Den här artikeln är tagen från barometern.se
Foto: Jesper Uddeholt
"Den egna tankens kraft som avgör om vi väljer livet eller inte"
Bonus 2008-11-15 | Uppdaterad 2008-11-15
Han föddes armlös och benlös och var dömd till ett liv på institution.
I dag är Mikael Andersson gift, trebarnspappa och egenföretagare.
Foto: Jesper Uddeholt
Med tankens kraft och en vinnande attityd tar sig Mikael Andersson fram i livet. Han var dömd till ett liv på institution, men i dag är 44-åringen trebarnspappa, gift och en populär föreläsare.
FAKTA
Mikael Andersson
Ålder: 44 år
Familj: Hustrun Christina och tre barn, Linus, Simon och Sara.
Bor: I villa i Västra Frölunda, Göteborg.
Yrke: Driver eget företag och åker runt i Sverige och föreläser om motivation och tankens kraft. Har precis skrivit färdigt sin första bok som kommer ut nästa höst.
Han har kommit till Kalmar för att föreläsa om Tankens kraft. Det är dagens andra föreläsning, på förmiddagen var han i Malmö och talade för publik.
Mikael Andersson blev rikskänd genom tv-dokumentären ”Armlös, benlös, makalös” och i dag är mannen som föddes med oddsen emot sig en stor inspiratör för många. Med en elektrisk rullstol och en vinnande attityd tar han sig fram i livet.
När jag frågar om hur det kändes första gången han skulle föreläsa skrattar han.
– Ha, ha, måste vi prata om det...det var ingen höjdare! Det var i Göteborg, en öppen förläsning, och det kom inte speciellt många. Det var 30-40 personer, de närmast sörjande. Jag hade förberett mig i ett år, men hur väl du än förberett dig är det svårt första gången. Alltså, jag var så nervös att jag fick tunnelseende!
Efter några motgångar som föreläsare var Mikael Andersson när att sluta, men sedan kom tv-dokumentären och det blev drag under galoscherna och han började komma igång.
– 2003 insåg jag att jag måste välja och jag valde att säga upp mig från mitt fasta jobb för att bli egenföretagare. Det var ett stort steg och jag funderade mycket. Jag har hus och barn och som funktionshindrad kastar man inte bara bort en fast anställning. Fast jag har aldrig ångrat mig, säger han och ler stort.
Mikael Andersson föddes utan armar och ben och läkarna rådde föräldrarna att lämna den missbildade sonen på institution. Men Mikael Anderssons föräldrar kämpade för att få hem sin son och lyckades till slut. Vad som är orsaken till hans funktionshinder blev aldrig klarlagt, men Mikael Andersson är själv övertygad om att den beror på hormoslyr, det bekämpningsmedel som på 60-talet i stor skala användes i skogstrakterna i Lindesberg där hans gravida mor befann sig i början av graviditeten.
I dag är Mikael Andersson gift och pappa till tre barn. Han tampas med läxläsning, skjutsning till aktiviteter och andra vardagliga sysslor precis som vilken pappa som helst. Och precis som många andra föräldrar brottas han med det dåliga samvetet när han jobbar mycket.
– Det funkar, jag tycker ändå att jag är hemma mer med barnen nu än när jag jobbade åtta till fem. Jag är mer närvarande nu.
Äldsta dottern Sara är 14 år och pappa Mikael har fått strikta förhållningsorder om att inte vara pinsam när kompisarna är på besök.
– Det är naturligt. Det är ju en frigörelseprocess hon går igenom nu, så är det bara.
Yngste sonen Linus är fyra år och älskar att slå pappa i Memory.
– Det är roligt att bara få vara med honom och lägga pussel och spela Memory, det är otroligt givande. Jag får stryk av en fyraåring! Men det är ju för att han är så fokuserad och jag sitter och tänker på en massa annat samtidigt...
Mellansonen Simon är tio år och en riktig idrottskille. Han spelar ishockey, fotboll och handboll.
– Det blir mycket skjutsande, men det är roligt. Sara håller på med dans och gymnastik också.
För Mikael Andersson är god fysik livsavgörande. Utan träningen skulle han inte kunna vara där han är i dag. För att hålla sig i form gör han armhävningar i romerska ringar och hoppar studsmatta. Ett träningspass kan innehålla 500 armhävningar och 50 minuter på studsmattan.
– Ibland hänger jag på en viktväst också. Jag tränar inte riktigt varje dag, speciellt inte nu när jag är ute och föreläser så mycket. För mig är det oerhört viktigt att hålla mig i form. Jag måste träna för att göra det jag gör.
Idrott har alltid varit hans stor intresse. Trots sitt funktionshinder, och med hjälp av den attityd han hade, accepterades han av sina kamrater under hela skoltiden. Han deltog som sina jämnåriga i aktiviteter och sporter – på sitt eget sätt.
Som liten drömde han om att bli ishockeyproffs och när kompisarna började tänka på tjejer flydde han till idrotten.
– Tonåren var en tuff tid. Jag tränade väldigt mycket. Jag kan inte säga att jag egentligen ville, det var mer ett sätt att bli av med ångest och aggressioner.
Ett av Mikael Anderssons mål i livet var att han inte skulle leva ensam.
När han var 24 år gammal träffade han sin blivande fru under en orienteringstävling. Hon var funktionär och Mikael Andersson fattade tycke för henne direkt.
– Hon visade intresse för mig tyckte jag, skrattar han. Problemet var ju bara att jag inte visste hur jag skulle få träffa henne igen. Men hon sa att hon hade anmält sig till en kurs om banläggning och jag tog reda på den och anmälde jag med. Fast jag aldrig varit ett dugg intresserad av banläggning!
1998 gifte sig paret. Med på kyrkbröllopet var dottern Sara, som då var fyra år gammal.
– Hon fick hjälpa till och ta upp ringen ur min kavajficka. Jag minns att hon sa efteråt att hon hade gift sig med mamma och pappa!
När jag frågar honom om nästa mål, skrattar han, rullar fram till datorn och plockar fram en bild på en trike, en trehjulig motorcykel.
– Den drömmer jag om, säger han och tittar lyriskt på bilden. Det är en ordentlig 40-årskris, va?! Jag åkte en sådan för fyra veckor sedan och det var en sådan känsla. Jag älskar när det går fort och jag älskar motorcyklar. Den här har jag drömt om i många, många år.
Men det stannar inte vid en trike. Han har massor av mål framför sig, som att utveckla sina förläsningar och att få sin bok tryckt och utgiven.
– Jag brukar sällan hinna njuta av att ha nått mitt mål, jag är nog dålig på att avsluta. Men det är viktigt att njuta på vägen dit.
