FINNOTTO

Otto har hela sitt liv gått lös här omkring.
Vi har aldrig haft honom ingärdad,för han har
aldrig rymt hemifrån.
Jo,en gång för lite över ett år sedan innan han blev kastrerad.
Då stack han hem till Agnes som löpte.
Jo men då får vi ju kastrera honom så blir vi av med
problemet med löptikar,tänkte vi,och det har
fungerat till idag.
Vid 11 tiden i förmiddags kom Qvinny,fortfarande i löp.
Jag var inne och grejade lite.
Maken var ute och sågade ved.
Plötsligt kom maken och berättade att Otto följt med
Qvinny.Enligt maken hade de begivits sig ut mot
Kvarnabovägen.På med ytterkläderna men innan
jag fått på mig jacka och stövlar så hade Otto
återvänt hem.
Då var det ändå dags för promenad så Otto och jag
gick motsatt väg.
Vi gick upp i skogen för att se efter om vi
kunde hitta några trattkantareller.
Några sådana hittade vi inte,istället hittade
vi några gula kantareller.
När vi var på väg hem träffade vi två småtjejer
som kunde berätta att de hade tittat ut genom
fönstret och sett Ovinny och Otto på vägen.
Otto den stollen gick tydligen mitt i vägen.
Jäkla hund,säger jag.
Qvinny hade gått upp till huset medans Otto
sprungit hem.Nu jäklar får vi hålla Otto inomhus
när Qvinny kommer hit.Så här kan vi ju inte ha det.
Vi vill ju inte vara med om ytterligare en hundförlust.
Tjejerna,Otto och jag var nere och tittade i bäcken.
Jag sa till tjejerna som är i 10-12 årsåldern,
att om vi vill se fick så måste vi vara tysta.
Vad händer?
Jo när vi får syn på två stora fiskar så skriker tjejerna
och fisken försvann så klart.
Idag har jag varit på Qigongen.
Jag tror att det är beroendeframkallande det där.
Urskönt är det iallafall.