FINNOTTO

Nu håller jag på med gamla bilder.
Jag hittar gamla bilder och scannar över dem till datorn,
sedan går jag in i photoshop och förstorar dem och beskär dem lite.
De här gamla bilderna är inte mycket för världen,
men för mig är de fina och viktiga.

Igår var Otto med mig nere på bilverkstan och
idag var han med mig uppe hos frissan.
Såväl igår som idag fick vi lite nya marker att sniffa av.
Alltid kul med nya platser,tycker såväl vovve som matte.


Maken o jag mars 1968 på båten där vi möttes.


I en sådan där apparat på Stockholms central.1967.

Igår kväll och en stund idag har jag tränat på den senaste
linedancen,cooler than me,så nu känner jag mig redo
för linedancen i morgon.
Gud vad nöjd jag är över mig själv.
Jag kunde ju bara inte åka ner till kursen i morgon utan
att kunna lite om dansen.
Det blir helt säkert mer givande när man tränat lite hemma.

Redan nu har vi lärt oss fyra danser,Linda,Mamma Maria,
Ghost train och så Cooler than me.
I morgon skall vi väl repetera dessa fyra danser samt
lära oss ytterligare en dans,så det gäller att ligga i
för att hinna med.
Det går tydligen att lära gamla kärringar nya saker,
till och med att dansa.

Under fredagen gick vi en promenad tillsammans,
maken vovven och jag.
Qvinny stod och väntade på oss borta hos Andreas.
Ja det verkade nästan så och som vanligt så fick vi
med oss henne på promenaden och vi fick anpassa
oss efter att ha en okopplad vovve.

Idag gick jag motsatt väg och eftersom det är helg så
fanns det väl människor hemma hos Qvinny och
förhoppningsvis så fick hon sin motion av husse och matte
eller småmattarna.

Otto och jag träffade en Rottis på kalhygget.
Hon var i löp,men det är ju okey eftersom Otto
är kastrerad

Huamej,ja i natt har vi haft det kallt.
Fast här inne var det 25 grader varmt när vi gick upp,
och då hade vi inte eldat inatt.
Isoleringen som vi gjorde i våras håller huset varmt,
så vi behöver inte använda så mycket ved.

Igår när jag skrev om hur duktig jag var på att träna så
glömde jag ju att jag försöker öva med mungrejen 
varje dag och att jag övar ungefär en halvtimme med gummiband,
nästan varje kväll.
Jag hoppar dock över söndag och torsdag kväll,
för då tycker jag att jag gjort tillräckligt med träning
genom linedancen eller vattengympan.
Att träna med gummiband måste jag göra
så inte artrosen i västerknät förvärras ,och att
högerknät som jag har en protes i håller sig i form.
Ja inte själva knäprotesen,men musklerna runt om.
Det är särskilt viktigt att träna benmuskulaturen
då man har artros.
Samtidigt passar jag på att träna magmusklerna
och ändan lite.
Muskler är bra att ha. 
De bär liksom upp det hela.

Nu är jag ganska så nöjd med mina egna prestationer så är långt
denna veckan.
Idag har jag varit på vattengympa och det känns i armarna
vill jag lova.
Linedance på söndagar.
Qigong på måndagar och vattengympa idag plus städning
och dagliga promenader.
Inte illa pinkat,så visst jag har god grund till att vara nöjd med
mig själv.

Jo Qvinny är en liten terrier som bor cirka en kilometer
från oss här ute på vischan.
Hon är en enveten lite dam som gör som hon vill.
Om ingen vill gå ut med mig så får jag väl gå själv
tycks hon säga,så hon kommer hit väldigt ofta och
hon är tydligen pigg på att promenera och vara social.

Otto blir glad över besöket och får lov att busa lite.
När Qvinny kommer på besök så märker vi att han saknar
son Olle.
Inte konstigt att han gått upp lite till i vikt när han inte
har någon som vill jaga honom.
Då märker jag att han behöver hundkompisar också.
Det är nog lite trist utan hundkompisar ibland.

Fast nu börjar jag bli trött på denna eviga vinter.
Nu vill jag snart se någon annan färg än vit i naturen.
Snart fyra månader med vinter är mycket mer än tillräckligt,.
Speciellt när vädret är som idag,
mulet och minusgrader och snålblåst.
Inte ens det 34 gradiga vattnet värmde speciellt mycket.
Fast jag tror inte det var några 34 grader idag.

Min energi har återkommit.
Tack ni snälla kommentatorer som hjälper mig att komma igen
och igen.

Idag tog jag tag i dammning och torkning av köksdörrarna.
Det känns så skönt att jag får något gjort varje dag
så skiten inte växer mig över huvudet.

Idag hade vi besök av Anticimex och fick mer
gift till musbekämpningen.
Vi har inte fångat några i fällorna de senaste dagarna,
men det ligger en död mus och stinker någonstans
bakom väggen i proppskåpet.
Det luktar inte mumma så att säga.
Liklukt är inget vidare och städa bort den odören
går ju inte.

Idag hade jag bestämt mig för att gå uppför Sålandabacken,
men det blev inte riktigt som jag tänkt mig
då vi fick med oss Ovinny från Andreas ställe.
Då vågar ju ingen gå ute på Kvarnabovägen med
en liten hund utan koppel,så vi bara korsade
vägen och gick upp vid Bengssons.
Fast Qvinny är försiktig då det gäller bilar,
men jag vågar inte chansa.
Gud vad hemskt det skulle vara om hon blev överkörd
vid ett sådant tillfälle.
Jag skulle aldrig förlåta mig själv.

Otto och jag stack iväg strax efter 10 på förmiddagen.
Upp till Ryks damm och upp i skogen vid Ellingtons.
På Kvarnabovägen kände vi av en kall snålblåst,
men väl inne i skogen var det lä.

Lite jobbigt var det i början för där hade elverket röjt
för högspänningsledningen,men va sjutton,så
himla jobbigt är det ju inte att klättra över lite träd.

Inne i skogen är det inte mycket snö och vi kunde
följa vad jag tror är Mattis och Agnes spår,
men så helt plötsligt gick jag väl i egna tankar
och missade spåren.
Vi hittade en lite grind men den fick jag inte upp.
Så hittade jag ytterligare en grind.
Den fick jag upp,fast då hade vi kommit in i en hage
där det gick lite söta getter.
Otto missade dem eller så blev han skraj och låtsades
som om han inte såg dem.
Jag såg dem iallafall uppe på en kulle och de såg oss,
men de var inte intresserade heller.
Bara att gå tillbaka och hitta en annan väg.
Till sist kom vi in i fårhagen bakom Muleås.
Helt plötsligt fick alla vallhundarna korn på oss
och kom springande och skällande emot oss.
Som tur är så underkastar sig Otto direkt så ingen
brydde sig om oss utan de gick snällt hem igen.
Otto smög bakom mig,men så helt plötsligt fick
han syn på en svart katt och då jagade han
några meter.Det är inte mycket jakt i han inte,
så han skulle acceptera en katt i huset.

När vi kom hem så frågade maken om vi varit i Älvängen
1 mil bort.
Det visade sig att vi varit borta nästan 2 timmar.

Tiden går fort när man är lycklig.
Maken var hos sin läkare i eftermiddags och nu
väntar en ny operation.
Läkaren var inte nöjd med PSA-värdet och ena testikeln
så dem måste bort.
Och jag som trodde att vi kunde det här med cancer nu,
men icke,lite till skall det tydligen vara.
Fast maken verkar inte orolig,utan
tar saken med stort lugn.

Under tiden maken var på sjukhuset passade jag på
att städa i källaren.
Så nu känner jag mig ganska nöjd med mig själv.

Fast det där med linedance är nog inte riktigt min grej.
Redan nu skall vi kunna fyra olika danser.
De tre första har väl gått relativt bra att lära in.
men när nummer fyra kom så fick jag fullständigt hjärnsläpp.
Fast jag har inte gett upp ännu.
Vi får se hur mycket man kan få in i hövet på en gammal
kärring.
Lite kul att testa hur mycket nytt man kan få in i huvudet.
Det är en kanonbra ska med linedance och det är det
att under tiden kursen pågår så finns tankarna enbart där
och då.
Finns inte en chans att tänka på något annat.

Har ju en massa släktingar från Norge som följer min blogg via facebook,
samt en vän i Danmark.

Otto och jag tog oss en långpromenad i det härliga vintervädret,
sedan blev det middag. Tomatsoppa och pannkakor med massor av
vispgrädde och hemlagad blåbärssylt.

Efteråt försökte jag vila lite på soffan,men som vanligt
går det ju inte att somna för det blir för torrt i munnen.
Muntorrhet är ett elände iallafall extrem sådan.
Känns ju som Sahara i munnen.
Så jävla störande.

Minus 15 grader inatt och fortfarande minusgrader
men strålande sol så det ser ut att bli en fin lördag.

Har precis talat i telefon med min svärson.
Han bor i Tyskland nu,men är hemma på besök,
vilket ju gläder fru och barn.
Det är ju lite tufft för dem att leva åtskilda,
men då blir det ju dess då bättre då de träffas.
Allt här i livet har ju sina för och nackdelar.
Det är inte bra att gå på varandra hela tiden och
det är inte lätt att vara ifrån varandra för länge heller.
Minns så väl när min make arbetade utomlands eller
på annan ort i Sverige under långa tider.
Minns känslan av evig förälskelse,längtan och
intensiva möten.

Nu vet jag att jag har bloggvänner här i Sverige,
i Canada,i USA och Tyskland.
Visserligen bara en från varje land som jag vet om,
men det förpliktigar.
Väninna i Kanada,brorson i New York,
svärson i södra Tyskland.

Idag vräker snön ner igen så denna vintern är långt ifrån över.

När jag tänker på ytterligare operationer så vill jag
bara göra sådana som kan vara till fördel för mig själv.
Jag skiter i vad andra tänker.
De får tänka vad de vill.

Jag skulle vilja ha en fungerande käke och få bort
muskulaturen och en del överskott på kinden och halsen.
Men som det känns idag vill jag absolut inte utsätta
mig för osäkra skitjobbiga operationer.
Jag känner att jag inte orkar med sådana och
speciellt om det bara är för syns skull.

Nu har jag ju till och med lärt mig att gå runt i baddräkt.
Visserligen bara i simhallen med en massa andra
människor som också har problem av något slag,
men för mig var det ett stort steg framåt.

Alltså inga flera maratonoperationer.
Vi får se vad käkkirurgen har att tillföra i ämnet i början på april.

Särskilt svårt med salivtillförseln just nu,
vilket bidrar till att maten blir svårsmält.
Idag har det mest blivit näringsdrycker,
mosad banan,yoghurt och nypressad
apelsinjuice.
Inte kattskit det inte.
Tungan fastnar i gommen och det känns
som om den hade grovt sandpapper på sig.
Inte speciellt behagligt,men inte speciellt
jobbigt heller bortsett från vid måltider och
om jag lägger mig ner.
Min make och andra äldre släktingar tror att
läkarvetenskapen kan fixa allt.
De är helt övertygade över att allt skall bli som
det var tidigare,vilket jag är het övertygad
om att det aldrig kommer att bli.
Jag försöker bara acceptera och gå vidare.
Det är ingen ide att inbilla sig att det skall
bli som det var före alla lyckade och misslyckade
operationer.
Jag är ändå glad för att jag är som jag är
och kan göra allt jag kan.
Det är bättre än att koncentrera på det jag inte kan göra.
Försökte träna lite på linedancestegen igår,
men det är inte lika kul här hemma.

Idag var Otto och jag på långpromenad.
För första gången sedan i mitten på november
kunde vi gå utanför vägarna.
Solen sken och fåglarna kvittrade.
Kan det bli så mycket bättre?

Just nu är jag oerhört tråkig.
Tränar med mungrejen,går ut med Otto,
lagar lite mat,varit på qigong,
men i övrigt är det händelselöst.
Skulle behöva lite energi.

Idag skulle vi gå över bäcken men där var det översvämning,
så vi fick vända om och gå samma väg tillbaka,
hur tråkigt som helst.
Jag försöker meditera lite och det hjälper stundtals.
Hur som helst har jag inte tränat någon linedance ännu,
men dagen är ju inte slut.

Igår gick det inget vidare med maten,
men det gör inget för jag har gått upp i vikt
så mina kläder sitter tajt.
Inte så bra.
Köpa nya kläder?
Nej det kostar för mycket.
Får försöka banta lite istället.
Det kan ju inte vara så svårt när det är jobbigt med maten.
Alltså det är svårt att få in den i munnen och ner
genom matstrupen.
Igår smakade middagen som sågspån.

Jag vill inte vara så här jäkla negativ.
Ge mig lite positiv energi tack.

Att dansa linedance innebär en hel del bra saker för mig.

För mig innebär det att jag bara kan vara i nuet under de två timmar som kursen pågår.
Det är stört omöjligt att tänka på något annat än stegen.

Sedan innebär det en väldigt stor sak för mig till.
Man behöver inte använda munnen vilket nästan gör att jag
kan glömma av mig mun för ett par timmar.
I vanliga fall så är munnen 100% där i alla dygnets timmar,
utan på nätterna.
Det är underbart att slippa känna munnen hela tiden.

Sedan är ju linedancen social och bra för hälsan.
Man träffar nya människor,men slipper prata en massa.
Sedan är det bra att träna att vistas med nya människor.
Så det är bara fördelar med linedance,
men man skall ju orka också,
vilket jag tack o lov gör just nu.