Minnenas allé
Vill skriva lite om den 17 november 1995.
Den sommar alltså 1995 var en varm och skön sommar.
Frida min dotter väntade sitt andra barn i augusti och hon
led i värmen.
Vi övriga kunde njuta av högsommarvärme från maj-september.
Emelina kom till världen den 12 augusti.
Några dagar efter förlossning kom mor o barn hem.
Maken o jag åkte båt i Forsån o hade det mysigt.
Jag hade sen semester så jag kunde ta hand om Emelinas storebror lite extra.
Så kom och gick hösten.
Den 17 november samma år vaknade jag som vanligt av väckarklockan 0.6.00.
En helt vanlig dag trodde jag.
Jag gick upp och satte på kaffet.
Det var kolsvart ute.
Charlie den hund som vi hade då kom och höll mig sällskap.
En helt vanlig morgon alltså ända tills jag skulle öppna ytterdörren för att släppa ut Charlie.
Vanligtvis bruka den lilla hunden gå ut genom kattluckan,men nu ville han ut genom ytterdörren.
Menjag fick inte upp den.
Visst jag hade ju sett att det börjat snöa,men
jag hade visst missat en massa timmar.
På den tiden var sömnen så mycket bättre.
Jag gick o la mig vid 22-23 tiden och klockan ringde vid 6 tiden.
7-8 timmars sömn och då talar vi om god sömn.
Inga toalettbesök eller sånt,bara sömn.
Åter till ytterdörren.
Jag fick bara inte upp den och jag kunde inte för mig liv fatta varför.
Eftersom det var kolsvart ute såg jag nada.
När kaffet var klart satte jag mig och tittade på TV och då gick det upp för mig
att inte bara jag utan hela Göteborg var insnöat.
Och då talar jag verkligen om insnöat.
Jag började fatta att jag inte skulle kunna ta mig till jobbet så
jag ringde min chef och berättade att jag kunde nog inte komma till jobbet idag,
för jag fick nog ingen att skotta på ett tag,men så fort jag fick skottat skulle jag vara på plats.
Efter det gick jag och satte mig framför TV,n och inväntade dagsljuset.
Visst de talade på TV om att hela Göteborg var ett enda kaos. Kollektivtrafiken fungerade inte och ingen annan trafik heller för den delen.
Efter 8 ljusnade det och då kunde jag se ut.Herreminje det hade ju kommit en meter snö nästan.
Vi kom inte ur huset ens. Vi fick skotta för att kunna öppna dörren.
Hela den dagen skottade vi bägge två så att vi kunde få in ved och komma ner till hönsen.
Hönshuset ligger ungefär 30 meter från huset och det tog oss flera timmar att skotta en liten smal gång ner till hönsen.
Inte en bil kunde ta sig fram till oss från torsdag till söndag.
På söndagkväll fick vi tag i en som kunde skotta loss oss.
Så länge har vi aldrig varit insnöade vare sig tidigare eller senare.
Som tur var hade vi mat och bränsle så vi klarade oss bra.
Det var ganska mysigt tyckte både maken och jag.
Till saken hör att ingen kom till kontoret den dagen.
Dagen efter kom sig chefen till jobbet.
Hon bodde i samhället,i övrigt var kontoret stängt från onsdag-söndag.
Vi fick sköta jobben hemifrån via telefon.
Idag har vi 12 grader varmt.
Vilken jäkla skillnad.
Vad har allt detta med Emelina att göra?
Jo på söndagkväll det åter var Kvarnabovägen uppskotta och Frida,Patrik och bägge barnen
körde in 2 liter mjölk till oss.
John och jag pulsade ut till Kvarnabovägen och mötte dem med pulka och allt.
De fick parkera på Kvarnabovägen.
Vi tyckte nog samtliga att det var riktigt mysigt.
Helt plötsligt hörde vi traktorljud.
Det var en bekant som varit ute och skottat flera kilometer bort.
Vi fick haffat honom och han skottade fram vägen till oss och i ett
huj var vi fria,eller inte längre inskottade iaf.
Lite tråkigt.
Den sommar alltså 1995 var en varm och skön sommar.
Frida min dotter väntade sitt andra barn i augusti och hon
led i värmen.
Vi övriga kunde njuta av högsommarvärme från maj-september.
Emelina kom till världen den 12 augusti.
Några dagar efter förlossning kom mor o barn hem.
Maken o jag åkte båt i Forsån o hade det mysigt.
Jag hade sen semester så jag kunde ta hand om Emelinas storebror lite extra.
Så kom och gick hösten.
Den 17 november samma år vaknade jag som vanligt av väckarklockan 0.6.00.
En helt vanlig dag trodde jag.
Jag gick upp och satte på kaffet.
Det var kolsvart ute.
Charlie den hund som vi hade då kom och höll mig sällskap.
En helt vanlig morgon alltså ända tills jag skulle öppna ytterdörren för att släppa ut Charlie.
Vanligtvis bruka den lilla hunden gå ut genom kattluckan,men nu ville han ut genom ytterdörren.
Menjag fick inte upp den.
Visst jag hade ju sett att det börjat snöa,men
jag hade visst missat en massa timmar.
På den tiden var sömnen så mycket bättre.
Jag gick o la mig vid 22-23 tiden och klockan ringde vid 6 tiden.
7-8 timmars sömn och då talar vi om god sömn.
Inga toalettbesök eller sånt,bara sömn.
Åter till ytterdörren.
Jag fick bara inte upp den och jag kunde inte för mig liv fatta varför.
Eftersom det var kolsvart ute såg jag nada.
När kaffet var klart satte jag mig och tittade på TV och då gick det upp för mig
att inte bara jag utan hela Göteborg var insnöat.
Och då talar jag verkligen om insnöat.
Jag började fatta att jag inte skulle kunna ta mig till jobbet så
jag ringde min chef och berättade att jag kunde nog inte komma till jobbet idag,
för jag fick nog ingen att skotta på ett tag,men så fort jag fick skottat skulle jag vara på plats.
Efter det gick jag och satte mig framför TV,n och inväntade dagsljuset.
Visst de talade på TV om att hela Göteborg var ett enda kaos. Kollektivtrafiken fungerade inte och ingen annan trafik heller för den delen.
Efter 8 ljusnade det och då kunde jag se ut.Herreminje det hade ju kommit en meter snö nästan.
Vi kom inte ur huset ens. Vi fick skotta för att kunna öppna dörren.
Hela den dagen skottade vi bägge två så att vi kunde få in ved och komma ner till hönsen.
Hönshuset ligger ungefär 30 meter från huset och det tog oss flera timmar att skotta en liten smal gång ner till hönsen.
Inte en bil kunde ta sig fram till oss från torsdag till söndag.
På söndagkväll fick vi tag i en som kunde skotta loss oss.
Så länge har vi aldrig varit insnöade vare sig tidigare eller senare.
Som tur var hade vi mat och bränsle så vi klarade oss bra.
Det var ganska mysigt tyckte både maken och jag.
Till saken hör att ingen kom till kontoret den dagen.
Dagen efter kom sig chefen till jobbet.
Hon bodde i samhället,i övrigt var kontoret stängt från onsdag-söndag.
Vi fick sköta jobben hemifrån via telefon.
Idag har vi 12 grader varmt.
Vilken jäkla skillnad.
Vad har allt detta med Emelina att göra?
Jo på söndagkväll det åter var Kvarnabovägen uppskotta och Frida,Patrik och bägge barnen
körde in 2 liter mjölk till oss.
John och jag pulsade ut till Kvarnabovägen och mötte dem med pulka och allt.
De fick parkera på Kvarnabovägen.
Vi tyckte nog samtliga att det var riktigt mysigt.
Helt plötsligt hörde vi traktorljud.
Det var en bekant som varit ute och skottat flera kilometer bort.
Vi fick haffat honom och han skottade fram vägen till oss och i ett
huj var vi fria,eller inte längre inskottade iaf.
Lite tråkigt.
