Allt på en gång
Ibland är det tider i ens liv då det inte händer något,sedan händer allt på en gång.Känns det igen eller?
Veckan som gått har varit minst sagt händelserik,lite väl mycket för min smak. Först allt detta ståhej med födelsedagen. Jag vill inte låta otacksam,för jag var bara så nöjd med mig dag. Så mkt trevliga människor och så fina presenter och ett sådant överflöd med blommer,då kan man inte vara annat än nöjd o glad.
Så när man tror att nu blir det nog en sådan där lugn period igen så man kan pusta ut,trodde jag men icke. Nu har Försäkringskassan vaknat igen. Handläggaren ringde idag och sa att nu får vi lägga in en förfrågan om läkarutlåtande från företagsläkaren,som inte det de redan fått skulle räcka.Och så fick hon mig att ringa läkaren bara för att få reda på att FK redan ringt så de visste vad som var på G. Ja fy sjutton va det är jobbigt och så skitjobbigt när man har problem att prata.Allt finns ju där i huvudet,men att få det till ord som kommer ur munnen och som mottagaren förstår,det är inte så jäkla lätt.Ungefär som när man skall äta.Det är väl ingen konst,fast det är det,skitsvårt rent ut sagt. Både jobbigt och gör ont att äta för att inte tala om hur svårt det är att äta otuggad mat. Jävla skit säger jag bara. Och så kommer droppen som får bägaren att bara rinna över. Telefonsamtal från Norge.Min svåger Andreas ligger och kämpar för sitt liv och det är andra gången i år. Kommer han att överleva denna infarkt.Det dröjer innan vi får svar på det om han inte dör innan onsdag. De fick visst igång hjärtat igen och nu är han nersövd och nerkyld för att skona det som skonas kan.Vilken kämpe han är ändå och stackars Margot hans fru,min mans äldsta syster.
Samtliga blommor står lika fina som då jag fick dem i fredags,ja rosorna är faktiskt finare nu när de börjar slå helt ut.
Med kameran rättt ner i buketten med 60 röda rosor.
Sedan ville jag ha med ett kort på min nya kamerarygga och spikmattan som jag inte vågat lägga mig på ännu. Behöver man bedövning innan man lägger sig på det tortyrredskapet eller????????
Se där ja,nu gick det.
Veckan som gått har varit minst sagt händelserik,lite väl mycket för min smak. Först allt detta ståhej med födelsedagen. Jag vill inte låta otacksam,för jag var bara så nöjd med mig dag. Så mkt trevliga människor och så fina presenter och ett sådant överflöd med blommer,då kan man inte vara annat än nöjd o glad.
Så när man tror att nu blir det nog en sådan där lugn period igen så man kan pusta ut,trodde jag men icke. Nu har Försäkringskassan vaknat igen. Handläggaren ringde idag och sa att nu får vi lägga in en förfrågan om läkarutlåtande från företagsläkaren,som inte det de redan fått skulle räcka.Och så fick hon mig att ringa läkaren bara för att få reda på att FK redan ringt så de visste vad som var på G. Ja fy sjutton va det är jobbigt och så skitjobbigt när man har problem att prata.Allt finns ju där i huvudet,men att få det till ord som kommer ur munnen och som mottagaren förstår,det är inte så jäkla lätt.Ungefär som när man skall äta.Det är väl ingen konst,fast det är det,skitsvårt rent ut sagt. Både jobbigt och gör ont att äta för att inte tala om hur svårt det är att äta otuggad mat. Jävla skit säger jag bara. Och så kommer droppen som får bägaren att bara rinna över. Telefonsamtal från Norge.Min svåger Andreas ligger och kämpar för sitt liv och det är andra gången i år. Kommer han att överleva denna infarkt.Det dröjer innan vi får svar på det om han inte dör innan onsdag. De fick visst igång hjärtat igen och nu är han nersövd och nerkyld för att skona det som skonas kan.Vilken kämpe han är ändå och stackars Margot hans fru,min mans äldsta syster.
Samtliga blommor står lika fina som då jag fick dem i fredags,ja rosorna är faktiskt finare nu när de börjar slå helt ut.
Med kameran rättt ner i buketten med 60 röda rosor.
Sedan ville jag ha med ett kort på min nya kamerarygga och spikmattan som jag inte vågat lägga mig på ännu. Behöver man bedövning innan man lägger sig på det tortyrredskapet eller????????
Se där ja,nu gick det.
