Pån igen
Ja så var det dags igen.
Ny cancerrunda.
Det är då fan oxå att inom vårt lilla hushåll på 4 individer,två människor och två hundar,så kommer cancern med cirka 2 års mellanrum.
Det är en aning tätt,fast å andra sidan så har vi ju vanan inne,så att säga.
2006 fick jag ju mitt cancerbesked,Gingomandibulär cancer.
Det cancerbeskedet får bara cirka 100 personer
i Sverige varje år och jag lider ju fortfarande av följderna av operationerna och den tuffa strålbehandlingen.
Och det kommer jag att få leva med resten av livet
.Förhoppningsvis kommer följande operationer att göra det lite enklare för mig att äta.
Utseendet är ju sekundärt.
Det är viktigare att kunna tugga och svälja.
Så fick Olle,äldsta hunden,testikelcancer och opererades.
Olle blev ju helt återställd.
Cancern hade inte hunnit sprida sig.
Det var vår suveräna trimmare som upptäckte cancern.
Tack vare henne lever Olle fortfarande och han har ett bra liv,trots att han är över 12 år.
Hur många älder hundar som drabbas av denna sjukdom finns nog ingen statistik på.
Så nu är det makens tur. Han fick problem med att kissa i somras.
Detta är ju ett vanligt problem för lite äldre män så det tog han väl inte så allvarligt.
Prostataförstoring,trodde husläkaren,
då maken varit på provtagning för bara två år sedan,
men han remitterade till urolog iaf.
Maken fick en tid dit relativt snabbt.
Det tog bara ungefär tre veckor.
Väl där togs nya PSA-prover.Det hade fått en ny urolog på sjukhuset och denna tyckte
sig känna något vid undersökningen så han satte upp maken på lung och skelettröntgen på stört.
Igår fick vi besked.
Jag var med under läkarbesöket,då maken misstänkte prostatacancer.
Inges skall ju behöva ta emot ett sånt besked ensam.
Jo då,maken hade rätt så nu väntar operation för honom och strålbehandling.
Operationen kommer att utföras efter jul och nyårshelgerna.
Bra att man får lite tid att förbereda sig.
Vi fick med oss två böcker hem.
En om prostatacancer och en om att vara anhörig
till en cancersjuk.
Jag vill ju gärna läsa på.
Tror mig få lite mer kontroll då.
Det var ju det där med kontrollbehovet.
Maken är optimist.
Jag med,men nu gäller det att knyta näven igen och ta en ny fight.
Kom igen bara.
Här finns det statistik iaf.
Över 9000 svenska män drabbas varje år.
Prognosen för att bli helt frisk är väldigt god.
Tack o lov för det.
Det är bara ett aber i det hela.
Läkaren som vi träffade sa att det måste ha gjort ett misstag
vid provtagningen 2007,då första PSA-provet var förhöjt.
Redan då skulle man gått vidare,sa läkaren.
Men nu är det som det är.
Ny cancerrunda.
Det är då fan oxå att inom vårt lilla hushåll på 4 individer,två människor och två hundar,så kommer cancern med cirka 2 års mellanrum.
Det är en aning tätt,fast å andra sidan så har vi ju vanan inne,så att säga.
2006 fick jag ju mitt cancerbesked,Gingomandibulär cancer.
Det cancerbeskedet får bara cirka 100 personer
i Sverige varje år och jag lider ju fortfarande av följderna av operationerna och den tuffa strålbehandlingen.
Och det kommer jag att få leva med resten av livet
.Förhoppningsvis kommer följande operationer att göra det lite enklare för mig att äta.
Utseendet är ju sekundärt.
Det är viktigare att kunna tugga och svälja.
Så fick Olle,äldsta hunden,testikelcancer och opererades.
Olle blev ju helt återställd.
Cancern hade inte hunnit sprida sig.
Det var vår suveräna trimmare som upptäckte cancern.
Tack vare henne lever Olle fortfarande och han har ett bra liv,trots att han är över 12 år.
Hur många älder hundar som drabbas av denna sjukdom finns nog ingen statistik på.
Så nu är det makens tur. Han fick problem med att kissa i somras.
Detta är ju ett vanligt problem för lite äldre män så det tog han väl inte så allvarligt.
Prostataförstoring,trodde husläkaren,
då maken varit på provtagning för bara två år sedan,
men han remitterade till urolog iaf.
Maken fick en tid dit relativt snabbt.
Det tog bara ungefär tre veckor.
Väl där togs nya PSA-prover.Det hade fått en ny urolog på sjukhuset och denna tyckte
sig känna något vid undersökningen så han satte upp maken på lung och skelettröntgen på stört.
Igår fick vi besked.
Jag var med under läkarbesöket,då maken misstänkte prostatacancer.
Inges skall ju behöva ta emot ett sånt besked ensam.
Jo då,maken hade rätt så nu väntar operation för honom och strålbehandling.
Operationen kommer att utföras efter jul och nyårshelgerna.
Bra att man får lite tid att förbereda sig.
Vi fick med oss två böcker hem.
En om prostatacancer och en om att vara anhörig
till en cancersjuk.
Jag vill ju gärna läsa på.
Tror mig få lite mer kontroll då.
Det var ju det där med kontrollbehovet.
Maken är optimist.
Jag med,men nu gäller det att knyta näven igen och ta en ny fight.
Kom igen bara.
Här finns det statistik iaf.
Över 9000 svenska män drabbas varje år.
Prognosen för att bli helt frisk är väldigt god.
Tack o lov för det.
Det är bara ett aber i det hela.
Läkaren som vi träffade sa att det måste ha gjort ett misstag
vid provtagningen 2007,då första PSA-provet var förhöjt.
Redan då skulle man gått vidare,sa läkaren.
Men nu är det som det är.
Postat av: Margareta
Go'kväll på er!
Läste din blogg idag. Nej,nu får det väl vara nog med tråkigheter för eran del!
Sänder över massa god stärkande energi till er!
Många kramar till er båda!
Maggan/vovvarna.
Postat av: gladmymlan
men kära vän! vad ärdet jag läser?!?
ni har j uppfyllt er "cancer-kvot" för läänge sen, fattar inte den där jävla cancern att han inte har nåt att komma med hemma hos er, längre..
efter alla tuffa turer du haft var väl dettta det sista ni behövde. man blir arg ibland, och uppgiven!
ja prostatacancern har ju god prognos, men det är ju ändå en oro, massa behandlingar och en jätteförändring i ens liv bara så där...
hoppas ni ändå lyckas få lite julefrid, störstaste kramen från mej till er båda:-(
KRRAAAAAAAAAAAAAAAAAAM
Postat av: emelina :)!
:'(
älskarer!