan och när jag vaknade  igen
var jag på bra humör.
Jag tror att jag är förlåten.
Det var inget vidare när både husse o matte blev snea på mig.
Jag får nog ta mig en  ordentlig
funderare på detta.
hmmmmmmmm

Kram Otto









 



11 hundar

Det var visst 11 hundar.
Jag var inne o kollade i Huskiens blogg.
Den finns länkad under Hundkompis.
Han var en kul hund.
Ett sånt härligt ylande.
Det var ett gäng "goa"hundar som fick tillfälle att träffas under
ordnade förhållanden.
Här kommer några foton som Huskiens matte tog.




Söndagspromenad

Idag var Otto och jag i Svartedalen och gick en långpromenad,
tillsammans med nio,eller var det 10 andra hundar och deras
matte eller husse.
Underbart trevligt men ingen sol under tiden vi promenerade.
Vi startade 10 i Svartedalen,som är ett naturreservat som
ligger mellan Kungälv,Stenungsund och Lilla Edets kommuner.
Mitt på en grusväg stod ett  utbränt bilvrak med ett djurkranie
på motorhuven.






Lumbago

Det värsta som finns är ju att ligga still.
Nej,att röra sig är bäst även när man har ryggskott.
Jag har sopat ut i källartrapporna.
Där ligger alltid en massa torra löv den här tiden
på året.
Så har jag städat i min bil och målat på en kruka.



Nu har jag läst färdigt boken,"Livet kan inte vänta".och
det får jag då säga,att maken till levnadsglada tjejer,har jag
aldrig skådat. De är tre modiga,insiktsfulla tjejer mitt i livet,
som drabbas av obotlig cancer.Hanne,Sabina o Ulrika,varav Ulrika
är det enda av de tre som fortfarande är i livet
.De är  tre otroliga människor.
Tre stora förebilder.
Boken är full av glädje  och kärlek och obotlig cancer.
En till synes omöjlig kombination,men för Hanne,Sabina och
Ulrika fullt möjlig,
Det här är tre kvinnorna som istället för att förneka sjukdomen,
eller bara lägga sig ner,lever fullt ut.
De tar verkligen vara på den tid de har.
Så skulle alla leva.
Boken har oxå mycket vackra bilder,ett lättillgängligt språk och
informativ.
Det är en bok väl värd att läsa såväl för vårdpersonal,som patienter,
anhöriga,och andra.




Ryggskott

Nej nu får jag klaga lite till.
Har åkt på ett ryggskott efter att ha arbetat lite i trädgården.
Ryggskott är ingen höjdare precis.
Det har jag inte haft så många,
så jag är inte speciellt van vid  att inte kunna röra mig som jag vill
och i den takt som jag vill.
Höll på vid dammen då det smällde till.
I och för sig har jag haft det på känn några dagar.
Ryggskottet har legat på lut så att säga.
Men det går över om några dagar förhoppningsvis
Jag kör lite ryggövningar så blir det bra.

En av mina svägerskor ringde igår och berättade att
hennes man blivit inkörd med helikopter. Hjärtinfarkt.
Han var ute och skottade snö.
Herregud.
Han är 77 år och har en snöslunga.
Varför skulle han då skotta för hand och i april.
Då kan väl den snön som ligger få ligga.
Visst jag vet att de har fått massor av snö där
i Norge under vintern som gått,men ändå.
Andreas,som han heter,flögs med helikoptern till Gövik,
där han blev inlagd och medicineras. På måndag
skall han visst flygas till Oslo för vidare behandling.
Måtte det gå bra.


Sånt är livet.



Marsipanbaby



Tja bloggen

Olle o jag har det mysigt om dagarna.
Jag älskar att träffa Agnes.Det gör Olle oxå,fast jag tror att Agnes inte riktigt förstår Olle.
Hon verkar bli lite rädd när Olle pratar och han som så snäll.
Fast det går bättre för varje dag så hon lär sig sant att han mest låter.
Olle är så snäll.
Solen skiner och matte vill gärna gå långpromenad.
Det gillar vi hundar.


Hemligheter





Alla familjer har väl hemligheter.
Sådant som man inte gärna berättar utanför familjen.
Eller?


Vi har det.
För att inte tala om hur vi hade det i min ursprungsfamilj.
Där fanns det hemligheter.
Massor av hemligheter.
Massor av saker som man "inte talade"om.
Egentligen talades det inte alls i familjen.
Inte om känslor,eller såna svåra saker.
Det gapades och skreks.Det gjorde vi.
Men att prata om känslor det gillade inte min mamma.
Hon blev alltid så ledsen då och det visste man ju snabbt,
att började man tala om svårare grejer än
"punka på cykeln",som ändå inte var hennes problem,
så började hon grina.
Då blev farsan arg och så var hela cirkusen igång.
Bättre att hålla tjäft.
Som att hon aldrig talade om vem som var min biologiske far.
Gråt o tandagnistan.
Gud va synd det var om morsan.
Vem i helvete kunde hålla reda på vem som var far till vem.
Och så var det ju så länge sedan,så vem bryr sig.
Bara lilla jag.
Tänk om hon iallafall kunde berättat det själv och att jag inte skulle 
få det i konfirmationspresent av mormor.
-Men herregud.
-Vem bryr sig om sån gammal skit.
-Jag minns väl inte vem det var.
-Det är ju flera år sedan .
-Sånt skall vi väl inte prata om idag när du konfirmeras,eller?
Och så började hon grina och då slutar Mette "tjata" om det.
Just den dan iallafall.

En liten episod till som skedde några år tidigare.

1962 föddes Christer.
Det fanns inte plats o pengar till att försörja en unge till.
Vi bodde redan 6 personer i en liten tvårumslägenhet på 48 kvadratmeter.
Vi svalt inte men pengar fanns inte mycket av.
Morsan frågade?
-Mette vad skall vi göra?
-Jag är på smällen.
-Vi kan ju inte ha flera ungar.
Ja,vad fan visste jag en 12 åring om sånt.
Bara att vi redan bodde trång och hade dåligt med pengar.
-Lämna bort den,sa jag.
Och så skedde.

Ungen,en välskap pojke, blev bortadopterad direkt efter födseln.
Han föddes precis som oss andra i hemmet.
Jag var assisterade barnmorska.
Sen tog den riktiga barnmorskan med honom.
Det här låter inte riktigt klokt,men så var det.
Jag märker nu när jag skriver hur tokigt det låter.
Efter förlossningen sa min morsan en del.
Bland annat sa hon.
-Om det blivit en flicka ,då skulle vi behållit henne.
-Jesus,tänkte 12 åringen.
Sen sa morsan
-nu pratar vi inte mer om det här.
-Jag vill ha en kattunge,sa 12åringen.
Och det fick hon.

Men det allra värsta är.
Paret som adopterade Christer berättade heller aldrig något.
Så han fick inget veta.
Han har levt hela tiden fullt förvissad om att de föräldrar som han alltid bott tillsammans med är hans biologiska
föräldrar.

När mina övriga bröder blev stora berättade jag för dem om Christer.
Vi har försökt få kontakt.
Jag har ringt till den som förmedlade adoptionen,men då fick jag till svar.
-Min man har haft en hjärtattack.
-Detta kommer att döda honom.
-Vill du ta död på min man?
Jag la ner det.

I tisdags fick jag höra av min lillebror,att adoptivföräldrarna är döda.
Min svägerska har börjat nysta i historien.
Så nu är det igång igen.
Hur skall jag göra?
Jag kommer inte att spräcka denna ballongen.
Jag tycker inte om smällen och jag vill inte torka vatten.
Jag har tagit tillräckligt med skit i mina dar.
Det här får någon annan ta hand om.

Snacka om att spola ut ungen med badvattnet.


Känslor mm

Nu får jag börja jobba med mitt samvete.
Varför har vi kvinnor så mkt samvete.
Eller varför har vi så många dåliga samveten.
Män har inga dåliga samveten mig veterligen.
Jag har dåligt samvete över allt som jag inte gjort.
Det här måste jag börja arbeta med oxå.
Nu när jag äntligen  lärt mig att säga nej
efter att ha tränat på det i snart 60 år.
Varför skall jag då behöva dras med en massa dåliga
samveten?
Varför skall jag tro att jag kan allt och måste göra allt
och dessutom drabbas av dåligt samvete o m jag inte kan
eller vill....................................
Ingen är oumbärlig.
Jag vet.
Kyrkogården är full av oumbärliga människor..........................
Okey,Okey,Rom byggdes ju inte på en dag.
Får ta en dag i taget.
Inte rusa åstad och tro att det går att
förändra hela min värld på en dag heller.





Livet




Nu har jag gjort ett val.
Ett av de största jag någonsin gjort.
Ingen vet hur länge man lever,
det ända som man med säkerhet kan veta,
är att man skall dö.
Efter allt jag gått och går igenom så har mitt
liv totalförändrats.
I perioder har jag varit mkt svag.
Så svag att jag inte orkat opponera mig  mot något
eller någon.
Jag har i princip gjort det jag blivit tillsagd.
Att tala är dessutom svårt sedan strålningarna.
I början gick det inte alls.
Nu går det bättre,men det finns mkt som rösten inte kan,
inte vara tydlig och inte höjas.
Då är det inte helt enkelt att bli hörd.
Att skriva har blivit en del av medicineringen.
Men nu har jag valt och det valet kommer jag aldrig
att ångra.
Jag har valt att leva mitt liv,
inte bara leva det.
Nu skall jag göra det jag vill inte det andra vill att jag gör.
Det här beslutet har vuxit fram i mig.
Inget förhastat på nått sätt.
Det här är den första dagen på resten av mitt liv.
Jag älskar detta nya liv.
Sedan återstå att se vad mina medmänniskor
anser om min nya livsstil.
Alla kommer inte att gilla den,
det har jag redan märkt.



Hittade denna text på nätet.
Den är så slående.



Att Förändra

När jag var ung och fri i tanken och min fantasi inte hade några gränser, drömde jag om att en dag förändra världen.
När jag blev äldre och klokare insåg jag att världen inte kommer att förändras på grund av mig, så jag beslöt att begränsa mig till att bara förändra mitt eget land. Men även det syntes vara en omöjlig uppgift.

På min ålders höst, i ett sista försök, nöjde jag mig med att bara försöka förändra min familj, mina allra käraste och närmaste, men ack, inte heller detta gick som jag hade tänkt mig.

Och nu, när jag ligger på min dödsbädd, inser jag plötsligt att om jag bara hade förändrat mig själv först så skulle jag ha utgjort ett gott föredöme och kunnat förändra min familj. Från deras inspiration och uppmuntran skulle jag därifrån
kunnat förändra mitt land och vem vet, jag skulle kanske också ha kunnat förändrat världen.

-Okänd Författare-

Nu är det dags att leva efter dessa visdomsord
och inte vänta tills det är försent.
Better late then ever,
så att säga.


Sabina=En av himlens vackraste änglar

Inatt drömde jag om Sabina och andra bloggare.
Märkligt vad nära man kan komma människor
som man aldrig träffat.
Sabina kom jag väldigt nära.Men hon var
väldigt levande i min dröm och precis så
vacker både på ut som insidan som fått uppleva genom
hennes blogg,Sabinas kamp.Det finns en länk till
Sabinas blogg på min startsida.
Sabina var en makalös kvinna.
Jag saknar henne redan.
Sabina var outstanding.
Sabina du fattas oss.

Helt ovetande om Sabina flöt min tisdag på.
Marita o jag var o handlade lite vårblommor.
Före det var vi ute med hundarna.
De tre har det så härligt tillsammans.
Våren är här.Det är inget aprilskämt.
Mera sådana dagar.

Jag har egentligen en hel massa att skriva om,
men Sabinas död har fått mig lite ur gängorna.
Visst jag visste att hon troligtvis skulle dö nu,
men jag var ju med och hoppades att hon skulle
klara sig till projektet i Uppsala.
Men nu orkade hennes kropp inte längre.
Cancern tog henne precis som hon skrivit så mkt om.
Vilken insikt hon hade denna underbara kämpe.
Så det jag ville skriva om får vänta lite tills
jag får igång tankarna igen.