Vattengympa
Uppe med,eller rättare sagt,före tuppen idag med.
Jag hinner med så väldigt mycket innan jag
går ut med Otto.
Idag tog vi oss en rejäl tur över åkrarna i Ryk.
Jag fick verkligen till det och fastnade i ett
av Runes förbannade ståltrådar med mössan
och huvan på jackan,och med ena byxbenet oxå.
Till slut kom jag mig loss,faktiskt utan att behöva
klä av mig.
Jag tränade med min mun-mojäng och lite med Otto.
Det är ju så himla enkelt med bara en hund
och Otto behöver ju bara vara kopplad när
vi går på vägen.
Så var jag nere i simhallen och tränade.
Efteråt pratade jag med en kvinna som jag
även kör qigong med.Jag tyckte att tränaren
körde väldigt hårt idag. Ja,sa Agneta,men så
har vi ju tränat sedan mitten på september
och takten har ökat för var gång.
Skit,tänkte jag! Jag började ju förra veckan.
Inte undra på att jag kände av takten.
Fast det är underbart.
Vilken känsla att vara i simhallen och bara
tänka på sig själv.
Det har jag aldrig gjort tidigare.
Antingen har jag haft ansvar för egna barn,
eller barnbarn,eller någon elev från särskolan.
Det är väldigt lyxigt att inte behöva ta ansvar
för någon annan än sig själv.
