Så kan det oxå gå
Specialisttandläkaren på Odontologen fick börja om från början.
Nu måste han skicka in en ny ansökan till landstinget.
Det tar upp till 6 månader att få svar från landstinget.
Den tidigare godkända ansökan,gällde en annan typ av behandling som
inte är aktuell nu när titanskruv-historien inte funkade.
Så han får fylla i en ny ansökan på sju sidor om en ny behandling
,eller terapi som de kallar det,och invänta svar innan vi kan påbörja den.
Oh well.
Så togs det en ny omgång röntgen-plåtar.
Jesus vad strålning jag fått. Men sedan förklarade tandläkaren
mycket ingående hur behandlingen skulle gå till.
Han sa att vi måste träffas minst 10 gånger och då tar det 2 timmar var gång.
Vidare sa han,att det skulle bli mycket jobbigt för mig,och så undrade han om jag
förstod.och om jag skulle orka.
Jag svarade ja på samtliga frågor och sa att jag har inte mycket val
om jag vill kunna äta igen.
Jag sa att jag tar ett behandligstillfälle åt gången.Ingen idé att ta ut allt i förskott.
Tandläkaren var mycket tydlig i att jag aldrig kommer att
kunna äta och få tillbaka en lika funktionell mun som jag hade tidigare,
fast det är jag å så väl införstådd med sedan tidigare och det har jag accepterat,
även om jag blir ledsen och arg på det in imellan.
Men vad är det för idé att gråta över spilld mjölk.
Det blir aldrig som tidigare.Thats it.
Efter Odontologen var jag inom och köpte en regnrock i samma storlek
till Olle oxå plus lite annat,mest till jyckarna.
Nu skall jag sätta mig och studera Photoshop några timmar igen.
Kunskap är inte tung att bära.Det blir aldrig som tidigare.Thats it.Efter Odontologen var jag inom och köpte en regnrock i samma storlek
till Olle oxå plus lite annat,mest till jyckarna.
Nu skall jag sätta mig och studera Photoshop några timmar igen.
Kunskap är inte tung att bära.
men käre vän! jag säger som farbror doktor, orkar du?! hur många procent bätttre tror dom att det blir?
kan du inte äta alls nu som det är?
tycker ju så gräsligt mycket om dej, och önskar man kunde hjälpa! men jag finns här o tänker på dej, det verkar vara vääldigt mkt krut i dej som bara kör vidare...efter denna mardröm du levt i. fantastiskt!
stora största kramen till dej!
anna
jag förstår att det måste vara kämpigt mormor!
men jag känner ju dig!
och jag VET att om du vill något så klarar du det!
du är stark!
& det kommer du alltid vara!
det är du och jag mormor!
så länge vi har varandra så klarar vi allt!
jag älskar dig!
puss emelina!
<3<3<3<3<3
jag förstår att det är kämpigt!
men jag VET att om du någonting så klarar du det!
du är stark, jag vet det!
det är du och jag mormor!
så länge vi har varandra så klarar vi allt!
jag älskar dig!
puss!
<3<3<3<3<3
oj det blev två lite olika ;)